22 februari 2013

Flottans motsvarighet till "plutonchefsdebatten"

Foto: FHS
Under hösten förra året blossade den så kallade plutonchefsdebatten upp, något som slutade med att ÖB gick ut och skrev ett öppet brev på WW och försökte förklara varför han tagit det kontroversiella beslutet att placera nyexaminerade officerare på befattningar som plutonchefer. Ett beslut som inte har bemötts positivt på Försvarsmaktens förband och hos personalen. Det har på vissa förband till och med förekommit att man valt att hitta "alternativa lösningar" för att komma runt problemet.

Vad var då själva problemet med detta beslut? På bloggen Cynismer kunde man vid samma tid läsa följande i ett gästinlägg i samband med att befattningarna efter omstruktureringen fördelades ut.

En driven och intelligent ung Kapten i karriären med goda vitsord och missioner i tre världsdelar på skyttepluton, i kompaniledning och i brigadstab som just nu löser ett mycket kvalificerat bemanningsuppdrag åt sitt förband fick sin placering som alla vi andra. Nej, det blev inte en befattning som rimligtvis leder till stabsutbildningen på FHS och sedan tjänst som sektionschef eller stabschef i bataljonsstab, som man verkligen skulle kunna tro. Han är nu skyttegruppchef (OR-6). Hans chef är en nyutnämnd Fänrik.

Det är ungefär detta som är kärnan i "plutonchefsdebatten". Erfarna officerare på den kanske viktigaste befattningen vid markstridsförbanden - plutonchefen - med djup kompetens, och som har ett högt anseende hos truppen ersätts med nyexaminerade och oerfarna fänrikar.


I flottan finns inga plutonchefer som det finns inom Armén och Amfibiekåren, men man erhåller självklart nyexaminerade fänrikar som ska placeras. Det verkar nu som att flottan  kommer att drabbas av motsvarande problematiska utveckling, som i sin helhet endast är ett pedagogiskt problem.

En fänrik (OF1) till flottan studerar längre än alla andra kategorier vid officersprogrammet. Utbildningstiden är 4½ år och man lägger den mesta tiden på nautisk utbildning som ska leda till att alla fänrikar i flottan, efter erhållen sjötid ska erhålla den högsta nautiska behörigheten N1, vilket är en historia för sig och fullkomligt onödig. Om detta har det skrivits gästinlägg på den här bloggen tidigare här och det skulle kunna föranleda ytterligare diskussion och fler inlägg huruvida den nu valda vägen är den rätta.

Men åter till kärnan i detta inlägg.

När fänriken efter alla dessa år av studier väl är färdigutbildad och tillförs förbanden så måste förbanden således hitta en instegsbefattning på ett fartyg. Nuvarande instegsbefattningar är Navigationsbefäl, Ytstridsbefäl och Förste Officer (1.O) på de mindre bevakningsbåtarna (BevB 80). Utbudet av befattningar är med andra ord inte längre så stort numera då övriga tidigare instegsbefattningar från NBO-systemet numera är specialistofficersbefattningar (som för övrigt borde benämnas underbefäl, då man omöjligt kan vara specialist direkt efter 1½ års utbildning, och saknar yrkeserfarenhet) där man placerar ut individer ur kategorin OR-6.

Med tanke på att beståndet av fartyg i flottan, efter år av försvarspolitiskt totalhaveri, minskat till något som numera liknar volymen hos Monacos Coast Guard så underlättar inte detta att placera de nya fänrikarna på en befattning ombord.

Problemet uppstår när fartygens OF1-befattningar redan är bemannade, och det inte finns tillräckligt med lediga befattningar på OF2-nivå, alternativt att kompetensen/utbildningen hos de som sitter på instegsbefattningarna saknas att kliva upp till en OF2 befattning. Då uppstår s.k. undanträngningseffekter där officerare ur YOP 06/09 och kursen innan Syréns intagningsstopp, YOP 03-05 blir drabbade och tvingas bort från fartygen för att bereda plats till nya fänrikar som enligt ÖB och HKV inriktning skall prioriteras.

På förbandsnivå uppfattas det därför att nyexaminerade fänrikar ur kategorin OP erhåller en typ av "gräddfil" som skulle kunna liknas med en variant av fullmakt som innebär att man alltid är prioriterad före de andra kollegorna, som i det här fallet är äldre och mer erfarna.

Det börjas nu, fullt förståeligt, att knorras i leden bland "de äldre av de yngre" officerarna. Värst lär kritiken i leden enligt källor vara på 4.Sjöstridsflottiljen där man ända sedan officersprogrammets första kull examinerades 2010 varje år tagit hem på den i särklass största andelen fänrikar relativt övriga marina förband, närmare 50% ur varje årskull som totalt omfattat mellan 15-20 individer.

Att detta problemet uppstått relaiserats först nu beror självklart på att bristen på officerare på den lägsta nivån ombord på flottans fartyg efter intagsstoppet i samband med FB-04 växte till ett avgrundsdjupt hål, som sedan fylldes upp med fänrikar ur YOP 06-09 (som levererade drygt 60 fänrikar till flottan sommaren 2009) och de två efterföljande kurser med fänkrikar ur OP 07-10 och 08-11. Men efter att dessa tre årskullar fyllt upp alla instegsbefattningar så uppstår inte problemet förrän nu.

De tre sjögående förbanden ska varje år från och med nu ta emot ca 20 nya fänrikar som ska placeras i instegsbefattning, och företrädesvis på en nautisk befattning. 4.Sjöstridsflottiljen ska själva ta emot 8-10 varje år. Att det nu således kommer att uppstå undanträngningseffekter på fartygen blir då en realitet, och det kommer inte att tas emot med odelad glädje av de som får lämna sin befattning, kanske i förtid, för att ge plats åt den yngre prioriterade kollegan.


Men i grunden är detta ändå helt nödvändigt. Flottan lider av en enorm personalbrist som på något sätt måste lösas. Att rekrytera och utbilda nya officerare i båda kategorierna är en förutsättning för att på sikt erhålla en balans.

Det är inte bara på fartygen som det i dag råder vakanser. Ett annat gigantiskt problem är alla de bemanningsuppdrag som åligger förbanden att bemanna upp, vilket man i dag har mycket stora problem med att lösa. I synnerhet lärarbefattningar på Sjöstridsskolan, något som är ett måste för att kunna utbilda den personal som krävs (GSS, SO och OP) till flottans förband.

Den pedagogiska utmaningen för den flottans förband i allmänhet blir att ta hand om de som trängs undan från befattningar ombord på ett bra sätt. Att skicka dessa till bemanningsuppdrag på annan ort utan att de fått en längre planeringslinjal där de kan se "moroten" i det längre perspektivet, eller att exempelvis kommenderas till vakten på Berga kommer inte leda till annat än att individer tappar sugen och lämnar Försvarsmakten. Här måste respektive personalavdelning, och personalansvarig chef tänka längre än näsan räcker.


