Att ge alla, sjöman som general, möjlighet att föra fram sina frågor och svar är en försvarsbloggarnas styrkor. Av den anledningen släpper den här bloggen fram olika ämnen rörande såväl stort som smått. Den här gången det sistnämnda.
I en försvarsmakt där många är rädda för att göra fel, där organisationen löser allt för många problem med nya utbildningskrav och där civila normer anammas rakt upp och ner utan någon djupare analys huruvida dessa är applicerbara och ens relevanta för militär verksamhet så har det skapats ett myller av krav på olika utbildningar för vissa befattningar.
I vissa fall är det bra saker som gynnar säkerheten i Försvarsmakten, i andra fall är det krav som mer kommit till för formens skull. Men om myndigheten nu ställer ett antal krav, så måste myndigheten även ge rätt förutsättningar för förbanden och individerna att tillgodogöra sig detta. Så verkar inte vara fallet alla gånger när man läser dagens gästskribent.
För övrigt noterar jag att detta inlägg blir det 400:e på bloggen sedan start.
För övrigt noterar jag att detta inlägg blir det 400:e på bloggen sedan start.
/ Skipper
--------------------------------------------------
Härom dagen satt jag på min arbetsplats och ögnade igenom alla mina certifikat, diplom och betyg jag samlat på mig under mina år i försvarsmakten. Det är en ganska diger lunta som har häftiga, engelska namn som "Prime For Life". Det finns diplom med häftiga förkortningar som låter respektingivande, och tyvärr ett par stycken där någon vänlig själ valt typsnittet "Comic Sans" för att ge utbildningsbeviset en lite mjukare framtoning.
Nu för tiden är alla uppgifter huvuduppgifter, och utbildning är för att parafrasera Orwell "lite mer huvuduppgift", just för att den är väldigt gränssättande för vilka andra huvuduppgifter man kan lösa- såsom vakt, örlog och power point. Utbildning är något vi gärna skryter med i försvarsmakten och vi har skolor, som presenteras som "navet i marinen", att luta oss på när vi ska få ett nytt diplom som öppnar nya karriärsvägar. Men vad händer när utbildningen tar över?
Jag absolut ingen motståndare till utbildning. Jag älskar utbildning, när den bidrar med något, när den hjälper verksamheten. Idag fick jag höra att SSS ställer in kursen Basic Safety för tredje gången i år, pga för få deltagare. Jag förstår SSS, och att det kan kännas onödigt att dra igång en utbildningsapparat för en liten grupp individer, men då missar man helheten- och helheten är att de som skulle gå kursen inte är godkända att arbeta ombord förrän de har fått ett fint diplom (självklart i valfritt typsnitt).
Vi vet alla som jobbar i flottan att personal och arbetstid är det vi har svårast att avvara, och utbildning kräver båda- för att inte nämna ev merkostnader för eventuella resor och boenden på annan ort för vissa. När verkligheten är på detta viset känns det konstigt att insatsförbanden skall anpassa sig efter skolan som har i uppdrag att se till att dessa är just insatsklara. Känslan som infinner sig är att vi hamnar i en situation där vi ställs inför två dåliga val; ställa verksamheten på grund av att FC och sekonden måste gå GOC-refresher, eller att gå till sjöss med icke godkänd personal och riskera diciplinära efterspel.
Det bästa svaret till ovanstående fråga är ju självklart att personal med utbildningsbehov får gå sina kurser och att flottan och försvarsmakten tillåts ha en redundans som medger att ersättare finn tillgänglig här, nu och till en känd kostnad, för att citera systemet som satt gränsen för hur många medarbetare vi ska vara. Visst finns det mycket annat än utbildningar som föranleder att det saknas personal ombord, såsom barnafödande, kompledigt och annat otyg, men utbildningar borde vara ett mindre problem än det är idag.
Att ställa in en kurs som har direkt bärighet på en individs tjänstgöring ombord, med hänvisning till "för få sökande" är inte acceptabelt- än mindre att ställa in den TRE gånger, vilket i slutändan faktiskt leder till att vi har medarbetare som inte FÅR åka båt. Det behövs också en flexibilitet i skolväsendet som tar hänsyn till att fartygsgående personal faktiskt är till sjöss och/eller kompensationslediga. Det måste också finnas en vilja att skicka en lärare till annan ort snarare än att transportera tio elever. Det är helt enkelt dags att börja tillämpa den berömda närhetsprincipen och sluta flytta berget till Muhammed.
