Gästinlägg: Sopig parkering av HMS Spiggen

Efter påtryckningar över obeslutsamhet har Kalix Kommun parkerat miniubåten HMS Spiggen bredvid sopstationen och minigolfbanan på Töre Camping. Foto: David Bergman

Turerna kring miniubåten HMS Spiggen har varit många, men kan något förenklat sammanfattas: Någon inom Försvarsmakten beslöt av oklar anledning att försvarets enda miniubåt, nyligen uppgraderad, inte längre behövdes. Marinmuseum fick frågan om de ville överta henne men svarade av oklar anledning nej. Den enda intressenten var Kalix Kommun till vilka den fullt fungerande miniubåten skänktes för drygt två år sedan. 

När en utländsk ubåt kränkte svenskt territorium under hösten 2014 och behovet av att öva ubåtsjakt åter aktualiserades hade den svenska miniubåten, vars huvudsakliga roll var att möjliggöra just dessa övningar, ställts upp för en lång väntan i takdroppet på tekniska förvaltningens område i Kalix.

Exakt vilka planer Kalix Kommun hade när de tog över ubåten är oklart. Jag har tidigare kritiserat Kalix Kommun för den långdragna hanteringen och obeslutsamheten under vilken tid ubåten legat utan torrluftsanslutning eller annat underhåll, olåst på ett öppet område med raserat staket. Efter påtryckningar föregående sommar då även lokala medier uppmärksammade frågan har kommunen nu nyligen placerat ut fartyget i Töre för allmän beskådan, med hänvisning till de uppmärksammade ubåtsjakterna i Töre-fjärden på 1980-talet.

Efter de många turerna runt HMS Spiggen ligger örlogsfartyget nu alltså inte i hamn hos Ubåtsflottiljen eller vid Statens försvarshistoriska muséer, utan har parkerats bredvid sopstationen och minigolfbanan på Töre Camping – Långt från det nödvändiga underhåll eller den professionella utställning som en tjänst på flottiljen eller en placering på ett museum hade inneburit.

När det gäller utställningar på försvarshistoriska museer finns självfallet riktlinjer och normer för hur föremål, även fartyg och fordon, skall hanteras och underhållas. Både för att de ska bevaras men framförallt hur de bör presenteras och ställas ut för allmänheten.

Den stora frågan är fortfarande vilket motiv Kalix Kommun hade då man tog över ubåten och vad deras långsiktiga målsättning är. Att de övertog ägandeskapet av ett så här pass viktigt och underhållskrävande objekt måste förhoppningsvis ha gjorts med någon form av baktanke. Det borde rimligtvis även ligga i kommunens intresse att ubåten underhålls och ställs ut på ett värdigt och professionellt sätt.

Att parkera ett fartyg på en trailer vid en camping kvalificerar dock mer som parkering än utställning. Om kommunen fått ett mindre objekt till skänks, hade detta då placerats på stubben bredvid glasskiosken?

Det militära kulturarvet från ubåtsjakterna och dess berättelser är något som absolut förtjänar att kommuniceras till allmänheten. Men den nuvarande lösningen känns mer som en panikåtgärd för att tysta kritikerna än som en del i en långsiktig och allomfattande plan att på bästa sätt kommunicera denna del av historien.

Under tiden som gått har marinen enligt uppgifter utvecklat nyare och alternativa sätt att öva ubåtsjakt. Utan egen miniubåt, vad har de egentligen haft för val? Flera har menat att den civila event-ubåten Malen har kunnat fylla behovet av målubåt vid övningar. Men den civila ubåtens ägare har själv berättat om upprepade problem med byråkrati och oförstånd för den faktiska kostnaden när Försvarsmakten skall upphandla deras tjänster med reducerad övningstid som följd. Även om nya tekniska lösningar utvecklas som slutligen visar sig bli bättre måste vi ställa oss frågan hur mycket pengar men framförallt förspilld övningstid som den kortsiktiga bortskänkningen redan kostat den svenska försvarsförmågan?

