14 oktober 2013

Att sila mygg och svälja kameler?




Jag trodde knappt mina ögon när jag via en Twitterlänk läste Annicka Engblom (m) i den Blekingska lokalpressen i dag på morgonen. Det verkar dessvärre som att länken nu har förändrats och kräver betalning. Efter drygt ett års näst intill total offentlig tystnad när det kommer till försvarspolitiska frågor så rasar nu den moderata försvarspolitikern Engblom över att marinens musikkår hotas av nedläggning. Det här inlägget var från början betydligt mer kritiskt än vad det nu är vilket givetvis kräver en förklaring.

Till att börja med så ska jag klargöra min syn på försvarsmusiken och marinens musikkår. En försvarsmakt utan försvarsmusik är givetvis knappt tänkbar. Marinens musikkår är dessutom en förhållandevis billig verksamhet som håller absolut världsklass. Att marinens musikkår under många år har hanterats på ett uselt sätt råder det heller ingen tvekan om. Jag anser i grund och botten att försvarsmusiken bör vara en naturlig del av en försvarsmakt, och att marinens musikkår inte ska läggas ner. Därmed har jag klarat ur den sakfrågan.

Men....

Jag blir oerhört förvånad och framför allt besviken när en moderat försvarspolitiker efter dryga året av tystnad går ut och "rasar" för att musikkåren i den egna hembygden ska läggas ner. Detta samtidigt som hela Försvarsmakten mer eller mindre håller på att kollapsa! Försvarspolitiken är som bekant tungt moderatstyrd i nuvarande regeringskonstellation, och det är Moderaterna som försatt myndigheten i nuvarande extremt svåra läge primärt genom att ha drivit igenom en oerhört dyr reform där personalkostnaderna skjutit i höjden och där materielsituationen sedan länge passerat gränsen ohållbar.

Att så som man nu gör, skylla problemen på den tidigare försvarsavvecklingen signerad Socialdemokraterna duger inte heller. Även om Socialdemokraterna saboterat oerhört mycket så kunde man vid den tiden till del gömma sig bakom att omvärldsläget hade förbättrats. Men så är inte längre fallet. Omvärldsläget har nu förändrats till det sämre relativt snabbt, och således borde även vår försvarsförmåga och därmed Försvarsmakten anpassas därefter, men så är inte fallet.

Moderaterna har samtidigt som den blev "nya" helt och hållet distanserat sig från en ansvarstagande försvars- och säkerhetspolitik där partiledaren deklarerat Sveriges försvars som ett särintresse.

Apropå särintresse ska man som läsare av detta inlägg ha väldigt klart för sig att anledningen till att marinens musikkår nu hotas av nedläggning är ett direkt utfall av den moderatledda regeringens beslut, där man tvingar Försvarsmakten att spara 500 miljoner årligen på personalkostnader vilket innebär att 1500 tjänster ska tas bort!  

Så grundfrågan handlar egentligen om att Försvarsmakten tvingas göra valet mellan att reducera bort en musikkår som är ett PROD-förband (oavsett vilken av dessa musikkårer), eller att ta bort mostvarande personal från ett INSATS-förband som kan leverera försvarsförmåga. Där är valet oerhört enkelt! Att handläggningen av ärendet däremot är gravt misskött är jag doc den första att skriva under på. Där får Livgardet göra om, och göra rätt.

Men som sagt, jag nöjer mig där just nu eftersom Engblom räddade situationen temporärt genom att skriva ett eget blogginlägg under dagen.  Engbloms blogginlägg genererade dock fler frågor än det gav svar, och jag hoppas därför att dessa frågetecken inom kort istället rätas ut och blir utropstecken.

Engblom tar i sitt blogginlägg mycket kortfattat upp sin oro över Marinens numerär, Försvarsmaktens materielplan, utvecklingen i Ryssland, obalans i Försvarsmaktens ekonomi(?) och personalförsörjningen. Mer eller mindre samtliga tunga problemområden som man genom det egna partiets obegripliga försvarspolitik håller på att köra i botten. 

