Marin matematik - Del 2

Jag lovade en fortsättning på inlägget "Marin matematik" där den första delen tog upp personalfrågor i samband med Försvarsmaktens omstruktureringen. Ansatsen utgick från inlägget hos Försvar & Säkerhet som berörde framtida marina stridskrafter i en vikande ekonomi.

F&S tar upp diskussionen runt fartygsflottan på ett korrekt sätt. Det största frågetecknet rörande själva plattformarna är den planerade halvtidsmodifieringen (HTM) av korvetterna Gävle och Sundsvall som är helt avgörande för om fartygen ska kunna leva vidare i ett stridsdugligt, sjövärdigt och framförallt tillräckligt bra skick. Planeringen är i full gång och kostnaden bör landa in runt 700 mkr. Dock är inget formellt beslut fattat och enligt regeringens särskilda direktiv så skall regeringen också delges underlag för att fatta beslutet. Tyvärr har vi sett flera nödvändiga beslut förhalas å det grövsta, vilket kan innebära stora förseningar och nedgång i den operativa förmågan. Låt oss hoppas på att inte JAS-beskedet lägger sin tunga ekonomiska hästfilt i vägen för detta.

Vapenproblematiken har jag tagit upp i ett tidigare inlägg. Läget är minst sagt oförändrat förutom att man gör åtgärder som mer liknar "konstgjord andning" på robotar och torpeder vilket man kan läsa om i senaste delårsrapporten. I längden håller självfallet inte dessa livsuppehållande åtgärder. Omsättning är nödvändig inom en snar framtid, men var ska pengar till detta tas från när Försvarsmakten tvingas in i en nödvändig men av regeringen fullständigt ofinansierad JAS-affär där kostnaderna skall "tas inom ram"?

Stödfartygsfrågan är en annan viktig del som måste finansieras då mer eller mindre alla baser (ex Karlskrona/Berga) är avvecklade, senast i raden basen på Gotland, närmare bestämt Fårösund. Det ursprungliga L10 projektet som skulle bli ett gigantiskt strategiskt transportfartyg för  arméförband är förhoppingsvis förpassat till cylinderarkivet. RoRo-fartyg för sådana ändamål finns i stora mängder som kan upphandlas på den öppna marknaden och kan i krigstid till och med rekvireras från svenska rederier vid behov. Ny stödfartyg bör självklart byggas för att primärt stödja de marina förbanden och dess behov. Men problemet är samma här som för alla andra materielprojekt. Hur ska detta projekt finansieras, eller rättare sagt vilka andra materielprojekt måste prioriteras bort?

Rörande amfibieförbanden så anser jag att F&S är alltför optimistisk i sin analys. Jag delar inte uppfattningen att den enda kvarvarande amfibiebataljonen av de sex ursprungliga nu skulle hittat hem till sin nisch igen. Jag vill nog snarare hävda motsatsen, och det är helt och hållet föranlett av en politisk inriktning. Amfibiebataljonen (observera singular) som rimligtvis borde omfatta tre renodlade sjörörliga manöverkompanier består i dag av ett sjörörligt kustjägarkompani. EDIT: Utöver kustjägarkompaniet finns tre amfskyttekompanier varav ett är fordonsburet, se kommentar här nedan för detaljer. Frågan är dock hur mycket strid i skärgårdsmiljö som numera övas, i jämförelse med tidigare då allt fokus låg på skärgårdsstrid med kustjägarkompanier i samverkan med amfibiekompaniet med Rb-17 och M9 systemet. Amfibiekåren följer den av riksdag beslutade inriktningen att amfibiebataljonen ska utgöra "den åttonde manöverbataljonen" och få en mer markoperativ inriktning. För detta kan inte Försvarsmakten eller amfibie klandras, det är en politisk inriktning. Om detta kan man tycka - mycket. Vidare är såväl minsystem M9 samt Rb-17 med sjömålsstridsdel på utgående vilket mycket tydligt kan utläsas i BU12. Därför vill jag hävda att analysen hos F&S, att amfibieförbandet hittat hem till sin nisch, är något felaktig. Bevakningsbåtskompaniet och bordningsstyrkan i Göteborg samt kustjägarkompaniet är de bärande delarna just nu. Amfibie närmar sig armén och renodlade markstridsuppgifter mer och mer, och kommer därav längre ifrån den marina miljön. En utveckling som inte är särskilt positiv med tanke på vår 200 mil långa svenska kust och därtill i många fall djupa skärgårdsområden.

Angående baseringsmöjligheter på västkusten så håller jag med. Men frågan är vilka fartyg som ska baseras där av den handfull som finns tillgängliga? Att skydda Göteborgs hamn och Brofjorden bör vara en primär uppgift. Dock ställer jag mig frågande till förslaget rörande en hamn i Halmstad? Där finns inga direkt lämpliga kajer och faciliteter för marinmilitär verksamhet. Göteborg alternativt Lysekil vore istället mest lämpligt. Men då är vi återigen framme vid den ekonomiska delen. Den befintliga hamnen i Göteborg är alltför liten och är mer att beskriva som en båthamn än en fartygshamn. Att skapa en örlogshamn i Göteborg likt "nya varvet" skulle bli oerhört kostsamt och svårt att motivera med nuvarande ekonomiska läge samt det minimala fartygsbeståndet.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att det finns många marina delar som skulle behöva finansieras och omsättas. Här ovan är bara ett axplock av alla delar upptagna. Allt handlar om ekonomi, och där ser det oerhört mörkt ut framöver då den borgerliga regeringen med försvarsminister Karin Enström i spetsen redan nu deklarerat att "man ser en prolongerad försvarsbudget framför sig".....

Den marina framtiden ser med denna utgångspunkt inte särskilt ljus ut - åtminstone inte ur ett materielperspektiv.

För den som missat den stormande debatten efter att Försvarsmaktens personal erhöll sina nya befattningar så är den skrämmande läsningen hos Cynismer och Wiseman ett måste att ta del av. Läs även Väpnaren för att få ett lite annat perspektiv på det hela.