6 juli 2013

Almedalen: Folkpartiets dag


I dag är det en liberal dag i Almedalen. Folkpartiets alldeles egna dag. Den som följer försvarspolitiken på regelbuden basis vet givetvis att Folkpartiet är ett av få partier som under en lång tid haft försvarspolitiken högt upp på den interna agendan vilket vi givetvis kan glädjas åt. Tyvärr har man olyckligt kohandlat bort detta under de senaste åren när man prioriterat samarbetet i Alliansen före försvarspolitiken. 

Ur försvarspolitiskt perspektiv inleddes dagen som vanligt med ett morgonpass hos Försvarspolitisk Arena som för övrigt ska ha en stor eloge för sitt arrangemang med mängder av högaktuella ämnen på agendan och de riktigt intressanta föreläsarna och pålästa moderatorer. Bra jobbat alla inblandade!

På plats skulle Allan Widman ha varit, men som av någon oklar anledning ersattes av partiets Carl B Hamilton, en annan erfaren herre som också är mycket engagerad i försvarsfrågan på olika plan. Tillsammans med honom fanns även LUF-ordföranden Linda Nordlund. Seminariet kan ses i sin helhet längst ned i inlägget. Hamilton uttryckte i sina inledande ord stark oro för utvecklingen i Ryssland och belyste att partiet ser EU som en viktig aktör. Linda Nordlund i sin tur tog direkt upp frågan om ett NATO-medlemskap och att LUF anser att man i stället för att utreda, omedelbart ansöker om medlemskap. Hon uttryckte precis som Hamilton stor oro för utvecklingen i Ryssland och deklarerade mycket glädjande att hon ansåg att försvarsanslaget måste ökas till 1,5% av BNP och därefter ökas ytterligare till NATO-nivån 2%. Något som Hamilton riktigt rättade att det inte längre är ett krav och att set är väldigt få länder som kommer upp i den nivån. Nordlund uttryckte däremot besvikelse över att det egna partiet inte driver frågan om cyberhot/cybersäkerhet hårdare.


Som vanligt i dessa partirelaterade inlägg så ska vi även översiktligt titta på vad partiet driver för linje när det gäller försvarsfrågan och vad man vill med försvarspolitiken enligt partiprogrammet.


I stora drag vill Folkpartiet se följande utveckling för försvaret
  • Man vill att Sverige ska ansluta sig till NATO
  • Armén ska kunna sätta upp fem mekaniserade brigader organiserade kring 280 Leopard-stridsvagnar och cirka 550 stridsfordon 90.
  • En av armébrigaderna ska vara baserade på Gotland. Övriga i Boden, Revinge, Skövde och Stockholm enligt nuvarande struktur.
  • Man vill att RBS-23 ska förbandssättas och att RBS-77 vidmakthålls så länge som möjligt och därefter ersättas, i första hand av RBS-23.
  • Flygvapnet ska bestå av 100 stridsflygplan JAS
  • Man vill färdigställa Visbykorvetterna och utrusta dessa fullt ut
  • Man vill återuppsätta ett rörligt kustrobotbatteri (motsv RBS-15KA) främst avsett för Gotland
När det kommer till personalfrågan så vill man att försvarets insatsförband ska bestå av en mindre andel heltidsanställda och en större andel kontraktsanställda. Även de som varit heltids-/kontraktsanställda ska stå kvar som krigsplacerade ett antal år efter avslutad tjänst.

Synen på utvecklingen i näromrdet och framtida försvarsanslag

Partiet anser för övrigt att den säkerhetspolitisk utvecklingen är osäker både i vårt närområde och övriga delar av världen. Den politiska utvecklingen i Ryssland är allvarlig och går åt fel håll. Det måste leda till konsekvenser för Sveriges försvarsförmåga. Allan Widman har för övrigt skrivit en avvikande 

Folkpartiet uttrycker tydligt och glädjande att det i samband med nästa försvarsbeslut pekar på att det svenska försvaret och försvarsanslaget behöver stärkas!

