10 november 2010

Kustartilleriet - Fem regementen blev till nästan ingenting?

De svenska amfibieförbanden löser uppgifter i övergången mellan land och vatten – vid öppen kust, i skärgård, i hamnområden, på floder och deltan samt i större sjöar. I amfibiebataljonen ingår bland annat kustjägare, robotförband och granatkastarförband. Bataljonen förflyttar sig med egna båtar.
Är det någon del i FM som sällan debatteras så är det Amfibieförbandet inom Marinen. De gånger man får publicitet så är det ofta i samband med tragiska olyckor eller korkade tilltag.

Amibieregementet fick förvisso mycket medial uppmärksamhet i samband med insatsen i Tchad (TD01).

Frågan är om Amfibiefunktionen idag är efterfrågad av våra folkvalda politiker som styr Försvarsmaktens verksamhet? Insatsen i Tchad var ju inte direkt en Amfibieinsats, där var det mer frågan om att kunna skicka ett gäng hårda killar och tjejer som kunde göra jobbet i en riktigt usel miljö. Det gjorde de med Bravur, om än under en förhållandevis kort tid.

Det är intressant att göra en liten reflektion över vad som är föregångare till dagens lilla kvarvarande Amfibieförband.

Från att ha varit organiserade i fem regementen så rök KA5 i Härnösand vid FB96. KA2 i Karlskrona och KA3 Fårösund rök i samband med FB00. Kustartilleriet blev Amfibie då allt artilleri försvann. Samtliga fasta batterier (ca 60st) runt Sveriges kust avvecklades och gjöts igen. Det rörliga artilleriet 12/80 fick även det stryka på foten.

Nu satsades det på Amfibie och en Amfibiebrigad skulle sättas upp. Den fanns enbart på papperet då det var ett stort luftslott med en mängd obemannade förbandsklossar i ett power-point dokument.
FB04 var det dags för KA4 i Göteborg att avveclas, som vid det laget hade fått byta namn till Amf4. Sista kvarvarande förbandet Amf1 flyttades från Vaxholm till Berga.

Idag har vi en enda Amfibiebataljon i organisationen, och frågan är hur bemannad och övad den bataljonen är?

Var Sverige först med att starta en negativ trend  för Amfibieförband?
I USA förs nu debatten om "Marines" både inom och utanför Pentagon.

I augusti, beordrade försvarsminister Robert Gates en massiv översyn av kåren, och skall vara färdig i december. När man i Pentagon talar om en "översyn" innebär det, precis som i Sverige att "göra sig redo för nedskärningar", och detta är förmodligen inget undantag.Gates har sagt att marinkåren "blivit för stor". Efter krigen i Irak och Afghanistan har kåren växt, blivit för tunga och hamnat för långt bort från sina ursprungliga amfibiska rötter. Om man nu skall reduceras till att vara just Amfibie igen kan man ställa sig nästa fråga. Har Amfibieförband fortfarande en roll i en tid som nu?

Så går diskussionerna i USA, men hur ska vi ha det i Sverige?
De stenhårda kustjägarnas tid som skulle återta Svensk terräng från en fiende som invaderade Sverige verkar vara förbi, både hos politiker och FML. Men resten då?

I regeringens senaste Försvarsproposition står att läsa att Amfibiebataljonen skall avvecklas 2013, och en manöverbataljion med "amfibisk inriktning" skall istället inrättas. I övrigt innehåller inte proppen mycket matnyttigt avseende Amfibieförmågan mer än nedanstående korta meningar.



Amfibiebataljonen utvecklas till en amfibisk manöverbataljon och tillförs skyddade fordon i syfte att skapa taktisk landrörlighet.

Luftförsvar vid sjöstridsflottiljerna
vidmakthålls på nuvarande nivå men ambitionssänks vid amfibieförbandet.

Vad är nästa steg? Kommer Amfibie till slut att bli en del i Arméns stora konkurs?

