29 april 2013

Interoperabel eller Inte operabel?

P-04 Bulta (Latvijas Jūras spēki)

Ett av detta decenniums största modeord – interoperabilitet – ska i detta inlägg belysas ur en marin aspekt. De anställda i Försvarsmakten som inte hört det ordet går nog att räkna på ena handens fingrar.

I slutet på 90-talet och under inledningen av 00-talet smålog vi svenskar bland annat åt de baltiska staternas svårigheter att deltaga i enklare PfP-övningar likt BALTOPS m.m. Vi hade efter en tung start, där vi tvingades att lära oss procedurer och metodik enligt EXTAC, de NATO-publikationer som då var gällande, och som var delgivna oss i egenskap av PfP-land. Fler och fler länder bjöds in till dessa övningar och momenten som övades var i de flesta fall oerhört grundläggande. Men vi fick vara med och leka med de stora grabbarna i NATO-klubben, åtminstone under någon övning lite då och då, och vi var väldigt stolta över just det faktumet.

Vissa av ”de andra” deltagande fartygen hade trots sin status som fullvärdiga NATO-medlemmar, inte ens rätt sjökort utan kölvatten-navigerade efter andra länders enheter. Vissa av dessa fartyg hade inte råd med diesel och mat, utan kom till PSC (Pre Sail Conferense) med näst intill tomma tankar då man räknade med att ”någon annan” skulle stå för den kostnaden. Vissa kunde knappt behärska det engelska språket, och den utrustning som fanns ombord var undermålig och i vissa fall rent av farlig.

Grunden för samverkan vid PfP-övningar under de första åren av internationaliseringen var talad och okrypterad stridsledning, en återgång till 50-talet. Senare kompletterades detta med någon typ av textsamband, oftast okrypterad sådant.  Många är de system som temporärt installerats på de svenska fartygen; PC-Net, ADAT, APAN, och under senare tid även diverse inlånade utländska filkrypton m.m.

Men nu är det nya tider och gamla meriter går inte längre att leva på. De länder vi tidigare smålog åt, och tyckte var som ”kusinen från landet” är numera betydligt mer integrerade än oss och begreppet ”skrattar först som skrattar sist” ligger tyvärr inte långt bort. 

Nu är det Sverige som i vissa avseenden rörande just interoperabiliteten blir skrattade åt. De internationella övningar som Sverige deltar i har blivit mer och mer komplexa och därmed har också de tekniska kraven ökat avseende de sambandslösningar som krävs för att kunna vara just interoperabla. Det duger inte längre att åka runt och beordra enkla formeringar över okrypterad talad stridsledning som var normalförfarandet för 10-15 år sedan. Det är heller inte längre gott nog att via "mailtransfer" med kastpåse hämta ordrar i pappersformat hos den taktiska chefen till sjöss. Nu är övningarna flerdimensionella, motståndarna bättre och saker som tidigare inte ens fanns på kartan under dessa övningar, t.ex. störsändning är numera, om än inte vardag, så i alla fall vanligt förekommande.

Det är inte så att NATO jublar över att tvingas förmedla all stridsledning över okrypterad talad radio bara för att några nordbor inte har det som benämns ”secure voice”, d.v.s. krypterad radio för talad stridsledning. Det går inte heller att förvänta sig att de övriga NATO-länderna ska klassa ner textmeddelandenas sekretessnivå för att möjliggöra sändning över öppna sambandsmedel, bara för att vi svenskar ska kunna vara med i matchen. Att Sverige, av förklarliga skäl, inte heller har tillgång till alla hemliga publikationer med procedurer som NATO använder sig av ger heller inga stående ovationer. Det här är ett verkligt problem här och nu, ett problem som däremot alla hade överseende med där och då. Det är nya tider nu!

Det är bara en tidsfråga innan Sverige, likt den lille pojken som står med tummen i munnen och undrar varför inte de stora pojkarna längre låter honom leka med dem, inte längre är välkomna att delta i kvalificerade övningar där de deltagande länderna uteslutande utgörs av fullvärdiga NATO-länder.