Ovanstående är hämtat från partiets program från maj 2010. För att få en mer dagsaktuell bild av hur partiet ser på försvarspolitiken så kan man med fördel läsa ett av partiledaren Jan Björklunds nyhetsbrev daterat februari 2013.
Försvaret måste kunna skydda Sverige 
Folkpartiet tillsätter i dag en försvarspolitisk grupp under ledning av riksdagsledamoten Allan Widman. Syftet är att ta fram ett underlag för partiets ställningstagande inför 2015 års försvarsbeslut. 
Utvecklingen i Ryssland är på flera sätt bekymmersam. Det politiska klimatet är auktoritärt, landet uppträder ibland mycket aggressivt mot sina grannar och det sker nu en omfattande rysk militär upprustning, även i Östersjö-området. 
Sverige fattar försvarsbeslut ungefär vart femte år. Syftet är att inför varje nytt beslut kunna läsa av utvecklingen i omvärlden och göra eventuella förändringar. Folkpartiet har medverkat till att under 1990-talet sänka de svenska försvarsanslagen mot bakgrund av att kalla kriget tog slut och Sovjet bröt ihop. Det var rätt bedömning då. I 2009 års försvarsbeslut medverkade vi till en stark fokusering på internationella insatser. Vårt parti är lika ansvarigt som andra för de avvägningar som hittills gjorts. Men vi bör vara självkritiska. 
Mot bakgrund av utvecklingen i Ryssland behöver den svenska förmågan att skydda vårt eget land återigen stärkas. Vi ska samtidigt fortsatt ha höga ambitioner att delta i internationella insatser för att bevara eller skapa fred. 
Konkret har jag i några intervjuer pekat på tre aspekter av det svenska försvaret som särskilt kan behöva stärkas; vi bör återigen kunna organisera brigader genom att kunna mobilisera reservister, vi kan behöva stärka luftförsvaret med kvalificerat luftvärn och det var ett misstag att helt avmilitarisera Gotland. Men såväl fp-arbetsgruppen som försvarsberedningen bör naturligtvis göra en bredare och djupare belysning av en lång rad delfrågor. 
Min bedömning är att en stärkt svensk försvarsförmåga sannolikt kräver ökade ekonomiska ramar för försvaret. Detta blir en fråga för avvägning i 2015 års försvarsbeslut. Fram till dess gäller det nuvarande försvarsbeslutet med dess ekonomiska ramar. Som jämförelse kan nämnas att Norge, med rödgrön regering, nu ökar sina försvarsanslag mot bakgrund av den ryska upprustningen i Ishavet.
En parlamentarisk försvarsberedning har tillsatts med representanter för alla riksdagspartier. Ambitionen bör vara att fram till 2015 hitta en bred parlamentarisk bas för en starkare svensk försvarsförmåga.
/ Jan Björklund 

Sammanfattning

Folkpartiet har höga ambitioner jämfört med nuvarande läge. Partiet ser allvarligt på utvecklingen i Ryssland. Man vill bland annat därför ansluta sig till NATO omgående och ser behov av ett utökat försvarsanslag. Lite olyckligt ser man en stor tyngdpunkt på Armén i partiets program, och det är inte ett konstaterade bara för att detta är en marinpräglad blogg, utan också för att man inte verkar se vikten av ett skalförsvar. Ingenting nämns om exempelvis utvecklingen av ubåtsvapnet eller för den delen av Flygvapnet. man vill behålla det som finns i dag, varken mer eller mindre. Man föerspråkar inte heller någon utveckling/utökning av antalet ytstridsfartyg vilket är anmärkningsvärt med hänsyn till att vi i dag knappt har någon flotta kvar. Ingenting nämns heller om amfibiesystemet. Har Folkpartiet glömt bort Marinen?

Det positiva är att man värnar hårt om vår strategiskt viktiga ö Gotland och dess försvar, något som i dag inte alls existerar. Kan vi dessutom övertyga Folkpartiet och Allan Widman om att ett skalförsvar är helt avgörande för Sveriges del tillsammans med en NATO-anslutning. Skalförsvaret har fördelen att det i sin natur är krigsavhållande. Skulle Sverige ändå bli angripet så kommer detta skalförsvar, som i huvudsak utgörs av Flygvapnet och Marinen, förhoppningsvis hålla en angripare stången till dess att hjälp (NATO) anländer.

Oavsett vad så är Folkpartiet ett av få partier man kan räkna med inom försvarspolitiken. Detta under förutsättning att man i fortsättningen låter bli att kohandla bort detta så viktiga område.


Media: SvD, SvD, DN, AB, AB, SVT
Bloggar: Sjätte mannen
FP länkar: FP försvarspolitiska program, Björklunds brev


Försvarspolitiskt morgonpass med Folkpartiet

11 kommentarer:

  1. De har inte riktigt tänkt färdigt, om Gotland är prioriterat ökar behovet av skalförsvar.

    Sedan är det kul med detaljer, det jag tror behöver fortsätta räddas ur rbs-23 är systemtänkandet och radarutvecklingen. Vill man nöja sig med färskföråldrat luftvärn borde det ge fler nyttor att införa nasams 2 men köpa ett par tusen billiga amraam i äldre utförande. Det jag är ute efter är ammunitionsdelning mellan flyg och medelpresterande luftvärn.

    I stort behöver man lösa fyrs saker:

    Självförsvarsförmåga, minst det som förr kallades kuppförsvar mot infiltratörer och plötsliga luftlandsättningar och snabba landstigningar.

    Att ha något att bidra med, solidaritetsdeklarationen till våra nordiska grannar kräver att vi kan hjälpa dem med något av värde samtidigt som vi själva angrips.

    Civilförsvar så samhällets grundfunktioner återigen blir tåliga, här finns det stora synergier med klimatpolitiken.

    Att kunna ta emot hjälp, vad är det för säkerhetspolitisk vits med att engagera sig i "långtbortistan" om vi sedan inte förmår ta emot hjälp från demokratiska stormakter? Natomedlemskap skulle underlätta men jag skulle uppskatta ett steg till med varma kontakter med länder som Indien även om vi bara övar med nato.

