/ Skipper
********************************************
På marinbloggen skriver Per Ola Johansson i dag om officerutbildningen.
Det finns en hel del saker som skulle må bra av att belysas och diskuteras i ett större perspektiv. Tyvärr så är det i många sammanhang tabu att ens diskutera officersutbildningens (OP) utformning och främst akademiseringen av denna.
Debatten utgår ofta, eller alltid, utifrån de förutsättningar vi nu har fått. "Gilla läget" eller "ankare i mössan" -mentaliteten råder. Varför backar vi aldrig längre än så när vi diskuterar? Varför backar vi inte bandet och diskuterar om detta verkligen är vad den svenska försvarsmakten behöver? Har vi valt rätt väg?
Hela officersutbildningen verkar till synes vara anpassad efter ARMÈNs behov, eller ännu värre av FHS som vill ha utbildningsuppdrag för att motivera sitt eget existensberättigande? Någon sjöofficer verkar inte varit med i processen? Framförallt ingen med närtida sjötjänstgöring i baggaget. Låt oss titta på några detaljer som är värt att belysa. Detaljer som kanske inte alla är helt medvetna om.
Till att börja med så är utbildningens längd 4½år!!! 9 terminer!!! Bara där dyker en fråga och en förhoppning upp? Är det relevant att det absolut första skolsteget, innan första tjänstgöringen på ett fartyg i flottan ska vara så lång? Förhoppningen av detta faktum blir således att kadetten som kommer ut som fänrik måste vara helt fullutbildad från dag 1 när han/hon kliver ombord på fartyget för att påbörja sin tjänstgöring. Han/hon kommer med bättre och mer utbildning, och bättre förberedd än någon annan någonsin varit tidigare? Men så är det tyvärr inte!
Tittar man på en förenklad översikt så består utbildningen för OP av fyra terminer på FHS, fyra terminer navigationsutbildning, en halv termins praktik (FFU) och ca 10 veckor yrkeskurs.
Vad gör kadetten under sina fyra terminer på FHS? Skriver en C-uppsats, men varför då? Läser taktik på en alldeles för hög nivå. Varför? Man läser en mängd saker som ej blir praktiskt applicerbara förrän individen nått nivån OF4, vilket ändå kommer att kräva ytterligare skolsteg (HSU).
Kadetten kan (förhoppningsvis) då en sak. Det är att navigera båtar! Det är ju bra. Men det kunde faktiskt samtliga kadetter förutom kockar och maskinare även tidigare. Om än med en mindre teoretisk bottenplatta, men med lika lång praktik. Navigationsutbildningen håller utan tvekan mycket hög kvalité i dag. Men till vilken nytta? I dag läser kadetten mot den absolut högsta militära nautiska behörigheten (N1). Varför då? Varför ska FM lägga tid, personalresurser och pengar på att utbilda samtliga OP-kadetter mot en behörighet som endast krävs för att vara fartygschef på fartyg i oceanfart? En behörighet som enbart krävs om man färdas i område utanför det som benämns Europafart, vilket flottan varit vid två tillfällen de senaste åren. Man betalar även för (minst) en hel termins studier vid sjöbefälskolan i Kalmar på grund av detta.
Kommer alla dessa kadetter att bli fartygschefer. Nej knappast troligt. Kommer alla de som eventuellt får chans att bli fartygschefer, och de som själva väljer att stanna så länge, att ha ett behov av en N1 begörighet? Inte särskilt troligt! Det bästa och mest ekonomiska alternativet vore förstås att börja med att utbilda mot en behörighet N5 (med vilken man får framföra samtliga marinens fartyg med) och istället vidareutbilda de få individer som kommer att behöva behörigheterna N3 (fartygschef upp till Europafart) eller N1(oceanfart) genom fristående YBK.
