2 april 2013

Försvarsmaktens helikoptrar

Hkp 16 på plats i Afghanistan. Foto: Försvarsmakten

Helikopterfrågan i Försvarsmakten är ett ständigt aktuellt och återkommande ämne som behandlats på denna blogg åtskilliga gånger tidigare. Anledningen till att den ånyo tas upp är i dag flera.

Året var 2001 då Sverige beställde sina arton stycken Hkp 14 där ett av motiven var att man skulle köpa samma helikopter inom alla de fyra nordiska länderna. För snart två år sedan överlämnades den första NH90 till Försvarsmakten (10 år efter beställning) och vid det här laget hade Danmark dragit sig ur affären. I dag har fortfarande endast fyra av de arton helikoptrarna levererats till Försvarsmakten, och då inte ens i slutlig konfiguration. Liknelserna med Visbyprojektet är tyvärr allt för stora. Helikoptrarna är långt i från operativa i slutlig konfiguration. Den markoperativa versionen (E) beräknas vara slutlevererad runt 2016 och den sjöoperativa versionen (F) beräknas kunna vara operativ först år 2020. Den sistnämnda versionen kommer dessutom endast att levereras i fem exemplar(!)

När den första Hkp 14 levererades till Försvarsmakten var fortfarande ambitionen att den skulle ersätta Försvarsmaktens superpumor (Hkp 10B) i Afghanistan under 2016. Nu blev det inte så av flera anledningar. Från politisk nivå tog man i stället beslutet att snabbanskaffa femton Helikopter 16 "Black Hawk" till Försvarsmakten.

I detta sammanhang är det därför mycket glädjande att konstatera att Hkp 16 från den första april är operativ i Afghanistan (se bilder på Facebook), och att Hkp 10 redan är hemma på svensk mark igen. 

Om vi för en stund stannar upp vid Hkp 10 så är det nu så att dessa nio helikoptrar nu skall avvecklas från Försvarsmakten. Trots att de fortfarande hade kunnat fylla viktiga roller inom övrig statlig verksamhet/landsting så som vid Sjöfartsverket för Sjöräddning, som ambulansflyg, men även vid Polisen där man har ett stort behov av att kunna transportera nationella insatsstyrkan så är ingen intresserad. Sjöfartsverket valde i stället att köpa sju nya helikoptrar, vilket på sikt drabbar sjöfarten genom avgifter då sjöfartsverket mer eller mindre är intäktsfinansierade. Polisen har inte ekonomi att vidmakthålla ett tyngre helikoptersystem än vad man har i dag utan hoppas på att Försvarsmakten ska kunna sköta transporterna, vilket i sak är bra. Försvarsmakten har varken ekonomi eller personella resurser att köra fyra helikoptersystem parallellt varför en avveckling då är oundviklig.

Men åter till Hkp 16. Den 9 april 2011 tog regeringen ett beslut om att anskaffa helikoptern. Bara nio månader senare, den 17 januari 2012 överlämnade FMV de första helikoptrarna till Försvarsmakten. Drygt ett år senare är piloter, tekniker och övrig personal utbildade och influgna på systemet och kan verka i Afghanistan. Ett mycket imponerande resultat!

Drar man paralleller till sorgebarnet Hkp 14 så kan man fundera över hur det hade sett ut om man istället för utvecklingsprojketet NH90 i stället valt att köpa Hkp 16 i sjöoperativ version Sea Hawk, ett färdigt och beprövat koncept med omfattande driftserfarenheter från hela världen.

Fördelarna med en sådan anskaffning skulle med facit i hand varit många. Dels skulle man få en färdig sjöoperativ helikopter där allt är klart från början. Men även fördelarna rörande flygunderhåll och reservdelar skulle vara avsevärda då Sea Hawk till drygt 80% är byggd av samma delar som en Black Hawk. Hade den utökade takhöjden (den som bidragit till förseningen av Hkp 14) fortfarande varit avgörande hade man kunnat välja den licenstillverkade SH-60K med utökad kabinhöjd.