Man hade önskat att våra politiker börjat göra saker i rätt ordning istället för att ge förvirrade inriktningar.
1. Belsuta vilka förmågor Försvarsmakten skall ha
2. Besluta vad FM skall kunna göra med dessa förmågor.
3. Besluta i vilken omfattning och med vilken numerär detta skall ske
4. Ta reda på prislappen och tilldela ekonomiska medel för att lösa ovanstående

Men i Sverige gör vi som vanligt - Tvärt om....

28 kommentarer:

  1. Dessutom försvann det lastbilsbaserade sjörobotsystemet RBS 15 KA. Vad hände med minstationerna och undervattensövervakningen?

    Hur bra är Berga vad gäller övningsområden? Rindö hade ju Myttinge alldeles intill.

    Fundersam

    SvaraRadera
  2. Alla former av slagkraftiga vapensystem följde med KA i graven. Det som finns/fanns kvar är de mer eller mindre bärbara systemen: Rb17, minsystem M9 och 8cm GRK. Visserligen är det bra system för uppgiften då de går att släpa runt utan fordon av mindre enheter. Men verkan i målet motsvara en kinapuff jämfört med RBS 15, 12/80, 12/70 och diverse minsystem.

    Förövrigt kul att se en bild på trotjänaren 858 den har man åkt runt mycket med en gång i tiden.

    /fd Amfare

    SvaraRadera
  3. Vad hände med CB 2010 (som man skulle anskaffa till 5-6 KA regementen i en stor mängd ( "KA 6" kunde man ju upprätta ihop med Finalnd på Sveaborg )

    //Förste Sergeanten

    SvaraRadera
  4. Tragiskt men sant!

    Tack för en bra blogg. Följer den med spänning.

    / Commander

    SvaraRadera
  5. @Anonym 23.48.

    RBS 15 KA avvecklades men är troligen ej skrotade. Detta förband på Gotland innebar att det var farligt för en ev. fiende att köra på Östersjön. Det är ens tveksamt om det gick utan att ha eliminerat hotet.

    Rindö och Myttinge var redan under 90-talet för dyrt och trångt. Redan då övade Amf på UTÖ som ligger alldeles utanför Berge. Mycket rationellt och bra.

    SvaraRadera
  6. M9 är väl snart också borta?

    SvaraRadera
  7. @Anonym 07.39 RBS 15 KA levde efter dess nedläggning vidare en kort tid inom ArtDemo under Artilleriregementets ledning. Jag känner inte till om materielen finns kvar, sannolikt går det inte att få förbandet operativt igen.

    För oss Försvarsmakten (Marinen) råder inget tviviel om amfibieförmågans nödvändighet, de fyller en förmåga som inte finns på annat håll i Försvarsmakten. Frågan är dock om den poilitiska nivån medvetet gör dessa avvägningar med avseende på vilka förmågor som skall finnas i Försvarsmakten. Då vi står utanför någon allians som kan återförsäkra de förmågor vi väljer bort upplever jag detta som ett farligt spel. Inom Nato har fler nationer helt valt bort förmågor, men de har då å andra sidan en återförsäkringsgaranti.

    Jag upplever att balansgången i propositionen är en farlig väg, vilken förmåga står på tur att skära bort näst efter den amfibiska?

    Tack för en bra blogg Skipper

    GMY

    LtCdr

    SvaraRadera
  8. Vidarutvecklade RBS 15 (Mk III) provskjuts på Vidsel av industrin från just de lastbilslavetage, som en gång i tiden ingick i kustartilleritets krigsförband.

    Ett sådant rörligt lavetage på Gotland och ett som kan landsättas från svävare på till exempel Gotska Sandön utgör en uthållig kapacitet till Sea Denial, som fem stycken Visbykorvetter dessvärre aldrig kommer att lösa med roboteld från sina vapendäck inombords under bryggan och rakt ovanpå stridsledningscentralen.

    SvaraRadera
  9. Finns krafter som vill flytta tillbaks Amf 1 , på sikt hoppas jag att man bygger upp en militär bas vid Rindö igen .

    SvaraRadera
  10. Men helt omöjligt kan det inte vara att sätta ihop förband på RBS 15 KA igen? Ritningar för systemet måste ju ligga och damma någonstans? Tror att det är en rätt billig lösning när vi har bantat ned hela försvaret..