Det är dags att antingen släppa certifikatshysterin och "måstekurserna", eller att decentralisera utbildningen i flottan- för hur fina än Comic Sans-diplomen än må vara, så måste det någonstans vara viktigare att våra besättningar är till sjöss än i skolbänken.
GMY
Henkebenke3000
Härom dagen satt jag på min arbetsplats och ögnade igenom alla mina certifikat, diplom och betyg jag samlat på mig under mina år i försvarsmakten. Det är en ganska diger lunta som har häftiga, engelska namn som "Prime For Life". Det finns diplom med häftiga förkortningar som låter respektingivande, och tyvärr ett par stycken där någon vänlig själ valt typsnittet "Comic Sans" för att ge utbildningsbeviset en lite mjukare framtoning.
Nu för tiden är alla uppgifter huvuduppgifter, och utbildning är för att parafrasera Orwell "lite mer huvuduppgift", just för att den är väldigt gränssättande för vilka andra huvuduppgifter man kan lösa- såsom vakt, örlog och power point. Utbildning är något vi gärna skryter med i försvarsmakten och vi har skolor, som presenteras som "navet i marinen", att luta oss på när vi ska få ett nytt diplom som öppnar nya karriärsvägar. Men vad händer när utbildningen tar över?
Jag absolut ingen motståndare till utbildning. Jag älskar utbildning, när den bidrar med något, när den hjälper verksamheten. Idag fick jag höra att SSS ställer in kursen Basic Safety för tredje gången i år, pga för få deltagare. Jag förstår SSS, och att det kan kännas onödigt att dra igång en utbildningsapparat för en liten grupp individer, men då missar man helheten- och helheten är att de som skulle gå kursen inte är godkända att arbeta ombord förrän de har fått ett fint diplom (självklart i valfritt typsnitt).
Vi vet alla som jobbar i flottan att personal och arbetstid är det vi har svårast att avvara, och utbildning kräver båda- för att inte nämna ev merkostnader för eventuella resor och boenden på annan ort för vissa. När verkligheten är på detta viset känns det konstigt att insatsförbanden skall anpassa sig efter skolan som har i uppdrag att se till att dessa är just insatsklara. Känslan som infinner sig är att vi hamnar i en situation där vi ställs inför två dåliga val; ställa verksamheten på grund av att FC och sekonden måste gå GOC-refresher, eller att gå till sjöss med icke godkänd personal och riskera diciplinära efterspel.
Det bästa svaret till ovanstående fråga är ju självklart att personal med utbildningsbehov får gå sina kurser och att flottan och försvarsmakten tillåts ha en redundans som medger att ersättare finn tillgänglig här, nu och till en känd kostnad, för att citera systemet som satt gränsen för hur många medarbetare vi ska vara. Visst finns det mycket annat än utbildningar som föranleder att det saknas personal ombord, såsom barnafödande, kompledigt och annat otyg, men utbildningar borde vara ett mindre problem än det är idag.
Att ställa in en kurs som har direkt bärighet på en individs tjänstgöring ombord, med hänvisning till "för få sökande" är inte acceptabelt- än mindre att ställa in den TRE gånger, vilket i slutändan faktiskt leder till att vi har medarbetare som inte FÅR åka båt. Det behövs också en flexibilitet i skolväsendet som tar hänsyn till att fartygsgående personal faktiskt är till sjöss och/eller kompensationslediga. Det måste också finnas en vilja att skicka en lärare till annan ort snarare än att transportera tio elever. Det är helt enkelt dags att börja tillämpa den berömda närhetsprincipen och sluta flytta berget till Muhammed.
Det är dags att antingen släppa certifikatshysterin och "måstekurserna", eller att decentralisera utbildningen i flottan- för hur fina än Comic Sans-diplomen än må vara, så måste det någonstans vara viktigare att våra besättningar är till sjöss än i skolbänken.
GMY
Henkebenke3000
Jag säger CRM
SvaraRaderaJag borde sluta läsa försvarsbloggar jag blir ju bara deprimerad när jag inser hur förvaret missköts av diverse skrivbordsnissar och politiker.
SvaraRaderaHear hear!