Engblom förklarar också att det senaste årets totala tystnad har föranletts av en informationsinhämtning runt läget inom Försvarsmakten som genererat både oro och bedrövelse. Jag förstår Annicka helt och fullt i det avseendet. Vi är många som delar den oron och bedrövelsen hur Försvarsmakten konstant misshandlas och ständigt avkrävs nya reduceringar vilket varje gång påverkar vår försvarsförmåga i negativ riktning.

Men sedan händer något i Engbloms inlägg och plötsligt börjar man fundera över om vår oro verkligen beror på samma saker, och om vi ens delar samma oro? Det delas nämligen ut kängor till förbandschefer som vågat ta bladet från munnen och säga vad de tycker, och det delas ut pikar till Försvarsmaktsledningen, kulturer, strukturer, hierakier och till alla de som misstror det politiska systemet?

Engblom avslutar dock inlägget i något som faktiskt kan uppfattas som en tonart i dur och skriver följande.

Nu när proppen lossnat skulle jag även vilja berätta mina tankar om behövliga förändringar även av Högkvarteret. Av hur vi borde ta tillvara de goda erfarenheterna av den försvarsmaktsgemensamma perioden, men att tiden är kommen att återigen erkänna att krig i luften, på marken och på/under vattnet skiljer sig och kräver olika satsningar och strategier. Vi måste se att personal inte kan fylla uppgifter på förband, skolor, utlandsinsatser eller högkvarter samtidigt utan att de klonar sig. Vi måste se alla de goda idéer om utveckling som finns bland de försvarsmaktsanställda och att det finns många, många fler möjligheter till civil-militärt samarbete osv. Ovan ämnen får bli cliffhangers så länge. Om jag överlever de reaktioner jag förmodligen sätter i rörelse.

Av den anledningen så valde jag att skriva om hela det inlägg, där jag initialt hade tänkte avge svår artillerield i ren ilska mot det jag tycker så oerhört illa om, nämligen att "sila mygg och svälja kameler". Att i ena änden rasa över att en orkester är nedläggningshotad samtidigt som vi i den andra änden har en gravt numerärt underdimensionerad försvarsmakt som dessutom är underbemannad och dåligt utrustad. Något som sammantaget direkt leder till en mycket, mycket begränsad försvarsförmåga. Detta rimmar i mina öron oerhört illa.

Men då Annicka Engblom lämnar en mycket intressant cliffhanger där förhoppningsvis alla frågor kommer att besvaras inom kort, och där Annickas år av tystnad och informationsinhämtning nu förhoppningsvis kommer att återbetalas till väljarna. Av den anledningen så väljer jag att hålla inne med den skarpa kritiken den här gången. För jag vet nämligen att Annicka Engblom är en betydligt klokare försvarspolitiker än vad det senaste utspelet ger sken av. Låt detta därför bli ett kraftfullt avstamp för flera moderater att ta bladet från munnen och börja rasa över den katastrofala försvarspolitiken det egna partiet har fört under de senaste åren.



För övrigt har folkpartiets Allan Widman i dag varit oerhört tydlig med vad han anser om vår försvarsförmåga och hanteringen runt den. Återstår att se om Folkpartiet går från ord till handling?

Media: SvD, SR, DN, SVT, TV4

28 kommentarer:

  1. 40 Generaler
    3 Musikkårer
    0 Artilleripjäser

    Flera bananrepubliker har hört av sig och bett om råd och tips...

    SvaraRadera
  2. Skipper,

    En god vän försökte sig för några år sedan på följande humorism: Det är illa att 90 procent av den svenska befolkningen inte kan skilja på en fagott och ett RPG. Än värre är att 90 procent av våra försvarspolitiker bryr sig mera om fagotten än RPG:t.

    Varför är Du förvånad?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dock blir skillnaden väldigt tydlig om man sätter den okända prylen till munnen, blåser och fingrar på knapparna.

