I dag publicerar Newsmill en artikel författad av undertecknad med rubriken
"Vi måste debattera om Sverige klarar ett väpnat angrepp"
Länk till artikeln här
Även om artikeln inte publicerades förrän i dag så författades den redan för drygt en vecka sedan. Däremellan har såväl Lars Gyllenhaal som Stefan Ring (AFF) skrivit i samma ämne. Wiseman tar upp liknande aspekter i ett av de senaste blogginläggen med fokus på den enorma ryska upprustningen vi ser i vårt omedelbara närområde. En av anledningarna till just rubriksättningen på flera av artiklarna grundar sig mycket i seminariet med samma namn under Almedalenveckan.
Förhoppningsvis kommer försvarsdebatten inom en snar framtid att i allmänhet justeras något till att ånyo omfatta det nationella försvaret och närområdet, och inte enbart Försvarsmaktens verksamhet ur ett internationellt perspektiv.
UPPDATERING: ARTIKELN FINNS EJ LÄNGRE ATT TILLGÅ PÅ NEWSMILL. DEN FINNS DOCK RÄDDAD FÖR FRAMTIDEN HÄR.
En grundläggande fråga är kanske: Står Sverige inför ett väpnat angrepp? Om så vore fallet, så borde vi förstås sätta igång en snabb upprustning. Men så ser inte situationen ut och försvarets uppgift är därför först och främst att svara för att vår suveränitet inte kränks och att vi kan återta vår förmåga, om vi bedömer att situationen håller på att ändra sig
SvaraRaderaVar det den frågan ("Står Sverige inför ett väpnat angrepp?") som ställdes 1925? Och som medförde att "vår beredskap var så god" 1939?
RaderaOBS: ironi och sarkasm i ovanstående kommentar...
@ Anonym 15:27
Radera"Står Sverige inför ett väpnat angrepp?"
Var det den frågan som ställdes 1925?
Och som 1939 besvarades med "Vår beredskap är god!"
Lär dig gärna av historien...
Ja. Eller också ser vi tillbaks i historien och drar slutsatsen att av en lång rad anledningar fungerar iden om "återtagande av förmåga då behovet uppstår" dåligt. Inte minst på grund av politisk tvekan och senfärdighet.
RaderaMin ståndpunkt är att en Försvarsmakt i alla lägen ska ha en grundläggande förmåga att stå emot ett väpnat angrepp. Inte enbart att upprätthålla territoriell integritet mot fredstida "missöden" - vilket jag antar är vad du menar med att "svara för att vår suveränitet inte kränks"?
/FV-sergeanten
Du ställer fel fråga. Frågan vi bör ställa oss är hurvida det finns kapacitet att attackera oss? Sådan kapacitet tar många år att bygga upp, beslutet att använda den eller ej kan ändras över en dag. På samma sätt tar det många år att bygga upp en kapacitet för att försvara oss från ett angrepp.
RaderaVisst är det bra att se på sin historia och det bör vi göra även nu. I själva verket har vi nästan aldrig kunnat stå emot väpnade angrepp mot landet ensamma. Inte heller under det kalla kriget, för sedan 1962 stod vi under det amerikanska kärnvapenparaplyet.
RaderaDet märkliga med många inlägg handlar om angrepp på Gotland. Om nu Ryssland skulle vilja västerut i vårt närområde, så kan jag erbjuda det helt demilitariserade Åland som ett enklare alternativ, för på Gotland finns det en hel del hemvärn redan i dag och ev. förstärkning av markstridsförmågan kan vi ju skicka med Gotlandsbolagets snabbfärjor! Fast egentligen är det väl så att ett ev. angrepp på Gotland kräver mer än en första omgång av soldater? Hur ska de underhållas exempelvis? Det skulle inte behövas alltför många svenska ubåtar för att förhindra alla underhållstransporter till ön!
Nej, om man nu tilltror de ryska förbanden all den förmåga som Putin gärna vill påskina inför den ryska befolkningen, så gör man nog ett stort misstag. Var finns idag exempelvis Östersjömarinens återstående två större fartyg? Båda två finns i Medelhavet! Var finns alla landstigningsfartygen? O.s.v. Samma frågor kan ställas om alla de ryska försvarsgrenarna, utom möjligen de strategiska rymdstyrkorna, som ju prioriteras hårt av prestigeskäl. Det finns verkligen anledning att inte falla för den internt inriktade försvarspropagandan och använda den i den svenak försvarsdebatten.