Vad kan då göras för att mildra effekterna?

Att tillföra ytterligare en utbildningslinje för flottans kadetter på FHS skulle mildra effekterna något. Det är fullkomligt orimligt att utbilda 20 nya navigatörer varje år när vi totalt i Marinen har samma antal fartyg med nautiska instegsbefattningar (7 korvetter, 7 minjakter, 4 ubåtar, 4 bevakningsbåtar). Detta innebär att vi i praktiken skulle behöva byta ut den yngsta navigatören ombord på dessa fartyg varje år. Fullkomligt orimligt! Flottan skulle därför behöva ytterligare en utbildningslinje (Flottan Allmän) som skulle inriktas mot ex. stridsledning och stabstjänst. Detta skulle bredda antalet lämpliga instegsbefattningar något samt att utbildningstiden för dessa skulle kunna förkortas till 3 år istället för om nu 4½ år, vilket även blir mer kostnadseffektivt för Försvarsmakten. Alla kommer ändå inte att utgöra föremål för att bli fartygschefer.

Vidare så måste den långsiktiga personalplaneringen förbättras avsevärt. Detta är kanske den viktigaste faktorn. Att bli skickad på ett tvåårigt bemanningsuppdrag är för de flesta hanterbart under förutsättning att man får veta om det med god framförhållning, och att det finns en tydlig plan som påvisar vad man ska göra efteråt, gärna en morot i form av en befattning man gärna vill ha, eller att man i vissa fall får möjlighet att läsa nivåhöjande utbildning.

Ett annat stort problem är lönen. När man lämnar fartygstjänsten för att gå till en lärarbefattning så kan årsinkomsten reduceras med upp till 100.000:-. Detta med anledning av att man förlorar tjänstgöringstillägg, ersättning för sjödygn under övningar, samt ersättning för VO-tjänst. Till detta kommer också att de "fria måltiderna" försvinner. Detta måste självklart kompenseras, inte bara för individens skull, utan även för att skapa en bättre attraktionskraft hos Sjöstridsskolan för att kunna erhålla de bästa och mest lämpade lärarna från förbanden.


Andra personalrelaterade företeelser värda att diskutera!

När vi i inlägget ändå är inne på personalfrågor är det på sin plats att lyfta upp ytterligare två företeelser inom Marinen. Den första handlar om befordring av specialistofficerare, och den andra om civilanställdas gradbeteckningar.

När det kommer till utnämning av specialistofficerare inom Marinen är det helt uppenbart "herrarnas fria åkning" som gäller. Samtliga förband gör olika, och vid vissa förband hanterar man i mångas ögon frågan väldigt annorlunda, i det här fallet 4.Sjöstridsflottiljen. På förbandet har man till skillnad från de övriga förbanden i Marinen redan utnämnt ett större antal unga specialistofficerare till fanjunkare. På vilka grunder, och varför får vi låta vara osagt. Det finns kanske skäl till det? På systerflottiljen i Karlskrona har man ännu inte utnämnt en enda av de som genomfört specialistofficersprogrammet, vilket också kan tyckas något märkligt då det finns specialistofficerare som varit anställda i fem år som 1.Sergeanter. Någon bör rimligtvis bedömas lämplig att utnämnas till fanjunkare? Det divergerar kraftfullt med andra ord! På Amf 1 har man i mångas ögon hanterat detta på ett bra sätt och utnämnt då man ansett det lämpligt och det sker under ordnade former i en personalförsörjningsnämnd.

Den som tänker ett steg längre kan därför sätta sig in i den märkliga situation som uppstår när ex. specialistofficerare vid de övriga förbanden ur den första kursen som examinerades 2008 ser att både kurskamrater från SOU, men även kollegor från yngrekurserna på 4.Sjöstridsflottiljen redan är utnämnda till fanjunkare.

Det här är självklart inte bra, och det slår in kilar mellan förbandens personal. Detta är något som måste lösas omgående, och den väg som Amf 1 har valt, verkar onekligen vara en klok väg att gå. Befordran efter kompetens, kunskap och efterföljande personalförsörjningsnämnd, och inte att man erhåller en ny grad något godtyckligt som det enligt säkra källor nu tycks göras på ett av förbanden.


Den andra saken som flera av bloggens läsare uppmärksammat skribenten om rör civilanställda. Det ska enligt uppgift förekomma att civilanställd personal till vardags bär uniform, vilket absolut inte är något konstigt, då det finns fastställt hur civila ska bära uniform i tjänsten. Det märkliga är att civilanställda nu enligt uppgift bär militära gradbeteckningar, samma som officerare gör. Civilanställda på CF-befattning i flottan  bär alltså flottans gradbeteckningar med kringlor men med ett vitt litet band längst ned under hylsan. Huruvida detta är korrekt (vilket det förmodligen bör vara då det uppenbart förekommer redan) kan denna skribent inte reda ut. Förhoppningsvis finns det någon läsare som kan bidraga till att bringa ljus över denna fråga som förvånade en hel del, och kan tyckas något märkligt då det finns ett fastställt tjänstetecken i form av Försvarsmaktens vapen i silver att bära för civilanställd personal.

I UniR FM framgår följande:

Försvarsmaktstecken i silver bärs på civil tjänstedräkt av personal inplacerade i nivå CF 1‐9 och CR 1‐9 på:
• båda axelklaffarna till kappa, vapenrock och jacka m/87
• båda axelklaffshylsorna (m/87 blå) till övriga plagg med axelklaffar.
 Civil arbetstagare anlägger yrkesband respektive silverfärgad galon m/1865, ytterst på båda axelklaffarna (axelklaffshylsorna) till plagg med axelklaff.Vitt band bärs av civil arbetstagare som inte tillhör annat fackområde då civil tjänstedräkt eller vid tjänstgöring på militär befattning och uniform bärs.Yrkesband anläggs i nederkant på:• axelklaffshylsor• axelklaffar.

Nu har inte undertcknad någon större kompetens inom uniformssystemet, men vad som synes är så står det inte att finna att civilanställ personal skall bära officersgaloner? Som sagt, någon läsare kanske kan reda ut detta en gång för alla.


Sammanfattningsvis kan man tyvärr konstatera personalfrågor inom Försvarsmakten fortsätter att skapa splittring och viss upprördhet i leden.

Försvarsbelsutet 2004 tillsammans med en för snabb övergång till ett tvåbefälssytem utan att det det egentligen var helt genomtänkt, är de i särklass största faktorerna till att det nu ser ut som det gör i hela Försvarsmakten.

Man skulle kunna likna det hela som att korvetten ute på Hårsfjärden ligger under konstantgir i högsta fart samtidigt som ManO lämnat bryggan för att bemanna Bergavakten.

Låt oss hoppas att det sker en förbättring av läget, och det snarast!

