Den 7 oktober halades befälstecknen på de sista operativa enheterna ur Danska Flyvefisken-klassen. Det är inte utan att man känner visst vemod även som Svensk, efter att vår egen flotta genomfört mängder med övningar tillsammans med dessa fartyg ur Danska 2.Eskadern.
Chefen for Sjövärnets Operativa Kommando, konteramiral Finn Hansen sa i sitt tal (översatt) vid nedläggningen:
Ännu en epok i marinen är slut. Det är inte bara en era av enheterna ur Flyvefisken-klassen som avslutas idag. Det är också slutet på mindre stridande enheter i flottan. De var avsedda att lösa stridsuppgifter i närområdet under det kalla kriget, så därför tillåter jag mig att säga att en epok är slutFör den Danska flottan är det precis vad det hela handlar om.
Fartygen ur Flyvefisken-klassen är på intet sätt omorderna eller materiellt slut. De hade kunnat göra stor nytta i flottan under många år till. Det är 14 fartyg som levererades så sent som under åren 1989-1995. De levererades som ersättare efter bl.a. Willemoes-klassen som har många likheter med våra Svenska robotbåtar.
Det handlar istället om ett fullständigt skifte av fokus för den Danska flottan.
I Sverige har det den senaste tiden istället dikuterats i helt andra termer. Man hör och läser uttryck för att det Svenska Flygvapnet och Marinen kommer att få ett mer uttalat naionellt fokus. Sannolikt kopplat till aktualliteter som gasledningsbygget, ökad militär flygaktivitet i Östersjön, men även till dessa händelser.
I Danmark gör man sig nu av med alla mindre stridsfartyg och går helt över till en flotta av större stridsfartyg avsedda för den internationella sjöarenan i alla dess olika former. En arena som Danskarna förvisso varit mycket aktiva på under en lång tid, men då med betydligt mindre fartyg.
Man har sedan 2006 organiserat sig genom två eskadrar. 1.Eskadern baserad i Fredrikshamn och 2. Eskadern baserad i Korsör.
1.Eskadern har ett uttalat nationellt ansvar. Det nationella ansvaret handlar även om att patrullera vattnen utanför Grönland och Färöarna, vilket innebär större inspektionsfartyg av Thetis-klassen m.m. Man har även ansvaret för miljöoperationer och oljesanering och gränsövervakning (Motsv. Sv Kustbevakningens uppgifter) med bl.a. nya fartyg av Diana-klass. Man har även ansvaret för den nationella sjöräddningen samt sjömätningen (Motsv. Sv Sjöfartsverkets uppgifter).
2.Eskadern har istället ett internationellt ansvar. Man har som ovan nämnt nyligen utrangerat robotbåtar/patrullfartyg av Flyvefisken-klassen, men även de tre större korvetterna av Niels Juel-klassen har också dessa nyligen utrangerats. 2.Eskadern står nu inför utmaningen att driftsätta helt nya fartyg.
Man har för några år sedan tillförts två nya fartyg ur Absalon-klassen. Dessa fartyg benämns Støtteskibe, vilket man lätt kan luras tro att det handlar om ett stödfartyg. Så är inte fallet, utan dessa fartyg är förutom att vara en ledningsplattform, med ett stort RORO-däck även ett mycket potentiellt stridsfartyg.
Fartyget gör fart på 30knop, är bestyckad med lv-robotar, artilleri, torpeder och sjömålsroboten Harpoon. Det tar även två helikopterar i hangar.
Utöver detta så är även tre nykonstruerade fregatter av typen Iver Huitfeldt på ingående. Ett fartyg på 140 meter och 6.000 ton bestyckade med extra allt inklusive kryssningsroboten Tomahawk. Noterbart, och väldigt pinsamt för Svenskt vidkommande (läs Visbyprojektet) är att dessa fregatter beställdes i december 2006. Första fartyget är redan sjösatt och levereras till Flottan i slutet på detta året. Fartyget beräknas vara fullt operativt 2012. Detta innebär 6 år från beställning till att kunna sätta in fartyget operativt.
Några reflektioner:
- Ledtiden för Visbyprojektet jämfört med Danskarnas fregatt ter sig i sammanhanget helt overklig.
- Utökad nationell Svensk förmåga. Varför inte lägga ett bud på ett antal Flyvefisken?
- Absalon-klassen, kan det vara något för att öka Svensk expeditionär förmåga?
- Flyvefiskens FLEX-lösning, där fartyget med ett enhetssystem skulle kunna byta roll blev istället under hela dessa existens permanenta lösningar. 4 fartyg blev robotbåtar, 3 fartyg blev patrullbåtar och 7 fartyg blev minröjningsfartyg. Funderingarna kommer osökt in på det Svenska projektet SEP.
FMV aktuellt nr 2/2004 skrev på sidan 3:
SvaraRadera"Under projektets gång fanns många som tvekade, men idag vet vi att projektet lyckades och att Visbykorvetten på flera sätt är världsledande."
Svenska myndigheter är skyldiga att iakttaga sträng objektivitet. Enda ursäkten som kan anföras är okunskap.
