2 mars 2014

Gästinlägg: Ringar på vattnet och en klump i magen




Det rasar en kris i östra Europa och vi beskådar en situation som vi inte varit i närheten av på mycket länge. Senast vi såg något motsvarande var det på Balkan, men det finns en väsentlig skillnad denna gång då det är Ryssland som utövar aggressionen. Vi hade ju lagt kalla krigets dagar bakom oss och säkerheten i Europa och dess närområde tolkades av vissa som säker och orubblig.

Men hur säkert är det egentligen?! Just nu gräver krisen i Ukraina ett djupt dike mellan öst och väst, och vi börjar se frukten av det vissa av oss länge befarat. Ryssland har under de senaste åren gått mot ett allt frostigare förhållande till väst, och man kan i vissa fall se tendenser till vad som kan ses som proxykrigföring, dvs att de indirekt gäckar väst. Ett exempel på detta var oviljan att agera mot Syrien och Assadregimen. Putin har utan tvekan ambitioner att återta en stormaktsposition och kommer sannolikt inte ge efter om det innebär en försvagning. Men hur långt är Putin villig att driva konflikten, är vi på väg mot ett krig, och vad blir följderna av detta i övriga Europa?

Det är naturligtvis omöjligt att säga, men man måste nog ändå våga förstå att konflikter skapar ställningstaganden, ställningstaganden skapar motsättningar, och motsättningar kan skapa fler konflikter….och så sprider sig ringarna på vattnet! Vi får inte blunda inför detta och vara så naiva att vi gör antaganden att vi i fredliga Sverige aldrig kommer att påverkas.

Men det är just precis dessa antaganden våra politiker gör. Försvarsberedningens rapport från 2013 pekar visserligen på en oro för utvecklingen i Ryssland sedan Putin kom till makten, och man konstaterar att Ryssland med alla till buds stående medel kommer eftersträva och upprätthålla en stormaktsposition. Man ser detta, man oroas inför detta faktum men man avfärdar riskerna!

Vi lever i ett av världens mest gynnsamma områden. Vi har god ekonomi, levnadsstandard och miljö, och vi har levt i fred i 200 år. Detta är ju i grunden positivt, men det för oss också in i en villfarelse att vi är immuna mot framtida kriser och konflikter. Det är enligt min mening en farlig tanke, och vi riskerar att stå inför en konflikt utan att ha de rätta verktygen gripbara!

Det är många som skriver om krisen i Ukraina nu, och likaså om paralleller till våra baltiska vänner på andra sidan östersjön. Men jag vill ändå relatera till detta exempel och påpeka att det faktiskt är möjligt (gud förbjude!) att samma sak händer där. Det kan handla om ryska minoriteter som vädrar morgonluft av en utveckling som den i Ukraina. Det kan vara av energi och geopolitiska skäl där Baltikum fortfarande har en beroendeställning mot Ryssland. Man kan även tänka sig att Ryssland i sin misstänksamhet mot väst vill säkerställa tillgänglighet till handelsvägar och försörjning i väst, samt sörja för framtida militär handlingsfrihet. Glöm inte bort att ryska hamnar i östersjöområdet består av två ”flaskhalsar” varav den ena en enklav. Om jag hade dessa förutsättningar, och misstänkte att någon skulle vilja påverka eller skära av mina hamnar hade jag varit allt annat än nöjd! Inte helt osannolikt att Ryssland skulle välja att agera om diket mellan öst och väst fördjupades, och vilka skulle då bli trampade av den ryska björnens tassar!

Att Sverige skulle hamna i en direkt konflikt är kanske osannolikt. Däremot är sannolikheten inte obefintlig att vi indirekt dras in i en konflikt då vi har historiskt starka band till de baltiska staterna, och dessutom en solidaritetsklausul att förhålla oss till. Med den deklaration vi gjort där kommer vi inte stå passiva och vända våra vänner ryggen. En kris eller krigssituation i vår del av Europa skulle påverka oss, och vår neutralitet är ingenting värd då vi med solidaritetsklausulen lovat bort oss till snudd på samtliga NATO-länder. Inget ont i detta, Sverige bör också ta del i ett gemensamt ansvar för fred och säkerhet i Europa!

