Den som följt den här bloggen under en längre tid har också läst ett antal inlägg som på ett eller annat sätt avhandlat den planerade halvtidsmodifieringen (HTM) av korvetterna HMS Gävle och HMS Sundsvall.
Det har sedan en längre tid tillbaka planerats för att avrusta HMS Gävle för att kunna påbörja de planerade materielåtgärderna vid Kockums i Karlskrona. I dag kan vi läsa på Försvarsmaktens hemsida att fartyget under dagen lämnade hemmahamnen på Berga för att påbörja bogsering för att läggas på någon bortglömd kaj. I inlägget skriver man följande rader.
Kvar på piren när HMS Gävle bogseras bort står ett antal sjömän och officerare. Några har seglat ombord i över tio år så det finns en del sammanbitna miner. De får trösta sig med att efter upphandlingen är klar så väntar en modifiering som kommer att ge den första korvetten av Gävle klass.Men hur står det egentligen till med den saken? Kommer modifieringen verkligen att genomföras, och kommer HMS Gävle att återvända till Berga, och om så är fallet, i vilken skepnad? Ja, det här är nog inte helt självklart att svara på, och enligt den senaste informationen så är fortfarande inte alla beslut fattade.
Det har funnits en hel del osäkerhetsfaktorer i just detta ärende, och det skulle förvåna mycket om alla frågetecken om alla dessa redan nu har omvandlats till utropstecken. I grundplanen var tanken att dessa två korvetter skulle genomföra HTM under 2013, vilket även återfinns i regleringsbrevet för 2012. Då kostnaden för de planerade åtgärderna överstiger 150 miljoner kronor så kräver regeringen att Försvarsmakten detaljredovisar ärendet, och regeringen ska formellt fatta beslutet.
I detta fall benämns regeringsärendet som RÄ 12/2 (sid 12). Detta beslut har ännu inte fattats, och således är hela detta projekt fortfarande osäkert.
Till detta har flera faktorer tillkommit så kan komma/kommer att påverka de planerade åtgärderna i negativ rikting. De främsta bidragande faktorerna till detta är:
- Anskaffning av JAS 39E vilket i dagsläget saknar finansiering omfattade 5,5 mdr kronor
- Ett tidigare ofinansierat materielberg om 25 mdr kronor
- Regeringsbeslut 7 (vilket är en följd av ovanstående faktorer) som jag skrivit om tidigare
- MI:s förslag till alternativ materielplan, vilken ratar den ursprungliga planerade HTM
Detta kan i praktiken utmynna i ett antal olika alternativ för HMS Gävle och på sikt även systerfartyget HMS Sundsvall.
1. Genomför fullständig HTM enligt plan efter regeringens beslut rörande RÄ12/2
2. Genomför begränsad HTM med reducerad ambitionsnivå
3. Genomför livsuppehållande materielåtgärder och vidmakthåll fartyg i nuvarande konfiguration
4. Inga åtgärder genomförs, fartyget avrustas och läggs i materieldepå/avvecklas
MI har enligt förslag presenterat vid KÖMS seminarium tidigare i höst föreslagit alternativ 3 till förmån för att tidigarelägga en anskaffaning av två fregatter/korvetter (möjligen denna).
Utvecklade tankar runt detta finns att läsa i det senaste numret av Tidskrift i Sjöväsendet (TiS) där ett stort antal mycket intressanta artiklar finns.
Hur det blir med HMS Gävle och huruvida hon återkommer till Berga i framtiden återstår som sagt att se! #svfm
Då var vi nere i tre robotbärande fartyg på linje..
SvaraRaderaFyra stycken; HMS Sundsvall, HMS Stockholm, HMS Malmö och HMS Visby.
SvaraRadera//Nils
Jag tycker att du motsäger dig själv i din artikel i KÖMS tidskrift: du förespråkar fler och mindre skrov men dessa ska ha förmågor som är oförenliga med små skrov.
SvaraRaderaDet är omöjligt att få en områdesförsvarsförmåga i Visbyklassen eftersom det får bara plats lätta lyftvärnrobotar som Umkhonto, MICA eller Sea Ceptor i dem. Varken robot- eller radarinstallationerna skulle få plats i ett ens fyra gånger så stort fartyg.
De fartygsklasser som är bestyckade med Aster 30 har deplacement på mellan 7000 (Horizon) och 8000 (T45) ton; de motsvarande amerikanska och japanska AEGIS-jagarna på runt 9000 ton.
Det som fördyrat Visby är inte att de är för stora utan att de har väldigt många förmågor lösta med helt oprövad ny teknik i ett i sammanhanget väldigt litet skrov; de är med andra ord inte för stora utan för små (samt naturligtvis det vansinniga att bygga hela klassen som prototyper och sedan modifiera dem löpande till produktionsstandard under ett årtionde - den som kom på den idén borde ställas inför rätta).
