3 juli 2013

ÖB:s förändrade retorik?

ÖB intervjuas av SVT efter landning på Visby flygplats (Foto: Försvarsmakten)

Det här inlägget påbörjades redan efter intervjun med ÖB på måndag eftermiddag. En mycket bra intervju under ledning av Annika Nordgren Christensen arrangerad av Försvarspolitisk Arena. Man kan inte annat än gilla Sverker Göranson som person. Han är sympatisk men samtidigt kärv. Han har gått från att under inledningen av sitt ämbete som ÖB upplevas som mycket osynlig till att bli en synlig, delaktig och omtyckt överbefälhavare bland sina anställda.

Under det senaste året har hans position som Försvarsmaktens chef stärkts ytterligare då majoriteten av alla försvarsmaktsanställda upplever att han på allvar har tagit kampen för att beskriva bristerna i vår försvarsförmåga för såväl politiker som svenska folket. Det har inneburit att ÖB ingjutit förhoppningar om att försvarsfrågan nått en vändpunkt där man sannolikt varit ända nere på botten och vänt och att det nu bara kan bli bättre. En vändpunkt där politikernas syn (läs moderaternas) på Försvarsmakten som ett särintresse nu har tvingats till att se försvarsfrågan som det allmänintresse det faktiskt är. En förändring som har sin grund i att en mycket aktiv försvarsdebatt har hållits vid liv under det senaste året. Detta till stor del tack vare Sverker Göranson! Inför Almedalen 2013 var det därför som upplagt för att en saklig försvarsdebatt skulle kunna vidmakthållas på en hög nivå om ÖB fortsatte att leverera konkreta lättbegripliga sanningar likt tidigare, något som bevisligen erhåller stor uppmärksamhet.

ÖB har vid det här laget redan hunnit att göra minst fyra offentliga framträdanden och analysen från oss hobbyanalytiker är relativt entydig. Något har hänt! Den skarpa retoriken från förra årets upplaga av Almedalen och från nyårsintervjun med Mikael Holmström finns inte där längre. Den så tydliga ambitionen att ge politikerna "den bästa bedömningen av läget inom Försvarsmakten" d.v.s. den ofriserade sanningen verkar inte längre finnas där, åtminstone inte sett utifrån. Den vassa men sakliga ÖB fostrad i pansartrupperna har helt klart tonats ned, eller självmant tonat ned sig själv.

Vissa anser nog att detta är av godo, framför allt för att inte hälla mer isbitar i den påstått frostiga relationen mellan Försvarsmakten och Försvarsdepartementet. Men merparten av de personer man talar med om detta tycker det är djupt oroväckande att vi nu ser en betydligt mjukare approach i allmänhet, och där mediastrategin inför årets upplaga till synes är en helt annan än tidigare.

För att försöka förklara detta så kan vi ta några konkreta exempel:

  • ÖB tar inte upp ämnet "försvarsbudget eller brist på pengar" till debatt på egen hand. Reportrarna har ställt frågor som inte besvaras i annat än korta drag. ÖB är mycket noga med att vid dessa frågor lyfta fram tidsaspekten vilket innebär att han påpekar att Försvarsmakten har balans i såväl verksamhet som ekonomi nu, men att hans tidigare uttalanden avser tiden bortom 2015.
  • ÖB vill absolut inte fastna i en diskussion om några problemområden. I stället är det de goda exemplen som nu ska lyftas fram. Ett återkommande tema är vattenglaset som beskrivas som "halvfullt i stället för halvtomt". Försvarsmaktens personal och dess verksamhet ska lyftas fram, i stället för vad Försvarsmakten inte klarar av.
  • ÖB talar flera gånger av att han har en god dialog med uppdragsgivaren regeringen och sin minister. Det verkar uppenbart vara viktigt att detta framkommer
  • ÖB har vart mycket noga med att belysa planerade nordiska samarbeten (helt i linje med vad såväl Moderaterna som försvarsberedningen förordar). ÖB har vid ett flertal tillfällen istället för att tala om vår faktiska försvarsförmåga här och nu istället uppehållt sig vid framtida insatser för alla tre försvarsgrenarna. En samnordisk bataljonstridsgrupp, en nordisk marin minröjningsstyrka och en gemensam flyginsats över Island.
  • Den sista och kanske helt avgörande exemplet är direkt kopplat till debatten om "enveckasförsvaret" som i grunden handlade om huruvida Sverige kan försvara sig mot ett väpnat angrepp på egen hand (på en plats). När Sverker Göranson får frågan i dag huruvida Sverige kan försvaras i dag är svaret "Absolut!" Den kanske mest uppenbara exemplet på att ÖB helt enkelt backat i sin ståndpunkt.

