25 februari 2013

En försvarsmakt i fritt fall!


Samtidigt som Alliansledarna satt i bilar på väg hem till centerledaren Annie Lööf i Maramö för att under gemytliga former lägga planerna för en ny valseger 2014 så läckte SvD genom den försvarspolitiska reportern Mikael Holmström lite lagom lägligt ut det som alla egentligen redan förstod, att Försvarsmakten saknar en mångmiljardsumma för att ens kunna leverera den organisation som Alliansregeringen tidigare beslutat om i det försvarspolitiska inriktiningsbeslutet från 2009 som nu omvandlats till insatsorganisation 2014 (IO14).

I artikeln skriver Mikael Holmström att Försvarsmakten i sitt svar till regeringen, som kommer på torsdag, kommer att skriva att det saknas 40 miljarder under en tioårsperiod! ÖB har tidigare avsiserat att det saknas 2 miljarder/år, men efter noggranna beräkningar i HKV har den siffran nu alltså fördubblats.

Många röster har under dagen uttryckt något i stil med "vad var det vi sa". I stort sett alla förutom från den gamla kommunistledaren Lars Ohly, som i morse på twitter skrev följande kommentar till artikeln i SvD trots det faktum att försvarsreformen från början är underfinansierad och Ohly fullföljde därefter med det här inlägget...

Men för att återgå till kärnan. I artikeln skriver Holmström att Försvarsmakten, om man inte erhåller ett utökat anslag om 4 miljarder, så kan det krävas att personalen i organisationen måste kapas med 1/3 vilket skulle omfatta ca 9000 anställda. Mest intressant är att regeringens egna personalförsörjningsreform med avskaffandet av värnplikten nu beräknas att kosta 1,2 mdr extra utöver vad man tidigare räknat med. Att det är regeringen själva som beställt organisationen gör ju inte situationen mindre märklig.

Vidare så spekulerar Holmström i eventuella förbandsnedläggningar i kölvattnet av dessa fakta där P7, en flygdivision och delar av Marinen pekas ut att ligga i riskzonen. Detta är nog ingalunda enbart spekulationer då Försvarsmakten i uppdraget inom ramen för RB7 också fått uppgiften att föreslå "nödvändiga organisationsförändringar" för att  komma i kostymen med en prolongerad ekonomi som utgångsläge.

Det är onekligen en mycket besvärlig situation Försvarsmakten nu sitter i, och som regeringspartierna med Moderaterna i spetsen nu också satt sig i. Begreppet "när skiten träffar fläkten" kommer på torsdag när budgetunderlaget (BU 14) släpps att övergå till att bli verklighet!

SvD publicerar i dag även en intervju med Peter Hultqvist (s) samt flera andra partirepresentanter där ingen är särskilt förvånad över de siffror som nu läckt ut. Man kan där ånyo konstatera att de enda som till synes är nöjda med ett underfinansierat "en-veckasförsvar" är Moderaterna. Den försvarspolitiska kartan har således ritats om helt och hållet, vilket nog förvånar många Moderater av den gamla skolan.


Med detta i baktanke skulle man kunna backa bandet till olika uttalanden de senaste veckorna och sätta in ovanstående faktum i ett större sammanhang.

För statsminister Fredrik Reinfeldt är försvaret av Sverige ett särintresse, vilket innebär att han mer eller mindre struntar i Försvarsmakten. Eller rättare sagt, hans enda intresse ligger i en prolongerad försvarsbudget och att den hålls! Något han gav tydliga direktiv till sin nytillträdde försvarsminister Karin Enström för knappt ett år sedan. Försvarsministern i sin tur försöker lösa sin uppgift i Reinfeldts/Borgs anda genom att hålla skenet uppe och hävda att allt är väl. Försvarsminister Enström har under lång tid därför hävdat att vi inte kommer att stå ensamma i händelse av sämre säkerhetspolitiska tider och räknar iskallt med hjälp från Norge och Finland, vilket man från båda länderna nu sagt att det kan Sverige inte räkna med. Norge kommer i ett läge av konflikt i vårt närområdet själva att att ha händerna fulla.

Att det dessutom råder en uppenbar splittring inom försvarsfrågan även inom Alliansen blev alldeles tydligt för bara några veckor sedan när folkpartiledaren Jan Björklund gick ut och krävde ett utökat anslag till Försvarsmakten. Men vi ska då ha i åtanke att Björklund var ute efter att stärka försvaret! De summor som nämns i dagens SvD är således enbart det som krävs för att uppnå den nivå som "en-veckasförsvaret" handlade om. Om Björklund vill se ett starkare försvar krävs det ytterligare miljarder, och då ligger möjligen NATO-alternativet närmare till hands, kanske till och med för Socialdemokraterna?