    SvaraRadera
  11. Ambfibisk inriktning? Innebär det att man ger infanteriet flytvästar?


    Bra blogg

    SvaraRadera
  12. Först vill jag verkligen rekommendera läsning av den artikel i Washington Post som Skipper har länkat till i inlägget. Det är det bästa försvarstal jag läst, försvarstal i dubbel bemärkelse.

    Även kommentarerna är läs- och tänkvärda: ”That’s why they are always the first to go in; the Army shows up later to hold onto it, build the roads, supply and ammo dumps, etc. If you want to take it, call the Marines, not the Air Force or the Navy—all they will do is bomb it until they turn the place into a gravel pit.”

    Fem regementen blev till nästan ingenting. Detsamma kan nog sägas om Försvarsmakten, En försvarsmakt blev till nästan ingenting. Det mesta borta och resten går ibland på hörntänderna.

    Förr räknades Kustartilleriet som en liten, näst intill, tjänstegren inom Försvaret. Idag skulle det vara en jätte. Bara inom det avgränsade området Stockholm skärgård fanns det före FB 00 tre KA-brigader, med ca 10 000 man vardera. Dessa var organiserade under Marinkommando Ost, Sveriges då största förband med totalt 50 000 man ur KA, Flottan, Armén och HV. Armédelen mest i form av Lv- och Ingenjörsförband. Härtill skall läggas en Hkp-div med hkp för marina uppgifter. Dessutom fanns Amfibiebrigader på de ställen där det fanns KA-regementen i övriga landet.

    Idag består hela FM av 50 000 man. Hå, hå.

    Vi får hoppas att Amfibiekåren förmår att motivera sin existens och även sin existens som ett marint förband.

    Om det är den expeditionära förmåga som FM skall satsa på, så har Amfibiekåren en klar och naturlig uppgift i kedjan Amf – L10 – säkra hamnar och flygfält för follow–on-forces.

    Om det är nationella förmågor som FM skall satsa på, så har Amfibiekåren en lika naturlig roll att spela när det gäller strid i vatten- och landområden i skärgårdsmiljö samt att skydda och försvara hamnars sjösida. Precis som med all förmåga utgör dock storleken ett problem ;-D

    SvaraRadera
  13. Skillnaden mellan amfibiebataljon och amfibiskförmåga är ju hårfin. Båda förbanden genomför rörligstrid och har marininfanteri. Den enda skillnaden är att bataljonen blir större och tillförs bandvagn perfekt anser jag.

    Att sedan diskuera kårens vara eller icke vara är ju befängt! Klart den ska vara kvar. Alla platformar vi har ska vara kvar! Hur kan vi motivera att lägga ner ytterligare en utbildningsplatform? Lägger man ner försvarets största bataljon kan man ju lägga ner allt.

    Sedan måste man tillägga att det är fantastiskt att se att amfibiebataljonen är så extremt flexiblem dom kan lösa uppgifter i totalt motsatt medium än tanken.

    Att bataljonen är flyttad till berga är ju bara bra, även om det aldrig är bra att flytta ett förband så finns framtiden runt berga området. Större övningsområde bland annat. Närmare till skjutfältet UTÖ. Myttinge har alltid varit för litet.

    För övrigt övades bataljonen senast i sommras.

    M9 systemt är även det nedlagt precis som wiseman säger. /FD Kårman

    SvaraRadera
  14. Jo, jag glömde Utö skjutfält som är större som övningsområde och har mycket mera möjligheter att skjuta över havet. Jag hörde att det har blivit mera oväsen för Berga naturbruksgymnasium och andra ligger i närheten med en massa hästar sedan amfibieregementet kom dit.