Men jag håller med om risken med att avstå från HTM för en nyanskaffning som riskerar att inte bli av i en svältfödd försvarsmakt.
Tack för en välriktad kommentar.
RaderaOm jag börjar med frågan områdesluftförsvar, så är det en olycklig formulering i detta sammanhang. Jag har själv tagit upp användandet av detta begrepp i ett eget inlägg i februari så jag borde veta bättre än att själv använda det igen: http://navyskipper.blogspot.se/2012/02/omradesluftforsvar-med-visbykorvett.html
När det gäller Aster-30 så har du också rätt. Det är ett dåligt exempel främst p.g.a att Sylver VLS är för tung. Ett bättre exempel hade varit ESSM RIM-162C från Mk48 eller liknande mindre/lättare system, men med en räckvidd som innebär att man kan luftförsvara flera enheter än enbart eget fartyg under ex. eskort.
ESSM/Mk48 fanns som ex. på Danska Standard Flex (Flyvefisken) korvetter.
Umkhonto är ett alternativ (som prövats mot Visby) men som jag anser har för kort räckvidd (halva ESSM).
När det gäller mindre och fler enheter till förmån för färre men större vidmakthåller jag att det förstnämnda alternativet är den enda rätta vägen att återuppbygga en svensk flotta värd namnet!
Att man skulle behöva ett fartyg på mellan 7000 och 9000 ton för att kunna avfyra Aster 30 har jag svårt att tro. Vill man däremot ha 96 celler och möjlighet att skjuta kryssningsmissiler som AEGIS jagarna, eller 72 som Type 45 har så blir det förstås en annan historia. Med ett fartyg i Visbys storlek så antar jag att det snarare skulle handla om 8-16 celler.
RaderaBåde Mk41 och Sylver finns ju faktiskt i olika storlekar beroende på vad man ska använda dem till där de största varianterna som Mk41 tactical och Sylver A-70 är gjorda för större attackrobotar som Tomahawk och Storm Shadow. Sylvers modellbeteckning är ganska enkel då 70 helt enkelt syftar på att den klarar robotar med en längd om maximalt 7 meter, och Aster 30's längd på 4,9 meter innebär att man behöver en A-50 för att kunna avfyra dem. Totalhöjden på launchern är runt 0,5-1 meter högre än robotarna den klarar. Så skillnaden på MICA VL, Sea Ceptor och Aster 30 är väl egentligen runt 1,5 meter på höjden.
Tyvärr inga mått, men tydliggör storlekskillnaderna mellan olika modeller ganska bra:
http://www.equipnews.fr/IMG/pdf/Sylver_oct_2010.pdf
Någon som har koll på hur det ser ut platsmässigt ombord på en Visby korvett när det gäller luftvärnsrobotar och hur stor vikt de klarar att hantera? Jag antar att det är denna placering som vore aktuell:
http://i36.tinypic.com/oiuer4.jpg
Med en räckvidd på drygt 100 km för Aster 30 så borde inte kraven på radarn vara helt orimliga även för mindre fartyg som Visby.
Det är inte bara en fråga om längd utan även om bredd och vikt; i samma Sylver-cell där det får plats en Aster får det plats fyra MICA eller Sea Ceptor. För att installera ens en A-50 så skulle det krävas en mycket omfattande ombyggnad och att man tar bort stora delar av den övriga utrustningen. Redan en mindre robot riskerar att tränga ut en annan förmåga (förmodligen minröjningen).
RaderaMen det är det mindre problemet.
Aster 30 är bara verkansdelen i det luftvärnssystem RN kallar Sea Viper (aka PAAMS), det som tar ännu större plats är dess spanings- och multifunktionsradar.
Den största fördelen med just Umkhonto, MICA eller Sea Ceptor är att de kan avfyras "fire and forget" med bara data från spaningsradar. Det gör att man dels inte behöver begränsa storleken på salvan till vad en enda Ceros kan styra, vilket man skulle behöva med ESSM, och dels kan släcka radarn efter avfyrningen och slippa kasta bort smygteknik för 10 miljarder.
Om vi kan vänta till efter 2016 lägger jag min röst på Sea Ceptor (inte för att den betyder någonting i sammanhanget).
Fanns det inte indikationer på att SAAB skulle vidareutveckla Umkhonto om det systemet valdes? Det borde väl också vara värt nånting. Finnarna är för övrigt redan igång med att utveckla och testa Umkhonto Mk2 med något längre räckvidd.