53 kommentarer:

  1. Beträffande uniformsfrågan så förefaller det vara något oklart, förmodligen ett fall av tryckfelsnisse.

    I UniBest kapitel 8 (tjänstetecken) står det under punkten 1.6 att "På sjöstridsuniform så bärs inte tjänstegruppstecken däremot anläggs yrkesband på ordinarie HYLSA 02".

    Direkt under i punkten 1.6.1 står det däremot att "Tjänstegruppstecken invävt i grön axelklaffshylsa m/87 bärs på:
    • fältuniform 90L, TR BE, TR GR, sjöstridsuniform 93, arbetsuniform m/87 blå samt blå och grön ylletröja
    m/87."

    Så beroende på vilken punkt man väljer att läsa så ska civilanställd antingen bära flottans officersbeteckningar fast med vitt band, eller de gröna hylsorna med vita tecken på när de bär sjöstridsdräkten. Med tanke på att flottan drivit och fått igenom att bära sina blå gradbeteckningar även till fältuniformer så antar jag att man helt enkelt i detta fall valt att läsa den punkt som säger att det ska bäras blå beteckningar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En djungel!

      Men värt att notera är att när vi bytte gradbeteckningar i Försvarsmakten för tio år sedan var det uttalade syftet att vi skulle blir mer lik övriga nationer (en del av internationaliseringen av Försvarsmakten). Men att då galonera civilanställda med officersgaloner förefaller inte helt genomtänkt.

      Flottans galoner med kringlor betyder i hela världen att det är en SjöOFFICER. Om vi nu hittar på ett eget system där även civilanställda bär samma gradbeteckningar som officerare så har vi snart trasslat in oss rejält och avviker.

      Man kan jämföra med Royal Fleet Auxiliary där personalen bär gradbeteckningar motsvarande civila handelsflottan. Det markerar en skillnad mellan civil och militär.

      Radera
    2. Vitt band borde kunna jämföras med andra kategoris band, som rött för läkare; båda kan ges officers tjänsteställning för att rätt hävda sig i befattning, men ingen av dem skall leda striden, om chefen faller ifrån.

      Att ge civila officerstitel och beteckningar har blivit utbrett i utlandsstyrkan. Kringlan har dock en särskild betydelse, det får man nog ta i beaktande, annars kunde parallellen göras med flygbolagen och Flygvapnet (åtminstone på gamla m/30 med galoner på ärmen).

      Rätt och fel?

      Radera
    3. På vilket sätt är "kringlan" mer speciell än officersgradbeteckningarna i övriga försvarsgrenar?

      Radera
  2. Kära Skipper!

    Stundom kan jag i dina inlägg ana ett visst mått av agg och ilska emot 4.Sjöstridsflottiljen.
    Varför det är så vill jag inte spekulera i.

    Ett par saker i ditt inlägg är fel.

    4.Sjöstridsflottiljen "tager inte hem" på några nya fänrikar. Om du inte visste det så får nya officerare själva söka sin anställningsort och förband i Försvarsmakten. Kanske kan det vara så att fler vill jobba och bo i den hemska huvudstaden eller dess närhet, istället för i världens bästa Örlogsstad Karlskrona? Vilket mer eller mindre är de två orter unga sjöofficerare har att välja på.

    Att raljera över hur många som blivit utnämnds till fanjunkare utan att hänvisa till fakta eller att sätta sig in i varför gör tyvärr att hela den delen av ditt inlägg blir mer av ett påstående ryckt ur luften än något som kan tas seriöst.

    Lycka till med nästa blogginlägg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Kalle Anka

      Det börjar bli rätt tröttsamt att du i samtliga av de kommentarer du skriver på den här bloggen alltid mynnar ut i att du ska jämföra Stockholm-Karlskrona på ett negativt sätt. Den regionalpolitiska debatten lämnar vi från och med nu därhän och ägnar oss åt sakfrågan. Kan du inte acceptera detta så kommer dina kommentarer fortsättningsvis att refuseras.

      Den här bloggen tar inte ställning för något enskilt förband, och heller inte mot. Den kommer att ta upp frågor som berör alla förband. Ditt påstående om att bloggen skulle ha "agg och ilska emot 4. Sjöstridsflottiljen" är lika grundlöst som felaktigt påstående. Detta då jag normalt sett undviker att benämna enskilda förband, då det finns individer som du, som uppenbart övertolkar allt som skrivs.

      Nu är det även så att du har fel. Förbanden anmäler, förutom att individen får söka, ett behov av officerare. Annars skulle samtliga kunna söka till låt säga Ubåtsflottiljen, vilket är helt orimligt! Det är Försvarsmaktens behov som styr i första hand, och i andra hand individens önskemål.

      Vem som raljerar mest, jag i texten, eller du i kommentaren, kan nog vem som helst se själv. Självmål!

      Radera
    2. @Kalle Anka

      Angående utnämningen av specialistofficerare så är källorna till detta såväl specialistofficerare som officerare på både Berga och i Karlskrona. Det skulle då innebära att alla har fel enligt ditt resonemang?

      Radera
  3. Vi har ju kopierat det mesta annat, så varför inte kopiera de tider för befodran som gäller i t.ex. GB.

    Då blir man inte fanjunkare efter två år. Snarare sex-sju.

    Vi får väl betrakta fanjunkarbefattningen som någon form av slutgrad och därefter urvalsbefodran till förvaltarbefattningarna.

    En annan fråga är vad tanken med regements- och flottiljförvaltartjänsterna är. Är det bara en finare form av "bås" eller följer det något annat med befattningen?

    Själv försökte jag lite trevande att reda ut begreppen i ett tidigare inlägg hos Chefsingenjören:

    http://chefsingenjoren.blogspot.se/2011/07/gastinlagg-mcpon.html





    SvaraRadera
    Svar
    1. @Sumatra

      Delar din uppfattning när det gäller befordringen helt och hållet. Fanjunkare bör som sagt ses som slutgrad så länge man är sjöplacerad. Om befordring sker redan efter något år urvattnas hela systemet, och order specialst i specialistofficer kommer inte att avspeglas i graden.

      Men det viktigaste här och nu är att vi, åtminstone inom den Svenska Marinen, gör likadant på de sex olika förbanden. Hur svårt kan det vara?

      Radera
  4. Skipper!

    Bra och intressant inlägg!

    Vill bara påpeka för sakens skull att de kadetter på OP som går Krigsvetenskaplig profil med inriktning mot flygförare (spets/tp/hkp) alla har utbildningsgångar som överstiger 4½ år, man ligger på minst 5 år i grundutbildning innan man kan placeras på en instegsbefattning i insatsdivisionerna. Tyvärr är inte flottan värst i klassen i det avseendet...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Missade FF. Tack för förtydlidgandet

      Radera
    2. Nåja, jag tror att flygförare är en uppdragsutbildning och inte en programbunden utbildning. Jag tror vi därmed jämför koddar och morötter. Kan ha fel. /C

      Radera
  5. Ytterligare ett problem med dagens OP/TA-utbildning, eller snarare fördelningen av OF-/OR-tjänster ombord, är att man låst sig vid att endast utbilda mot tjänstegren Ytstrid när det gäller individer inom korvettsystemet.