Men om vi skulle hamna i ett prekärt läge, där vi direkt eller indirekt engageras i en konflikt i vårt närområde, vad skulle vi då göra? Räcker det med god svensk diplomati? Har vi ett försvar dimensionerat för att hantera en sådan situation? 

Diplomati i all ära, och den ska vara vårt förstahandsalternativ. Men vi måste också inse att vissa (läs Ryssland) inte tänker som vi vill att de ska tänka. De pratar inte samma språk som oss när vi diskuterar rätt eller fel, det är bara att titta på vad som händer nu och likaså när Syrien diskuterades i FN säkerhetsråd. Vi har olika kultur och synsätt och vi kommer sällan eller aldrig kunna pådyvla dem vårt sätt att betrakta saker. Vi ser nu tydligt att det ryska sättet att spänna musklerna innefattar militära maktmedel, prioriteringen är inte att ta förhandlingarna kring bordet. Man ska inte glömma bort att även om diplomati anses vara första valet för att lösa en konflikt, får man sällan tillräcklig tyngd i diplomatin utan uppbackning av militär förmåga. Vi måste kunna sätta emot, och om de drar sina vapen måste tröskeln av vår försvarsförmåga vara så hög att de överväger fortsatt diplomatisk lösning. De ska tvingas inse det – inte vi! För oss är den lösningen redan en övertygelse!

Våra försvarspolitiker måste förstå att vår säkerhet inte är för given, att freden inte är oändlig och att politiska floskler inte räcker för att upprätthålla den. Jag har senaste dagarna följt twittrande från ett antal moderater som uttrycker fördömanden och hänvisar till brott mot folkrätten och FN-stadgan och att Ryssland måste visa respekt mot Ukraina osv. Jag håller med dem i allt, men det är inte dessa självklarheter vi behöver höra eftersom vi svenska ”twitterföljare” redan tycker likadant. Om Putin mot förmodan skulle läsa deras twitter skulle han skita fullkomligt i dem. För Putin, han tycker INTE likadant!

Vad som däremot vore önskvärt är att dessa istället för att twittra politiska floskler, kavlade upp ärmarna och tog sig en funderare på hur vi åstadkommer ett försvar värt namnet, och som kan utgöra den efterfrågade tröskeleffekten. Jag vet att moderata försvarspolitiker framhåller att vi förbättrat beredskapen och ökat försvarsförmågan, och att nu vi skulle hantera en situation som denna bättre än för 8 år sedan.

För många av oss FM-anställda är vi inte i närheten av det ljus som försvarsminister Enström o Co ser. Men visst har vi förbättrat våra rutiner avseende beredskap, och med den försvarsreform vi genomgått får vi snabbare våra förband på fötter. Men vi har inte tillräcklig numerär av vare sig plattformar eller soldater/sjömän för att utgöra relevant effekt. Vi har inte all materiel och teknik som vore nödvändig för att inneha avgörande förmågor, och även om vi hade det måste man vara medveten om att teknik inte rakt av ersätter numerär.

Ibland får jag känslan att våra politiker tror att försvaret kan anpassas efterhand vår omvärld förändras, även i korta perspektiv. Nu är utvecklingen oroande i östra Europa, kanske kommer det påverka våra politikers syn och prioriteringar avseende försvars- och säkerhetspolitik. Men detta politikområde måste vara långsiktigt och inte bara reagera på enskilda händelser. Vi måste hålla en tillräcklig förmåga över tiden, och vi ser nu tydligt att ett par dagar räcker för att vända bilden av vår säkerhet ut och in. Inom andra politikområden agerar vi mestadels internt inom landet, vi äger alltid initiativet och kan anpassa och parera politiken efterhand utan att allt faller igenom. Vi kan nu konstatera att när det gäller försvar – och säkerhetspolitik äger vi inte initiativet och vi kommer inte hinna parera snabba förändringar i vårt säkerhetsläge.