Vad ska man då göra med HMS Spiggen? Just nu måste rimligtvis Kalix Kommun svara på den frågan. Har de mer långsiktiga planer på att bygga upp en större, mer professionell utställning om 80-talets ubåtsjakter får de gärna kommunicera dessa. Men om de saknar mer seriösa planer än dagens lösning bör de lägga all prestige i sakfrågan åt sidan och återbörda fartyget till Försvarsmakten eller Statens försvarshistoriska muséer.

/ David Bergman

Ny intressant information

I fredagens SvD skrev jag i min kolumn kortfattat om de märkliga omständigheterna runt fyndet av den ryska ubåten SOM, något som jag i en lägre version också har avhandlat här på bloggen. Men nu har det kommit fram ytterligare mycket intressant information som skulle kunna förklara vissa detaljer runt fyndet.

Jag blev under fredagen kontaktad av Ritva Rönnberg, reporter på TV4, som hade en hel del intressanta saker att berätta efter att hon hade läst min kolumn. Vad hon berättade för mig återfinns att läsa i en ny kolumn hos SvD. Då TV4 inte hade för avsikt att göra något med detta i nuläget så bedömde hon att det förmodligen skulle intressera mig och säkert många andra.

Efter att jag två gånger stämt av med Rönnberg att jag hade uppfattat det hon berättade helt korrekt så kontaktade jag Försvarsmakten och informerade om de uppgifter jag hade erhållit, även om det hela egentligen inte är en fråga för Försvarsmakten med hänsyn till vrakets ålder. Uppgifterna är i mina ögon mycket intressanta. Huruvida det faktiskt förhåller sig så som Rönnberg har uppgett låter jag vara osagt, men mycket tyder på att det kan stämma. Men osvuret är alltid bäst.

Vi har tillsammans diskuterat huruvida det skulle kunna handla om någon sammanblandning med någon annan ubåt från VK1, men hennes uppgifter runt omständigheterna stämmer vad jag kan se inte in på något annat känt vrak. 

Ett alternativ som vi diskuterade är den "Tsar-Ryska" ubåten Bars (Snöleopard) som sjönk året efter SOM, d.v.s. 1917. Men den ubåten hittades av sjömätningsfartyget Jacob Hägg så sent som 2009 och inte 2002. Dessutom ligger den inte på svenskt vatten, utan ca 30 NM nordost om Gotska Sandön. Rönnberg utesluter att det skulle handla om den här ubåten. Vad jag vet så finns det inga fler kända ryska ubåtar från VK1 på Östersjöns botten, varken återfunna eller icke återfunna sådana. Däremot finns ett stort antal sänkta VK2-ubåtar i Östersjön, men här var Rönnberg tvärsäker, den hon fick information om 2002 var en "Tsar-rysk" som sjönk under första världskriget.

Det är dock inte alls säkert att Försvarsmakten som myndighet känner till något om detta, det var enligt Rönnberg även en annan myndighet inblandad då det hela begav sig.

Om jag tillåter mig själv för en stund spekulera fritt. Om allt stämmer så kan situationen vid det aktuella tillfället möjligen ha bedömts som politiskt känsligt om det skulle visa sig att det var en ny ubåt som man hade hittat på havets botten, långt in på svenskt vatten. Det är även Rönnbergs egen teori. Möjligen ville man undvika samma spekulationer som vi förra veckan fick runt fyndet av SOM. Men som sagt, hur det hela förhåller vet vi inte och det här är enbart ett försök till att försöka finna en rimlig förklaring.

Oaktat detta så bedömer jag Rönnbergs uppgifter som mycket intressanta då de stämmer väl in på de faktiska omständigheterna runt SOM.

Men nyckeln till detta bör således finnas hos UD om uppgifterna stämmer.