Men nu var vi tyvärr inte så kloka. Vi står alltså inför det faktum att vi har beställt en helikopter (NH90) med annan takhöjd än alla andra brukare, och dessutom med ett helt unikt egentillverkat ledningssystem SAAB Tactical Mission System (TMS) som ingen ännu sett röken av trots att det beställdes redan 2002 till en kostnad av 2 miljarder kronor(!) något som även Allan Widman (fp) skrivit om flera gånger. Det enda aktuella runt detta projekt som går att finna är att SAAB nu söker ytterligare en projektledare...


En annan faktor man kan fundera över är hur Marinflyget (medveten felskrivning) vid en längre insats ska kunna bedriva sjöoperativ helkopterverksamhet med en rote i luften över tiden (vilket rimligtvis borde vora ett operativt krav) med enbart fem tillgängliga helikoptrar är självklart en omöjlighet med hänsyn till flygunderhåll och översyner. 

Varför man inte från början beställde fem exemplar av den sjöoperativa NH90 NFH i likhet med vad Norge gjorde är och förblir en gåta, för industristöd till SAAB kan det väl ändå inte handlat om...  Då hade man sannolikt kunnat få leverans innan 2020 även om Norge i augusti förra året övervägde att häva hela köpet och istället satsa på Sea Hawk för sina fregatter på grund av de omfattande förseningarna.

En annan mycket beklämmande "liten detalj" är att det fortfarande inte beställts något vapenpaket till helikoptern. Som det ser ut just nu så kommer vår Hkp 14 i bästa fall att kunna hitta en ubåt med sin sonar någon gång efter år 2020, men inte kunna insätta några vapen mot den. Om detta har vi skrivit i ett tidigare inlägg.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att vi i bästa fall har fem(!) sjöoperativa helikoptrar utan vapen efter 2012 samtidigt som vi kommer att ha 40 markoperativa helikoptrar (fördelat på 15st Hkp 16, 12st Hkp 15 och 13st Hkp 14). Detta skall jämföras med de 14 sjöoperativa Hkp 4 som vi tidigare förfogade över...

Vad kan vara mer passande än att att avsluta detta inlägg med visa en dagsaktuell bild på trotjänaren Y76 (tidigare Flygvapnets Q98) som tillsammans med övriga Hkp 4 nu är sålda till Columbia Helicopters, där man anser att våra fullt fungerande ubåtsjagade trotjänare har väldigt mycket flygtid kvar. 
"All of the helicopters were very well maintained, and are under 10,000 flight hours, which, given our high utilization rate, is very low time," said Sweet.  "Since the 107-II is not readily available on the international market, this presented an excellent opportunity for us to purchase more of the same type of helicopter we already operate."

Y76 på väg mot fortsatt flygtjänst Foto: Columbia Helicopters

Det känns som om detta inte kommer att vara det sista inlägget på den här bloggen rörande helikoptrar, i synnerhet inte sjöoperativa sådana.

Mer om Hkp 4 försäljningen till Columbia Helicopters: SVT, SRSR

46 kommentarer:

  1. Nåja, glöm inte de sjöoperativa Hkp15 i din sammanställning. Någon måtta får det ändå vara på rabulerandet, även om jag håller med dig i övrigt och tycker att inlägget är bra. ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. En helikopter blir inte sjöoperativ bara för att den kan landa på ett fartyg! Hkp 15 har varken radar för ytmålspaning eller sonar/uv-vapen för ubåtsjakt. Därför räknas den inte i detta sammanhang.

      Radera
    2. För formens skull måste man ändå tillägga att Hkp 15 SBO gör ett mycket gott jobb på HMS Carlskrona. Men tänk om man hade haft en radar och ett ledningssystem ombord också.

      Radera
    3. Ska inte HKP 15 SBO utrustas med fällare för hydrofonboj? Borde inte vara svårt att montera fällare för den typ av sjunkbomber som HKP 4 och 6 brukade bära.

      Radera
  2. Istället för UH-60M så borde vi ha köpt MH-60R/S och dödat Hkp 14 när vi hade chansen. Nu är det för sent; det blir provturskommando Hkp 14 som gäller långt in på 20-talet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant, så sant! Än är det inte försent att ge upp. Åtminstone inte de fem sjöoperativa.