Om man fortsätter att titta på utbildningen och vad kadetten har i baggaget när han/hon kommer ombord så hade man hoppats på att individen hade gedigna yrkeskunskaper inom (minst) en yrkesgren ed hänsyn taget till den långa utbildningen. Dessvärre begränsas detta till en kurs omfattande endast 10 veckor. Detta ger förstås inget vidare bra underlag för att gå direkt in till en "instegsbefattning" mer än som renodlad navigatör. Jämför även detta mot tidigare utbildning där fänriken som kom ombord hade gedigen kunskap inom en specifik tjänstegren och var fullt ut användbar från dag 1. Yrkeskursen motsvarande minst vad en s.k. "specialistofficer" får i dag. (En annan fråga blir då hur mycket "specialist" en specialistofficer egentligen är när han/hon kommer från skolan?)
Är detta bara ett sätt att försöka hävda att allt var bättre förr? Nej, det är det absolut inte, för mycket var verkligen inte bättre förr. Men i frågan runt utbildning till officer så måste man rannsaka detta och ställa sig frågan om flottan verkligen får valuta för pengarna, och om det verkligen är detta som förbanden behöver? Det är som med allt annat skattemedel det handlar om.
I en av kommentarerna så påstås (förväntas det) att dialogen mellan skolan och förbanden fungerar bra i denna fråga. Det ska man nog inte vara så säker på. Problemet är att Sjöstridsskolan har förhållandevis lite inflytande i stora delar av detta. Det är FHS som äger utbildningen under de första tre åren fram till examen. Bara detta är fel i sig. Utbildningen fortsätter alltså 1½år EFTER examen! Hur gör förbanden om en individ inte klarar av den delen av utbildningen? Individen är då anställd. Att säga upp personen går då inte, och man står med en "obrukbar" ny medarbetare!
Har förbanden någon direkt dialog med FHS i detta? Sannolikt ringa, eller kanske ingen alls? Man står mer troligt vackert med mössan i hand och tar det man får då FHS dikterar villkoren och Försvarsmakten köper läget.
Förbandens behov är färdigutbildade och användbara individer här och nu! Behövs det en akademisk utbildad NavB på bryggan? Eller en akademisk SLO eller YSO i stridsledningscentralen? Vill förbanden att det ska ta 4½år för att få ut en individ som kan köra båt och hjälpligt kunna utföra ett arbete i SLC? Exakt vid vilket tillfälle på ett fartyg till sjöss uppstår behovet av en individ med en krigsvetenskaplig akademisk examen?
Hur borde man då göra?
För det första korta ned utbildningen avsevärt. En inledande officersutbildning bör absolut inte omfatta mer än max 3år (sex terminer). Lägg en termin vid motsvarande FHS för ledarskap, grundläggande taktik motsv. Lägg tre terminer för en nautisk utbildning mot N5. Lägg en termin på en mer omfattande yrkeskurs än i dag med syftet att ge förutsättningar för att direkt kunna verka i befattning. Lägg den sista terminen på FFU (sjökurs) ombord det fartyg man senare skall tjänstgöra på.
Detta skulle uppfylla sjöstridsförbandens behov. Vill man därefter akademisera vissa utvalda individer ytterligare så kan man göra detta via fortsatt utbildning vid FHS. Detta innebär att man får möjlighet att göra ett urval av individerna, vilket är mer kostnadseffektivt. På samma sätt vidareutbildar man väl valda individer inom det nautiska området genom fristående YBK mot N3 / N1 efter förbandens behov.
Detta skulle spara pengar och resurser genom att minska den totala tiden i skolbänken. Det skulle även ge förbanden en användbar individ här och nu.
Förbanden måste ges större möjlighet att påverka detta då det är förbanden som är kunden! Förbanden måste också visa större intresse för denna fråga. Det får ej vara på det viset att den som tillhandahåller utbildningen (FHS) skall diktera villkoren för hur svensk officersutbildning ska se ut! En oberoende genomlysning av officersutbildningen måste genomföras där Försvarsmaktens förband och dess behov skall stå i fokus och inte FHS ambitioner att "leka högskola".
Per-ola Johansson är uppenbart en klok herre som i sitt inlägg på marinbloggen skriver två viktiga saker,
Men en sak är ”att göra saker rätt” en annan att ”göra rätt saker”.