Ritva Rönnberg TV4

Uppdaterad 09.30: En ubåt på botten utanför Stockholms skärgård?

Expressen slog på stort idag när man trummade ut nyheten om att en rysk ubåt har hittats på botten mycket nära svensk kust. Spekulationerna i media om vad det kunde vara slog nog tyvärr nya rekord under kvällen, och det var mest spekulationer utan några större inslag av fakta.


Jag tror personligen inte att det är någon ny rysk ubåt som ligger där på botten, jag tror att det här är något gammalt, vilket jag ska försöka härleda med så mycket fakta det går just nu, men utan att försöka fastställa något...


Den 23 juli 2014, d.v.s. förra året frågar en viss Peter Lindberg på ett dykforum på webben om någon har information om den ryska ubåten med namnet "Som". Den ska enligt Lindberg ha kolliderat med ett fartyg och sjunkit under första världskriget.

Av en händelse så har en av personerna bakom företaget Ocean X Team samma namn som personen på dykforumet. Nämligen Peter Lindberg. Är det en slump, någon helt annan? Ja kanske, eller kanske inte?

Tittar man på Wikipedia så ska den första ubåten i "Som-klassen" mycket riktigt ha kolliderat och sjunkit i Östersjön 1916. Längden på ubåten är 20 meter och den är ca 3 meter bred, vilket stämmer dessutom exakt med de uppgifter som kommer från dykarna. Den teorin bekräftades senare även av Per Andersson till Expressen.

Tittar man därefter på bilder från filmen på Expressens webbsida och jämför med bilder från nätet, och i synnerhet namnskyltens placering högt upp på förskeppet och nära den stolpe som sitter på däck ovanför namnskylten så ser det onekligen likadant ut.

Tittar man på ytterligare en bild, en riktig närbild och då jämför en gammal bild på ubåtens namnskylt från den tid då den var operativ, med en bild från dykarnas färska bild som är publicerad hos Expressen så blir saken än mer klar (bilder länk i nedanstående tweet från Christopher Ekström).

@twitt_skipper @svd Rätt bra bild här ju https://t.co/AyECCfJQ6u

— Christopher Ekström (@EkstromChris) 27 juli 2015

Jag tror, jag säger tror, eftersom vi fortfarande inte vet, att det är den ryska ubåten med namnet Som, som sjönk 1916 och som man nu kanske har funnit, och slagit upp stort i media? Jag har  kommenterat det hela till SvD då jag anser att man dragit på alldeles för stora växlar med innebörden att det skulle vara en färsk händelse. Bilderna talar nämligen ett annat språk, detaljerna ser enligt min bedömning gamla ut.

– Just nu måste Försvarsmakten få göra sitt jobb och min reaktion är att det dragits på för stora växlar kring att det är vore en rysk ubåt från färskt datum. Det gynnar inte situationen att dra på så här stora växlar i ett tidigt skede, säger Niklas Wiklund.

Om det nu stämmer att det är den ryska ubåten Som (Catfish) man har hittat så var de båda företrädarna för Ocean X förmodligen mycket medvetna om vad det var man faktiskt hade hittat när man idag intervjuades i Expressen. Om så är fallet så har man med stor sannolikhet medvetet undanhållit en hel del information i intervjun. Kanske i syfte att skapa rubriker och PR för det egna företaget? Trots att dykarna förmodligen kände till vad det var man hittat så säger man att den "ser modern ut" i intervjun med Expressen. Man säger också att "den kan vara från 80-talet". Se intervjun här nedan...

Ännu mer intressant är att titta på kontaktuppgifterna på företagets webbsida, där man har uppgett "russian contacts". Det är också intressant vad som framkommer hos GP, dvs att man fått uppgifterna om ubåtens exakta position från företaget iexplore på Island. Även i Expressens intervju med de båda så framgår att det att de hade fått ett tips från ett isländskt företag om att en ubåt skulle ha förlist och ligga på havets botten – bara 1,5 sjömil, 2 750 meter, från den svenska ostkusten. En väldigt exakt siffra på avståndet från land, och således också en väldigt exakt position.