SvaraRaderaNu är jag övertygad att Basic Safety-kurser genomförs flertalet gånger per år hos SSS, även om så klart enstaka kan bli inställda. Men jag vill hålla med Henkebenke om att problemet med inställda kurser är överhängande speciellt då kurserna många gånger är specifika för SSS och således inte kan genomföras på annan ort.
SvaraRaderaVi är ett antal kollegor som vid flertalet tillfällen påpekat att man hellre kan flyga en lärare från SSS i Karlskrona till Berga än att skicka 10 elever på traktamente till Karlskrona. Men tyvärr är illviljan hos SSS stor. Det faktum att man dessutom vägrar låta Skyddstjänstsektionen på Berga hålla i Basic Safety-utbildningar är rent ut sagt galet.
Jag har även själv fått uppleva SSS kurskarusell då en kurs blivit inställd med anledning "För få sökande". Detta INNAN den ens fanns ansökningsbar i PRIO! Inte ens datum fanns att finna!
Ett annat aber är att man på SSS envisas med att förlägga flertalet kurser på tider då de med säkerhet vet att förbanden är upptagna med annat. Dumhet eller lathet? Brist på pengar eller lärare?
"Det faktum att man dessutom vägrar låta Skyddstjänstsektionen på Berga hålla i Basic Safety-utbildningar är rent ut sagt galet."
RaderaJo men nu förhåller det sig så att det du benämner som "skyddstjänstsektion" är en "svartklubb" som formellt sett inte finns och inte har några mandat att utfärda ett enda intyg. En "sektion" som inte finns kan inte heller åläggas att genomföra utbildningar. För det andra är det inte SSS som du ska anklaga för det här. Skolan genomför tilldelade uppdrag utfärdade av Prod Marin och har ingen möjlighet att delegera det vidare.
För att få genomföra och utfärda intyg i Basic Safety så krävs det dessutom licensiering utfärdad av transportstyrelsen.
För övrigt håller jag med dig om att SSS bör kunna flytta lärarna till eleverna och att kurserna måste vara sökbara på rätt sätt. Det finns även en del annat som kan förbättras.
I sammanhanget skulle jag vilja nämna skeppstekniska sektionen som ett gott exempel på hur det skulle kunna vara. Jag har vid flera tillfällen varit med om att lärarna kommit ut till förbanden på en tid som man har kommit överens om, och som passar båda parter. Detta förfarande fungerar dock bara om förbandet kan ställa upp med tillräckligt många deltagare på kursen, annars är det ju bättre att öka upptagningsområdet genom att köra centrala kurser.
RaderaIbland finns det dock yttre omständigheter som tvingar SSS att förlägga kurserna på hemmaplan, inom skeppstekninska är ett par exempel på detta vissa praktiska elutbildningar där laborationsmaterielen finns i Karlskrona, och samma sak när det gäller maskinutbildningen. Dock vet jag att StS vid vissa tillfällen kört även de grundläggande maskinutbildninigarna på Berga och då även tagit med sig utrustning för detta.
Vad jag vill ha sagt är att allt på SSS är inte dåligt och min uppfattning är att SSS har fått ett ibland oförtjänt dåligt rykte. Det är lätt att gnälla om man inte ser hela bilden.
Om en kurs försvinner innan ,man ens kan ansöka så kan det bero på att förbanden i sin utbildningsdialog med tex SSS anmäler för få sökanden. Efter en gemensam utvärdering så kommer man fram till vilka kurser som sedan istället skall prioriteras,
SvaraRaderaSlutligen så borde Marinen anamma Armens utbildningskoncept med att kraftsamla elever och kursdeltagare till vissa utbildningsperioder och anpassa sin egen verksamhet till detta. För den enskilda så är ofta argumentet att jag kan komma själv och snälla låt mig gå min kurs för att jag verkligen behöver det.
Den enskilda har all rätt i världen att uttrycka dessa åsikter men att planera en skolas verksamhet är tyvärr ej hållbart genom att ta in enskilda individer för att bedriva egna kurser. Konsekvensen kan alltså bli att 2-3 elever kan behöva 2-4 lärare under en vecka beroende på omfattning och innehåll.
Som avslutning kan man väl också omnämna att förbanden ofta är ovilliga till att släppa instruktörer till kursverksamhet men det är väl en annan diskussion för att inte komplicera världsbilden för mycket för Bodis som håller på att bli deprimerad över sakernas tillstånd,