Tack för ordet / P.K.
Jag känner sammantaget att vi är på rätt väg när det gäller utbildning av officerare i marinen. Samtidigt vet vi att förändringarna i kompetensförsörjningssystemet kommer fortsätta och vi måste med gemensamma krafter tillse att vi utbildar våra blivande medarbetare efter de behov som finns vid våra krigsförband.
******************************************
Skribenten har flera poänger i sitt inlägg. Är utbildningen rätt för Försvarsmakten i allmänhet och marinen i synnerhet? Är utbildningen för lång och lägger man kraft på rätt saker? Ser fram mot många konstruktiva kommentarer runt denna intressanta fråga. Hur ser det ut för armén och flygvapnet? / Skipper
Jag håller med skribenten, men anser inte att Armén gynnas mer av rådande utbildningssystem.
SvaraRaderaJag håller även med om att den grundläggande officersutbildningen bör vara huvudsakligen inriktad på hantverket som skall utföras, för att sedan akademisera de som är lämpliga att passera vidare uppåt i hierarkin.
Som vi har berört många gånger på diverse bloggar har vi nu antagit det system som vi för tio år sedan skrattade åt och ansåg vara hopplöst trögt och en ledarskaplig mardröm. Varför, är frågan och jag misstänker att svaret är det du är inne på själv. Vi har sålt makten och beslutsrätten kring vår utbildning till dem som skall utföra den, istället för att låta de som skall utföra FM huvuduppgifter bestämma vad de nya kollegorna skall kunna.
Rena vansinnet.
Det blir tyvärr ännu värre. De sensaste uppgifterna gör gällande att FHS avser att förlänga utbildningen ytterligare. Fullständigt huvudlöst.
SvaraRadera@Parabellum Ja, här har man nog en hel del att se över och förändra till det bättre. Vet du hur lång ubildningen är för Armén respektive Flygvapnet?
SvaraRaderaMen hur kan någon vara förvånad? Det är självklart att det blir så här när flottan är så pass liten som den är. Eftersom årskullarna är så pass små som de är så måste det finnas flera årskullar samtidigt vilket det blir om det är en 4-5 årig utbildning. Annars så blir utbildningsapparaten SSS och FHS överflödiga. Hur skulle det se ut att ha ett förband och en högskola med över 1000 anställda som utbildar cirka 40-60 sjöofficerare varje år. Lyft blicken och gilla läget. Stoppa upp ankaret nån annanstans än i mössan och förstå att det inte kommer bli bättre.
SvaraRaderaApropå onödiga kunskaper och överkurs: En lätt krigsskadad underofficer som deltagit i finska vinterkriget lärde oss allt om markstrid, men lät bli att lära oss hälsa och gå i takt.
SvaraRaderaNär underofficerens svenskfödda kollegor anmärkte på vårt ohyfsade uppträdande fick de följande svar: Ingen har vunnit något krig genom att hälsa eller gå i takt. Vi finländare segrade genom markstrid!
Flygsoldat 113 Bom
Först och främst ett par ord om inledningen i P.K:s inägg. Jag tycker att det är bra allvarligt att personal i Marinen känner att utbildningsfrågor är tabu. Tyvärr tror jag att denna bild mycket väl kan stämma, och lite av andan i såväl inlägg som kommentarer till Per-Olas inlägg antyder lite styvmoderlig hantering av utbildningsfrågorna. Och troligtvis gäller detta såväl SSS som FHS.
SvaraRaderaMen i diskussionerna om utbildningssystemet känns det ofta som att produkten glöms bort. De första att utbildas enligt det system vi diskuterar var OP 07/10. De har jobbat på förband ett tag nu. Det vore intressant att höra hur fartygsbesättningar och chefer har uppfattat de fänrikarna som är ute nu.