    Fundersam

    SvaraRadera
  15. I USA finns en diskussion om hur the Marines ska återta sin marina förmåga, eller som en mycket höget uppsatt amerikansk militär uttryckte sig "en av våra framtida utmaningar är att lära en Marinesoldier vad som är för och akter på en båt" De är så intensivt nyttjade i IRAK samt Afghanistan att de har inte haft möjlighet att utbilda sig i, och öva amfibisk strid,vilket uppfattas som en klar brist.
    Därför är jag inte helt positiv att den enda amfibiebataljonen ska tillföras markfordon. Skärgårdsstriden är alldeles för komplex för att delas med renodlad markstrid.

    Vår unika skärgårdsmiljö som är en del av inloppen till våra två största städer samt en viktig marinbas i söder ställer unika krav att hålla öppen i det fall att Sverige blir anfallen. I Försvarsmaktens iver att liera sig med utländska förebilder (västeuropeiska) hamnar amfibiebataljonen gärna i skymundan av den enkla anledningen att det finns få/inga motsvarigheter i världen (tyvärr räknas inte Finland som förebild, Sveriges "lillebror") att jämföra sig med. Då blir det diskussion om att bli som the Marines som själva har identitetskris.
    Här anser jag att det är särskilt viktigt att komma ihåg var nationella miljömässiga särart och inte ge efter att försöka likna ett lands marinkår med obruten kust och offensiva ambitioner.
    Tyvärr är nog amfibieförmågan snart i imperfekt just för att ingen vågar tro att den behövs som den är och inte som den definieras i något annat land.

    SvaraRadera
  16. @ Thomas,


    Du har helt rätt. Våra geografiska förutsättningar är lite unika. Bara Sverige och Finland har skärgårdar i norra Europa. Sedan finns det lite öar i Grekland. Chile och Filipinerna har skärgård och kanske några länder till.


    Nåväl, hur och var skall vi använda vårt amfibieförband. Du pekade helt riktigt ut skärgårdarna kring våra två största städer men sedan går våra uppfattningar isär. Att avdela resurser för skydd av våra marina O-baser, främst örlogshamnarna i Karlskrona och i Stockholmsområdet, vore tjänstefel. Är läget sådant att dessa platser behöver skyddas, så skall sjöförbanden nog lämna och uppsöka T-baser, främst i de områden som tidigare hade mobiliserande basbataljoner organiserade i krigsorganisationen. I anslutning till dessa T-baser fanns K-företag i form av båtvarv. Om systemet med K-företag finns kvar vet jag ej. I dagsläget finns en basbataljon kvar, geografiskt fördelad på Karlskrona, Muskö och Berga, samma i krig och fred. Denna basbataljon har förmåga att samlat eller delat gruppera på valfritt ställe.


    Vi skall inte suboptimera utnyttjandet av våra redan underdimensionerade stridskrafter på att skydda de örlogshamnar vi lämnat och detta gäller såväl amfibiestridskrafter som luftvärn, säkförband och HV-förband. När fartyg och båtar lämnat och spridits, finns inget kvar av militärt skyddsvärde. Enda undantaget möjligen det fortifikatoriskt skyddade Musköberget.


    Att begrepp och uttryck kan ställa till det är i det här fallet väldigt tydligt. Om man istället för att skriva manöverförband med amfibisk förmåga, skrivit amfibieförband med viss manöverförbandsförmåga, så hade inte förvirringen blivit så stor. Förmodligen någon Bullshit Artist som gjorde ett försök att få våra fattiga arméstridskrafter att ”biffas” upp. På pappret.


    Välövade jägarförband är användbara till det mesta, oaktat om det är kust- eller arméjägare. Däremot är det tveksamt om jägare skall åka runt i stridsfordon, som vore de infanteri. Stridsfordon, stridsbåtar och hkp (!) är bara olika sätt att förflytta sig.


    Tappar vi bort attackdykeriet, så tappar vi även förmågan att genomföra marina specialföretag och en utmärkt spaningsresurs. Ännu en förmåga till förmågekyrkogården.


    Devisen The few, the proud… kan nog bättre appliceras på våra svenska förband. En bland flera skillnader på the marines och amfibiekåren är att amfibiekåren saknar eget flygvapen.