Försvarsberedningens ordförande Cecilia Widegren i förmodad jakt på en framtida ministerpost är självfallet också lojal till statsministerns (frontfiguren) och finansministerns (regissörens) politik som försvarsministern (marionetten) har att genomföra, och är därför föga förvånande mycket kritisk till Jan Björklunds förslag.

Sverigedemokraterna i sin tur menar att Folkpartiets förslag är välkommet men att "Moderaterna är ett stort hinder för ett stärkt försvar" De gamla moderaterna med Anders Björck, som nu tar debatten offentligt, måste må illa av att läsa sådant. Rolf K Nilsson fd moderat riksdagledamot och ledamot av försvarsberedningen reder ut just anledningen till detta på sin blogg.


Vad kan man då tro om utkomsten av Försvarsmaktens svar på RB7?
Då inget parti för utom Moderaterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet är nöjda med ett "en-veckasförsvar" bör det vara fullkomligt osannolikt med ytterligare reduceringar i Försvarsmaktens organisation. För att ens uppnå nivån av "en-veckasförsvaret" kommer det alltså att krävas ett utökat försvarsanslag om 4 miljarder per år. Vill den politiska nivån förbättra en-veckasförsvaret, som bl.a. FP, S och SD vill, så har man att utöka anslaget med ytterligare flera miljarder.

Om man nu enbart är ute efter att förlänga uthålligheten med ytterligare dagar, så är det enda tänkbara alternativet att satsa alla kort på ett skalförsvar och helt avveckla djupförsvaret, något som brukar vara det förbjudna ämnet att ens beröra i debatten. Omvandlat till ren Svenska skulle det handla om att utöka förmågan rörande flyg, marinstridskrafter och luftvärn. Övriga förband och förmågor skulle då tvingas att avvecklas för att frigöra nödvändiga ekonomiska medel som krävs för ett förbättrat skalförsvar. Men faktum kvarstår, ingen kommer till vår undsättning trots att sju dagar i bästa fall då kanske blir nio, och det kommer sannolikt ändå att krävas ytterligare ekonomiska medel!


Nej, därför är det enda rimliga är att utöka försvarsanslaget med de 4 miljarder som nu saknas för att bemanna, utrusta och öva den av regeringen beslutade organisationen. Utöver detta måste Fredrik Reinfeldt lyfta luren och ringa ett samtal till Anders Fogh Rasmussen och be om en ansökningsblankett till NATO.


F%C3%B6rsvaret%20beh%C3%B6ver%20mer%20pengar


Bloggar: 6 mannen, Westerholm, Åsa Lindestam, Wiseman
Media: SvD1 2, AB, DN, TV4

Uppdaterat 120226: 
SvD följer i dag upp med ytterligare en artikel

14 kommentarer:

  1. Det är ca 10% budgethöjning vilket borde vara realistiskt.

    Medlemskap i Nato borde kosta en slant till, speciellt om vi skall bidra med något som har kraft som ett förstärkt flygvapen eller ubåtsvapen.

    Ytterligare budgetförstärkningar för att få god volym på försvaret skulle kräva enorma uppoffringar typ ett avskaffande av reseavdraget...

    SvaraRadera
  2. "Utöver detta måste Fredrik Reinfeldt lyfta luren och ringa ett samtal till Anders Fogh Rasmussen och be om en ansökningsblankett till NATO."

    Finns säkert någonstans i PRIO...

    SvaraRadera
  3. Det ni ser nu är ett resultat av sk nyhetsspinn. Att blint svälja FMs beräkningar visar på oerhörd naividitet inför vilket spel som just nu pågår. Med bakgrund i de delar av det kommande underlag jag sett kan jag med säkerhet säga att beräkningarna är oerhört osäkra och i vissa fall oseriösa. Men skriker man högt att man vill ha mer pengar är det alltid någon som tror på det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jadu, nu råkar det vara så att en majoritet av oss jobbar i Försvarsmakten.

      Dessutom får du komma ihåg att försvarsbloggarna tog upp problematiken innan vi fick en ärlig ÖB som var villig att ta striden med regeringen.

      Radera
    2. Frågan är väl inte om försvarsanställda anser att försvaret behöver mer pengar?

      Om det verkliga problemet är att Försvarsmakten behöver betydligt mer pengar för att kunna lösa uppgifterna så krävs att även andra än försvarsanställda, främst politiker och tjänstemän på finansdepartementet, inser detta. Detta förutsätter i sin tur givetvis bra underlag från Försvarsmakten.