Visst har utbildningen blivit längre, och visst har FHS mycket att säga till om, men säkert har något blivit bättre. Diskussionen bör ju börja med en jämförelse av vad som blivit bättre OCH sämre. Låt nyanserna komma fram. Och framför allt, låt det bli en diskussion i Marinen.
Det här låter som kapitalförstöring på hög nivå. Om en person utbildas för N1 redan från början och sedan spenderar 10 år på N5 och N3 så kommer man troligtvis behöva repetera N1 utbildningen mycket grundligt.
SvaraRaderaDet rimligaste borde vara [kort utbildning] -> praktiskt arbete -> urvalsprocess -> avancerad utbildning.
Till anonym kl12:01
SvaraRaderaDet jag menade är inte att utbildningsfrågor i sig är tabu. Det som man "inte får" uttrycka är något ifrågasättande av nuvarande koncept (OP). Det är ungefär som fd ÖB Håkan Syrén ofta sa: "Jag har inga backspeglar, jag ska inte åt det hållet". Man ska helt enkelt inte ifrågasätta nuvarande system. Bara gilla läget och håll tyst, vi har valt väg och så får det bli. I övriga utbidlningsfrågor så uppfattar jag det inte alls på samma sätt. Mitt budskap är att någon borde vända på stenarna även runt OP utbildningen. / P.K.
@12.01
SvaraRadera"Det vore intressant att höra hur fartygsbesättningar och chefer har uppfattat de fänrikarna som är ute nu."
Tyvärr så ger nog detta inget kvitto på huruvida utbildningen vid FHS är rätt. Det kvitto man skulle få av en besättning baseras mer på hur den unge fänriken uppfattas ombord vilket är mer kopplat till personlighet och engagemang än till formell utbildning.
Som nautiker gör det självklart ingen praktisk skillnad om man läst mot behörigheten N5 eller N1 när man kommer som ny ombord. Inte heller eller kommer besättningen märka någon skillnad på produkten om den läst fyra eller en termin krigsvetenskap på FHS. Dessa kompetenser behövs inte de första 5-10 åren.
Däremot skulle det nog märkas skillnad om man läst en längre YK.
En trevlig, ambitiös och engagerad individ skulle erhålla ett gott omdöme från en besättning oavsett om individen har 2, 3 eller 4,5 års utbildning i ryggsäcken.
@ P.K
SvaraRaderaJag tycker att du producerat en bra artikel som uppställer de problem som finns med officersutbildningen idag, men jag tycker du bortser från vissa viktiga delar.
För det första är detta systemet som ovan nämnts nytt och den första kullen "akademiserade" officerarna har precis börjat bli varma i kläderna. Det fel som Försvarsmakten ofta gör och även du i denna artikel är att dra för stora slutsatser på ett för tidigt stadium. Det kommer säkerligen ta minst 10 år innan både SOU och OP sätter sig som system och först då tror jag att vi kan dra slutsatserna om huruvida utbildningen är tillräcklig eller otillräcklig. Utbildningen är idag i ständig förändring, det ser man bara genom att studera och jämföra OP 07-10 med 11-14.
Sedan tror jag man bör lyfta sitt perspektiv bortom den rena yrkeskunskapen, denna kan man som du själv beskriver det förvärva på en mycket kortare tid än 4,5år och rent utav kanske vara bättre på 3år enligt det förslag du ger, men du glömmer de positiva effekterna av en akademisering, ett ord som för övrigt ofta omnämns i bitter ton i den här debatten. De stora vinsterna ligger i att dagens blivande sjöofficerarna upprättar värdefulla kontakter med blivande kollegor i Armén och Flygvapnet och den gemensamma tiden på MHS Karlberg bryter många skott som tidigare var vattentäta mellan kadetter ur armén och marinen. Dessutom lär man sig på ett tidigt stadium samarbeta och lösa uppgifter över vapengrens-gränserna, vilket lägger en bra grund att stå på inför kommande gemensamma övningar och operationer.