Bra newsmillartikel! Dock lär ju debatten vara över ganska fort eftersom alla med lite tillgång till fakta vet ju precis vad svaret på den frågan är.
SvaraRaderaEn intressant, tycker jag, fortsättning på den frågan är till vilken nivå vi skall/borde klara ett angrepp, dvs hur stort angrepp, med vilken förvarningstid, var vi skall kunna möta angreppet, hur länge vi skall klara oss utan hjälp eller om vi skall klara oss utan hjälp? Detta inte bara ur ett rent militärt perspektiv utan även hur resterande delar av samhället skall kunna klara sig. Min misstanke är att sårbarheten hos vårt samhälle idag, som ju verkar vara rätt stor bara det regnar eller snöar i övre delen på normalfördelningskurvan, inte riktigt är gjord för att motstå någon som medvetet försöker slå mot de svaga punkterna.
Som svar till anonym 15:27 så ingår det det lite i min utökade frågeställning om hur lång förvarningstid man anser sig behöva för att att klara ett angrepp, men det är ju så att en vilja kan ändra sig över en natt medan en förmåga kan ta tiotals år att bygga upp.
/TheStoff
@ Anonym 15:27
SvaraRaderaDin syn, om än naiv, delas tyvärr av den stora massan och huvuddelen av våra beslutsfattare.
På frågan om Sverige står inför ett väpnat angrepp så måste något tillföras för att den ska bli rimlig och relevant, nämligen 'inom tio år'. Att tro att vi kan upprusta inför ett nära förestående väpnat angrepp är tyvärr att hysa en helt felaktig bild av hur ett försvar fungerar. Om vi bedömer att vi kan stå i den situationen om fem eller tio år så är det läge att börja upprusta, och det nyss. Hur lång tid tror du det tar att få fram en duglig högre krigsförbandschef för exempelvis en brigad? Det är inte gjort på en handvändning. Och med de klena numerärer som finns i både marinen och armén så behövs nyanskaffning och stor nyrekrytering för att klara av uppgiften.
Återta vilken förmåga, undrar jag? Förmågan att försvåra eller avvärja landstigningsföretag? Förmågan att slå fi enhet större än kompani/bataljon? Det är många förmågor som inte finns längre, som måste finnas för att lösa en uppgift av kalibern försvar mot väpnat angrepp.
Den grundläggande frågan är om Sverige står inför ett väpnat angrepp om 20 år. Inte idag. Dagens beslut påverkar vilken Försvarsmakt vi har om 20 år. Det tar minst 20 år att återta förmågan att möta ett väpnat angrepp, förutsatt att ekonomin och viljan finns, vilket är mycket tveksamt. Vem kan idag säkert svara att Sverige INTE står inför hot om väpnat angrepp om 20 år? Den kristallkulan skulle jag gärna lägga vantarna på....
SvaraRaderaDet tog 20 år att avveckla förmågan med början i riksdagsbeslut om ny inriktning 1992. Det lär inte gå fortare eller bli billigare att återta den.
RaderaAllt snack om återtagande är trams. Politisk lekmannagoja som kanske låter bra i kammaren. Det är kvalificerat trams när beslut ska byggas på dagens situation och hotbild, dvs. man tror att några väsentliga förändringar kan ske på några få månader eller år. Nu ser ju vårt försvar ut som det gör också... Det är inte längre möjligt för Sverige att själv välja väg eller politik för hur våra, och därmed våra allierades, intressen ska försvaras. Vår handlingsfrihet är nu förlorad och vi har att rätta in oss i ledet och göra vad diverse större makter bestämmer.
I grund och botten är det egalt vad försvaret är kapabelt till om det inte finns ett politiskt ledarskap som har viljan att ge ordern "Håll gränserna !"
SvaraRaderaHar Sveige dyligt ledarskap överlag någonstans i Sveriges politiska klass ?
Hur många exempel "på snabba återtaganden finns det? Vad är snabbt i dessa sammanhang? Att återta militär förmåga kostar massor med pengar. Det betyder att stora omfördelningar inom statsbudget måste ske för att nå detta. Vilken regering tror ni är "förmögen" till detta? Det krävs ett politiskt mod som gränsar till dårskap att genomföra detta. Sannolikheten att inte klämmas ihjäl i redan den interna partihierarkin är minimal. Det enda sättet att åstadkomma detta är att göra försvarsfrågan attraktiv för politikerna själva.
SvaraRadera