      Radera
  3. Var det inte på gång att att göra alla Hkp-14 sjöoperativa?
    Oavsett om man bromsar och lägger ner eller omriktar projektet och gasar borde något göras nu när Hkp-16 är införd.

    Förmågan att kontinuerligt hålla igång en flygbas på utlandsinsats borde kräva att helikopterbasförbandet finns i ca 6 kopior vilket borde ge en ok nationell förmåga.

    Både medevac, trupptransport, sjöräddning och ubåtsjakt borde väl kräva så många helikoptrar osv för minimal nationell förmåga att det skulle kunna ge en internationell insatsförmåga?

    En bra ubåtsjaktsförmåga och rörliga helikopterbaser borde lätta lite på bristen på ytstridsfartyg då det är osannolikt att Visby får tillräckligt många nya kompisar.

    Sedan borde vi egentligen ha mycket fler ambulanshelikoptrar och denna civila förmåga borde vara utomordentligt värdefull under en konflikt och det borde finnas diverse samordningsvinster om det görs en nationell satsning.

    Som vanligt behövs det mer pengar men det borde inte behövas radikalt mycket mer pengar för att gå från halva förmågor till fungerande förmågor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns önskemål från Marinen och 3.Hkpskv att göra fler än fem sjöoperativa. Men det är bara utrustning beställd till fem, så den får i så fall flyttas runt. Men där är vi inte ännu. TMS ska integreras i helikoptern först...

      Radera
    2. Om det gick att få fram mera pengar borde det gå att förhandla fram ett självkostnadspris på de saknade utrustningssatserna under hotet att man kan avbryta och byta system och möjligheten att Hkp 14 räddas till att bli ett projekt med färre och säkrare roller. Om nu Hkp 14 håller på att bli bra...

      Det bästa rent inköpsmässigt vore givetvis om helikopterförmågan skulle behöva utvidgas så mycket att det går att ställa fler Hkp 16 gentemot fler Hkp 14 men det borde vara bra många hål som behöver fyllas i innan man är där. (Gissar på mer personal, rörliga helikopterbaser och beväpning för det som redan levereras. )

      Radera
    3. "Förmågan att kontinuerligt hålla igång en flygbas på utlandsinsats borde kräva att helikopterbasförbandet finns i ca 6 kopior vilket borde ge en ok nationell förmåga."

      Fast nu har vi ingen förmåga att hålla igång en flygbas på utlandsinsats. Hkpbat satsar istället på att skapa ett antal Minsta Operativa Enhet (MOE), vilket är ett minimiantal av besättningar, tekniker och ledningspersonal för att bedriva helikopterverksamhet med en rote. Det konceptet bygger (som vanligt...) på att "någon annan" ska ställa upp med allt utom själva flygandet och skruvandet. Bland annat sådana detaljer som att tillhandahålla flygdrivmedel...

      Den nationella förmågan att basera helikoptrar bygger helt på att de åtta flygbaskompanierna (fem på huvudbaserna och tre rörliga) även ska kunna betjäna helikoptrar (och transportflyg) utöver huvuduppgiften att betjäna stridsflyg. I verkligheten är det nog bara det rörliga kompaniet på Malmen, som till stora delar består av personal som har ett förflutet på Helikopterflottiljen, som har någon reell förmåga att betjäna helikoptrar utanför våra huvudbaser.

      Radera
    4. FV-sergeanten4 april 2013 22:43

      Helikopterbasförbandet... Antar att du syftar på våra två anorektiska flygbasbataljoner som ska sköta baseringen av såväl spetsflyg, helikopterbataljon, tp- och specflyg samt om solidaritetsförklaringen ska tas på allvar även helt eller delvis baser för "allierat" flyg baserat i Sverige?

      Radera
  4. Nio av de arton HKP 14 ska ju baseras i Ronneby. Är det inte troligt att de resterande fyra helikopterindividerna också utrustas sjöoperativt så småningom? Vad är det annars för mening att basera icke sjöoperativt utrustade helikoptrar där?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Betänk att ursprungsplanen var att Hkp 14 skulle fördelas på alla tre skavdronerna (Kallax, Malmen och Kallinge). Det var först efter anskaffningen av Hkp 16 som Kallinge fick hälften d.v.s nio helikoptrar. Att bygga och utrusta alla nio för sjöoperativ verksamhet vore givetvis önskvärt, men sen har vi ju den där faktorn som stavas ekonomi också.