Slutligen till den vinst som jag tror är störst. För mycket kritik mot OP är i stil med; varför ska de läsa krigsvetenskap? Varför läsa om politiska projekt när de ska sitta i SLC? Etc. Etc. En akademisering kan ge en officer som kan tänka utanför boxen och lösa uppgifter med ett kritiskt och öppet förhållningssätt på ett helt annat vis än tidigare generationer. För det är lätt att man glömmer bort den rent intellektuella utveckling som en akademisering också kan innebära, och att vi stirrar oss blinda på rena yrkeskunskaper. Det är självklart så att yrkeskunskapen ska stå i centrum, men man får inte glömma bort den resa och mognadsprocess som kadetten genomgår på 4,5år som har med andra saker att göra än att köra båt eller sitta i SLC. Så frågan är väl egentligen var man lägger värderingen i begreppet "En duglig officer". Duglig för dig P.K. är yrkeskunskapen, och denna är viktig, men vill man skapa en grund för en duglig framtida beslutsfattare räcker det inte med det.
/A.B.
FHS har dessutom en dålig ovana att pådyvla op-kadetterna att de är den nya tidens officerare och guds gåva till Försvarsmakten. Det är inte deras eget fel att de får en skev världsbild, det är FHS fel. Gör om och gör rätt.
SvaraRaderaOP 07/10 är inte de första som utbildats i en försvarsgemensam skola. Jag kan inte tala för hur det var tidigare men under YOP systemets tid utbildades sjöofficerare vid såväl MHS Östersund, MHS Halmstad som MHS Karlberg vilket la grunden till samma försvarsgrensöverspridande kontaktnät. Även TU/OF2 utbildningen bedrevs och för troligen sista året i år bedrivs försvarsgrensgemensamt.
SvaraRaderaDetta är inget nytt och absolut inget unikt bara för att samma kurser som tidigare gavs inom MHS systemet nu har akademiserats och ges i FHS regi.
Mvh
P (lärare och sjöofficer)
FHS var bra innan akedemiseringen när man enbart hade stabs och chefsprogrammet. Nu har det blivit fullständig akademiseringshysteri. Försvarsmakten måste slå pansarnäven i bordet och rätta upp läget igen.
SvaraRaderaMen vad är det, mer precist, i akademiseringen som du menar är problemet?
RaderaDet är inte akademiseringen i sig själv det är fel på. Men man läser ju numera allt annat än vad som verkligen behövs för sin kommande tjänstgöring efter skolan.
RaderaEfter att ha läst inlägget och all kommentarer som har efter det publicerats här har jag kunnat dra två slutsatser:
SvaraRadera1. Det är många som ropar på något men inte vet vad det ska vara utan bara säger att det är dåligt. Detta anser jag inte ska vara något för dagens officerare eller framtidens officerare.
Istället:
2. Här kommer de som oavsett åsikt i frågan har försökt att tänka till lite och oavsett sida i diskussionen försöker att se lösningar. För enligt mig så finns det både brister och bra sidor med dagens utbildning så som det säkert fanns med gårdagens utbildning.
Som diskussionen nu går är det FHS fel att det utbildas fel officerare och att de är ”dom” där uppe på FHS som säger fel och trycker in fel saker på kadetterna. Jag enligt min åsikt är lika mycket SSS fel. Enlig den information som jag har fått från representanter på FHS under utbildning där så är dagen OP tänkta att stiga in på NavB-tjänst eller YSB-tjänst. Detta med utgångspunkt i Visbysystemet, tjänst kan då ändras beroende på system.
Fortsätter på information som fåtts från SSS som borde var den organisation i försvaret som har koll på de olika stegen inom Nautik N1-N5. Här säger man att utbildning idag till N5 är det som är sagt uppifrån att fänrikarna ska få och det är den kompetens nivå som ska gälla för att framföra flottans fartyg. För att sedan komma upp i nivåer behövs ingen extra utbildning utan enbart praktik. Detta ska enligt min mening tas med en nypa salt, men då vill jag gärna veta vilken person som inte ibland behöver påminnas om vilka sjövägsregler det är som gäller.
