Att hanteringen av försvarsfrågan både berör och upprör står klart. De katastrofala konsekvenserna av regeringens senaste dåliga påhitt, regeringsbeslut 5, har tagits upp här på bloggen i de senaste tre inläggen. Det är dock alldeles uppenbart att många, till och med inom Försvarsmakten, ännu inte förstått följdeffekterna som drabbar hela Försvarsmakten när detta beslut förverkligas. Av den anledningen är det av största vikt att ämnet måste lyftas fram i ljuset!
Någon som förstått detta är dagens gästskribent SeaBear, som även tidigare skrivit läsvärt gästinlägg här på bloggen.
Se även till att följa SeaBear på Twitter.
--------------------------------------------------------------------------------------------------
Notoriskt fortsätter
Cecilia Widegren m. fl (M) att upprepa regeringens ”satsningar” på försvaret.
Lika notoriskt fortsätter försvarsminister Karin Enström med att... inte säga
någonting alls. Allt är fortsatt rosenskimrande och regeringen stärker den
svenska försvarsförmågan med sina enorma satsningar.
Widegren kan vi lika gärna sluta lyssna till, eftersom hon
själv slutat lyssna till verkligheten. Snart är väl oljebyten på ”gulskyltade”
fordon också en långsiktig satsning som stärker vår försvarsförmåga. Seriöst
Cecilia Widegren, det börjar bli pinsamt! Jag skulle bra gärna vilja veta på
vilka grunder du och övriga moderata försvarspolitiker drar era slutsatser när
det gäller försvarsförmågor. Jag får ofta uppfattningen att ni verkar veta bättre
än de som faktiskt jobbar i Försvarsmakten? Hur kan det som för en militär är
en reducering, i stället vara en satsning för en politiker? Eller är det kanske så illa att det finns
några karriärsivriga företrädare inom Försvarsmakten som sätter sin egen
framtid högre än att återge verklighetens konsekvenser av er förda politik? Låt
oss hoppas att det inte är det sistnämnda, då är vi riktigt illa ute! Jag är
rädd att Widegren kommer fortsätta med samma retorik. Men så länge hon gör det
kommer vi försvarsdebattörer envist fortsätta berätta sanningen.
Lika tjatig som Widegren är i sina budskap, lika tyst är
försvarsministern. Det är väl ändå hon som i sitt ämbete ska föra taktpinnen?
Om man inte visste bättre skulle man lätt kunna förledas till att tro att hon
varken tycker eller tänker alls. För det enda som hörs därifrån är en misstänkt
bandspelare inställd på repeat och som matar oss med frasen ”Ryssland rustar från en mycket låg nivå –
från mycket låg nivå – från mycket låg nivå…..”
Jag tillhör de som accepterar att det är de politiska
ambitionerna som styr vad vi ska förmå att göra med vårt försvar. Militär
verksamhet är inget självändamål, det är ett politiskt instrument och verktyg
för att skydda, påverka och stödja oss själva och andra i olika situationer.
Oavsett om jag håller med eller inte, måste jag acceptera att det är politiken
som dikterar ambitionen och de villkor som försvaret sedan har
att rätta sig
efter.
Vad man dock kan
förvänta sig är att våra politiker lyssnar till den verklighet som råder, och
inte negligerar vår omvärld bara för att eventuella förändringar med hänsyn
till detta inte ryms i de tänkta anslagen.
Men alldeles oavsett vilka ambitioner man har, måste det
vara balans mellan medel och uppgifter. Således borde alltså ett oförändrat
anslag innebära förändrade uppgifter i takt med inflationen. Men så är det
givetvis inte! Istället satsar ju som bekant moderaterna? Eller hur är det
egentligen.
När regeringen nu genom RB5 ger försvarsmakten uppdraget att
sänka lönekostnaderna med 500
miljoner kronor fram till 2019 (beräknat på 2013 års prisnivå) förändras
givetvis inte ambitionen. Detta skall försvaret klara genom rationaliseringar,
och genom att trycka arbetsuppgifter och ansvar längre ner i systemet. I Försvarsmaktens
svar på regeringens uppdrag kan man utläsa att en förskjutning skall ske från
officerare till specialistofficerare och vidare till GSS. Vad innebär då detta
i praktiken?