      Radera
    2. FV-sergeanten4 april 2013 22:50

      Vore givetvis bra med 9 sjöoperativa hkp14. Men man ska inte tro att det kommer att saknas uppgifter för fyra markoperativa hkp14 på Kallinge.

      Dock brukar jag fråga mig, vore det inte bättre med fler ytstridsfartyg först? Även med endast 5 sjöop hkp14 borde det gå fler hkp per ytstridsfartyg 2020 än det gjorde när vi hade 14 hkp4 i sjöop roll. Eller?

      Radera
    3. Med andra ord, om jag tolkar dig rätt, så kommer man inte att prioritera att utrusta de resterande fyra helikoptrarna sjöoperativt vilket är tråkigt. Med bara fem sjöoperativa så förstår jag inte hur man ska kunna skydda de två marinbaserna mot inträngande ubåtar, för att inte tala om sjötransporterna till Gotland. Möjligen kan man väl ge våra egna ubåtar bättre övningstillfällen i fredstid. Om man redan har anskaffat arton HKP 14 så kan det väl inte kosta skjortan att åtminstone utrusta de nio som är baserade i Kallinge på ett vettigt sätt?

      Radera
    4. I Fb04 så var ju tanken att 1.a hkpskv inte skulle få några hkp14. Dessa fördelades dit som resultat av köpet av hkp16. Tanken var att när hkp10 går i graven skulle 1.a hkpskv omlokaliseras.

      J.K Nilsson

      Radera
    5. Samtliga Hlkp14 i Ronneby kommer att kunna operera över hav.

      Radera
  5. Om Hkp 14 projektet är räddningsbart till att leverera ett riktigt bra system borde det vara ett av de politiskt mest genomförbara sätten att förstärka kustförsvaret.

    En rörlig helikopterbasförmåga borde vara mycket användbar för detta och en användbar insatsresurs.

    Om man förutsätter en budgethöjning för att öka försvarsförmågan för kusten antar jag att andra idéer med bra pang/peng är:
    Bättre bemanning av fartygen.
    Luftvärnsrobot till Visby.
    Bättre landrörliga flottbaser.
    RBS-15 renovering.
    RBS-15 ka-robot med samma robotar som fartygen.
    Ny lätt torped för främst ubåtsjakt från Visby och helikopter och som lite bonus laptop på stridsbåt eller kajkant.
    Fler rörliga flygbaser.
    Nytt minsystem, ev som funktion hos ett eller flera torpedsystem.

    Sedan borde det vara dags för fler rejäla båtar om jag har tänkt hyfsat rätt.





    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår din ambition med att öka uteffekten på den marina arenan men du måste nog uppdatera dina förslag och påståenden till en modern kontext. Förefaller som att du har läst operation Garbo och missat att 20 år har passerat förbi.

      Radera
  6. Finland ha inte dragit sig från affären.

    Finland hotade med att häva leveransavtalet om inte helikoptrar levererades, vilket ledde till att leveranserna tog fart.

    Själv har jag undrat över att Sverige gjorde ett impulsköp av ett nytt helikoptersystem, vilket innebär livstidskostnader för två olika helikoptersystem för ungefär samma bruk. Att sedan bygga om NH-90 till marinhelikoptrar kan ju varken vara billigt eller planerat.

    Helikoptrar finns det ju tillräckligt i Afghanistan, så något riktigt behov fanns ju inte, men prestige ger det säkert att ett skyttekompani och ett stabskompani har egna kärror.

    Inte undra på att medlen tryter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att köpa in hkp 16 var ett rent politiskt beslut. Sedan är nog folket på Malmen glada över att få nya hkp att flyga med, men på sikt kommer det att märkas att det ska införas "inom ram".

      I Afghanistan är de svenska helikoptrar inte "egna kärror" åt skytte- och stabskompaniet. De är underställda RC-staben på samma sätt som de amerikanska och tyska helikoptrarna. Tillräckligt med helikoptrar är det i och för sig inte, behovet kommer alltid att överstiga tillgången.