Vart leder nu detta någonstans? Jag tror att det är bra att vi kan ta upp diskussionen om utbildningen, men där det även behövs lyftas upp att det inte enbart sker på ett blogg forum men anonyma inlägg utan där alla parter (SSS, förband, FHS, Linné universitetet samt eleverna) kan diskutera hur utbildningen ska formas. (Precis som lyfts fram i ett av inläggen i marinbloggen). Och denna gång innan vi gör några större förändringar (har skett förändringar sedan första OP-kursen jmf med dem som började i höstas) ser till att utvärderar effekterna, precis som AB skriver.
/S
Skönt att någon identifierade sakfelet i författarens text angående N5- och N1-behörigheten. Skillnaden är alltså enbart ett N5:an efter viss praktik uppgraderas till N1.
RaderaS:
RaderaJag har försökt förtydliga min poäng i en kommentar till A.B. här uppe.
Stegen inom nautik är för det första N8-N1. Utbildningsgången för OP är precis så som du beskriver.
Men har vi råd att utbilda alla till N1 redan från början? Precis som jag ifrågasätter att vi ska göra alla kadetter till akademiker redan från början?
Man bör förstås ge en bottenplatta (N5) och efter tjänstgöring se vilka som är anses lämpade (ur flera aspekter) för att fortsätta utbildas mot N3-N1 för att sedan bli fartygschefer.
Detta elände grundar sig helt och hållet på att man försökt kopiera den civila sjöbefälsskolan där man läser till sjökapten direkt. Vad är anledningen till att man gör så i det civila?
Jo, det är för att där bekostar eleven själv sin utbildning med hjälp av studielån. Sedan tar rederiet och anställer en färdig produkt. Rederiet vill absolut inte lägga pengar på att skicka sina anställda på "nivåhöjande utbildning" när man kan få en färdig produkt helt gratis.
Försvarsmakten gör precis tvärtom! Man ger ALLA sina blivande anställda en utbildning helt GRATIS. En utbildning som kanske inte ens hälften kommer att få användning för.... SJUKT!!!
Bortsett från det så håller jag med om att detta måste lyftas till diskussion med alla parterna närvarande. Jag hoppas att någon vågar ta upp frågan...
Till kl 11:22
RaderaOm du tror att en N5 efter praktik ALLTID uppgraderas till N1 så ligger sakfelet hos dig.
Det finns två olika N5. Den ena benämns N5-Management level (Denna läser OP) vilket precis som du beskriver kan växa till en N1-behörighet efter flera års sjöpraktik ombord.
Däremot man man också läsa till N5-Operational level, vilket innebär mindre teori och kortare utbildning. Det är nog denna bottenplatta som författaren förespråkar. Den kan växa till en N4 med sjötid vilket räcker för att framföra alla flottans fartyg som VO.
Vill man sedan att några av dessa ska bli fartygschefer kan man komplettera med de kurser som saknas för att därefter erhålla en N1 behörighet. Mycket mer kostnadseffektivt och resurssparande.
@S
SvaraRaderaJag hoppas att gästskribenten svarar på din kommentar. Jag vill däremot passa på att kommentera ditt påstående att debatten bör föras IRL istället för på internet. Håller med, men jag tror ändå det är av godo att dessa forum (bloggar m.m) ändå finns som komplement då det inte alltid är högt till tak när ämnen som detta diskuteras, i synnerhet inte om kritik framförs.
Till att börja med ska jag svara A.B.
SvaraRaderaTack för att du kommenterade även om vi inte är överrens i sak. Jag tror att du är partisk i frågan för att du tillhör FHS. Hur kan jag tro det? Jo för att inga andra i Försvarsmakten använder uttrycken "akademiskt" "kritiskt" "förhållningssätt" tillsammans i samma budskap. Det gör däremot FHS:ifierade individer.
Nog om det, nu till saken.