      Teaterdirektören ;-)

      Radera
    2. Ungefär samma typ av riskanalys som försvarsberedningen ägnar sig åt då...

      Radera
  3. Om staten tycker det är viktigt att driva orkestrar så ska den verksamheten ligga under kulturdepartementet. Försvarsmakten ska ägna sig åt det den är bäst på - den väpnade striden. Att lägga ned marinens musikkår är således ett första steg att renodla myndighetens verksamhet, vilket för en gångs skull är ett en bra konsekvens av den förda politiken.

    Hoppas att man också har modet att befria Försvarsmakten från den otidsenliga högvakten. Turistjippon och parad torde inte heller vara kärnverksamhet.

    SvaraRadera
  4. Märkligt är det. Enligt förslaget skall åtminstone 3 stridande kompanier läggas ner men det är bara en musikplutons nerläggning som skapar rubriker....


    /(M)ärkligt

    SvaraRadera
  5. Marinens Musikkår är Sveriges bästa blåsorkester och en av få professionella, Göteborg Wind Orchestra ( före detta Göteborgsmusiken till lika flygvapnets Musikkår ) är den andra och även den nedläggningshotad med jämna mellanrum. AMK ( Arméns musikkår ) är bäst på figurativ marsch och spela samtidigt och håller världsklass på det. Det går inte att marsch-drilla Marinens lika hårt då åldrarna är lite mer spridda. Dragontrumpetarna ( LDK Livgardets dragonmusikkår ) är helt unika och kan inte slås ihop med någon annan musikkår samt att det vore ett enormt tapp för Sverige att mista denna ridande kår. Vi HAR redan lagt ner försvarsmusikorkestrar. 2001 lades Bodens Musikkår ( AMN Arméns musikkår Norrland ) ner och 2009 lades Trumkåren ( TRK Arméns trumkår ) som också var en helt unik kår, ner. Förutom detta så är alla regementsorkestrar som fanns, en på varje regemente, nedlagda för länge sedan och kvar finns alla Hemvärnmusikkårer som mer eller mindre hälften av alla professionella blåsmusiker i alla symfoniorkestrar i hela Sverige har spelat i någon gång plus alla blåsmusikelever på alla musikskolor i hela Sverige. Utan dessa militärmusikorkestrar dör all Militärmusik ut inkl alla Marscher som varje regemente har varsin av och som alltid varit ett stolt kännetecken för regementet. Alla signaler från Revelj till Tapto får spelas upp genom att trycka på Play. Men det kanske skönt att slippa allt krångel istället för att Livgardets Dragontrumpetare rider in på yttre borggården på Kungliga Slottet. Går ju lika bra med bandspelare. Musikerna i Marinens Musikkår är några av dom högst utbildade på sina egna områden i hela försvarsmakten. Det tar mellan 15 - 20 år från det att men börjar på sitt instrument för att ha en chans att komma med. varje musiker har mer eller mindre tränat sedan dom var 11 år. För alla Blåsmusiker i hela Sverige så är det Marinens Musikår som är och alltid har vari dom stora hjältarna och som Sverige skickar fram när vi skall visa upp den bästa i militärmusik som vi har. Om vi avvecklar Marinens Musikkår kan vi lika gärna avveckla hela SWEDEN INTERNATIONAL TATTOO då vi inte har någon riktig professionell militär musikår att visa upp längre.