      Radera
  7. Några kommentarer:
    1. Danmark drog sig ur NSHP projektet redan innan kontraktsskrivningen och köpte EH101 istället. NH90 blev därför kontrakterad utan Danmark
    2. Industristöd javisst, men kunden var väldigt driven i vad den behövde. Köpa på hyllan var inte aktuellt. Betänk även att den svenska versionen av NH90 har en högre kabin. Inget annat land har det. Sug på den kostnaden för utprovning och certifiering...
    3. TMS hade hamnat i en Sikorsky version av helikopter också. Saab var förstås inte sena på att sälja in tillsammans med användaren hur viktigt det var att få ett ledningssystem som var NBF-anpassat. Glöm inte tidsandan. NBF var heligt vid denna tid.
    4. Förhandlingarna med Sikorsky hade kommit ganska långt och alla var rätt överens innan det kom politisk kontraorder att köpa europeiskt...
    5. Året innan NSHP drog igång så var det tydligt att Norge ville köpa NH90, Danmark EH101, Finland ett beprövat trupptransportkoncept och Sverige skulle medla ihop det hela...

    Som skattebetalare är det sorgligt att känna till historien bakom detta.. som användare... finns det inte ord...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för förtydligande och kompletterande kommentarer.

      Givetvis är det så att TMS nog hade hamnat i helikoptern oavsett vilken helikoptertyp man till slut landat på. Bra poäng med NBF, vilket man lätt glömmer bort när tiden går. Allt i Försvarsmakten skull kopplas in på "nätverket" så även helikoptrarna vilket filmen om TMS här ovan tydligt visar.

      Så frågan är om vi hade haft färdiga helikoptrar i dag om vi valt S-92 eller EH-101 om man ändå valt ett eget ledningssystem och sensor/vapen integration?

      Själv tror jag att Sea Hawk hade varit det enda rätta för att erhålla operativ effekt så snabbt som möjligt, men med en egen ubjtorp för svenska förhållanden.

      Radera
    2. FV-sergeanten4 april 2013 22:55

      Räckvidden för UH-60 är ganska begränsad, ont om soppa om man inte bygger in stora tankar i kabinen, vilket bland annat görs i HH-60. Är det annorlunda i Sea Hawk? Är ni säkra på att den verkligen gjort sig bra i sjöoperativ roll längs Sveriges långa kustband?

      Radera
    3. NH90 har något större (ca 20%) lastförmåga än UH60. Räckvidd på den senare går enkelt att utöka genom extra utvändiga tankar. Googla "CEFS UH60" så hittar ni mängder med bilder och info om detta. Självklart får man mindre nyttolast men vikt är sällan någon begränsning.

      Betänk dock följande;

      "The big difference is in cost, with new NH-90s more than twice as expensive as a new Blackhawk."

      http://www.strategypage.com/htmw/htairmo/20120419.aspx

      Radera
  8. För att ge lite perspektiv på vad de 2 miljarder som ledningssystemet TMS till Hkp 14 skulle motsvara i andra materielprojekt omräknat till dagens penningvärde. För samma summa skulle man i stället kunna anskaffa något av följande:

    - Två stödfartyg till Marinen
    - En fregatt
    - Ny sjömålsrobot till M & Fv samt en ny ubåtsjakttorped
    - RENO Strv 122 steg 1+2 (64 vagnar) samt anskaffning av Ak6 till FM
    - RENO strf 90 steg 1+2 (365 vagnar)

    Det är med andra ord inga småpengar som SAAB fått för att ta fram TMS till några få helikoptrar...

    SvaraRadera
  9. Man undrar ju stillsamt om något av alla de underverk som NBF utlovade har blivit verklighet...

    Fast det är klart, polisens aprilskämt handlade ju om att inköpa luftballonger för övervakning, så kanske var Kihls aerostater också bara ett aprilskämt?

    Och var tog den multispektrala vattendimman vägen?

    SvaraRadera
  10. Gustav Wasa sa...

    Så länge utvecklingen av TMS fortgår så ska insatta utvecklingsresurser betalas varje månad. Det är nog tills vidare anställda med månadslön som idogt och målmedvetet klurar och gnetar med hård- och mjukvara.

