Marin matematik - Del 1

Försvar & Säkerhet skriver en fortsättning på sin matematikskola (Hej Matematik - för politiker?) och i det senaste inlägget avhandlas marina förmågor och där till kopplat infrastrukturella frågeställningar. Det är mycket tacksamt att även marina problemområden lyfts fram då JAS-frågan annars överskuggar det mesta i försvarsdebatten.

Bloggen Försvar & Säkerhet redovisar ett nuläge i marinen som inte ser särskilt ljust ut. Tyvärr så är förutsättningarna dessutom något sämre än vad F&S redovisar. Det framtida fartygsbeståndet av stridsfartyg är precis som F&S redovisar bestämt av politiska nivån till att omfatta sju(7)  korvetter. That´s it! Men att tro att dessa få korvetter kommer att vara personellt uppfyllda och övade över tiden är att hoppas på för mycket.

Den av politikerna beställda insatsorganisationen samt det mycket svåra ekonomiska läget inom Försvarsmakten har inneburit att hela den pågående omstrukturereringen i sin tur inneburit att man tvingats att skära ned kraftigt i antalet befattningar utefter en fastställd total personalram. Här har inte heller det moderata begreppet "uppgift först, därefter utgift" varit rådande. I stället har man börjat med att fastställa hur många anställda som får finnas i Försvarsmakten (av rent ekonomiska anledningar) och därefter har en kohandel pågått både inom och mellan de olika förbanden. Någon analys av vad Försvarsmakten ska dimensioneras för att klara av har inte varit den starkaste ledstjärnan i detta arbete.

Vid de två sjöstridsflottiljerna samt ubåtsflottiljen finns i dag en "overhead" med personal omfattande 10+10+5 personalrader utöver de tjänster som finns på fartygen, staber och logistikdelar. Det finns alltså 25 personalrader inom de sjögående delarna av marinen som ska täcka en mängd olika saker.

För det första ska dessa rader användas för ett mycket stort antal marina bemanningsuppdrag. Det handlar om att tillhandahålla personal som lärare och instruktörer till Sjöstridsskolan (bara här bedömt 60-70 bemanningsuppdrag), bemanna GMU-kompanier, bemanningsuppdrag i HKV m.m. Dessa 25 rader ska även omfatta elever som går nivåhöjande utbildningar på skolor(FHS/MHS), personal som kompetensutvecklas, är långtidssjukskrivna, är på rehabilitering, är föräldralediga osv.

Inom ramen för temat "Hej matematik" så förstår nog även den som enbart har ringa matematiska kunskaper att den här ekvationen aldrig kommer att gå ihop. Bara bemanningsuppdragen som de sjögående förbanden är ålagda att besätta överstiger med råge de 25 rader som finns disponibla för detta. Då infinner sig självklart följdfrågan, hur löser man då detta problem?

Den ofrånkomliga konsekvensen av ovanstående resonemang blir att man tvingas lyfta personal från de fasta fartygsbesättningar eller "insatsbesättningar" om man pratar politikerspråket, för att fylla upp differansen som uppstår. I förlängningen innebär detta att vissa fartyg får läggas utan besättning och i andra fall att fartygen får ett mer eller mindre hanterbart vakansläge. I vissa fall kan vakansläget bli så svårt att fartygen inte ens kan kasta loss. Omstruktureringen som skulle ställa allt detta till rätta har i vissa fall inneburit större svårigheter att kunna bemanna HELA organisationen. Dessutom kommer försvarsmaktsanställda även i fortsättningen att skaffa barn och bli sjuka, något man helt valt att bortse från.

På så sätt kommer marinen aldrig kunna ha sju stridsfartyg, fyra ubåtar och sju minröjningsfartyg bemannade över tiden. I sämsta fall kommer kanske endast fem av sju korvetter att vara fullt bemannade med rätt personal över tiden. Samma sak med ubåtar och minröjningsfartyg, alla fartyg kommer inte att kunna fyllas upp.

Dessa problemområden hör man sällan försvarspolitikerna ta upp i sina debattinlägg. Istället används ord som uppfyllnad, försvar i balans och tillgängligt insatsförsvar mycket frekvent.

I nästa inlägg avser jag att kommentera de materiel- och infrastrukturfrågor som F&S tar upp i det eminenta debattinlägget.

I samma ämne: Wiseman