    SvaraRadera
  6. Här är ett klipp från Arméns trumkår 06 / 07 som är nedlagd, från ett av många Tatton där våra Militärorkestrar gör succe runt om i världen.


    http://www.youtube.com/watch?v=fjmMnHz-sBM

    SvaraRadera
  7. Här är ett klipp från AMK. Förut var det folk direkt ifrån Gymnasiet, ofta musikgymnasier och nästan alltid från någon Hemvärnskår, som var bra på att spela men kunde drillades hårt och blev mycket bra på att marschera. I början från övergången från värnpliktiga till kontraktsanställda anställdes många fd värnpliktiga och nu mera så höjs nivån mer och mer då dom anställda blir mer och mer professionella, dock fortfarande mycket bra på att marschera. Marinen är också bra på att marschera men marschen har alltid varit ett signum för AMK.


    http://www.youtube.com/watch?v=P5YNKJwY4j4

    SvaraRadera
  8. Johan M
    Jag tycker också om musikkårerna, men det som är åt helvete är att det är de som tas upp i debatten och inte något om de stridande förbanden som skall rationaliseras bort!! Det är mer politiska poäng att vinna på en musikkår, än på att ta ansvar för rikets försvar.

    SvaraRadera
  9. Jag trodde att signaler från skattebetalare, fd, försvarsminster, eller ryska övningar skulle vara starka nog för en reaktion. Numera inser jag att det saknas utrustning för mottagning hos Nya moderaterna.
    Ingen antenn och ingen mottagare.

    SvaraRadera
  10. Jag kan verkligen inge begripa hur du kan ta riksdagsledamoten i fråga i försvar. Människan är ju uppenbarligen galen.

    SvaraRadera
  11. "För övrigt har folkpartiets Allan Widman i dag varit oerhört tydlig med vad han anser om vår försvarsförmåga och hanteringen runt den. Återstår att se om Folkpartiet går från ord till handling?"

    Ja vi får ju snart se om Fp kommer att stödja den fortsatta slakten av försvaret som budgetpropositionen 2014 innebär eller om de kommer rösta emot.
    Det spelar ju ingen som helst roll vad Widman skriver på sin blogg så länge han och hans parti röstar i precis motsatt riktning när det kommer till kritan. Det är helt obegripligt hur någon fortfarande kan ha förhoppningar gällande borgarna efter 7 års totalt oansvarig politik. Varje riksdagsledamot har ett personligt ansvar inför väljarna gällande hur de röstar i voteringarna. De kan inte skylla på partilinjen eller annat. Allt kokar ned till hur man prioriterar. Prioriterar folkpartiet att rösta för lagd budgetproposition 23 okt så betyder de att de har sålt ut försvaret för andra frågor som de anser viktigare, t.ex. skola, "att hålla ihop alliansen" skattesänkningar eller något annat. Det är hur man röstar i riksdagen som spelar roll, inte vad man skriver på sin blogg!