      För min del tror jag att det är nödvändigt, men kanske inte tillräckligt, att Försvarsmakten får betydligt mer pengar. Det verkar dock finnas en stor risk för att Försvarsmakten skulle kunna få en 10% ökning av anslaget och ändå misslyckas.

      Radera
  4. Den dag då Sverige söker medlemskap i NATO kommer Ryssland att annektera Gotland. Det borde ni begripa utan att jag som lekman skall behöva påpeka detta.

    Anders Wahlman

    SvaraRadera
  5. Den ekonomiska styrningen av Försvarsmakten verkar under lång tid gått ut på att försvaret ska hålla budget eller tvingas till nedskärningar. Den outtalade tanken bakom detta är att försvaret är ett särintresse och att företrädarna för särintresset (försvarsministern, ÖB och försvarsmaktsledningen) ska tvingas till att genomföra nödvändiga effektiviseringar och rationaliseringar för att undvika nedskärningar. Denna strategi har väl inte varit så framgångsrik utan organisationen har skurits ned gång på gång på gång.

    Jag inte att någon vinner på att förneka att en stor del av ansvaret ligger på Försvarsmakten; både när det exempelvis gäller miljardrullning inom NBF och PRIO och när det gäller förslag och tillhörande beslutsunderlag till regering och riksdag.

    Nu måste regeringen välja väg. Endera fortsätta på linjen att försvaret är ett särintresse, vilket antagligen leder till en halvering av IO14, eller att i stället slå fast att försvaret är en central uppgift för staten och därefter ta ansvar för att det finns en balans mellan uppgift och budget. En sådan balans kan åstadkommas genom att ändra uppgifter, budget eller att byta ut myndighetens ledning mot någon som regeringen tror klarar av att lösa dagens uppgifter med dagens budget.

    SvaraRadera
  6. Prio är ett resultat av fokuset på ekonomin som huvudinriktning. Regeringarna Reinfeldt har relativt konsekvent skurit ned på de flesta utgiftsområden, bl.a. med hänvisning till att alla verksamheter skulle kunna rationaliseras och effektiviseras. Nyttoaspekten har nästan försvunnit ur den politiska diskussionen.

    SvaraRadera
  7. Tyvärr försöker du analysera frågan logiskt och ur ett militärt relevant perspektiv. Det har aldrig tidigare fattats några beslut om försvaret som har uppfattats som logiska eller förutsägbara ur ett militärt perspektiv.

    Tyvärr finns bara en utkomst av detta prestigekrig. Anslagsnivån är oförändrad eller marginellt förstärkt för att medge positiva argument i den politiska debatten. FM reduceras ytterligare.

    På vilket sätt är "dagens" utlovade 6% av det avhållande invasionsförsvaret (IO 14) bättre än 4% för nationella försvarsbehov? Den förmågan är inte längre relevant för våra politiker. Kopplingen mellan förd politik och faktiskt militär förmåga har inte existerat de senaste 30 åren åtminstone. Politiken föreskriver vilken förmåga vi har, i övrigt hanteras en budgetpost där ÖB ska göra förd politik trovärdig inom ram.

    Självklart finns det utrymme att minska ytterligare då måttstocken bara är hur många gubbar vi kan hålla igång på några få och begränsade utlandsmissioner i internationell samverkan med andra länder. Med internationellt minskande åtaganden, så kan säkert markstridskrafterna halveras. 4-5 fullt bemannade och övade manöverbataljoner är väl nästan lika bra som 8 oanvändbara. Försvaret har då blivit "användbart och omedelbart tillgängligt" vilket är precis vad (M)an lovat.

    Varför skulle nästa försvarsbeslut vara det beslut när vi inte kan skära längre? Alla förbandstyper och utbildningsplattformar räknas inte i singular ännu. K1 lever och frodas fortfarande trots ett flertal nedläggningar.

    Marinen reduceras och integreras med kustbevakning för samordningsvinster, fokuseras militärt på ubåtsvapnet för att stödja den svenska försvarsindustriella nischen man valt med ubåtar.

    Flygvapnet är plattform för den andra försvarsindustriella nischen. Där är ju volymreduktionen redan beslutad i termer av antal flygplan och en flottilj borde kunna avvecklas.

    Gamla RB70-system förrådsställs på Gotland till ringa kostnad för att kunna hävda en luftförsvarssatsning på Gotland med hjälp av hemvärnet. På försvarsbloggarna kan man ju läsa att hemvärnsgubbarna gillar idén. Det är minst lika militärt relevant som att förrådsställa ett fåtal stridsvagnar på ön. Vem bryr sig?