    Detta kommer endast att leda till det olyckliga faktumet att framtida vaktchefer och chefer alla är sprungna ur samma tjänstegren.

    Tidigare (och ett par år till...) kunde en fartygsledning bestå av t.ex. en chef med ubåtsjaktbakgrund och två vaktchefer med vardera ytstrid- respektive luftförsvarsbakgrund. Förutom att det ökar möjligheterna att fatta kloka beslut kunde dessa tre även fungera som mentorer ombord för respektive tjänstegren och dess tjänstegrenschefer.

    Det är bra om förbanden lyckas rekrytera mycket folk då detta sannerligen behövs men fördelningen mellan OF och OR måste spegla antalet OF-/OR-befattningar ombord.

    Om förbanden börjar "instegsbefattningsbefodra" en fänrik som knappt är torr bakom öronen efter 1 år till tjänstegrenschef (och kapten) för att dennes plats behövs åt en nyutexaminerad så skjuter vi flottan i sank snabbt. Vad händer sen om ytterligare ett år då nästa kull anländer? Då måste alla upp ett steg till och plötsligt har vi en SLO (örlogskapten) med 2 års erfarenhet...

    Sett i ljuset av den ringa utbildning OP/TA ges i stridstjänsten ombord och det faktum att de kanske aldrig tjänstgjort till sjöss innan sin 4,5 år långa utbildning blir det ännu mer otäckt.

    SvaraRadera
  6. Rätt och fel:
    Rätt: Befordran av specialistofficerare har man inte hanterat klokt i det nya flerbefälssystemet. Ytterst ligger detta på Försvarsmaktsledningen, som kontinuerligt låtit bli att ge ut de centrala styrningar som måste ligga till grund för lokala beslut.

    Rätt: de civilmilitära gradbeteckningarna är inte särskilt kända. Jag skulle gärna se en tydligare markering än det lilla "rayonsilkesnöret i silverfärg".

    Fel: Fänrikars instegsbefattningar (ombord) är äntligen helt rimliga som de är nu. En fk börjar som bryggtjänstgörande officer, genomgår normalt NavB/YsB - NO - SLB (motsv.) karriär inkl. en sväng i skola eller stab under de första åren och kan inte gå vidare till tjänstegrenschef eller SLO efter "något år". Den flottilj som mot förmodan ändå gör något så tokigt, kan inte skylla på något annan än sig själv. Tankefelet här består i ditt resonemang att tro att fk-lt-kn bara kan tjg ombord, vilket jag tror är för snävt. En lt liksom en kn bör utöver t.ex. lärartjänst också tjg i stab; taktiska staber för de yngre, liksom att kaptener bör bli vanligare i HKV än vad de är nu. HKV är en aning OF4-tungt, för att uttrycka det milt.
    Det fanns bemanningsproblem även på 1900-talet, vill jag minnas.
    Och systemet med officerare som gjorde ett-två år i befattningar som borde bemannats av specialister med mångårig erfarenhet var inte särskilt smart.

    För övrigt, apropå den s.k. plutch-debatten. Olika armékaptener som är besvikna över att ha blivit snuvade på en plats på FHS osv. ska inte glömma bort att FÖRBANDSCHEFEN valt ut vilka dessa är, inte PRIO eller "någon på HKV".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra kommentar! Dock ger jag dig inte rätt i allt som var fel.
      Min poäng är att det inte finns ett behov att göra samtliga OP till Nautiker. Det finns däremot ett behov av att starta en utbildning för att göra vissa SO till sådana. Framför allt för att försörja de mindre fartygen, ex vid ekipage, Amf M.m.

      Radera
  7. Hej skipper!
    Tack för ytterligare ett välskrivet och aktuellt debattinlägg.
    Jag håller själv med i många av farhågorna du tar upp men ställer mig frågande till ett påstående då jag själv varit av annan mening.
    Du skriver i ditt 13:e stycke att du tycker att instegsbefattning för fänrikarna torde vara "företrädesvis på en nautisk befattning".
    Jag själv ser väldigt många fördelar med att så inte låta vara fallet. Nyfiken på hur du ser på det.
    GMY

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för kommentaren.
      Om man under 4½ års utbildning lägger en stor del på att utbildas till navigatör är det också lämpligt att man placeras i nautisk befattning för att befästa den kunskap man erhållit under utbildningen.

      Navigation är en färskvara som så mycket annat, men då navigation, eller rättare sagt fartygsmanövrering, mer handlar om känsla för hur att hantera fartyg än något om går att läsa sig till så är risken stor att man succesivt förlorar den kompetensen om man inte får vidmakthålla den i befattning.

      Det är av just den anledningen jag förordar ytterligare en profil för OP inom flottan, då alla inte kommer att kunna placeras i nautisk befattning de första åren och där erhålla nödvändig bryggtid för att kunna vidmakthålla sin kompetens.

      Blev det något tydligare?

      Radera
    2. Tack själv.
      jag instämmer helt i att navigation och manövrering är en färskvara, däremot lika lite sagt att du efter två år på annan huvudbefattning tappat all känsla.

      Åter till ingångsbefattning; mitt synsätt är att det rimligtvis borde vara nyttigt att inledningsvis tjänstgöra i SLC för att där skapa sig en vidare förståelse för fartygstjänstens många aspekter och utmaningar. Vilket även borde ge att man som vakthavande på bryggan (NavB) bättre kan tolka och handla i chefens anda. På bryggan kan det ju som bekant bli ganska ensamt och ej alltid så stimulerande.

      Huruvida jag instämmer med tanken om att skapa ytterligare ett utbildningsspår ber jag att få återkomma med.

      Då jag själv är mitt i det hela är detta något jag gärna diskuterar igen när mina ben fått känna ytterligare ett par månader av sjögång.

      Axelsson Fredrik
      OP 08-11

      Radera
    3. Ger dig rätt i ditt resonemang. Dock finns ändå ingen anledninga att lägga 4,5 år på samtliga fänrikar och göra dessa till navigatörer.

      En linje omfattande endast 3 år där man inriktades på stridsledningstjänst och statstjänst hade ur ett Försvarsmaktsekonomiskt perspektiv varit lämpligt. Vill man trots allt omskola individen till nautiker senare, så finns även den möjligheten kvar genom YBK osv.

      Radera
    4. Håller med om att 4,5 år är för lång tid och många andra gör likadant jag talat med. Jag personligen tror att vi kommer få se en modifiering av Officersprogrammet. i vilken riktning och inom vilken tidsrymd återstår att se.

      Radera
    5. Problemet är att FHS anser att det behövs ytterligare tid på Karlberg inom ramen för OP.....