Du tar upp det du hävdar är de positiva effekterna med akademiseringen. Dina argument är ju rena efterhandskonstruktioner. Precis som en annan kommentar här uppe anger. Samverkan mellan Arme, marin och flygvapen är ju absolut inget nytt med OP på FHS. Detta har ju för 17 varit så sedan långt tillbaka och framförallt ju längre upp i utbildningarna man kommer. YOP växte upp med det.
Att en fänrik/löjtnant har ett stort behov av att kunna samverka med övriga försvarsgrenarna i sin tjänst är också påhitt. Det finns undantag, men generellt så sker det på en högre nivå än så. Att som du påstår OP skulle öppnat upp dörrar mellan är också påhitt. Jag har aldrig stött på några hinder för samarbete över gränserna. Att det funnits en viss rivalitet med glimten i ögat är däremot bara av godo.
"Det är självklart så att yrkeskunskapen ska stå i centrum, men man får inte glömma bort den resa och mognadsprocess som kadetten genomgår på 4,5år som har med andra saker att göra än att köra båt eller sitta i SLC."
Du tror mognadsprocessen avstannar eller uteblir när individen får tjänstgöra med äldre och erfarna kollegor ombord? Jag hävdar motsatsen. Fråga OP07 vad de anser sedan de kom ut i tjänst vad de tycker. På FHS-språk kanske samma sak benämns "mentorer" numera?
Nej jag köper inte dina argument.
Min poäng är den att:
Akademiseringen i sig är det inget fel på.
Den ska däremot ske succesivt efter Försvarsmaktens verkliga behov.
Kommer alla som i dag läser OP ens att stanna i Försvarsmakten så länge att det "akademiska förhållningssättet" kommer till verklig användning?
Försvarsmakten har i dag inte råd ( men det har ingen velat gräva i än)att lägga så mycket pengar som en OP kadett kostar att utbilda bara för sakens skull! Det är ungefär som om ett företag skulle köpa 20st tjänstebilar av märket Ferrari varje år trots att det verkliga behovet egentligen är 10st pick-up för transporter, 6st skåpbilar till snickarna, 3st Volvo V70 för kontorsfolket och endast en Ferrari till den som är VD. Förstår du resonemanget? Utbilda istället succesivt efter behov. FHS har ju i alla tider haft den typen av nivåhöjande utbildning. Värna och utveckla den istället för att leka högskola med kadetter.
Observera att jag vill skilja på sak och person, eftersom jag tycker du verkar vara en trevlig bortsett från våra avvikande uppfattningar. :)
/ P.K.
Varför inte göra i vår officersutbildning som de flesta utvecklade länder har gjort sedan länge? Läs:
SvaraRaderawww.eso.expertgrupp.se/.../Hela%202010_1%20till%20webben.pdf
Jag delar inte uppfattningen att officersutbildningen skulle vara anpassad efter Arméns behov.
SvaraRaderaI min egen funktion så har vi liknande problem som de som här beskrivs. Efter genomförd OP följer minst ett år utbildning för att uppfylla de formella befattningskraven. Ytterligare tid får läggas om de reella ska uppfyllas. Därtill finns krav på lång erfarenhet samt internationell tjänstgöring innan de kan bemanna sin första riktiga OF-befattning vilket är i nivån OF-2 (plutonchef vid funktionsförband). Fram till dess har de hittills fått bemanna en specialistofficersbefattning för att lära sig yrket. Ingen i det nya systemet har hittills lyckats ta sig hela vägen till sin första OF-befattning och det lär ta ytterligare ett par år.
Jag ser inga problem med akademisering i sig. Vi behöver intelligentare och mer bildade chefer. Det som däremot är helt fel är att befattningsutbildning inte inryms under utbildningstiden innan anställning. Själv skulle jag föredra ett år akademiserad generell utbildning, ett år arena- och funktionsutbildning och ett år befattningsspecifik utbildning. De två sistnämnda kan vara akademiserade men endast om det inte går ut över innehållet. Allt går inte att akademisera.
Läs en kadetts replik på http://cynismer.blogspot.com/2012/02/gastinlagg-en-akademikers-perspektiv.html
SvaraRadera