– Vi kan inte släppa några uppgifter om hur det här företaget fick uppgifterna. Men vi kan säga att man hade uppgifter om att en ubåt förlist på den här platsen, säger Dennis Åsberg. Efter bara ett par timmars letande med en undervattensrobot hittade gruppen vad de sökt efter.

Tittar man närmare på det isländska företaget så drivs företaget av en ryss vid namn Alexey Mikhaylov som enligt vissa uppgifter också är chef för ett ryskt ubåtsmuseum.....


Nu återstår att se vad Försvarsmakten kommer fram till så vi förhoppningsvis kan lägga locket även på den här händelsen. Tyvärr fick media igång den ryska propagandakanalen Sputnik innan Försvarsmakten hann gå ut med sin syn på sakernas tillstånd.


Uppdatering 23:30: 

Ryska Wikipedia  har uppdaterat sin artikel om "Som"

Uppdatering 02:00: 

Ägaren till företaget Iexplore, Alexey "Max" Mikhaylov som enligt uppgift har tillhandahållit informationen till det svenska företaget, är enligt en artikel (sidan 33) tidigare dykare i ryska norra flottan, och hans far var officer i ryska flottan. Max har tidigare varit i Sverige och dykt på ubåten S-8 utanför Öland tillsammans med andra svenska dykare.

We returned on August
18th to dive the wreck of the sub again. This time, we had enlisted the help of a Russian dive buddy, Max Mikhaylov, to come with us to Öland. Normally, he is an IANTD instructor and, at the time, ran a dive center in the Maldives. But he just happened to be visiting us when we planned to dive the mys- tery submarine again.

For him, the coming dive would be a deeply personal quest. He served as a diver
in the Soviet Red Banner Northern Fleet in the Kola Peninsula and his father was an officer in the Navy. He naturally felt connected to the crew of the sub and was com- mitted to helping us identify her.

Uppdatering 09:30

Ryska flottans officiella webbsida flot.com publicerar nu en artikel om händelsen, och man tar själv upp både den svenska  ubåtsjakten i oktober samt den i våras utanför Finland i samma artikel, vilket är mycket anmärkningsvärt.

En lång rad ryska nyhetssidor har nu börjat publicera nyheten:

RBK
Pressa Today
REN-TV
TV Rain ('Dozhd') har två bra Twitter-bilder att jämföra med 'Som'!
Yandex News länkar fler ryska nyhetssidor om ubåten.

På twitter har Julian Röpcke en mycket intressant bildjämförelse som är väl värd att titta på.

99 years under the sea it seems. Maybe we have a match here: Som-class submarine pic.twitter.com/JSqZuVmBBv

— Julian Röpcke (@JulianRoepcke) 27 juli 2015

SR P1 har intervjuat en av dykarna, Peter Lindberg, som ställde frågan om ubåten "Som" på ett dykforum redan för ett år sedan. Lindberg uppger i intervjun att han fått en position från företaget Iexplorer där man enbart fått en position och frågan om man kunde genomföra en sökning där. Han uppger att Iexplorer förmodligen "fått uppgiften från något ryskt arkiv".


En detalj som är en parantes, men som ändå kan vara intressant i detta sammanhang. Wiseman har tittat på det aktuella dykbolagets ekonomi, som förefaller vara rätt dålig. Dessutom sammanfaller det hela med en marknadsföringskampanj...

En snabb slagning visar att dykbolagets ekonomi varit långt ifrån bra. http://t.co/RiXXYBaBCi

— Wiseman (@wisemanswisdoms) 28 juli 2015

Vilken slump att dykteamet bakom #ubåten just nu marknadsför sin kommande tv-serie!