      Radera
  8. "När man lämnar fartygstjänsten för att gå till en lärarbefattning så kan årsinkomsten reduceras med upp till 100.000:-. Detta med anledning av att man förlorar tjänstgöringstillägg, ersättning för sjödygn under övningar, samt ersättning för VO-tjänst. Till detta kommer också att de "fria måltiderna" försvinner. Detta måste självklart kompenseras, inte bara för individens skull, utan även för att skapa en bättre attraktionskraft hos Sjöstridsskolan för att kunna erhålla de bästa och mest lämpade lärarna från förbanden."

    Det cirkulerar en hel del rykten om de frikostiga lösningarna inom marinen för att lösa sådana saker. Sjödygn verkar delas ut till höger och vänster som kompensation för än det ena, än det andra. Fri frukost, lunch, middag åt de flesta, oavsett befattning ombord eller på landbacken. Något som är helt främmande för oss i armen och i flygvapnet. Lägg därtill en högre generellt högre I-lön i botten.

    Om bara hälften av alla dessa rykten stämmer, undrar man hur det står till med regelverken och efterföljandet av dessa.

    /Skytteslusken

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du ska nog inte tro på sådana rykten, för inget av det du skriver kan vara sant. I dag är restriktiviteten för att använda Sjödygn så hård att det ibland blir svårt att genomföra vissa övningar. När det gäller fri mat för de som enär sjökommenderade så är det praktiskt omöjligt då det inte serveras mat på andra ställen än på SFAB restauranger, och där äter man inte gratis om man inte är mönstrad ombord.

      Radera
  9. Önskar påminna att det finns faktiskt fler fartyg i flottan än som näms i inlägget, lätt hänt dock då den siffran är den som nämns på försvarets egna hemsida. På nått sätt så är det bara Korvett eller minjakt som räknas som stridsfartyg, trots att Carlskrona har en pjäs mer än Koster-klass och Trossö är bättre beväpnad än Bevbåtarna. Jag kanske bara är avundsjuk av att vi på Underhållsdiv inte får vara med, va vet jag. Tack för en i övrigt bra blogg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för kommentaren, dock var påminnelsen ngt överflödig då det inte handlade om att räkna upp samtliga fartyg i flottan.

      Av mig listade fartyg i inlägget utgör de fartyg som är lämpliga för en nyexaminerad fänrik att ta sina första stapplande steg i befattning ombord. Företrädesvis på ett stridsfartyg således. Av den anledningen är BevB 80 kanske inte heller helt optimalt.

      Stödfartyg, Orion, Belos och Ekipagets fartyg är kanske inte helt optimala för en nybakad fänrik även om jag vet att utfallet på Trossö varit bra hittills.

      Radera
  10. Gustav Wasa sa...

    Det är säkert värdefulllt att befästa läsefrukter ombord. Men därtill bör man kasta loss. Att bogsera kaj är av begränsat pedgogiskt värde.

    Tyvärr har våra fem Visbykorvetter en nedåtgående trend:
    2010 gav 1894 gångtimmar,
    2011 gav 1487 gångtimmar och
    2012 gav 878 gångtimmar.

    Signalspaningsfartyget Orion hade de tre senaste åren 3755, 3924 respektive förra året 3941 gångtimmar.

    Om det bara handlade om nautisk praktik till nyutexaminerade fänrikar så skulle det krävas en mångdubbelt större flotta Visbykorvetter för att komma upp i ett enda signalspaningsfartyg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu tror jag inte du vet riktigt vad du skriver om. Jo, att ORION har större gångtidsuttag än andra torde vara självklart, eftersom hon har dubbla besättningar. Vilket för övrigt även stridsfartygen borde ha. När det gäller de vikande siffrorna för VISBY beror de, som du kanske förstår, på att de har gått in för modifiering till version 5 och alltså inte gör lika mycket tid till sjöss.

      /C

      Radera
    2. Gustav Wasa sa...

      - Kommer trenden för Visbykorvetternas gångtidsuttag att vända?

      - Kommer det inte en leverans av nästa modifiering inom kort?

      Enligt FMV:s webbplats:

      "I första hand handlar det om byte av nätverksarkitektur, operativsystem, processorkort och andra hårdvarukomponenter, samt portering av befintlig mjukvara till den nya hårdvaran. Även operatörskonsolerna i stridsledningscentralen byts ut. Systemets våtdelar, det vill säga sensorerna, kommer inte att beröras.

      Jonas Carlsson konstaterar också att en bonuseffekt i och med bytet av de här delarna av systemen är att både vikt och volym minskar, vilket ger fördelar när det gäller arbetsmiljön på fartygen.

      Efter en rad tekniska analyser och studier har FMV lagt en beställning på uppdraget. Saab kommer att anskaffa all hårdvara och svara för installation och anpassning av den befintliga mjukvaran till den nya hårdvaran, samt genomföra installation och test ombord.

      Det första hårdvaruomsatta systemet är planerat att vara levererat och installerat på en av Försvarsmaktens korvetter av typ Visby i slutet av 2013."

      http://www.fmv.se/sv/Nyheter-och-press/Nyheter-fran-FMV/Sonarsystem-uppdateras/

      "I den åker som ständigt plöjs, växer det inte!"

      Radera
  11. Det finns en annan viktig negativ konsekvens som kommit IOM införandet som jag tycker vi har missat Dagens fänrikar är endast just sådana i ett halv år U instegsbefattning ombord. Pga att de läser 1,5 år av sin fänrikstid på skola innan. Detta är olyckligt både för individen och systemet då vi i princip avskaffat fänriksgraden. Detta faktum sänder även märkliga signaleffekter i skenet av debatten ovan med utnämning till fanjunkare.

    Låt istället det vara så att man blir löjtnant efter två år instegsbefattning. Individen har under sina initiala fänriksgrad en tid på sig med något lägre förväntningar. Detta tror jag är bra på längre sikt.

    Om inte detta ändras så har vi idag fänrikar som till 80% är någon form av kron-flaggkadetter. Till vilken nytta då?

    /Atlas

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket bra poäng! Delar uppfattningen.

      Radera
  12. Bra inlägg, du belyser en rad problem som är orsakade av ett lätt panikartat införande av ny befälsordning och försvarsmaktens paradgren - uppfinna hjulet på nytt. Hur skall vi då komma till rätta med detta och även bli en attraktiv arbetsgivare? Sluta uppfinn ny saker, titta på styrkorna och svagheter från tiden då vi hade ett väl fungerade 3 befälssystem med underbefäl, underofficerare och officerare. Lär av styrkorna, omarbeta och bygg bort svagheterna.

    1. Snäpp upp specialistsystemet! Inför formella krav på både kompetens och erfarenhet för fbefodran. Återinför yrkesemblem och yrkesbeteckningar så sann kåranda och yrkesstolthet skapas.Låt specialistsystemet bli en fortsättning på sjömanskategorin så de kan gå den riktigt låånga vägen utan behöva sitta allt för mycket på skola också.