    Ett annat internationellt jämförelseobjekt är ryskt marininfanteri. Kanske kommer amfibiekåren mer att likna dem i framtiden? Vi får avvakta tills någon varit ute och rest och kommit hem med en ny begreppsflora.

    SvaraRadera
  17. Gällande RB15KA så finns det 1 st lavettbil kvar som används för test vid Vidsel.
    Det står en annan på museum i Karlskrona.
    Att RB 15 överhuvudtaget existerar längre beror på Gripenprojektet och dess möjlighet att säljas utomlands. Då får RB 15 hänga med på tåget annars hade den varit avvecklad från försvaret.
    Att amfibiebataljonen inte får något Lv beror på att just LV kommer bli det första vapenslaget att avvecklas i slutet av det här decenniet. Pengarna räcker inte och något måste bort, nästa steg är artilleriet, sen lär amfibiebataljonen följa.
    Att behålla ett förband vars uppgifter är så pass specifika för svensk skärgård är ologiskt då Sverige INTE ska försvaras.
    Ni har själva rösta fram moderater och sossar som driver den linjen sen sitter ni och gnäller I¤¤¤¤¤r.

    SvaraRadera
  18. @Anonym 12:42:

    Du har fel i ditt inlägg.
    Att RB-15 skulle finnas kvar i FÖRSVARSMAKTEN p.g.a. Gripenprojeltet är en helt felaktig slutsats.

    Däremot kan det säkert vara så att anledningen till att RB-15F finns kvar i FLYGVAPNET p.g.a export av Gripen kan däremot säkert stämma.

    RBS-15MkII som flottans fartyg har är en helt annan robot, och är dessutom huvudbeväpningen på våra Svenska fartyg. Det systemets vara eller icke vara, har ingen som helst koppling mot Gripensystemet.

    SvaraRadera
  19. Att Sverige skulle vidareutveckla RB15 för att ha den på några få fartyg i flottan är trams.
    I grunden är det exakt samma robot som flygvapnets, som är en vidareutveckling av RB04.

    SvaraRadera
  20. Skipper, helt rätt. Rb15F togs på nåder tillbaka då Thailand intresserade sig för flygplanet och roboten.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  21. Vilket tyder på hur sjukt dåligt styrt förvaret är, jag har noll förtroende för våra sk."militärer" Att man på allvar funderat på att skrota RB15F tyder på den monumentala inkompetensen som försvarsledningen har.
    Hela insatstramset är så sjukt debilt tänkande att man blir förbannad.

    SvaraRadera
  22. Skipper: Om det är som Du inledningsvis säger att amfibieförbanden debatteras mindre än andra så är det verkligen bra att Du tog tag i detta. Sedan gled debatten väl snabbt över i diskussion om enskilda äldre materielprojekt vilket är tråkigt. Att några system som fortfarande skulle ha fyllt en plats med dagens inriktning åkte ut med badvattnet 2000 är tråkigt men svårt att göra åt. Där får väl skulden läggas på oss KA-föredettingar som var väldigt snabba med att följa den strategiska inriktningen i början av 2000-talet – ”skydda Sverige utomlands”.

    Idag gäller att vi skall både kunna verka inom Sverige och utomlands, både i det nordiska området och längre bort. I båda fallen måste vi kunna plugga in i organisationer som FN, EU eller NATO och ge ett nettotillskott av kraft och säkerhet, inte vara en belastning, som man bara accepterar av politiska skäl. Solidaritetsdeklarationen är ett uttryck för detta.

    Amfibieförbandet är ett specialförband av jägarkaraktär, designat och övat för övervakning och strid i kustnära områden som skärgårdar och hamnar. Sådan terräng finns i stort sett i hela det nordiska området och i väldigt många områden runt om i världen. Den som påstår något annat bör nog betrakta kartor i litet större skala. För Sveriges del vore det väl märkligt om vi inte hade något förband avsett för den terrängtyp, som är särskilt utpräglad kring våra känsligaste områden, storhamnarna, och med förmåga att där ta till sig och leda även utländsk förstärkning. Övervakning och strid i sådan terräng är minst lika svår och särpräglad som strid i de norrländska tassemarkerna, som kräver sin specialutrustning.