    Karlsson82

    SvaraRadera
  12. Det finns ju alltid en historik bakom sådant som händer. Det finns kanske skäl att belysa varför det det ut som det gör, och hur försvarsmusiken hamnat i den här situationen. Jag kan inte svara för att allt är exakt, men så här har jag uppfattat processen, med "en fot i försvaret och en i musiklivet".
    I "begynnelsen", före 60-talet hade varje förband en egen musikkår. Kund vara liten (12-13 man) eller stor som på Stockholmsregementena, med över 30 man. Under 50/60 talet rationaliserade man något, och på en del orter med flera förband slog man ihop till en musikkår. Musikkårerna var bemannade med yrkesmilitärer, dessa "tog värvning" i tonåren (volontärer), utbildades i musikkåren av äldre medlemmar, och senare på militära skolor, ibland även civilt (t.ex Musikaliska Akademin). Många musiker i symfoniorkestrar fick sin första utbildning hos militärmusiken. Musikerna spelade ofta också något stråkinstrument, så musikkårerna var allsidigt användbara. De betjänade regementet med ceremoni-/marschmusik, och gav även andra konserter.
    Under 60-talet började man anse att musikkårerna sysslade med en massa verksamhet som inte var militär, just civila konserter, skolkonserter mm, och till slut skapade man en ny organisation, den statliga civila Regionmusiken, som tog över militärkårerna. I uppdraget ingick dels att serva det civila samhället med musik, men också att stå för musik åt försvarsmakten och bevara det militärmusikaliska arvet. Efterhand minskade intresset för att spela åt försvarsmakten av olika skäl. Nya musiker rekryterades helt civilt, och hade inget intresse för militärmusik, och intresset minskade i stort inom organisationen. Den civila verksamheten tog över, och man gick över till att ha stråkorkestrar och mindre ensembler. I början på 80-talet startades Arméns musikpluton, med värnpliktiga musiker, ofta musikstuderande, som kunde ägna sig åt renodlad militärmusik och blåsmusik.
    Eftersom man var missnöjd med hur Regionmusiken fungerat, fördes på mitten av 80-talet Regionmusikens verksamhet över till landstingen, med följden att intresset för militärmusik minskade ännu mer, landstingspolitikerna ville ha musik för lokala civila behov, och man fick dessutom konkurrera med sjukvården om pengarna. När antalet musikkårer minskade civilt, och flera hotades av nedläggning startade armén fler värnpliktiga kårer (t.ex. Boden, där militärkåren lagts ned). Till slut tog Marinen även över kåren i Karlskrona.
    När värnpliktssystemet avskaffades kunde man inte längre rekrytera värnpiktiga musiker, och kostnaderna måste ha minst 10-faldigats. De militära kårerna gör dessutom ganska många civila spelningar.
    Idag har vi situationen att de kårer som finns kvar i stället konkurrerar om försvarets pengar, musik ställs mot artilleripjäser, flygplan, korvetter, robotar och lv-system.
    Min uppfattning är att det civila samhället borde ta ett större ansvar (och borde gjort det för länge sedan). Kulturdepartementet borde skjuta till en rejäl summa. Samtidigt är kulturministerns policy att kulturmedlen skall administreras lokalt - och så sitter vi där med lokalpolitiker som ser mer till lokala behov än centrala.
    Hemvärnsmusikkårerna är lovvärda, men de är främsta avsedda att serva hemvärnet. De består främst av amatörmusiker, som varken har kvaliteten eller tiden att sköta all militärmusik. Flera hemvärnskårer har dessutom lagts ned de sista åren
    Lite synpunkter ganska långrandigt, - men jag vill säga att detta är inte en rent militär fråga, utan också en kulturfråga.

    Desmond

    SvaraRadera
  13. Det var inte Hippt med försvarsfrågor i studentföreningarna vid Uppsala universitet när Anders Borg läste där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. I beg to differ. Försvarsfrågorna har nog alltid varit "hippt" i föreningen framför andra, Föreningen Heimdal, där Borg till och med var ordförande under ett år. Det är nog inte där problemet sitter... ;-)

      Radera
    2. Det har ju inte direkt smittat av sig på han politik

      Radera
  14. Jag försvara inte försvarspolitiken och håller fullständigt med om att det är extremt dåligt att försvaret bara tynar bort mitt framför ögonen på alla M politiker. Göteborg Wind Orchestra är ett exempel på hur civilsamhället tar över kultur ansvaret och det är ju självklart att det först och främst måste finnas ett försvar kvar att representera om man är militärmusiker. Dock kan jag lova att musikerna GWO inte är speciellt tända på att hålla på att spela en massa försvarsmusik. Finns alltid ett gäng inom Hemvärnskårerna som " hällre är med på dom sittande konserterna " och inte gillar att marschera. Jag kan lova att väldigt många Hemvärnsmusiker i hela landet är stolta över att representera försvarsmakten och vad den står för vad gäller att försvara Sverige och freden i världen. Kan förstå att många officerare tycker att det är fel prioriterat när grundläggande saker som försvaret behöver stryks i försvarbudgetarna men kom ihåg, det är väldigt många inom alla Militärmusikorkestrarna som stödjer försvaret, vilket inte är vanligt i musikvärlden, och som stolt representerar försvaret ute i det civila samhället.