    2. Se över rutinen för navigationsutbildning och navigationstjänst. Som sagt alla behöver inte bli sjökaptener, navigation och manöver är en utmärkt specialistofficerstjänst, där flaggstyrmannen på bryggan blir fartygschefens trygghet. Självklart behöver en OP/TA kunna köra båt. Ett örlogsfartygs främsta uppgift är väpnad strid, fartygschefen leder sitt fartyg i striden, i striden skall den som har bäst utbildning och erfarenhet sitt på sin respektive post, eldledaren i siktet, styrmannen på bryggan osv. Fartygschefen är den som i dagens system har bäst utbildning och erfarenhet att köra båt, han skall leda fartyget i striden, vara chaufför bör en specialist vara, och att ha nån med lång erfarenhet på bryggan är en stor avlastning för chefen

    3. Stabstjänst och taktisk instruktörstjänst måste finnas på OP/TAs väg mot allt mer avancerade chefstjänster, just för bibehålla sin bredden från sjökrigsskolan. Det borde vara krav på att innan en tjänstegrenschefsstol tillträds ha gjort endera ett år i staben eller på FHS/SSS som instruktör i taktik för sin tjänstegren.

    bara några tankar.... kan rekommendera senaste debattnummret av TiS där står en hel del klokt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket bra inlägg,
      däremot håller jag inte med dig i allt under pkt 2. FC, behöver inte med nödvändighet vara navigatör. Det viktigaste är att han/hon är taktiskt kunniga och har befäst kunskap om fartygets samtliga system, fördelar och svagheter, för att kunna leda striden, det finns det i dag bevis på i vår begränsade flotta (läs 3.sjöstridsflj), med utmärkta resultat. På ex. amerikanska hangarfartyg är FC/CO företrädelsevis flygare.
      /CO

      Radera
  13. Vi kommer här sakta men säkert in på en annan intressant fråga: sjöofficersutbildningen. Jag menar fortfarande att det inte existerar en "plutonchefsdebatt" i flottan, då återgången till flerbefälssystemet var/är betydligt lättare där än vad den verkar vara i armén.
    Men angående instegsbefattningarna för Fk: Man ska inte stirra sig blid på instegsbefattningarna som rent nautiska. Det är snarare så, liksom i resten av världens örlogsflottor, att den nyblivne sjöofficeren utbildas mot att vara vakthavande officer (VO) på ett stridsfartyg. Detta innebär att han/hon måste vara nautiskt utbildad, men att kunna vara VO t.ex. under strid innebär mycket mer än att "köra båt". Detta är en av de väsentliga skillnaderna mot den civila sjöfarten och min viktigaste invändning mot den alltför långa civilt dimensionerade nautiska utbildningen. Utöver att vara styrd av till del irrelevanta civila krav, kunde utbildningen, eller de delar som ÄR relevanta, läsas in på halva tiden. Danska flottan gör ungefär så om jag inte misstar mig.

    Alltså: fänriken/löjtnanten har i VO-rollen egentligen den typiska officersrollen i ett flerbefälssystem. Som VO är man inblandad i det mesta, måste ha en god översikt och kunna koordinera en hel del, utan att vara djupt inne i ett särskilt specialområde. Detta förbereder officeren för exakt det han sedermera på en högre nivå ska kunna som vaktchef/SLO.

    Utbildningen bör därför bara vara en, men betydligt mer fokuserad mot att kunna vara strids-VO än mot (Achtung! Sarkasm!) att räkna på hur ruttna bananer påverkar metacenterhöjden på en handelskasse.

    Slutligen. Jag skulle välkomna en nautisk utbildningsväg även för SO. MEN som senare steg, ej som grundutbildning. En OR7 el OR8 som nått högsta nivån inom sin ursprungliga yrkesgren bör mycket väl bredda sig mot ett annat område, där navigation bör vara ett (övriga kan vara i princip vad som helst: hkp, und, personaltj, sjukvård etc etc.). Målsättningen på lång sikt bör om man stannar vid nautiken vara att exempelvis på en korvett är äldste ubåtsjaktstyrman eller äldste eldledare etc. dessutom utbildad och godkänd för bryggtjänst. Men jag är övertygad om att det klokaste är att låta detta vara en vidareutbildning. Yrkesspecialiseringen måste komma först!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med. SO med nautisk kompetens är en förutsättning för att kunna bemanna organisationen i framtiden, och det får gärna vara i form av en vidareutbildning, där man kan få de som är mest lämpade och intresserade. /C

      Radera
  14. Att man har ett antal Fänrikar som inte får en bra instegsbefattning tyder då på att man har ett överintag. Således borde man fundera på att sänka intagningsvolymerna.
    Att marinen som total har vakanser kan ej vara intäkt för att överutbilda volymen i årskullarna. På sikt måste man då flytta personal från tex sjöstridsförbanden till att fylla vakanser i stödorg och på staber.

    Att hävda att lönerna borde höjas på sjöstridsskolan för att kompensera lönemässigt efter att ha gått iland är en mycket farlig och krånglig väg att gå,
    Det betyder ju då att tex på MSS så borde personalen kompenseras för att de tjänstgör där istället på förband. Skall i förlängningen personal som har tjänstgjort i insats utomlands kompenseras för att de förlorar i inkomst?

    Nej man måste vända på resonemanget,,,,utgångspunkten borde vara att i tex sjötjänst så finns det något som gör att man erhåller sjödygn eller annan form av kompensation och förtjänar detta.

    Det innebär givetvis också att som tidigare framgått av ett annat inlägg att man helt klart kan ifrågasätta ett system som innebär att man i land har fri mat samt att vissa av rättviseskäl trots att de i huvudsak tjänstgör i land ändå har fri mat. Mycket märkligt system.

    Nej man måste vända på resonemanget,,,,hur att göra tjänsten på sjöstridsskolan mera attraktiv,,,inte att köpa sig till personal utan den enda effekten man får är att samma individer som idag kommer att tjänstgöra på sjöstridsskolan men med betydligt högre lön.

    Jämför med MSS där man har extremt duktiga lärare med mycket hög kompetens som bidrar till en utveckling av armens utbildningssytem.
    Vad beror det på,,,,jo tex att man nyttjar systemet med train the trainer,,,,detta finns till viss del inom marinens skolor men det finns också väldigt stora inslag av att genomföra okvalificerad utbildning av GSSK/T samt kadetter. Vem vill efter många år i kvalificerad sjötjänst utbilda i tex grundläggande navigation.

    Visst är den militära sektorn mycket annorlunda än den civila men skall man lyckas i det civila måste man utgå ifrån positiva
    grundvärden,,,tex hur skapar jag en intressant och utvecklande arbetsmiljö? Hur skapar jag intressant och utvecklande atmosfär och kreativitet som ger en hög grad av motivation.