    Sumatra: De ingående båtarna är lika litet som stridsfordonen i markstridsförbanden ”bara” ett transportmedel. De är som ”stridskamrater” med i främsta linjen och måste hanteras taktiskt rätt för samverkan mellan eld och förflyttning, för skydd och stöd, som vapenbärare och för underrättelseinhämtning. De är en väsentlig del av striden.

    Liksom många armé-förband har amf inte några egna tunga vapen för indirekt eld. Däremot har de numera förmåga att leda artilleri- och flyginsats, både svensk och utländsk. Alla förband måste – nu kanske tom .mer än förr - kunna utnyttja varandras styrka.

    Amfibieförband har flera gånger haft ansvaret i Kosovo och som sagt i Tchad och är överrepresenterat i specialförbanden. Mindre enheter har deltagit i Aden-viken. Det måste väl vara en styrka att det helt eller delt kan användas även i icke-kustnära miljö.

    Amfibieförbanden måste bibehålla arvet från de fasta kustartilleriförbanden: den höga beredskapen. Tchad-operationen var ett exempel där de utgjorde täten framför mera tungrörliga markstridskrafter. Dock inte tillräckligt snabbt pga. ilastning och transporttid.

    L10 skulle medge en avsevärt högre beredskap i en sådan situation där ledning, sjukvård och delar av förbandet skulle kunna föras fram mot insatsområdet väl före slutligt insatsbeslut och före huvudstyrkan och sedan stanna kvar om så krävs. Och dessutom kunna leda återtransporten. Här skulle Sverige med sina begränsade resurser kunna spela en avgörande roll. L10 bör inte bli ett fullfjädrat stridsfartyg. Lv-robotarna skall sitta på korvetterna och Archer kanske medföras på transportdäck! Men det får heller inte bara bli ett stödfartyg för enbart för sjöstridskrafter. Då blir det inte det stöd för försvarsmaktens ansträngningar jag efterlyser. Bra att Annika Engström tycks stödja denna tanke!

    Storbritannien skall i förtid göra sig av med ett antal fartyg för liknande uppgifter. Kanske kan vi ge ett skambud på ett sådant! Kanske är det litet för stort men antagligen billigt att anskaffa. Idéer behövs!

    Lars G Persson
    Fd genlt men ovan bloggare

    SvaraRadera
  23. Förlåt Annicka Engblom - jag lyckades i hastigheten stava fel på hela Ditt namn. Förlåt!
    Lars G

    SvaraRadera
  24. ja inte bara KA/AMf som fått möta bödeln. Även Sjöcentralenrna som nu från 5 skall bli 2 å 2014 enl plan bara en i det man kallar GLC/NOC/GLI ja eller vad man i dag kallar de

    SvaraRadera
  25. 3st av RBBIL 8x6 RB15KA har nu sålts på den civila marknaden.Det gör väl 3 kvar hos FM.Nypriset vid leverans var 1.5 miljoner för bilen (Scania P113HK 8x6)
    Var i bruk 1995-2000.Har vi haft något annat system med så kort livslängd?

    SvaraRadera
  26. 12.32 Har du möjligtvis någon länk till källmaterialet så vore jag tacksam. Underlag för ett nytt inlägg.

    SvaraRadera
  27. Källor:
    Utförsäljningen:FMX(Försvarsexportmyndigheten)
    http://fxm.se/forsaljningar/avslutade-forsaljningar/2011-2
    (Sale 2011:5 Lot 3)

    Nypris RBBIL:Försvarsmaktens Förnödenhetsregister

    SvaraRadera
  28. Enbart de krigsförbands som regementet KA1 organiserade 1990 var större än hela försvarsmakten är idag!

    SvaraRadera

REGLERNA FÖR KOMMENTARER KOMMER NU PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING ATT SKÄRPAS:
- Kommentarer som ej håller sig till ämnet kommer att refuseras
- Skriv kortfattat och kärnfullt
- Personangrepp publiceras ej
- Håll en god ton i kommentarerna