    SvaraRadera
  15. Om militären enbart kan skrapa ihop ett par kompanier vid de "regementen" man sitter på nätet och skryter om och vars utbildingsframgångar lyfts fram på nätet stup i kvarten, så kan det inte vara försvarbart att militärens samlade musikresurser uppgår till ett halvt värvat regemente. Nu menar jag inte riktiga regementen eller bataljoner ty sådant sysslar inte nollornas vaktparad med utan internetregementen och förband, med andra ord svensk militärsfavortigren! skryt och självbedrägeri.
    Det finns ingen svenk yrkeskår som uträttat så extremt lite och ändå är så världsbäst enligt dem själva?
    Lägg ned skiten NU!

    SvaraRadera
  16. MMK lär ha en budget om 20 MKr, hur stor budget har Gendercentrum?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tycker det är fel att ställa musikkårerna mot genderperspektivet. Det senare bidrar till en operativ effekt, något som musiken knappast gör.

      Radera
    2. Vore fint om du kan beskriva den operativa effekten du nämner...

      Radera
    3. Ja, det vore intressant att få reda på!!

      Radera
  17. Vad beträffar försvarsbudgetar, M politiker och okonventionella förband så finns det fortfarande ljusglimtar i den moderata försvarspolitiken, kavalleriet från Skövde är på väg till Norrköping, motioner har skrivits och debatten kommer att bli av.

    SvaraRadera
  18. Musikkåren är mycket bra men verksamheten kan bedrivas utan den inte minst med de drygt hemvärnsmusikkårer som finns. Men att i detta läge prioritera musiken före krigsförbanden vore fel.
    Det som gör mig besviken är att Skipper som brukar vara klok ser något förmildrande i Annicka Engbloms inlägg. Oförskämt, kränkande och ovärdigt en riksdagsman. Rimligen borde hennes partiledning gå ut med ett beklagande

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man skall inte skriva om sådqant man inte vet något om... Om man inte vet något om taktik strtegi skall man inte skriva om det, o m man inte vet något om musik, skall man inte skriva om det. Bäste anonym: Försvarets musikkårer musikkårer framträder t.ex. vid intearnationell representation. Vid Obamas besök spelade t.ex. arméns musikkår vid ankomsten. Som jag skrev ovan, så håller hemvärnsmusikkårer, med amatörmusiker den standareeden att de kan visas upp i sådana ammanhang. Även om du inte hör skillnad på hemvärnets musikkår i Eslöv, och Marinens musikkår, kan jag lova dig att det finns peRsonal i prominenta besökares följe som gör det, och det kan faktisk ha betydelse för hur det svenska mottagandet uppfattas. Sedan är det ju det där med i hur hög grad hemvärnskårer kan förväntas tjänstgöra

      Radera
    2. Föregående svar är alltså från sign "Desmond" ...

      Radera
  19. Ori info:
    Saxad kommentar på Annicka Engbloms facebook-sida där hon länkar till aktuell artikel:
    "Visst är musikverksamheten viktig på flertalet sätt, men hur viktig är den i jämförelse med kärnverksamheten? Nu när Försvarsmakten ska kämpa för att vara ekonomiska, ska de dra ner på omkringverksamhet eller exempelvis personal- och förbandsverksamhet?
    Att över huvud taget lägga tid på att försöka tillbakatrycka nedläggningsförslaget, särskilt som försvarspolitiker, kan inte tolkas som annat än oseriöst och mindre förtroendeingivande, när landets försvar är på en sådan låg nivå att den snart inte går att rädda.
    Intressant att försvarsdebatten tar fart nu när det handlar om vår kära kultur...
    Som jag har skrivit förut: En sak i taget, det kommer inte finnas någon kultur och musikkår att tala om, om vi inte är suveräna."
    Får se vad/om det svaras på det...

    SvaraRadera

REGLERNA FÖR KOMMENTARER KOMMER NU PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING ATT SKÄRPAS:
- Kommentarer som ej håller sig till ämnet kommer att refuseras
- Skriv kortfattat och kärnfullt
- Personangrepp publiceras ej
- Håll en god ton i kommentarerna