— Martin Jönsson (@MJSverigesRadio) 28 juli 2015

Miniubåten som skänktes till Kalix

Försvarsmaktens sorgligaste handbok?

Avveckling av försvarsmateriel och nedläggning av förband har varit en realitet för försvarsanställda i stor skala sedan försvarsbeslutet 2000. Detta ödesdigra beslut fullföljdes med noggrann precision i ytterligare ett efterföljande försvarsbeslutet 2004. Hur många förband och förbandsenheter som försvann, och omfattningen av försvarsmateriel som avvecklats är svår att överblicka.

Mycket av den materiel som har avvecklat för "att den inte behövdes" har senare visat sig varit mycket efterfrågad och nödvändig. Det fanns tidigare, under den tid där internationella insatser var helt dominerande, ett inofficiellt mantra som sa att den materiel som inte kunde användas i internationella insatser - den behövs inte och skall därför avvecklas.

Marinens f.d. miniubåt HMS Spiggen föll förmodligen väl in under den devisen. Om henne skriver jag i min kolumn i fredagens SvD.

Det fanns möjligen andra skäl än de jag känner till att hon avvecklades. Men de jag har pratat med som hade god kunskap om hennes status hävdar att hon hade kunna gjort stor nytta för Marinens ubåtsjägare under ytterligare många år till. Hon hade enligt uppgift dessutom genomgått en omfattande översyn. Men det finns säkert de som kommer att hävda att det både fanns det ena och det andra skälet till avveckling. Men om man med tillräckligt hög säkerhet kan köra omkring med civila passagerare i en civil miniubåt, som i kvalitet vida understiger HMS Spiggen så hade nog den sistnämnda klarat att vara i tjänst ytterligare ett antal år. Men så blev det alltså inte.

I internationaliseringens era så var givetvis ubåtsjakt i allmänhet, och inomskärs ubåtsjakt i synnerhet betraktat som något som hörde till kalla krigets dagar. Prioriteringarna hamnade på helt andra saker då varje förband i Försvarsmakten gjorde allt för att finna sin nya roll och därmed sitt existensberättigande i det nya försvaret.

När ubåtsjakt så sakteliga började komma tillbaka på agendan igen så har givetvis den internationella kontexten varit fortsatt dominant. Inom ramen för de internationella övningarna har ex eskort av HVU (High Value Unit) stått i fokus. D.v.s. att hålla undan eventuella fientliga ubåtar från det objekt som skall skyddas och eskorteras från punkt A till B. Detta är givetvis något helt annat än ubåtsjakt inomskärs i en extremt svår miljö där HMS Spiggen var Marinens unika målubåt.

När tiden nu har skruvats tillbaka 20 år så tror åtminstone jag att just HMS Spiggen hade varit en mycket värdefull resurs som hade bidragit med oerhört mycket effekt. Eftersom Kalix kommun inte ens kan bestämma sig för var Spiggen ska ligga så kanske det inte vore helt orimligt att ställa frågan om vi kan få tillbaka henne igen, eller åtminstone låna tillbaka henne?

Men problemet är givetvis pengar för underhåll och drift av en sådan farkost. Försvarsmakten har dessvärre inga ambitioner att omfördela ekonomiska medel för att stärka förmågan till att skydda territoriet mot undervattenskränkningar inom nuvarande ekonomisk ram.

Försvarsmakten bedömer att en högre prioritering av ubåtsjaktförmågan inom nuvarande ekonomisk ram, skulle, för såväl marinförbanden som för Försvarsmakten i sin helhet, leda till en sammantaget lägre operativ effekt och därmed en försämring av förmågan att möta väpnat angrepp. Försvarsmaktens svar är i sin helhet hemligt.

Att HMS Spiggen, eller en ny miniubåt skulle tas i bruk i Försvarsmakten blir därför att önska något som sannolikt inte kommer att kunna bli verklighet. Sådan är tyvärr den bistra verkligheten...