    Saab gjorde en engångsavskrivning i miljardklassen redan för ett par år sedan med anledning av projektet TMS.

    Förklaringen heter juste-retour/motköp. Varje faktura som betalas till brevlådeföretaget NHI (Jmf IG JAS) ger ett återflöde till den svenske motköpsleverantören.

    SvaraRadera
  11. Mer detaljinformation angående HKP14 och dess leveranser i olika varianter finns i underbilaga 1.1 till BU14:
    http://www.forsvarsmakten.se/upload/dokumentfiler/Budgetunderlag/Budgetunderlag%202014/HKV%202013-02-28%2023%20383.53446%20Underbilaga%201.1%20BU%2014.pdf

    Där finns mycket intressant, men det jag inte blir riktigt klok av är vad TTT/SAR egentligen innebär? "Sjöoperativa" trupptransporthelikoptrar utrustade för sjöräddning? Så det jag kan uttyda är att vi kommer ha 5 sjöoperativa helikoptrar som kan jaga ubåt och rädda folk till sjöss, samt 4 som bara kan rädda folk men inte jaga ubåt. Dessa 4 är vad jag förstår de första 4 redan levererade Basic TTT som modifieras till TTT/SAR.

    /H

    SvaraRadera
    Svar
    1. TTT/SAR är den slutlevererade markoperativa versionen (Hkp 14E). En standardhelikopter med vinch och förmåga till att flyga över hav. Detta är sannolikt ett arv från tiden då FM fortfarande ansvarade för helikopterburen flyg- och sjöräddning.

      Att Försvarsmakten inte längre har uppgiften, men snart förfogar över 33 helikoptrar högst lämpade för sjöräddning är en annan märklig historia....

      Radera
    2. Men vad trevligt framöver när statsbudgeten blir ansträngd samtidigt som det kan antas att sjöfarten blir ekonomiskt pressad att ta genvägar. Jag hoppas att man inte skrotar prylarna...

      Radera
    3. När spec:en och beställningen gjordes var flyg/sjöräddning fortfarande en militär uppgift och mycket av spec:arna gjordes utifrån detta, bl a takhöjd, vinschar, sensorsystem, pejlar och inte minst avisningssystem. Nu kom ju inte leveransen i tid och i privatiseringens namn lades uppgiften ut på civil entreprenör. Denna fick dock inte verksamheten att gå runt och höll nyligen på att gå omkull. För att inte landet skulle stå utan flygräddning gick Sjöfartsverket in och räddade bolaget och passade på att köpa en mängd nya helikoptrar dagarna efter en utredning som rekommenderade just motsatsen.

      Radera
    4. FV-sergeanten4 april 2013 23:04

      I händelse av ofred lär det knappast i första hand vara Sjöfartsverket som skickas ut att hämta hem svenska och allierade flygförare m.m. PR (SAR) lär vara en minst lika relevant uppgift i Flygvapnet som ubåtsjakt i det läget.

      Radera
    5. Och vem ska står för den menar du? Om det blir krig så är Sverige utslaget på 2 dagar, vi har inga soldater och officerare som enbart läst om större förband än bataljon när det varit sagostund i mässen.Svenska militärer är antagligen de minst kompetenta och slagkraftiga i hela den industrialiserade världen.
      Jag hade det tveksamma nöjet att se ett gäng svenska militärer springa runt och öva orienteing på norra djurgården idag, vilken sanslös samling nötter, jag skäms som svensk.

      Radera
  12. Vem är skyldig till den förhöjda kabinen på våra NH90? Inte politikerna.

    Putte

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ska försöka med några förtydliganden:

      - Den ökade takhöjden i helikoptern om 24,5cm är inte en enskilt gränssättande faktor för alla förseningar. Men att den till viss del bidragit kan man nog inte snacka bort.

      - Anledningen till att Sverige som ensamt land valt en högre takhöjd är att ett eventuellt läkarteam skulle ha ståhöjd i helikoptern.

      - Vem som tog beslutet om ökad ståhöjd lär enligt uppgift inte gå att spåra då sådan dokumentation verkar saknas, vilket gör det hela än märkligare.

      Radera
    2. Det var en erfarenhet från tidigare helikoptersystem att det kraftfullt underlättade arbetet i kabinen för uppdragspersonal.