Slutsatser

Efter de senaste dagarnas utveckling måste vi nu erkänna att säkerhetsläget i vårt närområde kan förändras mycket snabbt. Konflikter som inte direkt innefattar oss kan snabbt få följder som påverkar oss och vår egen säkerhet, detta får inte förringas. Vi måste ha de rätta verktygen att hantera sådana situationer, vilket är såväl professionell diplomati som relevanta militära maktmedel. Våra politiker måste få upp ögonen och inse att försvaret idag inte har tillräcklig förmåga. De måste inse att vi FM-anställda inte är försvarshypokondriker som inbillar oss att vi inte har tillräcklig förmåga, börja lyssna på oss istället!

Jag vill att Sverige ska ha en försäkring som garanterar vårt land och våra medborgare trygghet. Den försäkringen tecknar man inte per telefon och man gör det inte samma dag som krisen kommer.

Man hoppas nu att Ryssland och Putin ska lyssna på omvärlden och att situationen på Krim-halvön och övriga Ukraina svalnar. Ringarna på vattnet av denna konflikt hoppas jag inte når oss denna gång, för det vet jag inte om vi kan hantera.

Jag avslutar där med en klump i magen!
// SeaBear


---------------------------------

Läs även detta viktig inlägg hos Wiseman om att inhämtning pågår. Måste läsas av alla försvarsanställda och alla som arbetar med svensk försvar och säkerhet på något sätt.

/ Skipper




7 kommentarer:

  1. Klassinlägg som vanligt Seabear! Mycket bra.
    Hur otroligt alla proffs än tycker Ukraina-krisen är så uppkommer "svarta svanar" likväl.
    I Sveriges område och nutidshistoria har den också visat sig.
    För bara 33 år sedan yppade Statsminister Fälldin orden: Håll gränsen!
    Hur troligt var U137 grundstötning då långt in i skyddsområde?
    Hur otroligt är samma sak imorgon?

    SvaraRadera
  2. Jag tycker det ska bli intressant att se om vi kommer att få någon informell ledare att våga träda fram ur regerings- eller riksdagskollektivet.
    De formella "röstfiskarna" står sig tyvärr slätt i dessa sammanhang.

    Nu är det dags för statsledarskap och inte slungande av valfloskler till höger och vänster.

    Om de så kallade militära experter som finns inom beredningar, utredningar och på olika ställen inom statsförvaltningen och departement känner att de är förvånade över utvecklingen i Ukraina? Då bör de ta sig en funderare om de verkligen hamnat rätt här i världen.
    Om de inte blev förvånade?
    Varför syns inte detta i dokument och skrivelser?

    I min bil återfinns ett instrument som visar bränsletillgången. En liten dator räknar ut hur långt jag kan köra under vissa olika betingelser innan jag måste fylla på bränsletanken. Skulle jag trots allt köra slut på bränslet finns en liten extraklausul i min bilförsäkring som gör att jag blir räddad ur den prekära situationen av mitt försäkringsbolag.
    Frågan är om jag skall satsa på detta lilla dyra tillägg eller nöja mig med att försäkra mig för oförutsedda händelser istället? Båda blir alldeles för dyrt.

    Att få soppatorsk är ju när allt kommer omkring en ganska förutsedd händelse!
    Dessvärre hjälper det heller inte att samtliga som färdas i bilen i samsyn påstår att det finns tillräckligt i tanken när mätaren visar noll och motorn dör av bränslebrist.

    Teaterdirektören.

    P.S. En liten billig reservdunk kan kanske vara ett alternativ?

    SvaraRadera
  3. -Våra politiker måste få upp ögonen och inse att försvaret idag inte har tillräcklig förmåga.-
    Förmåga för vad ?
    Alla dessa riskbedömmningar som ständigt ändras, försvaret har inte hunnit med gamla beslut, och ännu mindre kunna möta nya förmågekrav.
    På tisdag har utrikesutskottet och försvarsutskottet kallat till ett krismöte. Chefen för MUST, Gunnar Karlson, kommer tillsammans med representanter från utrikesdepartementet, att delta på mötet.
    – Anser överhuset att det bara behövs ett par minuter att invadera Ukraina, då måste man förstå att något sådant kan hända i till exempel Baltikum. Och då blir vi indirekt involverade, säger Urban Ahlin, S, vice ordförande i utrikesutskottet.
    Nå, hur är det med försvaret, hänger ni med, med militär förmåga?
    F16/Uppsala och Gotland något på G ?

