Ännu ett bakslag för Visbyprojektet - men även en hel del positivt!

För att börja med de positiva delarna i detta inlägg så kan vi i dag ge lite information från dagens personalsamling   med MI, konteramiral Jan Thörnqvist och C Prod Marin, flottiljamiral Jonas Haggren.

Herrarna amiraler ville förmedla marinens målbild, vilket de gjorde på ett mycket bra sätt. Detta är något som vi saknat under en längre tid, åtminstone om man vill se en konkret och tydlig målbild med tillhörande handlingsplan för vägen framåt. Fluffiga visioner som stannar på power point presentationen har nog de flesta fått nog av. Nu är det något helt annat som presenteras.

För att ge några bra exempel på att marinen nu gör ett tydligt vägval så är detta mycket glädjande:

- Insatser mot en högteknologisk motståndare skall vara dimensionerande för marinen

- Vidmakthållande och utveckling av förmåga till väpnad strid har högsta prioritet

Till dessa rader kommenterade MI att det inte är för att kunna bekämpa piraten i ex. Adenviken vi skall öva våra förband mot. Marinen skall inriktas, och övas för att kunna möta den högteknologiska motståndaren. Kan vi detta, så kan vi som bonus också hantera piraten den dag vi anmodas att göra detta.

MI poängterade dock att vi inte är där nu, det handlar m.a.o om ett återtagande av förmåga och kompetens avseende väpnad strid (egentligen helt osannolikt att vi har hamnat i den sitsen). För att komma dit så har man också gjort prioriteringar avseende övningar, vilket är glädjande att se. Även det nationella perspektivet som huvudsakligt fokusområde poängterades, med möjlighet att genomföra temporära insatser utomlands då det för marinen finns lämpliga insatser.

För amfibiesystemets del så är den fortsatta inriktningen - precis som riksdag beslutat om - att innehålla både mark- och sjöoperativ förmåga. En tydlig nationell inriktning för amfibieförbanden är att en huvuduppgift är skydd av marina baser och infrastruktur.

En annan positiv nyhet är att det äntligen kommer att startas en MARINBLOGG i likhet med den nu så väl fungerande flygvapenbloggen. Start beräknas ske någon gång i augusti.


För att lämna allt det positiva, och tydliga i inriktningen av marinen så kommer sedan ytterligare ett stort bakslag för Visbysystemet. Det visar sig nu att endast två av de fem byggda Visbykorvetterna kommer att erhålla kapacitet att ta ombord helikopter. Det är enligt uppgift helt och hållet en kostnadsfråga, och i samband med ombyggnad till "version 5" så räckte pengarna endast till att utrusta två fartyg som "flygplats" med allt vad detta innebär.

Detta ser jag som en mindre skandal i sammanhanget Visbyprojektet, då det är just kombinationen fartyg - helikopter som är det vinnande konceptet. För att backa och titta på den tydliga målbilden väpnad strid mot en högteknologisk fiende så rimmar detta inte alls. Sjöoperativ helikopter (som jag behandlat ingående i flertalet tidigare inlägg 1 2 3) är idag en förutsättning för att kunna verka optimalt med vapensystem. OTHT - over the horizon targeting med hjälp av hkp är för robotsystem med en räckvidd över 200km en absolut nödvändighet. På samma sätt ger helikoptern en helt annan effekt vid insats i form av spaning och oskadliggörande av den primitiva motståndaren (läs piraten i Adenviken motsv).

Hur det kunde bli så här vore mycket intressant att få veta. Frågan är också om den politiska nivån är informerad, och vad anser då framförallt våra engagerade försvarspolitiker som ex. Allan Widman och Annicka Engblom om detta?

Är det pga av att andra nya materielprojekt (ex. Hkp-16) med kort varsel tryckts in i den redan hårt pressade materielplanen, eller beror det på fördyrade omkostnader pga svåra teknologiska och dyra lösningar inom ramen för befintligt projektet som ställt till detta? På dessa frågor hoppas vi att svar kommer inom kort.

För ett lite annat perspektiv på helikopter ombord Visbykorvetter kan jag rekkomendera att läsa chefsingenjörens tidigare inlägg rörande just detta.