    SvaraRadera
  2. Intressant att man vill ha fler stridsvagnar än vad som idag finns och detsamma gäller faktiskt Strf 90. Strv 121 är i princip "återlämnade" till KMW i Tyskland så idag finns maximalt ca 130 stridsvagnar kvar. 550 Strf 90 får man "ihop" genom att ta de 509 som anskaffades och sedan lägga till 40 chassier som anskaffades till det avbrutna AMOS projektet. Av dessa finns ca 385 st som är försedda med automatkanon, resten har 7,62mm som huvudbeväpning.........

    SvaraRadera
  3. Nu blev det väl ändå några päron i äppelpajen.

    RBS-77 finns inte längre, så det hoppas jag inte att man tänker vidmakthålla.

    RBS-23 är utvecklat för att ersätta 40/48-systemet (10 bat 40/48 skulle ersättas av 5 bat RBS-23) Dvs en ersättare för ett system med en tiondel så stor räckvidd som RBS-97. Så att ersätta Hawk med Bamse bli lite som att ersätta tp-84 med fpl-39E.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Väl medveten om det du skriver. Men det vore inte heller ok att ändra i FP program. Har återgett precis vad partiet skriver.

      Radera
    2. Japp, det framgick att det inte var du som blandat lite för friskt med systemen.

      Dessutom är väl risken/chansen att innehållet i Fp-programmet blir verklighet försvinnande lite. Detta oavsett utgång i nästa riksdagsval.

      Radera
  4. Militärt fokus på Gotland har blivit för stort. Ingen STÖRRE tilldelning av nya resurser är i sikte. Många system och förband inom hela FM (inte minst ur marina förband) måste dela på statens lilla tillskjutande rålåpa för uppgradering framöver. Ministern har därför rätt! Skapa rörliga förband som snabbt kan omgrupperas. Ställ inte olika delar av landet mot varandra. Vem vet om 20-30 år var konflikten hamnar? Öva gärna på/över/runt Gotland, men bygg inte fast FM där och missa resten av territoriet. Visst finns logistiska utmaningar,men de måste lösas på Gotland precis som i resten av riket.

    Master & Commander

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förstår helt och fullt ditt resonemang ur ett strikt realekonomiskt perspektiv. Det är nog otvivelaktigt där vi också kommer att landa i nästa och nästa försvarsbeslut att vi står där vi är.

      Men ur ett militärt perspektiv är det fullständigt katastrofalt att inte ha militära förband på ön över tiden. Bara den "utmaningen" att få över det som skulle krävas kommer binda upp halva Flygvapnet och hela Marinen. Där vi väl är där så är resten av Sverige mer eller mindre dränerat.

      Minns ÖB:S ord. Vi kan försvara Sverige på EN plats i högst en vecka år 2019 under förutsättning att vi får de pengar som behövs.

      Även om detta ni har ändrats till att vi "Absolut" kan försvara oss mot ett väpnat angrepp redan i dag, så tror jag mer på den första versionen i ämnet.

      Radera
  5. Skipper,

    Jag är numera även ordförande i Riksdagens EU-nämnd. Alltid möte fredag förmiddag i Stockholm. Så ock denna.

    Mvh


    Allan Widman

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för förtydligande Allan. GMY!

      Radera
  6. Jag förstår inte försvarsdebatten om hur Gotland skall försvaras.
    1. Hotet mot Gotland är inget invasionshot, hotet skapas främst därför att Gotland är en strategisk utpost. Om inte vi utnyttjar ön så gör någon annan det, det behöver inte vara en annan stat det kan vara sk NGOs eller terrorister som vill påverka vad som händer runt ön, det är det som är intressant dvs de stora SLOCarna mot främst St. Petersburg och det ockuperade Königsberg i syd.

    2. Vill någon "invadera" Gotland kommer förband baserade där vara prio ett att förbekämpa, fasta anläggningar, bunkrar mm, även stridsvagnsgarage och förråd kommer slås ut de första minuterna av en konflikt.

    3. Det bästa försvaret av Gotland är sjövägen! Genom att alltid uppvisa trovärdig närvaro runt Gotland och med övningar på ön så stärks vårt säkerhetspolitiska kort. Vi måste visa den tretungade flaggan ofta och med rådiga enheter runt ön. Vi måste visa vi kan på några timmar skeppa över förstärkningar från fastlandet.

    Alltså. Ka-batterier, Lv-batterier (utöver normallt självskydd vid flygplatsen) mm vore att kasta pengar i sjön inför en konflikt. Invasionshotet mot ön är ringa såvida inget allvarligt händer runt öv mot alla transporter som går där.

    Det bästa och mest flexibla för detta är fartyg.

    SvaraRadera
  7. Anonym:
    Hur har du tänkt dig att skeppa över förstärkningar till Gotland?
    Med HMS LOKE?

    /Landstormen

    SvaraRadera

REGLERNA FÖR KOMMENTARER KOMMER NU PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING ATT SKÄRPAS:
- Kommentarer som ej håller sig till ämnet kommer att refuseras
- Skriv kortfattat och kärnfullt
- Personangrepp publiceras ej
- Håll en god ton i kommentarerna