Det är måhända synd att vi i Sverige saknar tjänstemannaansvar. Därmed är örlogsflottan dömd till att finansiera Visbyprojektet i än många decennier.
Danskarna gynnas av:
SvaraRadera- att inte ha något FMV vars huvudmål verkar vara att finansiera sig själv genom oändligt långa projekt som gör att FM inte ens hinner göra av med materielanslaget,
- att Danmark är en sjönation som inser vikten av en operativ flotta och inte behandlar den som ett mobiliseringsförband i armén.
/ Trött sjöman
Ang reflektionerna:
SvaraRadera-Visbyklassen är på många sätt unik, 10 år innan första enheten levereras och då "utan allt" (förutom en enkel kanon), behövde tom halvtidsmodifieras innan den ens levererats!
-Inget bud är aktuellt på Flyve-klassen, de är redan bortlovade till balterna.
-Absalon är förvisso en utmärkt plattform som har funktioner att fylla inom Danskarnas NATO samarbete. Själva får vi börja med att bestämma oss för vad vi vill göra och inte som nu plottra bort våra förmågor på att försöka göra allt.
-Flexlösningen blev visserligen fast, men ändå betydande vinst med ett standardfartyg i serieproduktion.
/EK
Idag ca tre år senare är mej veterligen inte Flyvefisken klassen såld, det finns fyra av serie 1 som använts för MCM och fem av serie 2 där fyra var för ytattack och en övervakning. Det finns ett antal stanflex moduler till fartygen, bl.a. Hydrofon, ubj torp, sea sparrow, mm. Bara att blanda o ge, 4 till västkusten och resten på ostkusten. //Rune
RaderaAtt göra en jämförelse mellan Visby-projektet och de danska är mycket svårt.
SvaraRaderaVisby är ett utvecklingsprojekt där, i stort sett, hela fartyget med dess ingående system har krävt ny teknikutveckling. De danska fartygsprojekten är, i mångt och mycket, baserade på redan existerande teknik där fartygsritningar m.m. har funnits fördesignat. Visby har tagit oerhört lång tid att producera (alldeles för lång tid) men det går inte att jämföra äpplen och päron!
/Rätt ska vara rätt
Sverige som beställare måste ta sig en ordentlig funderare på varför vi har så otroligt svårt att följa planer och slutföra det vi påbörjat.
SvaraRadera* Går sånt här lättare ifall endast brukaren (Armén, FV eller Marinen) styr allt från start till mål?
* Har försvarsindustrin för mycket att säga till om? När man ser på innehållet i de danska fartygen så är det inte mycket som är danskt utan nästan allt är "off-the-shelf".
* Behöver vi ens FMV som det är uppbyggt idag?
Min högst amatörmässiga slutsats är att det är på tok för många kockar på samma soppa, luddig målstyrning, dumsnål budgetering och en teknocentrisk övertro på att en liten plattform ska kunna lösa allt.
@ Anonym 15.07
SvaraRaderaDet är precis detta det handlar om!
Kan du förklara VARFÖR Sverige, ett lilleputt land i Norden håller på med teknikutveckling i en omfattning som till slut innebär att det nu gått 20år sedan beställning, och fortfarande är inget fartyg något annat än en kanonbåt?
Är det så vi ska förvalta vår lilla försvarsbudget?
Jag bara undrar!
Lösningen:
SvaraRaderaSälj allt gammalt nationell "skrot" (inklusive Wisby) fort och beställ några riktiga fatyg typ Absalon "Of The Shelf" utan att materielnördarna i HKV och FMV får fingra på dem !
@Skipper 18:32
SvaraRaderaJag håller med dig i sak. (Men) Visby beställdes då kalla kriget satte ramarna. Vi skulle vara självförsörjande och hotet kom uteslutande från öst. Då beställningen (och designen) gjordes hade vi ett helt annat läge och ett tydligt behov av ett FMV.
Idag däremot, är jag helt och hållet överens med dig om att vi bör förändra materielprocessen. FMV bör skrotas och kompetensen införlivas i Prod-organisationen. Vi skall dessutom använda oss av mer COTS men med en inhemsk systemintegration för där är vi utan tvekan världsledande.
Det vore däremot vansinnigt att skrota eller sälja Visby-projektet i det skede vi är i nu. Vi har två fartyg levererade till Flottan (visserligen i version 4 eller kanonbåtar som du kallar dem). Dessa fartyg har enbart förmåga till kvallificerat självförsvar, men samtliga ledningssytem förutom hela sambandsinstallationen finns ombord. Detta innebär att de är utmärkta utbildningsplattformar inför nästa version.
Fartygen i version 5, eller den färdiga produkten enligt beställningen håller just nu på att slutföras vid KaB i Karlskrona. Då de levereras kan besättningarna som idag finns omord på version 4-fartygen ta sin blåbag och kliva över landgången för att direkt kunna leverera effekt i världens modernaste örlogsfartyg.
95% av de tilldelade medlen för projektet är redan investerade, att inte löpa linan ut nu skulle vara som att beställa en specialdesignad Ferrari men inte montera rätt hjul utan nöja sig med cyckeldäck. . .