För det första så är det en generell lönesänkning då man flyttar
arbetsuppgifter från officerare till specialistofficerare. Jag tror ju absolut
att en specialistofficer kan göra jobbet lika bra som en officer, men varför
skulle det vara intressant att göra samma jobb för en lägre lön? Eller ska inte
specialistofficerarnas löner växa i takt med det ansvar de får?
För det andra minskas personalen med ungefär 2000-2500 personer vilket
i praktiken innebär att ansvar, administration, utbildning och underhåll som
dessa haft skall föras över på kvarvarande personal. Är det något personalen i
Försvarmakten INTE behöver just nu så är det detta.
För det tredje behöver försvarmakten kontinuitet i sin verksamhet,
vilket blivit väsentligt sämre sedan värnplikten avskaffades. Med större andel
tidvis tjänstgörande och färre kontinuerligt, vilket är en del i styrningen i
RB5, kommer det sannolikt bli ännu sämre.
Möjligheten att efterleva den moderata ambitionen med ett
tillgängligt, användbart och flexibelt försvar påverkas utan tvekan negativt av
denna besparing. Det är otvivelaktigt så att detta leder till försämrad
operativ förmåga, vilket Försvarmakten också pekar på i sitt svar till
regeringen. Den moderata ambitionen med tillgänglighet
och användbarhet får sig här en riktig törn. Att inta en organisation som är
ekonomisk behöver ju inte betyda att förmågan och effekten ökar. Kontentan i
detta fall blir bara att obalansen mellan medel och uppgifter växer ännu mer.
Tro inte att vi kommer se någon ambitionssänkning från regeringen! (Det är
givetvis inget jag vill se.)
Regeringen måste nu börja tala klarspråk. Styrande försvarspolitiker
och myndigheten Försvarsmakten måste börja gå i takt, annars kommer vi aldrig
få slut på den här cirkusen.
Man måste istället för att föra ut en massa
floskler förklara vad såväl satsningar som ekonomiska åtstramningar faktiskt
leder till. Vad blir skillnaden, och hur påverkas försvarsförmågan. Att
modernisera och renovera är inte en satsning, det är ett naturligt och
nödvändigt sätt att följa teknikutvecklingen. Att ersätta gammal materiel med
ny är oftast inte heller en satsning, det är snarare en livstidsförlängning av
en förmåga. I min värld är en satsning något som bidrar till att öka förmågan,
dvs vi kan göra något mer eller vi kan göra något bättre än tidigare. De
satsningar vi erfarit den senaste tiden leder oss snarare i motsatt riktning!
/ SeaBear
Det är "tvålen" som är Saurons onda öga. Bara han kan ändra på den förda politiken. Om han vill vara en stor statsman i tiden, vilket är hans högsta önskan, så måste han också våga, vilket han inte gör.
SvaraRaderaVår högste politiker av rang har ju framhållit att försvaret är ett särintresse (underförstått bland andra särintressen)och får man anta - skall därmed behandlas därefter. Ointresset är påtagligt. Den politiska ambitionen när det gäller försvaret är snarare ett virrvarr, ett gungfly som man helst vill undslippa.
SvaraRaderaBehovet saknas, något primärt skyddsbehov föreligger inte sett med deras sikthorisont. När högste politiske chefen säger "Hoppa", så hoppar alla unisont. Inte minst Karin Enström. Vår socialliberala regering satsar medel i andra utgiftsposter. Försäkringskostnaden "försvaret" vill man helst slippa betala, självrisken får gärna vara hög, då man aldrig tror sig behöva nyttja försäkringen. Alltså är det onödigt att betala för något som aldrig tänkt sig behöva nyttja.
Ditt statement är i mina ögon viktigt.
"Militär verksamhet är inget självändamål, det är ett politiskt instrument och verktyg för att skydda, påverka och stödja ..., jag måste acceptera att det är politiken som dikterar ambitionen och de villkor som försvaret sedan har att rätta sig efter."
Den politiska ambitionen och viljan sammanfaller tyvärr inte med den oro som finns beträffande framtiden hos många av oss. Ett tämligen tryggt nuläge kan snabbt förändras till något ytterst hotfullt. Då är det tveklöst bra att försäkringspremien är erlagd, att man inte är starkt underförsäkrad. Det kan bli en ödesdiger situation som vi djupt får ångra.