Man kan inte ta ifrån oss att vi, Sverige fortfarande gör väldigt bra ifrån oss på PfP- och NATO-övningar och vår uppfattning är att NATO vill fortsätta öva med svenska örlogsfartyg på grund av dess mångsidighet, storlek och besättningarnas kompetens. Men…

Det finns som de flesta förstår en gräns, politiskt såväl som militärt, där nyttan av att öva med svenska enheter övervägs av det problem det medför att vi ej är NATO-medlemmar och således är anledning att NATO-länderna drabbas av våra ständiga särlösningar.

Det finns givetvis olika exempel från verkligheten i närtid där Sverige skickat enheter till NATO-övningar där det klickat. Där och då, i det som i den försvarspolitiska världen benämns här och nu, står Sverige med sina fartyg långt hemifrån och med inget annat samband med de övriga deltagande enheterna än helt okrypterad talad stridsledning, precis som för 15 år sedan.

Detta är inte att vara interoperabel med NATO och det är ytterst beklämmande att fartyg på övningar långt borta från Sverige ska behöva sitta i kläm för att vi inte har tillgång till nödvändig materiel.  

Oavsett (och det spelar absolut ingen roll) var det brister så påvisar det vilken skör tråd vi balanserar på när vi ska iväg på övningar likt denna. Vi är helt utelämnade till enstaka nationers goda vilja och NATO:s bestämmelser vad beträffar utlåning av känslig materiel och information.

Ligger felet hos det enskilda fartygets besättning, hos förbandet, hos Marinen eller centralt i Försvarsmakten Nej givetvis inte! Grundproblemet ligger givetvis på den politiska nivån, och kan enbart lösas där.

Sverige är inte ett NATO-land, då kan vi aldrig förvänta oss att bli mer interoperabla än vad vi är i dessa sammanhang här och nu. Vi har inte per automatik tillgång till de nödvändiga systemen eller kryptonycklarna. Förvisso är ett antal Svenska fartyg ”fitted for” (förberedd för) eller ”fitted with” (utrustning redan installerad) NATO-system och krypton. Dock räcker det inte särskilt långt då vi fortfarande saknar makten över den sista pusselbiten; kryptonycklarna. Så kommer det att förbli oavsett hur många nya och fina NATO-prylar som vi för dyra pengar lyfter ombord.

Man kan bara hoppas att våra beslutande politiker informeras om dessa sakförhållanden och hur det egentligen fungerar. Det är inte fair play att den enskilda fartygsbesättningen ska behöva drabbas av problem och där på plats behöva stå med skägget i brevlådan.

Man kan verkligen undra om försvarsminister Karin Enström och Moderaterna inser vad det innebär att säga nej till att ens utreda ett eventuellt NATO-medlemskap. Enström har dessutom hittat nya infallsvinklar på problematiken att ingen vill komma till Sveriges undsättning och gör en egen tolkning där EU helt plötsligt blivit den nya räddningsplankan.

Solidaritetsförklaringen (den ensidiga) som man ständigt hänvisar till innebär att ge och ta emot stöd. Men den minsta gemensamma nämnaren för att kunna vara interoperabel på en acceptabel nivå är vare sig man vill det eller ej, NATO:s procedurer och system. Man kan även hoppas att socialdemokraternas Peter Hultqvist och Urban Ahlin någon gång inser vad det i praktiken innebär när de slår sig för bröstet och påstår att vi ska stå utanför NATO, men ändå fortsätta samarbetet. Man kan inte både ha och äta kakan hur länge som helst.

Kan det hela bli mer tydligt än när NATO:s generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen vid årets Folk och Försvar konferens uttalade de bevingade orden ”Vi kan göra mycket när det gäller partnerskap. Vi kan komma nära varandra, men vid en viss nivå måste ni bestämma er för om ni är inne eller ute, men det är ert beslut.”

Hur länge orkar NATO bry sig om sin ”oäkting” som i dessa avseenden mest är besvärlig när det finns andra spelare som relativt friktionsfritt kan ta en plats i startelvan ute i sjölådan…?