@08.29
SvaraRaderaBara för att förtydliga så tillhör jag absolut inte den skaran som vill "skrota" Visby-projektet.
Det finns dock ett antal punkter i det du skriver som jag inte riktigt instämmer med.
- Kvalificerat självförsvar = Flera luftkanaler / Lv-robot vilket saknas idag
- Världsledande på systemintegration?? Tillåt mig att fråga, hur tänkte du där? Det är väl snarare där projektet har sin största brister.
- Version 5 innebär Rb-15 installation. Ser du ett slutförande i närtid?
Dsgens Industri 2004-08-14 skrev på sidan 7:
SvaraRadera"Sex ubåtar ska byggas, två svenska och fyra före detta danska. Kockums arbetar nu hårt på att hitta en ersättare för Danmark.
- Vi räknar med att presentera en utländsk partner efter försvarsbeslutet, säger Kjell Göthe."
Fortsatt svensk ubåtsutvecklingsförmåga är säkrad med projekt NGU, A26. Huruvida svensk ubåtsförmågas framtid är sammalunda är mer osäkert?
@Skipper 09:00
SvaraRaderaJag är av en annan uppfattning avseende självförsvaret. VBY har idag en LV-kanal som består av "hardkillförmåga" med hjälp av pjäsen. Denna LV-kanal är mer än nog för att klara fartygets självskydd! Lägger man sedan till "softkillförmågan" som tillkommer i version 5 kan man med fog tala om flera luftkanaler.
Ett LV-robotsystem är däremot av mycket stor vikt för fartygets förmåga att skydda HVU.
Utan LV-robot saknar man i princip den förmåga som är mest efterfrågad i en internationell kontext!
En tillförsel av ett LV-robotsystem är mycket viktigt för fartygets generella användbarhet, framför allt i samverkan med andra nationer.
Det är dock ett stort missförstånd att tro att fartygets förmåga till självskydd på något sätt skulle vara dålig utan en LV-robot!
@Anonym 10.28
SvaraRaderaTack för din kommentar!
Du har helt rätt i det du skriver om behovet av ett Lv-robotsystem för att kunna bidra till ett skydd av andra enheter, ex. HVU. Men att du påstår att nuvarande konfiguration är "mer än nog för att klara fartygets självskydd" så måste man reda ut vissa begrepp.
För att diskutera hur bra ett fartygs luftförsvar är måste man börja med att definiera hotet både i numerär och förmågan att kunna penetrera hardkill/softkill system.
Är hotet av enklare karaktär, d.v.s en robot, ett flygplan eller flera okvalificerade (LSF motsv.) så har vi ett utgångsläge.
Är hotet istället, det som Visby en gång var tänkt att konstrueras för (Lv-robot), att kunna hantera ett kvalificerat multipelt robothot så har vi ett helt annat utgångsläge.
Vidare så definieras softkill förmåga ej som en Lv-kanal i dessa sammanhang.
Djupare än så kan man tyvärr inte diskutera utan att riskera att komma in på operativa klassificerade detaljer rörande egna system och vår eventuella kunskap om andra system.
Jobbar man själv i, eller med ett system så kan man i bland bli en aning hemmablind och få en viss övertro till det egna. Man ser inte skogen för alla träden.
@Anonym 11:11
SvaraRaderaFormulera om din kommentar, då den närmar sig detaljer som inte skall publiceras.
Använd gärna ett "nickname" för att underlätta i debatten.
För ordentligt självskydd mot exempelvis SSM krävs väl ändå ett redigt CIWS? Typ Goalkeeper eller SeaRam?
SvaraRadera@ Henrik
SvaraRaderaDe nationerna som har "riktiga fartyg" med ett fullgott egenskydd brukar dela in det i tre zoner där man försöker bekämpa en inkommande robot så tidigt som möjligt, men har flera olika sustem ju längre in genom skölden en robot tar sig.
1. Långräckviddig Lv-Robot
2. Korträckviddig Lv-Robot/Artilleri
3. CIWS (Phalanx, Goalkeeper, AK-630 motsv.)
Att blaja om "off the shelf" är enbart korkat. Det finns inget sådant att köpa om man inte köper ex. begagnade fartyg. Vore kul höra alla insatta skrika sig blåa av ilska för att de får gammalt slitet skit att kajka runt i som dessutom ska på varv stup i kvarten då de gått sönder p.g.a. förslitning.
SvaraRaderaEtt av Visbys problem har varit finansiering, hade man velat hade man kunnat plöja in mer pengar och hängt på både Sjömålsrobot och Lv robot.
Vidare kan man undra vad brådskan med Visby är, det finns trots allt fungerade kustkorvetter att använda.
Om vi nu ska vara "ekonomsika2 så borde Visby eller ny Ubåt aldrig ha beställts utan marinvarvet borde ha lagts ned som nyproduktionsenhet. detta p.g.a. man kunde ha slitit på dagens fartyg from till 2020-2025 utan problem.
Sverige vårdar hellre sin nedärvda långsiktiga försvarsmaterielutvecklingsförmåga än bygger försvarsförmåga, som måste prövas här och nu!
SvaraRadera