Skipper
Inte bara kallt stål
6 mars 2022
Gästinlägg: Ett medlemskap i NATO är nu det enda alternativet!
Statsminister Magdalena Andersson har tidigare sagt att det ”krävs väldigt bra argument för att vi skall gå med i NATO”. Den ryska invasionen av Ukraina erbjuder ett sådant väldigt bra argument - Ett medlemskap i NATO, om vi INTE vill ha krig!
Bakgrunden till argumentet ovan är att svenskt försvar i sin helhet syftar till att vara krigsavhållande. Likt en igelkott skall försvaret påvisa att ett angrepp kommer att smärta och det ordentligt. Den angripare som inte avskräcks av detta faktum skall mötas av omedelbara och kännbara förluster vilket förhoppningsvis innebär att denne angripare avbryter sina illdåd.
Det går att anta att Ukraina med sitt försvar har haft likartade ambitioner avseende avskräckning och tröskeleffekt i syfte att slippa en väpnad konflikt. Men det har visat sig att idén om att ett starkt konventionellt försvar, hos en fristående stat, skulle verka krigsavhållande mot den nuvarande ryska statsledningen inte längre är giltig. De kostnader i liv, materiel och monetära medel som nuvarande ryska ledning är beredd att ta överraskar sannolikt också de mest rutinerade analytiker. Trots att Ukraina har åsamkat betydande skada på rysk militär, samtidigt som EU, USA med flera ödelägger den ryska ekonomin, blir Lavrovs svar på en presskonferens den 3:e mars att ”Ryssland skall fortsätta till slutet”.
Ukraina, som liksom Sverige, är en icke alliansansluten stat helt utan tillgång till egna kärnvapen, har därmed både misslyckats med att vara krigsavhållande och att få till en situation där inledande förluster för angriparen leder till att angreppet avbryts. Ukraina står inte ensamma och det förväntar jag mig inte heller att Sverige skulle göra om ett ryskt väpnat angrepp inleddes mot oss. Tvärtom har Ukraina ett enormt stöd av en stor del av världen i sin kamp med vapen, frivilliga, ekonomiska medel med mera.
Men detta stöd har INTE hindrat Ukrainas folk från att skjutas i småbitar av ryskt raketartilleri.
Likheten med den svenska situationen är uppenbar! Sverige saknar också kollektiva försvarsgarantier, som är kända för den eventuella angriparen, och vi har inga egna kärnvapen. Detta innebär att Sverige är en stat som kan påverkas med militära operationer till en acceptabel kostnad.
Vi skulle likt Ukraina visserligen också kunna påräkna stöd när kriget var ett faktum. Vi skulle få visa vad vårt totalförsvar går för, vi skulle säkerligen åsamka de ryska styrkorna som skickas mot vårt land betydande förluster. Alla svenskar skulle förenas i en gemensam kamp mot den yttre fienden och många hjältar skulle födas i vårt land.
Likväl skulle städer raseras, naturen förstöras och oändligt mycket lidande skulle bli ett faktum med de döda och skadade som detta eldprov av totalförsvaret skulle innebära.
För att undvika det ultimata testet och slippa använda totalförsvarets yttersta funktion så kräver den nuvarande säkerhetsordningen en förändring av svensk säkerhetspolitik. Denna förändring innebär att Sverige omgående måste ta steget mot ett fullvärdigt medlemskap i NATO.
/ Svensk medborgare tillika stridpilot i flygvapnet
31 december 2020
Det behövs en arg snickare i försvarspolitiken
I senaste numret av Officerstidningen skriver jag krönika. Den återfinns digitalt i tidningen här på sidan 40! Den återpubliceras även här nedan....
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det nya försvarsbeslutet är en blandning av regionalpolitik och militära motiv säger försvarsminister Peter Hultqvist i en intervju i samband med ett besök i Sollefteå nyligen där ett arméregemente ska återupprättas. ”Det här är ett beslut som får lokala effekter på sysselsättning och ekonomi” deklarerade försvarsministern.
Att etablera nya regementen i nedre Norrland, Dalarna och Värmland var däremot inget som prioriterades av Försvarsmakten när man lämnade in underlaget inför försvarsbeslutet. Det innebär att politikerna inte hörsammat expertmyndigheternas råd i den omfattning som de borde. Skulle man ha en motsvarande ordning vid styrning av rättsväsendet i Sverige skulle det rent hypotetiskt kunna jämföras med att Polisen begär ekonomiska medel för att anställa fler poliser i Malmö för att klara av att hantera en kraftigt ökad brottslighet. Men istället fattar politikerna beslut om att bygga en ny stor polisstation i Pajala för att skapa fler arbetstillfällen.
I Sverige har vi en demokratisk ordning där folkvalda politiker styr myndigheterna. Det är en god ordning vi ska värna om. Men samtidigt skiljer sig styrningen av Försvarsmakten jämfört med hur de flesta andra myndigheter styrs. När det gäller Försvarsmakten vill man ofta detaljstyra trots en komplex verksamhet där en majoritet av våra politiker ofta helt saknar relevant utbildning och kunskap inom området.
I arbetet med försvarsbeslutet har Försvarsmakten därför tagit fram underlag där man har gett politikerna det bästa militära rådet för vad som bör göras för att skapa ett starkt och trovärdigt försvar. Men här ansåg politikerna att de visste bättre och slog fast att ”detta ska bli arméns försvarsbeslut”. Därmed blev det fokus på att etablera nya regementen trots att det är en evig sanning att man inte försvarar landet med kaserner. Men kommunalråden på de gamla garnisonsorterna gjorde givetvis vågen i kommunhusen och mobiliserade alla krafter för att påvisa att just deras kommun borde få ett nytt regemente.