    Tillsammans utgör de resurser för incidentberedskap och ett skalförsvar för att retoriskt hävda att vi hinner få hjälp av våra vänner om det mest osannolika skulle inträffa. Modellen förstärks med satsningar (omfördelning av anslag) till cyberförsvar inkl. signalspaning och teknisk undinhämtning för att skapa förvarningstid och initial motståndskraft. Likt tidigare så antyds ett nära samarbete med NATO med hemliga planer för hur NATO möter hot i norra Europa, inkl. mot Sverige. Dunklet kring vår faktiska försvarsförmåga och våra faktiska allianser bidrar återigen till att skapa en avhållande försvarseffekt.

    Sverige fortsätter hävda ensidig solidaritet och militär alliansfrihet. Vi kan ju antyda att våra nordiska vänner är tvungna att säga vissa saker offentligt, men...

    Beslutet har inget med militära överväganden att göra, likt inga andra beslut om försvaret har haft sedan åtminstone 90-talet. Det är svensk försvarslogik och svårare än så här kommer det inte vara att skära ytterligare en tredjedel av Försvarsmakten.

    Allt annat är tyvärr bara naivt önsketänkande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ditt inlägg utstrålar defaitism. Jag förmodar att du inte har några egna försäkringar för egentligen lönar det sig inte heller. Man klarar sig nog.

      Det resonmang du för har gjort att svenskt försvar har hamnat i den sits vi i dag är. Vi kan inte ta hand om oss själva om hot uppstår. Som det verkar vill vi inte det heller och då finns det ej någon anledning att diskutera/studera försvarets olika förmågor.

      Låt oss lägga ned försvaret. Betala igen skattepengarna, som försvaret får, till medborgarna.

      Låter inte det förnuftigt

      Radera
  8. Vänner

    Att försvaret är under fritt fall råder det inget tvivel om. Idag ser vi en södertrasad försvarsmakt som inte kan försvara mitt eget land längre. Kom ni ihåg broschyren "Om kriget kommer" På den tiden fanns det åtminstonde ett viss hopp att försvaret skulle ge en angripare så mycket pisk att de skulle ge upp sina försök att "ta" mitt land.
    Idag skulle jag verkligen bli rädd om en ny broschyr skulle dyka upp i brevlådan. Vi har INGET att komma med, det är slut på idéer och när det finns en chef som Karin gör att allt hopp är tyvärr ute.
    Nu får gärna Fredrik älskare hävda motsatsen, "det går fan inte att klämma blod från en sten" Det är bra nu! Vi är så trötta på era förbannade lögner, så trött!!!!!

    Chifen

    SvaraRadera
  9. 4 miljarders höjning är en relevant nivå.

    2 miljarder för att anställa flera soldater, 1 miljard för att öka övningsverksamheten samt en miljard för att öka de anställdas löner skulle vara väl investerade medel i kärnverksamheten.

    SvaraRadera
  10. Att höja anslagen med 4 miljarder är för Karin (vår nedläggningsminister) en omöjlighet. Vi kommer att se slutet för Marinen och Armén. De kommer att slås ihop till något vi hade under 1700-1800 talet. Skärgårdsflottan (Arméns flotta) På så sätt sparar vi massor av pengar. Vem vet, KA kanske dyker upp i en ny form tillsammans med flyget, Kustflyget! Men då får de bygga om JAS med pontoner.
    Vidare så ska Försvarsmakten byta namn till Stadsförsvaret,

    Chiefen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varför inte bara till "Högvakten"?

      Idag (nja, inte förrän 2019 egentligen) så utgör "arméns" musikpluton hela 1/72-del (1,4%) av Sveriges samlade markstridsförmåga.

      1985 utgjorde den bara 0,1% av Sveriges samlade markstridsförmåga.

      Idag (2019) så är musikplutonen hela 1450% viktigare för Sveriges markstridsförmåga än vad den var 1985! Man får hoppas att de polerat sina vapen väl!

      ---
      Mina beräkningar: Enligt DN (http://www.dn.se/nyheter/sverige/forsvarsministern-en-veckas-forsvar-ar-tillrackligt) så har vi 116 armébataljoner 1985. Jag tar DN:s 7 + en amfibiebataljon för att motsvara dagens (IO14 som är klart 2019) förband. Jag räknar 3 (manöver)kompanier med 3 (manöver)plutoner per bataljon. Tja, då blir helt plötsligt musikplutonen och högvakten en ganska central kloss i markstridsförmågan.

      Tjingtjing!

      Radera

REGLERNA FÖR KOMMENTARER KOMMER NU PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING ATT SKÄRPAS:
- Kommentarer som ej håller sig till ämnet kommer att refuseras
- Skriv kortfattat och kärnfullt
- Personangrepp publiceras ej
- Håll en god ton i kommentarerna