Yrkesförsvaret och dess frågetecken

Det är mycket glädjande att se en debatt runt yrkesförsvaret. I dag tillför bloggkollegan Commander ett mycket bra inlägg till debatten, även om jag inte håller med i slutsatsen vad som borde göras.

I inlägget framhåller skribenten att förbandsnedläggningar vore en lämplig åtgärd.

Att behålla alla utbildningsplatser tillsammans med överdimensionerade och ineffektiva lednings- och stödorganisationer gör inte detta möjligt. Då blir det endast en tummetott.

....problemet är att riksdag, regering och Försvarsmakt inte tar de fulla konsekvenserna av fattade beslut och kraftfullt anpassar organisationen efter uppgiften. 

Detta är ett resonemang som jag inte alls kan förlika mig med. Förbandsnedläggningar kan aldrig vara av godo för Försvarsmakten. Något som jag tycker fallit bort ur debatten är folkförankringen. Detta är en faktor av betydligt större dignitet än vad man kanske vill tro.

Oavsett vilken förbandsort som skulle avvecklas i ett sådant resonemang så tappar Sverige en ort med inslag av Försvarsmakten. Detta leder till att färre och färre människor kommer i kontakt med, och får förståelse för Försvarsmaktens verksamhet. Särskilt viktigt blir detta då vi inte längre har den allmänna värnplikten att bygga folkförankringen runt.

På förbandsorter finns alltid Försvarsmakten närvarande i form av artiklar i media, ungdomar har föräldrar, släktingar, grannar och vänner som arbetar i FM och personalen syns i samhället. Syns man så finns man.

Detta är rekryterande i sig själv. Något som blir ännu viktigare då vi nu tvingas att locka till oss soldater och sjömän.

Att välja att lösa personalförsörjningsfrågan med nedläggning av förband anser jag således vara ett av de sämsta alternativen. Detta är den generella "Försvarsmaktslösningen" då man står i hörnet och det inte finns något annat sätt att lösa situationen på p.g.a att politikerna stängt alla andra dörrar. Denna gång har trots allt våra politiker varit förnuftiga och sagt nej till fler förbandsnedläggningar i riket.

FOI har i sin rapport, precis som Commander beskriver lyft fram ett antal alternativ.

- ökade försvarsanslag,
- ändrad struktur på fördelningen av soldater och sjömän,
- ambitionsanpassningar i personalvolymer,
- sänkta internationella ambitioner,
- överföring av pengar från materiel, anläggningar och stödmyndigheter,
- avveckling av grundorganisation, alternativt
- en kombination av dessa åtgärder

Det finns en lösning som vore den enda rätta om vi ska ha ett försvar värt att kalla ett försvar överhuvudtaget. Det är självklart det första alternativet, att öka Försvarsanslaget. Men eftersom Försvar och säkerhet är något som verkar vara helt ute att ens diskutera i Sverige (bristande folkförankring och avsaknad av politisk debatt) så kan vi nog inte räkna med den lösningen.

Det är dock intressant att konstatera att det finns så pass olika åsikter, där min egen och Commander´s är helt olika i just den här frågan. Det är sådant som skapar debatt, och gör att Försvarsfrågorna kanske något kan lyftas fram i ljuset från att vara fullständigt "omodernt" att diskutera.