    Hur gör jag tjänstgöring på skolor karriärsbefrämjande?,,,Tex så har insats internationellt på senare år blivit karriärsbefrämjande.
    På samma sätt kan man nyttja skoltjänst på motsvarande sätt.

    Det är definitivt ej enbart genom att nyttja negativa faktorer i tex termer av att kompensera folk ekonomiskt eller tvinga folk till tjänstgöring på skolor.

    SvaraRadera
  15. Hmm... Läser man på dagens hemsida från FM (Tidvis soldat och snart läkare)så kan man se at det gjorts radikala förändringar i personalförsörjningssystemet.
    Finns det andra ändringar förestående eller redan genomförda som inte är kända?

    Teaterdirektören.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja de som är anställda som GSST har väldigt bred bakgrund vilket berikar förbanden och kan nyttjas på ett positivt sätt för att tex bemanna insatser internationellt.

      Däruöver förstår jag ej riktigt din fråga teater direktören?

      Radera
    2. @ Anonym.

      Har du läst inlägget på FM;s hemsida?

      Är det sant som står på FM hemsida under rubriken ”Tidvis soldat och snart läkare”och är undertecknat av Kristina Swaan?

      ”Sedan kategorin med tidvist anställda soldater infördes, har förbandet anställt soldater vid tre större övningar, den senaste genomfördes på Västkusten. Utöver övningar, har anställning genomförts för kortare repetitionsutbildningar för bland annat båtbesättningar.”
      ”Mattias Skiöldebrand är en av 25 tidvist anställda soldater (GSS/T)”
      ”Flera av soldaterna berättade att deras arbetsgivare var positivt inställda till att de under vissa perioder anställs som soldater”

      Jag uppfattar att, som det står i texten, att man anställer soldater till större övningar på en tidvis anställning endast för den perioden? Man har även anställt soldater för kortare repetitionsutbildning?

      Vad har hänt? Är detta sant? Är det bara snömos?
      Detta beskriver en helt ny anställningsform och en helt ny tillämpning av begreppet GSS/T.

      Därav min fråga.

      Teaterdirektören.

      Radera
  16. När vi ändå är igång och kopierar och blandar och ger, varför inte göra som man gör i många "navies": gör chiefbefattningen till en operatörsbefattning. Det finns kanske goda skäl till att man gör på detta vis. Vad vet jag?

    Chief=maskintjänstchef, MtjC.

    Denna kommentar uttrycker inte några åsikter som jag går och bär på. Bara fakta kring hur man ser på saken i diverse andra länder. Vi har ju gjort så mycket annat ogenomtänkt.

    SvaraRadera
  17. GSST har ¨på flera förband en plan med tex KFK vid ett tillfälle samt en övning vid annat tillfälle. Benämnd KFÖ eller annat beroende på kontexten för övningen. Därutöver så finns det möjligheter om behov finnes och GSST är intresserade att tjänstgöra vid olika tillfällen med GSSK, Det innebär att yrkessoldaterna kan tillföras extra kompetens eller kompetens som saknas av diverse anledningar.

    Således motsvarande princip som vid internationella insatser men omsättningsbafrt till nationella insatser alternativt övningar.

    Vari ligger det förvånande?,,,förstår ej riktigt eftersom att detta har tillåmpats så här under en längre tid.

    Alltså en vinna vinna situation...yrkesförbandet blir tillfört kompetens under en kortare tid (som i internationell insats är över 6 månader) samt att GSSR soldaten för öva och tjänstgöra mer än vad den årliga GSST planen är utsträckt för.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anställningsformen för GSS/T är och har varit heltidsanställning och tidvis tjänstgöring. Man anställer inte soldaterna för ett visst tillfälle som det står i texten!
      Man kallar in de anställda soldaterna för tjänstgöring vid ett visst tillfälle!

      I inlägget talas om "tidvist anställda soldater". Jag kan inte se att det finns någon sådan anställningsform inom FM för soldater.

      Därav min förvåning. Om detta(tidvis anställda soldater) skulle vara sant har hela personalförsörjningen helt plötsligt fått en helt ny parameter att räkna med. Därför tror jag inte att inlägget stämmer med verkligheten.

      Tidvis anställda enligt inlägget eller tidvis tjänstgörande och heltidsanställda enligt lag.

      Vilket av ovanstående har ni tillämpat under lång tid???

      Arbetsrättsligt och på många andra sätt är det två totalt skilda anställningsformer. Den ena finns inom FM och har lagstöd den andra finns ej inom FM.
      Visst blev du precis som jag, förvånad?

      Teaterdirektören.

      P.S. Man kan ju alltid hoppas att de GSS/T ni har anställda också fyller en plats och övar i denna, i sitt krigsförband?


      Radera
  18. Skipper,
    "...specialistofficersbefattningar (som för övrigt borde benämnas underbefäl, då man omöjligt kan vara specialist direkt efter 1½ års utbildning, och saknar yrkeserfarenhet)."
    Då och då möter man NBO-officerare som framhärdar i att försöka skriva ner specialistofficerarna till en lägre status. Jag undrar varför.
    Självklart är ingen specialist direkt från skolan. Ingen är heller någon lysande taktiker eller förmögen att verka på operativ nivå. Specialistofficer respektive taktisk/operativ officer beskriver en inriktning, inte ett uppnått stadium.
    Vad ska vi kalla GSS på förmansbefattningar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Syftet är inte på något sätt att skriva ner någon till lägre status. Det handlar istället att beskriva och benämna saker för det som det verkligen är.

      Varför skulle underbefäl vara sämre? Vi har tidigare haft ett underbefälssystem i Försvarsmakten. Översätt och undersök betydelsen "Petty Officer" som är motsvarigheten i andra nationer. Det innebär en grad mellan Officerare och Sjömän, således undeofficerare.

      Även i NBO hade vi Specialistofficerare där man i stället för att läsa till kaptensnivån läste en kurs (SK) och blev specialist inom ett område.

      I dag har det tyvärr gått inflation i ordet specialist. Betänk skillnaden mellan låt säga en sonaroperatör med 10 års erfarenhet i jämförelse med en nyexaminerad 1.sergeant. Båda är per definition "specialister" vilket inte stämmer överrens med verkligheten.

      Nej, jag vidmakthåller att samlingsnamnet borde vara underofficer utan att som du påstår "skriva ner" den kategorin viktiga individer. Specialist blir man genom utbildning och erfarenhet.

      Radera
  19. Angående GSS-T på Amf1:
    Vid de tidigare övningarna så var inte gsst-systemet klart och man anställde soldaterna för övningarna. Så gjordes det väl överallt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inlägget på FM hemsida med titeln "Tidvis soldat och snart läkare" handlar alltså om något som hänt för flera år sedan?
      Jag fick uppfattningen att det hänt i närtid!
      Hm...
      "Huvuddelen av gänget som nu deltar på vinterutbildning i Arvidsjaur, har deltagit vid alla tre övningarna, för några av killarna var det dock första anställningstillfället."