      Radera
    3. Läs om takhöjden här.
      http://blogg.forsvarsmakten.se/flygvapenbloggen/2011/05/09/hogt-i-tak-skapar-felaktiga-rykten/

      Radera
  13. Då är frågan vad ska vi med alla helikoptrar till, sjöräddningen sköter sjöfartsverket, men om jag har förstått det rätt så har dom stor begränsning att kunna ligga ute och söka på plats i våra yttre vatten, Flygräddningen ska skötas med samma helikoptrar och då har man flyttat in flygövningsområdet närmare land för att helikoptrarna ska kunna uppfylla kraven på räddningsinsats. Det går ganska fort att fylla upp räddningshelikoptrarna till max flygvikt vid upp-vinschning av nödställda från ett fartyg.
    Ambulansflyget sköts, om jag har förstått det rätt, med helikoptrar som ägs eller drivs via SAAB:s företag, ändå så är det mycket vanligt att man hör på Sveriges radio att en mycket brådskande ambulanstransport pågår på våra vägar,(billigaste transporten?) ända gången som försvaret får flyga ambulans är i konfliktområden och då gör man det med dom äldsta helikoptrarna man äger.
    Hela hkp verksamheten skulle behöva göras mera samhällsvänlig och dom pengarna som vi skattebetalare satsar i helikoptrar till försvaret ska användas i samhällstjänst vid behov. Om man kan flyga ambulans i krigsområde så bör man kunna göra detta här hemma också, hur ska man annars få erfarenhet. Om man har helikoptrar så låt dom göra räddningsuppdrag till havs, dom har både lyftförmåga och aktionstid på plats vid behov, hur är tanken att ett nytt passagerarfärje haveri ska undsättas, fler frågor går att plocka fram
    Skattebetalare

    SvaraRadera
    Svar
    1. FV-sergeanten6 april 2013 19:23

      Sjöräddning, flygräddning och ambulansflyg är verksamheter som bedrivs i fredstid. Försvarsmakten är Sveriges försäkring i och mot OFRED. Merutnyttjande i alla ära, men Försvarsmakten inklusive helikopterbataljonen bör väl i FÖRSTA hand öva och utrustas för MILITÄRA uppgifter i händelse av kris och krig?

      Om den civila verksamheten blir dimensionerande riskerar man då inte att hamna i en situation där materiel, organisation, träning och allt annat endast optimeras för en resurseffektiv drift i fredstid. Precis som allt annat i dagens samhälle? Om alla helikopterbesättningar står i beredskap för att lösa ambulansflyg sjö- och flygräddning, hur mycket resurser återstår då till att öva ubåtsjakt, taktisk trupptransport, eldledning, PR eller vad andra relevanta, militära helikopterförmågor som finns?

      Radera
    2. Nej, flygräddning, sjöräddning och ambulansflyg är verksamheter som i högsta grad bedrivs även i krigstid, men de är numera kända under mer klatschiga engelska beteckningar.

      Vad avser de två förstnämnda är det uppgifter som i fredstid och krigstid har i stort sett samma målgrupp, förutom att i fallet med sjöräddning tillkommer i fred fritidsbåtarna. Ambulansflyg bör i första hand vara en sak för civila myndigheter där vi idag ligger långt efter omvärlden avseende antal enheter per ytmått. Det förhindrar inte att FM ska kunna ställa upp när så behövs, vilket lämpligen görs med enheter motsvarande de vi idag sänder till Afghanistan. Det görs sedan många år också med Hercules.

      Fram till mitten av 00-talet stod Flygvapnet och Marinen, sedermera hkp-flottiljen i dygnet runtberedskap för flyg- och sjöräddning, samtidigt som man klarade av att öva den andra verksamheten. Beredskap behöver inte betyda att man sitter utanför helikoptern utan annan verksamhet övas lämpligen samtidigt. Precis på samma sätt som man fortfarande gör med incidentberedskapen.

      Finns det bättre sätt att öva flyg- och sjöräddning av våra militära resurser i händelse av ofred än att just lösa denna uppgift även till vardags? Erfarenheter byggs som säkert bekant bäst genom att pröva sin verksamhet och inte bara torröva den.