Då ställer sig vän av ordning frågan om det skulle vara något fel att fokusera på att belysa ovanstående saker vid intervjuer och seminarium? Nej, givetvis inte.

Det är oerhört bra att ÖB och övriga i Försvarsmaktens högsta ledning väljer att lyfta fram de goda exemplen och att man belyser det goda arbete som människan i Försvarsmakten gör varje dag. Både på hemmaplan och under insatser på andra ställen i världen. Försvarsmakten levererar varje dag, året runt. Men om vi ska vara helt ärliga, är det någon som tvivlat på att Försvarsmakten och dess personal inte skulle göra ett bra jobb i de dagliga arbetet under de givna förutsättningar som finns här och nu? I debatten har man fokuserat på de större problemområdena runt försvaret vilket inte på något sätt förringar det goda arbete som pågår på daglig basis. En debatt som är helt nödvändig och som inte får dödas bara för att man är orolig för att myndigheten ska framstå som problemfokuserad.


Försvarsmakten har i dag två huvudsakliga problem man brottas med. Något som påverkar alla från högsta försvarsledningen ned till enskilda individen ute på förbanden. Det handlar givetvis om bristen på pengar och problemen med rekrytering/personalförsörjning.

Det är dessa problemområden som alldeles uppenbart legat till grund för de tidigare "utspelen" om vi använder oss av mediaspråket. Detta med all rätt. Försvarsmakten är underfinansierad och har så varit under lång tid. Samtidigt ställer regeringen krav på en försvarsreform som innebär att glappet mellan en verksamhet i balans kontra en ekonomi i balans bara ökar mer och mer för varje år. I förlängningen påverkar detta givetvis Försvarsmaktens förmåga att försvara Sverige, det som benämns försvarsförmåga. 

Det har varit helt nödvändigt att ÖB under det senaste året gett politikerna och svenska folket sin bästa bedömning av läget inom Försvarsmakten. Det har varit nödvändigt av den anledningen att det funnits en okunskap bland den stora allmänheten och till del även hos flera politiker. Detta kunskapsvakuum har det bärande regeringspartiet precis som sin föregångare använt flitigt utan att det har märkts. Riksmedia har då varit helt ointresserade av försvarsfrågan. Det sägs att Göran Person har uttalat "den sista miljarden för att få ihop en statsbudget kan man alltid ta från försvarsanslaget". Tack vare Sverker Göranson är det nu slut med detta. Han har genom sitt agerande under sitt senaste år som ÖB satt försvarsfrågan på medias agenda vilket i sin tur inneburit att svenska folket blivit medvetna om bristerna, vilket slutligen inneburit att försvarsfrågan äntligen hamnat på den politiska agendan. Det går inte längre att dribbla bort den!

Men något har alldeles uppenbart hänt efter Sverker Göransons sjukskrivning under vintern och våren. Många bedömde till och med att försvarsminister Karin Enström skulle tvinga honom att avgå efter den infekterade debatten om "enveckasförsvaret". Men så blev det tack och lov inte. Att allt som hänt med tillhörande arbetstempo tagit hårt på Göranson styrks givetvis av en längre sjukskrivning vilket han även själv har berättat öppet om i intervjuer. Men vad föranleder då den betydligt mjukare framtoningen, den förändrade retoriken och att han helt uppenbart backat i frågan om huruvida Sverige kan försvaras?

Ja, runt detta kan man bara spekulera. Det har givetvis spekulerats om att ÖB och försvarsminister Enström vid informella samtal kommit överens om att i fortsättningen kommunicera runt en gemensam linje och således undvika utspel som triggar media och leder till stora rubriker. Vad alternativet annars skulle bli behöver man inte vara raketforskare för att räkna ut. Huruvida detta stämmer överens med verkligheten kommer vi sannolikt aldrig att få veta.