15 kommentarer:

  1. Du får väl ringa till AJ och Chris.

    SvaraRadera
    Svar
    1. De som jobbar med att administrera kryptonycklar till NATO-utrustning.
      Håller också Comsec user-utbildning runt om i Sverige.
      Ta reda på vem som är lead comsec user på ditt fördband, så kommer du i kontakt med dem.

      Tokbra att ha att göra med.

      Har kontor i "tegelhögen".

      Radera
    2. Nu är jag med dig igen, ja dessa två är minst sagt "nyckel"-personer.

      Radera
    3. Mycket bra människor att ha att göra med. Ödmjuka och har dessutom humor.

      J.K Nilsson

      Radera
    4. Men det hjälper föga med dessa två herrar i sammanhanget.

      Radera
  2. Det borde vara samma problem överallt i armèn och flygvapnet.

    Hur funkar förresten kommunikationerna med finländska styrkor?


    Det förvånar mig att det tydligen inte finns någon vedertagen standard lik PGP för kommumikation säkrare än klartext. Hur gör man t.ex. för att samordna med säg Ryska fartyg vid skydd av handelssjöfart.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förutsätter att säker kommunikation mellan EU:s medlemsstater är fastställd, system införskaffade, nycklar tillverkade, materielen prövad och personalen väl samövad över gränserna. Detta torde gälla oavsett försvarsgren.

      Hur ska vi annars kunna räkna med stöd och även kunna stödja andra EU-länder om behov uppstår?

      Man kanske kan be angripnde nation om en kort time out i angreppet så EU-länderna kan skaka fram materiel, hålla Pre Sail Conference och göra förbindelseprov...

      Solidaritetsförklaringen är ju som bekant, enligt Fömin, vår säkerhetsgarant!

      Radera
  3. Om marinofficerarna de facto fokuserade på vad som är viktigt så behövde man inte slösa bort varenda skattekrona som man snor.
    Sälj/ lägg några fartyg i malpåse och stoppa överskottet i att modifiera det befintliga fartygsbeståndet. När man vill ha volym i stället för modernitet så blir det så här, ni har er bara själva att skylla.

    Mvh
    Trogen moderat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har du tagit för starka mediciner?

      Radera
    2. Jag skulle tro det omvända, han den det har missat att ta sin medicin under lång tid.
      En dåres försvarstal,

      Chiefen

      Radera
    3. Det doftar ironi om "Trogen moderat" ;-)

      Radera
  4. F ö är det ju en fantastisk röra avseende språk, metodik mm.
    Exempel: Bevb genomför STC(Sea Traffic Control) d v s det som tidigare kallades för "svep" under ledning av sjöc. Ordern skrivs på svenska efter en NATO-mall, talat samband sker på engelska, krypterat samband(MADAT mm) på svenska.
    Varför? Hur konsekvent är detta? I min och de flesta av mina kollegor värld är ett "svep" i högsta grad nationell vht och borde därför genomföras på svenska.
    Ingen skall försöka att inbilla mig att vi kommer att signalera på engelska den dagen Midvintermörkret drabbar oss (alternativt någon annan riktigt skarp händelse). DÅ kommer vi att gå tillbaka till det som sitter i ryggmärgen, d v s svenska.
    Dessutom bidrar vi ju till att främmande makt inte längre behöver ha svensktalande kos-personal, numera räcker engelska....:-)

    /Anon Sjöinfo

    SvaraRadera
  5. Då kanske vi äntligen även kan slå hål på myten att "Sverige har den mest NATO anpassade Försvarsmakten" som vissa hävdar.

    Anonym med signaturen Trogen moderat. Din signatur förklarade allt, du lever i en dimridå och tror trofast på dina högt ärade ledare alltid, vid alla tillfällen oavsett innehåll.

    Om du bara tog dig tid att räkna Marinens fartyg så inser du att begreppet "volym" är befängt i sammanhanget...

    SvaraRadera
  6. Tack för ett mycket bra inlägg!
    /Gnisten

    SvaraRadera

REGLERNA FÖR KOMMENTARER KOMMER NU PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING ATT SKÄRPAS:
- Kommentarer som ej håller sig till ämnet kommer att refuseras
- Skriv kortfattat och kärnfullt
- Personangrepp publiceras ej
- Håll en god ton i kommentarerna