Försvarsmakten blir nu anvisad att lägga stora pengar på att bygga nya kaserner på nya orter, innan man har lagat det läckande taket på befintlig organisation. Decennier av avveckling följt av svår underfinansiering har skapat förmågeluckor och ett omfattande omsättningsbehov av materiel inom samtliga försvarsgrenar. När politiken detaljstyr Försvarsmakten att etablera arméregementen på nya platser, och dessutom rycker ut saker från helheten och trycker in annat man tycker är bra, så finns en överhängande risk att ”operativ balans samt producerbarhet”äventyras. Två faktorer som Försvarsmakten har pekat ut som centrala när organisationen ska växlas upp.
I en tid där omvärldsutvecklingen är dramatisk och där motståndaren växer både i förmåga och numerär så borde rimligtvis särintresset regionalpolitik läggas åt sidan. Allt fokus borde istället ligga på att placera pengarna där de gör mest nytta för att öka försvarsförmågan och bygga färdigt den organisation som redan finns för att kunna möta det försämrade säkerhetsläget vi har att hantera här och nu. Att prioritera en etablering av fler regementen i glesbygdskommuner och gamla garnisonsorter möter enligt min mening inte dagens hotbild på ett adekvat sätt.
Mot bakgrund av detta önskar jag att det fanns en ”arga snickaren” inom försvarspolitiken som ifrågasätter när det saknas en hållbar plan, och som kräver att man måste slutföra det man påbörjat innan man kastar sig över nästa projekt.
7 december 2020
Höga förväntningar på marinen - men tillväxten uteblir
Folk och Försvar har bett fem experter att från sin horisont kommentera och analysera försvarsbeslutet. Artiklarna kommer publiceras en i veckan under fem veckors tid och de ämnen som kommer beröras är de tre försvarsgrenarna, nya domäner och nya hot samt internationella samarbeten.
Karlis Neretnieks
Arméns tillväxt räcker inte till
Mats Helgesson
Välkommen satsning på luftstridskrafterna – men var är framtidsperspektivet?
Niklas Wiklund
Höga förväntningar på marinen – men tillväxten uteblir
Ann-Sofie Dahl
Sveriges internationella samarbeten inte tillräckliga – NATO-medlemskap krävs
30 oktober 2020
10-årsjubileum!
Idag är det stort jubileum här på bloggen då det på dagen är exakt 10 år sedan denna blogg skapades och det första inlägget skrevs!
Även om aktiviteten här har nedgått kraftfullt sedan dess, av både rutiga och randiga skäl, kan det vara kul att faktiskt uppmärksamma denna årsdag. Bloggen har under dessa 10 år besökts av närmare 5 miljoner besökare. Inläggsfrekvensen har också varierat under åren och här är lite statistik.
2010: 56
2011: 83
2012: 114
2013: 200 (All time high)
2014: 144
2015: 60
2016: 31
2017: 11
2018: 9
2019: 16
2020: 5
Man kan således konstatera att det största engagemanget och den största opinionsbildningen således har skett inför försvarsbeslutet 2015 under alliansregeringens senare del, d.v.s då skillnaden (eller gapet) i uppfattningen om de faktiska försvarsbehoven och regeringens uppfattning var som allra störst.
7 juli 2020
Divergerande drivkrafter i försvarsfrågan och bistånd till Ryssland
Turerna runt försvarsfrågan fortsätter. Regeringen har idag gett direktiv till Försvarsmakten att senast den 24 juli(!) inkomma med ett reviderat budgetunderlag för 2021. Det innebär sannolikt indragen semester på många håll inom Försvarsmakten för att kunna hantera ett så omfattande underlag på mycket kort tid.
Försvarsförhandlingarna har som bekant havererat. Det finns ingen politisk uppgörelse runt finansieringen av det som skulle bli en bred överenskommelse efter flera år av försvarsberedande. Problemet är som vanligt mångfacetterat. Det främsta problemet består i att regeringen har vägrat gå med på de borgerliga partiernas krav på utökad finansiering. Från försvarsministerns sida har man bland annat angett Coronakrisen som skäl.
Från oppositionen, och i huvudsak från Moderaternas sida har man anfört tre huvudsakliga punkter som krävs för en försvarsöverenskommelse.
Dels kräver man att de fyra miljarder som "föll bort" i perioden 2021-2025 överenskommelsen med stödpartierna C och L ska återföras.
Vidare kräver man att Försvarsmakten ska kunna planera för tillväxt i perioden 2026-2030, det vill säga mer långsiktighet för Försvarsmakten.
Slutligen och det kanske viktigaste - att de förslag som ÖB presenterade i 15 november-underlaget ska genomföras och att den operativa balansen således kan upprätthållas.
Moderaterna har flera gången även uttryckt att man inte kommer medverka till ytterligare ett underfinansierat försvarsbeslut. Detta är både klokt, och en välkommen helomvändning från den politik som partiet förde under regeringen Reinfeldt åren 2006-2014.
Då det inte finns någon politisk uppgörelse i försvarsfrågan har nu regeringen övergått till att fokusera på det kommande året genom att de ut direktiv för en revidering av budgetunderlaget för 2021.
I det pressmeddelande som regeringen under dagen har gett ut återfinns följande.