Radera/Per
En Sylver cell kan inte ta fyra MICA (se min länk i tidigare inlägg), om man önskar ha fyra robotar per cell så är VT1 (16 km) det enda alternativet som finns idag, eller i framtiden Sea Ceptor. Räckvidden för den senare på 25 km får väl anses ok, även om det är rätt långt ifrån Asters 100 km och hälften av de 50 km som ESSM erbjuder. Men man kan ju faktiskt förse olika celler med olika typer av missiler.
RaderaAster är förvisso inte fire and forget, men den har en egen radarsökare som tar över då roboten närmar sig målet.
När det gäller storleken på olika Sylver modeller så är det som jag förstått det enbart längden som skiljer medans längd och bredd är lika. Därutöver är vikten något högre för de längre modulerna, men inte så mycket högre.
För övrigt kan noteras att Mk56 som ersätter Mk48 för ex. ESSM är ca 20% lättare. Får man inte plats med en A50 så torde Mk56 med ESSM vara en ganska bra kompromiss så det ändå ger ganska bra räckvidd. Att ESSM inte är fire and forget är dock en nackdel.
En radar som SAMPSON verkar lite overkill för att kunna styra ett fåtal Aster 30.
En sex meter hög VLS-installation får inte plats på vapendäck utan det skulle bli nödvändigt att flytta på dieselmotorerna och/eller förlänga överbyggnaden akterut över helikopterdäck.
RaderaRedan en eller två Sylver A35, som har fyra celler var och robottuberna direkt mot luckorna, blir tight. Ett annat kompakt alternativ vore en sån Sea Ceptor-installation som Skipper illustrerade inlägget Folk och Försvar: Utmaningar för den svenska marinen med.
Om man ska egenutveckla ett nytt luftvärnssystem baserat på Aster 30 och befintliga radarinstallationer på Visbyklassen så är det ju knappast ett köp från hyllan längre. Det skulle inte heller bli ett som skulle kunna utnyttja robotens räckvidd (det är inte av estetiska skäl som SAMPSON-radarn är monterad så högt upp på en Type 45).
ESSM kan avfyras och styras med data från spaningsradarn via robotens datalänk. Belysning av målet med fartygets radar behöver således bara ske under en kort tid då roboten närmar sig målet. Så jag tror inte nackdelen jämfört med Sea Ceptor är alltför stor när det gäller fiendens möjligheter att upptäcka fartyget från vilken roboten avfyrats.
RaderaAster har aktiv radarsökare och datalänk för styrning mot mål, så att utnyttja robotens räckvidd mot flygplan borde inte ställa alltför höga krav på radarn. Likaså borde det gå bra att skjuta mot mål som inte fartygets radar är kapabel att upptäcka så länge man får data om målets position från något annat system.
Host, kustkorvetter ska det väl ändå vara!
SvaraRaderaKlassificeringen av våra ytstridsfartyg ändrades 1998 från 'kustkorvett' till 'korvett'.
Radera/Per
En extrem variant vore att vi köpte en enda Norsk eller Dansk fregatt som har hemmavarvet hos grannen och som används som ceremoniellt flaggskepp och för egna övningar ihop med ubåtsvapnet i fredstid och i krigstid alltid arbetar ihop med Danmark och/eller Norge utanför Östersjön.
SvaraRaderaDå skulle vi kunna utveckla ett koncept med en sådan Norsk eller Dansk fregatt ihop med en Svensk ubåt och så satsar vi på att förstärka ubåtsvapnet. Det borde kunna gå snabbt att börja öva ihop och tar resten tid så får det bli ett samarbete inom nästa fregattgeneration.
Dvs att vi INTE skaffar oss en förmåga att på egen hand skydda handelsjöfart utanför vårt flygvapens räckvidd utan vi tillför den komponent som vi är bäst på inom en sådan förmåga som vi sedan delar med nära grannar som har identiska säkerhetsbehov med att skydda handelssjöfart.
Visby bör givetvis färdigställas och gör god nytta här hemma och kan göra viss nytta inom ett sådant samarbete. Jag förutsätter att de behöver kompletteras med något i stil med Hamina i stort antal och framtida varianter av dessa system borde utformas i samarbete med Finland som har exakt samma behov.
Sedan vete 17 om det är klokt att köpa ett par fartyg för rörlig basering nu när försvarsförmågan är så svag. Vad kostar det och hur väl skulle det fungera med rörliga basförband till våra många civila hamnar? Skulle vi ha större försvarsnytta av fler troligtvis billigare baser på land och några Hamina i närtid och beställning av en A26 till?
Sedan skulle jag hellre ha Aster-30 förband på Gotland och i alla militärregioner än på en båt eller tre.
Radarspaning med flygplan och Hkp14 med måldataöverföring kan kanske vara ett kompletterande system lägg då till etti landbaserat rörligt robotsystem kan ge effekt, eller så kan superjas kan ta del av informationen, bara lite funderingar från novis...
SvaraRadera