När ÖB inte vill belysa de problem som är långt i från åtgärdade utan i stället enbart vill fokusera på att belysa de goda exemplen har istället vissa försvarspolitiker glädjande nog tagit på sig den rollen (se länkarna här nedan).


Vad kan vi då dra för slutsatser av detta. En förändring i retoriken är möjligen av godo för att tina relationen mellan Försvarsmakten och Försvarsdepartementet. Men internt är detta inte bra. 

Att den högsta försvarsmaktsledningen nu till synes backar från tidigare ståndpunkter kan i värsta fall återskapa den klyfta som tidigare funnits mellan HKV och fotfolket som under de senaste åren glädjande börjat raderas ut. Om bilden av läget inom Försvarsmakten nu åter igen börjar skilja sig åt beroende om man befinner sig på en hög eller en låg nivå så kommer otvivelaktigt denna klyfta att ånyo öppnas upp. Det vore i så fall katastrofalt.

En annan slutsats är att det kommer bli svårt att debattera försvarsfrågan på ett sakligt sätt om den högsta ledningen för Försvarsmakten anser att försvarsförmågan är god, och att landet utan problem (Absolut!) kan försvaras med den försvarsmakt vi har i dag. Det kommer även på sikt att bli svårare för vissa partier att genom breda politiska överrenskommelser  kunna driva frågan om ett utökat försvarsanslag.

Den här bloggen har som bekant tidigare verkat för att "saker ska beskrivas för vad de är". Låt oss hoppas att analysen av ÖB:s nedtonade retorik i försvarsfrågan är felaktig. Vi behöver en fortsatt saklig försvarsdebatt där vi på alla nivåer beskriver saker för vad de är - nu mer än någonsin!



Hallandspostens utsände ledarskribent gör lysande intervjuer där klarspråk talas.
Mikael Oskarsson (kd)Allan Widman (fp)

Bloggar:
WisemanJagarchefen, Försvar & Säkerhet, Försvar & Säkerhet

Media:
SvD



Se den 45 minuter långa intervjun med ÖB här 

17 kommentarer:

  1. Så nära vi var att vända trenden och lyckas hålla båten flytande, men nu gick fanimej den sista luften ur.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är för tidigt att dra några långtgående slutsatser i det här läget. Låt oss tro att det fortsätter på temat att man på alla nivåer beskriver saker för vad de är - positiva som negativa.

      Radera
  2. Tyvärr verkar det inte bättre än att när det verkligen gäller, så är ÖB precis som alla andra karriärister, mest rädd om sitt eget jobb. Ser inte hur man kan tolka svängningen på något annat sätt. Genom att nu säga att att är finmekanik och att moderaterna indirekt haft rätt hela tiden, kommer ingenting att hända. Varför skall nya anslag tillföras, när högsta chefen för myndigheten säger att allt är bra. Besviken, absolut!

    SvaraRadera
  3. Så fort som en organisation börjar att analysera HUR dom skall kommunicera ut ett budskap (informationsoperation), så har man medgivit att det finns något att dölja. En sanning som inte tål dagsljuset (FM status), som skall döljas genom att förflytta fokus eller skönmåla.

    SvaraRadera
  4. Är det inte så att ÖB har fått en ny mediastrateg? Jag har för mig att jag läst något åt det hållet.

    Hur som helst är det en oroväckande helomvändning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Cynisk,

      Det kan också vara så att det är tvärtom. Helomvändning är det i alla fall.

      Radera
  5. Jag vet ju inte, men jag kan tänka mig att om ÖB fortsätter att gå på som en självgående "dildo" så hamnar han i en position där han får allt mediautrymme men ändå inte har kontroll över försvarets budget. Var och en inser vart det kommer att leda.

    "När ÖB inte vill belysa de problem som är långt i från åtgärdade utan i stället enbart vill fokusera på att belysa de goda exemplen har istället vissa försvarspolitiker glädjande nog tagit på sig den rollen"

    Är det inte så det ska vara?