      Radera
    3. Bättre täckning med ambulansflyg över hela landet skulle utöver att snabbare ge bättre vård göra det lättare för glesbygdslandsting att stänga små och ineffektiva akutmottagningar som även har för få vårdfall per månad för att hålla riktigt god kompetens.

      Det är fråga om hundratals miljoner som kan sparas samtidigt som avfolkningen blir mindre traumatisk men tyvärr är det helt olika budgetstuprör.

      För att det skall fungera praktiskt och trovärdighetsmässigt behöver ambulansflyget komma på plats och arbetas in under flera år så folk litar på det innan man försöker realisera besparingen.

      Radera
  14. Om nu tanken var att vi skulle handla "Europeiskt", varför gjorde ingen slag i saken och tittade till Britterna?

    Må hända att dessa upphandlingar var för ett tag sedan, men hade vi(de?) väntat lite så kunde vi kanske lagt beställningar på;
    AW101 "Merlin" för att delvis ersätta HKP4 och HKP10 i "Marin tjänst" och,
    AW159 "Wildcat" för en lättare helikopter till ex. Visby/Carlskrona samt inrikes "VIP transport".

    Eller bara gjort, precis som du säger, det vettigaste: köpt Black/Sea Hawk...

    //Ännu en skattebetalare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låt oss backa bandet. När Hkp 14 skulle beställas ingick EH101 (i brittisk version AW101) i underlaget, liksom bl a Sikorsky S-92. Nordic Standard Helicopter Programme skulle köpa en medeltung enhetshelikopter till Sverige, Norge, Finland och Danmark, där Sverige var största kunden.

      Danmark lämnade samarbetet tidigt eftersom man ansåg att övriga länders krav var för lågt satt i förhållande till de danska behoven att kunna flyga mycket långa sträckor över hav, innebärande bl a krav på räckvidd och 3 motorer. Därför beställde man EH101, vilket var en riktigt dyr helikopter. Efter leverans har man haft en hel del problem med helikoptrarna, men det är nu på väg att lösa sig och man väntar nu på att få dem krigsmodifierade med VMS.

      I Sverige rekommenderade FMV SIkorsky S-92 som den helikopter som bäst uppfyllde kraven i studien. Regeringen Persson överred dock detta och bestämde sig för NH90 vilket även Norge och Finland fastnade för men i andra varianter. Även om vi har väntat länge på NH90 så är det inte säkert att S-92 hade varit bättre. Kanada är i princip den enda militära operatören och har haft stora problem med helikoptern.


      Motsvarande AW159, Lynx etc fanns det inget krav på. Hkp 15 anskaffades först och främst som skolhelikopter med viss marin förmåga liksom Hkp 6. Med tiden började kraven växa på vad Hkp 15 skulle användas till då Försvarsmakten såg sig stå utan helikoptrar. Allt utom Hkp 10 och ett tag Hkp 4 var avvecklat. Hkp 15 fick då även gå in i roller som den aldrig var tänkt att fylla och därför gör med stor svårighet, t ex flytta personal, casevac etc då systemets lastförmåga inte är anpassad för detta. Hade man t ex låtit bli att avveckla Hkp 11 hade vi inte haft några större problem med att ställa fram ett antal ambulanshelikoptrar för NBG.

      VIP-transporter bör vi hålla oss undan. Erfarenheterna från statsflyget skrämmer.

      Radera
    2. Här finns lite om de danska problemen, som ju naturligtvis även hade drabbat Sverige. http://www.tu.no/industri/2013/04/04/norge-tjener-pa-danskenes-helikopterkrise

      Radera
    3. "Hkp 15 anskaffades först och främst som skolhelikopter med viss marin förmåga liksom Hkp 6."
      Där ser man. Jag förstod det som att det fanns en "operativ"(i brist på bättre ord) tanke bakom den beställningen.

      Tack för utförlig info :)
      //ÄES

      Radera

REGLERNA FÖR KOMMENTARER KOMMER NU PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING ATT SKÄRPAS:
- Kommentarer som ej håller sig till ämnet kommer att refuseras
- Skriv kortfattat och kärnfullt
- Personangrepp publiceras ej
- Håll en god ton i kommentarerna