      En något underlig text om det ska handla om en händelse för länge sedan.
      Jag kan inte heller se på något ställe i texten att det skulle häröra sig om ett gammalt inlägg.
      Varför publiceras det först nu efter flera år?

      GSS/T fick så kallade interimsavtal innan lagstödet var klart. Hela tiden har syftet varit att de skulle heltidsanställas och kallas in för tjänstgöring i sin krigsbefattning enligt planering som gällde förbandsvis.

      Om inlägget speglar något som hänt i närtid är texten att betrakta som rent snömos. Arbetsformer och upplägget med tidvisa anställningar vid övningar och utbildning finns inte inom FM.

      Tidvis anställda enligt inlägget eller tidvis tjänstgörande och heltidsanställda enligt lag.

      Vilket har ni tillämpat?

      Teaterdirektören.

      P.S. Fråga någon som vet hur det ligger till på förbandet och återkom gärna. GSS/T har aldrig varit menat att användas på det sätt inlägget och du beskriver. Jag tror att skribenten och du har missförstått vad syftet och tillämpningen med GSS/T är.

      P.S. Det där om att det skulle handla om ett gammalt inlägg är väl inte sant? Luktar lite dålig efterkonstruktion.

      Radera
    2. Absolut inget gammalt inlägg. Du missuppfattar det tidigare inlägget. Händelsen är ny enligt Amf1 hemsida men detta har tillämpats under längre tid. Redan under hösten 2011 har detta tillämpats i praktiken samt därefter, Tex under Cold Responce 2012 använde flera förband denna form för att öva GSST samt att förstärka GSSK. Suveränt och uppskattat övningstillfälle för GSST.

      Radera
    3. GSS/T är anställda på heltid och tidvis tjänstgörande.
      I inlägget sägs att de är tidvist anställda vilket är någonting helt annat.
      Det är två helt olika anställningsformer med helt olika krav och arbetsrättsliga system.

      Att man kallar in GSS/T och använder dem vid övningar i sin krigsbefattning är liksom meningen med systemet.
      Men de tjänstgör tidvis och är heltidsantällda inget annat.

      Om ni tillämpar GSS/T på det vis du beskriver, vilket jag inte tror, kan jag direkt tala om att ni gör fel enligt lagstödet för GSS/T.

      Anställer man soldater på någon slags projektanställning är dessa inte att betrakta som GSS/T.

      Jag får avsluta detta med att konstatera att en GSS/T är en soldat som skrivit ett avtal med FM om heltidsanställning på en krigsbefattning. De kallas in enligt en i förväg uppgjord plan för krigsförbandet.
      FM och den enskilde har skyldigheter enligt lag genemot soldatens civila arbetsgivare.
      M.M.
      Det inlägget och du beskriver är någonting annat!

      Teaterdirektören.

      Radera
    4. Teori och praktik är skillnad,,,,men för oss på förbanden så fungerar det alldeles utmärkt och nu gäller det att öka volymen och få in fler GSST till årets slutövningar,

      Radera
    5. Jag är hemskt ledsen att säga det, med du vet tyvärr inte vad du pratar om.
      Är det som du beskriver är det inga GSS/T (heltidsanställda med tidvis tjänstgöring)som du vill få in till årets slutövning.
      De är anställda utanför systemet och lurade till en annan anställningsform och helt andra rättigheter och skyldigheter än GSS/T. Samtidigt är förbandet bundet till helt andra skyldigheter än lagstödet säger.

      Rekommenderar genomläsning av lagen om anställning av GSS/T och GSS/K.

      Har inte hittat något annat förband som gör enligt din beskrivning.

      Tyvärr kan jag inte hjälpa dig längre utan jag avslutar tråden.

      Trippelsuck!

      Teaterdirektören.



      Radera
  20. Som Skipper säger. Att vi i Sverige inte kunde/ville/vågade kalla den återinförda underofficerskategorin för just underofficerare är helknasigt.

    I flera länder används uttrycket "specialist", och jag har stött på det både för officerare och underofficerare, i båda fallen är det frågan om det som varje förnuftig människa förstår under begreppet specialist - någon som är väldigt duktig och erfaren inom ett (special-)område.
    Av politiska skäl ville man inte ha det så. Underofficer ansågs fult och därför valdes det missvisande namnet "specialistofficer". En varning är här på sin plats - se upp för att råka använda en direktöversättning på något annat språk, det skulle bli obegripligt.

    Till slut: specialisterna i NBO (MKHS SK) är väl om något ett praktexempel på vilket praktfiasko till socialistiskt samhällsexperiment NBO var: ett fåtal valde den vägen och belönades med (några undantag finns) stoppad karriär och obefintlig löneutveckling.

    SvaraRadera
  21. Jag tycker att en nyexaminerad SO på samma sätt som OF skall ha en instegsgrad i två år, därefter bli specialist. Alternativt införa ett "warrant officer-system" för specialister som i USN.

    SvaraRadera
  22. Jag tycker att en nyexaminerad SO i likhet med OF bör ha en instegsgrad på 2-3 år, därefter bli specialist. Alternativt införa ett "warrant officer"-system för specialister likt det USN har.

    SvaraRadera
  23. Det handlar inte endast om en "plutonchefsdebatt". För flottans del är det i första hand frågan om stor personalbrist.

    Flottans akilleshäl är att huvuddelen av föbanden är baserade i det vackra traditionsrika Karlskrona. Nu vår enda fungerande marina bas.

    Det går inte att anställa folk från hela landet till Flottan med en sådan ensidig basering. Man bör återgå till en basering i Luleå, Härnösand, Stockholm, Karlskrona, Malmö och Göteborg.Om inte alla platser orkas med, så åtminstone en basering på respektive Norrlandskusten, Ostkusten, Sydkusten och Västkusten.

    På det sättet kan människor från hela landet söka anställning på ett naturligare sätt. De marina skolorna bör främst, så mycket som är möjligt, lokaliseras till de baser där "utbildningsplattformar" för utbildning ombord kan ställas till förfogande. Ja, nu kommer jag in på utbildningsorganisation.
    Det får vi ta vid ett senare tillfälle.

    Jag menar således att den marina organisationen, här baseringen/lokaliseringen av förbanden/ de marina skolorna, påverkar möjligheterna att få sökande till marinen . Man "anställer" ju en familj, som har behov av skolor, arbete till andra familjemedlemmar osv.
    Alla erfarenheter i detta talar för vad jag här framfört. Sprid ut den marina verksamheten till flera baser.

    SvaraRadera

REGLERNA FÖR KOMMENTARER KOMMER NU PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING ATT SKÄRPAS:
- Kommentarer som ej håller sig till ämnet kommer att refuseras
- Skriv kortfattat och kärnfullt
- Personangrepp publiceras ej
- Håll en god ton i kommentarerna