    Jag tror att ÖB kommer att återgå till sina skarpa formuleringar givet tid. Men bara för att politikernas besparingsiver är så stor. Idealet hade varit att vi hade en försvarsvänlig statsminister och en ÖB som koncentrerar sig på att bara göra sitt militära jobb.

    Roger Klang

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roger, du har många poängerna ditt svar som jag delar.
      Givetvis är det så att det är politikerna som ska driva frågorna i rätt riktning. Inte ÖB.
      Men tyvärr är det i dag enbart två små partier som verkar ha greppat helheten. Det bärande regeringspartiet har definitivt inte gjort det. Av den anledningen anser jag att ÖB inte kan luta sig tillbaka - ännu.

      Det behövs fortfarande någon som beskriver läget inom FM och vad man i dag klarar av, och var bristerna är på ett sakligt sätt. Där har ÖB fortfarande en viktig roll gentemot media, politiker och folket.

      I den ideala världen skulle ÖB enbart fokusera på att leda FM internt, men där är vi tyvärr inte ännu.

      Radera
  6. En inte helt orimlig bedömning är att en överenskommelse mellan regeringen och ÖB inte bara innebär att ÖB ska lyfta fram det som är bra utan även en förstärkning av försvarsanslaget. Ur politisk synvinkel får det dock inte verka som att det är ÖB klarspråk som föranlett en sådan anslagsökning. Därför; ÖB är nöjd med dagens försvarsanslag men trots detta väljer regeringen att öka försvarsanslaget i höstbudgeten.

    SvaraRadera
  7. Tråkigt att ÖB gör denna helomvändning för att tillfredsställa försvarsministern. Men egentligen tycker jag att Reinfeldts marionettdocka Karin Enström borde ställas hårdare till svars istället för ÖB. Moderaterna har blivit allt mer toppstyrda och det känns som att det är Reinfeldt och Borg som styr skutan själva. Om det är något som är ett hot mot rikets säkerhet så är det i mitt tycke moderaternas försvarspolitik.

    SvaraRadera
  8. åke eckerwall tror
    att kanske har ÖB tagit intryck av KKrVA som i boken För Sveriges Säkerhet antyder att det faktiskt finns andra sätt att bygga ett starkt försvar.
    Ett som vi har råd med.
    Något i stil med vad KKrVA kallar `Djupförsvar`.

    SvaraRadera
  9. Oavsett med vad, eller i vilken omfattning, försvarsledningen väljer att fylla sina glas i det rosévinsflödande Almedalen känns frågan om samband mellan Roger Magnegårds (FM presschef) avgång och den 180-gradersomsvängning som kan iakttas i förets mediastrategi högst berättigad.

    SvaraRadera
  10. Varför är ni svartmålare alltid så småsinta och missunnsamma?
    Kajsa och jag tycker Sverre sköter sig exemplariskt.
    Lite halvfulla är vi väl till manns och kvinns här i Almedalen.
    Hi, hi, hick!

    //Freddan

    SvaraRadera
  11. Har chattat med moderaternas partisekreterare på Svd .Min fråga var
    varför inte Sverige har några kanoner.Svaret blev det som jag förväntade mig goddag yxskaft!Bla bla bla vi moderater tar ansvar för vårt försvar och det fungerar bra idag med tanke på den hotbild som är just nu,man häpnar!!!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som man frågar får man svar, tyvärr. Det var ett bra tag sedan vi hade kanoner annat än monterade som AKAN (typ).
      Det är haubits som är det vi borde ha.

      Radera
  12. Lugn medborgare, den svenska igelkotten finns kvar!

    Låt vara halvblind, döv, skabbig, endast ett dussin taggar kvar, kan bara röra ena tassen och med vitala organ bortopererade.

    Men alla prioriterade funktioner finns kvar. Förmågorna finns!

    SvaraRadera

REGLERNA FÖR KOMMENTARER KOMMER NU PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING ATT SKÄRPAS:
- Kommentarer som ej håller sig till ämnet kommer att refuseras
- Skriv kortfattat och kärnfullt
- Personangrepp publiceras ej
- Håll en god ton i kommentarerna