    SvaraRadera
  4. Under slutet av trettiotalet fanns som ni alla vet en liten figur som växte till ledare som växte till i mångas ögon en galjonsfigur. Han omgav sig som alla ledare med storhetsvansinne med ryggdunkare och tillräckligt med okunnigt folk som dels inte hotade hans position och fram för allt inte påtalade felaktigheter för honom. I våra ögon ser vi idag på det hela som en sorgerlig historia och ledaren som en pajas och revyartist. I dag har en liknande pajas och revyartist vuxit sig stor i Ryssland. Han fotograferar sig ridande på Björnar, körandes motorcyklar tillsammans med MC gäng liknande Hells Angels där han barhuvad vinkar åt pressen. Ja listan kan göras lång för att belysa denne revyartists grandiosa självbild. Men de båda nämna revyartisterna har mycket gemensamt. Man har skaffat sig överlägsna militära enheter, man har upphöjts till skyarna av stora delar av befolkningen och man är övertygad om att man av vår herre blivit utvald att frälsa världen. Omvärlden i sin tur hade vid de båda tillfällena nedrustat eftersom sannolikheten att det skulle utbryta ett nytt storkrig i Europa sågs som minimalt. Det var som att kratta manegen för i första hand vår 30 och 40 talspajas. Han hjälpte sin kompis Franco i Spanien då han ville öva sina styrkor och pröva olika former av dtridstaktik. Han tågade sedan, underligt till folkets jubel in i både Österike och dåvarande Tjeckoslovakien för att "trygga" tyska medborgare. Allt detta var möjligt eftersom han hade muskler bakom sig och inte drog sig för att använda dem. Resultatet känner vi till, hela Europa lades i aska och milliontals människor misste livet innan han var besegrad. Våra nordiska grannar blev tidigt ockuperade och vi tvingades släppa igenom enorma mängder tyskt underhåll och persontransporter genom vårt land, även SS trupp.

    Dagens pajas visar upp samma beteendemönster. Han har nu "tryggat" ryska medborgare i Ukraina och det dröjer nog inte länge förrän trycket ökar mot forna Sovjetstater som Estland, Lettland och Litauen. Han gör det med vetskap om att han är militärt starkare. NATO är inte i närheten att i dagsläget utgöra något hot utan plågas troligen av inre konflikter i vad man gemensamt bör ta sig till.

    Frågan man ställer sig är då bör Sverige bygga upp ett försvar som mäktar med att avskräcka denne pajas för att invadera vårt land, eller bör vi göra som vid den förra pajasen att vi hade ett så svagt försvar att vi inte utgjorde något hot samt gjorde som han sade. Dagens pajas ser förmodligen inte nyttan av att ta Sverige, Gottland undantaget och kanske avstår av den anledningen. Ja det är ett svårt spel att spela, det enda jag tror mig veta är att om vi satsar på att kunna försvara oss måste vi börja nu, ja jag säger det igen nu för annars är det för sent.

    SvaraRadera
  5. @ Teaterdirektören
    Försvarsministern svarar att soppatorsk är så extremt osannolikt att det aldrig någonsin inträffat någonstans i universum. Och om det fullständigt otänkbara ändock skulle inträffa, så får väl passagerarna vara solidariska och turas om att sköta framdrivningen manuellt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hmmm.. du menar att någon form av samsyn angående fordonets framdrivning måste till för att kompensera det fullständigt otänkbara.
      Jag antar att det på något sätt stärker vårt försvar för en billig penning, speciellt i Skaraborg?

      Läste någonstans om att det årligen tillverkas ett stort antal barn vid "spontana" drivmedelsstopp i USA. Måste väl vara ett felcitat ;-)

      Teaterdirektören.

      Radera
  6. Den här artikeln vore en egen bloggpost värd.
    http://blogg.dn.se/viktor/2014/01/15/folk-forsvar-och-frapperande-dalig-stamning/
    //Rune

    SvaraRadera

REGLERNA FÖR KOMMENTARER KOMMER NU PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING ATT SKÄRPAS:
- Kommentarer som ej håller sig till ämnet kommer att refuseras
- Skriv kortfattat och kärnfullt
- Personangrepp publiceras ej
- Håll en god ton i kommentarerna