30 januari 2011

Kinas första hangarfartyg snart operativt

Kina har en av världens mest sekretessomgärdade försvarsprogram, som också är finansierat med stora summor pengar. Kina köpte 1998 ett tomt hangarfartygsskrov av Ryssland. Det var det andra fartyget av Amiral Kuznetsov-klassen som aldrig blev färdigställt. Detta p.g.a Sovjetunionens sönderfall.

Fartyget har alltså legat och rostat till kaj under 10år i Ukraina innan det såldes.
Överrenskommelsen mellan Ryssland och Kina var enligt uppgift att fartyget aldrig skulle färdigställas till operativt skick, utan endast användas som en "modell" för Kinas framtida hangarfartyg.

Fartyget med det ryska namnet Varyag, 50.000 ton och 300 meter, bogserades till Kina från Ukraina. Bogseringen tog nästan två år och en man miste livet. Den historien är i sig väldigt spektakulär och läsvärd med passager genom Dardanellerna och att fartyget under bogseringen slet sig i en storm utanför Grekland.

Arbetena i Kina påbörjades runt 2005 med skrovet och har pågått sedan dess. Under 2010 har arbeten indentifierats med installation av vapensystem och sensorer och just nu rustas fartyget fullt ut.


Kina har aldrig officiellt deklarerat att man avsåg att sätta fartyget i drift. Nu har istället fartyget färdigställts med oväntad hastighet. Det har tidigare spekulerat i en affär mellan Ryssland och Kina om en försäljning av 50st SU-33 flygplan. Något man misstänkte kan ha samband med hangarfartygets färdigställande att göra. Nu ser det dock ut som att det blir det Kinesiska J-15 som kommer att baseras ombord.

29 januari 2011

No more Nimrods

Så var det då definitivt slut.

Storbrittanien har inte längre några nya Nimrodflygplan. I veckan så högg man sönder de tre flyglan av nio beställda som var färdigbyggda. Det första flygplanet var dessutom fullt utrustat och klart att påbörja provflygning med.

Se ett videoklipp av de nybyggda men nu slaktade flygplanen.

Nu höjs många röster i landet som hävdar att det är ett katastrofbeslut och pengaförstöring av stora mått. Militära chefer hävdar att atomubåtsflottan nu utsätts för orimliga risker då man inte har något skydd från luften då egna atomubåtar ska löpa in och ut ur basområden. Det påstås att ingen är gladare än Ryssland för detta.

Brittisk Tornado GR4 kraschade i havet

En brittisk Tornado GR4 från RAF Lossiemouth krashade under gårdagen i havet väster om Skottland. Både pilot och operatör sköt ut sig från attackflygplanet och räddningsinsatsen bedöms som ett skolexempel rapporterar BBC.

I Sverige har det tidigare talats om att haverierna vid de svenska flygflottiljerna ökade i samband med att man stod inför stora nedläggningar vilket påverkat personalen. I RAF står man nu inför omfattande nedläggningar där en av de två baser man opererar Tornado i från skall avvecklas. Finns det ett samband?

Nu verkar dock det mesta tyda på att flygplanet fattat eld strax innan piloterna sköt ut sig.  

28 januari 2011

Marinstridsdagarna 2011

Under veckan har marinstridsdagarna 2011 genomförts i Karlskrona.
En mycket uppskattad och välbesökt tillställning som arrangeras av Sjöstridsskolan. Ca 500 officerare främst ur marinen har varit på plats och deltagit vid föreläsningar och under olika seminarier.

Första dagen av gemensam karaktär innehöll flera mycket intressanta föreläsningar som jag anser att fler än bara marinens personal definitivt bör ta del av. Enligt uppgift skall dessa föreläsningar ha filmats och kommer att läggas ut på intranätet EMIL.

En mycket intressant föreläsare var reservofficeren i flottan Carl-Johan Hagman, numera VD för rederiet Höegh Autoliners och med ansvar för ett 30-tal RORO-fartyg modell större som dagligen trafikerar de piratfyllda vattnen utanför Somalias kust. Han gav sin syn på piratverksamheten och de konsekvenser det får för rederierna och de anställda som hålls som gisslan av pirater. Han ansåg att detta för världshandelns stora problem får alltför lite plats i media, och att inga nationer eller organisationer på allvar tar tag i problematiken. Han drog intressanta parallellen med luftfarten, och vilket herrans liv det blivit i media om ett enda flygplan hade blivit kapat.... Det tål att tänkas på. Han lyfte också fram dilemmat att som redare stå inför beslutet att tvingas anställa beväpnade legosoldater som skydd av fartyget och besättningen. Som redare tvingas han även att utfärda någon form av ROE för dessa legosoldater. Vilken VD har kompetens att göra detta?
I fallet med det aktuella rederiet har man sett det som tvunget att agera på detta sätt för att i första hand skydda sin egen personal.
Amiralerna var även dessa på plats. Tillträdande marininspektören Jan Thörnqvist pratade om Operation Atalanta där han var force commander, och avgående marininspektören Anders Grenstad pratade om marinens framtid.

Den mest intressante föreläsaren var utan tvekan Kk Christian Allerman från MTS som tidigare varit marinattache i Ryssland under sju år. Med sin djupa kunskap i ämnet Ryssland föreläste han om den militära utvecklingen och Ryssland ambitioner som direkt avspeglas i den nya marititma strategin och de militära målsättningarna för bl.a. Östersjömarinen. Han tog även upp den smått enorma materielutvecklingen och de materielsystem som nu köps in till försvarsmakten i allmänhet och marinen i synnerhet. Denna föresläsning rekommenderas verkligen att se på EMIL. För de som aktivt följer utvecklingen kom detta inte som någon överraskning, vilket det tyvärr verkar gjort för en hel del andra. Mycket synd att inte media och svenska folket i allmänhet får möjligheten att lyssna till dessa konkreta sanningar.

De resterande dagarna har ängnats åt diverse fackkonferanser och föreläsningar i ämnen som undervattensstrid, robot, artilleri, nautik, logistik och telekrig. Bara för att nämna några.

Ett mycket lyckat arrangemang. Det enda som jag anser saknades på den allmänna agendan var en personalförsörjningsdebatt och diskussion om de mycket snäva personalramar som C PROD beordrat i arbetet inför IO14 och Basorg 13. Detta något som till och med SVT uppmärksammar i dag.

21 januari 2011

Det finns alltid de som har det värre - Nya Nimrod MRA4 skrotas

Här hemma i Svea rike så är alla försvarsanställda och försvarsengagerade minst sagt uppriktigt förbannade över hur Försvarsmakten och Svensk säkerhetspolitik hanteras. Politikerna verkar ha skygglappar stora som tefat, och majoriteten av den svenska befolkningen är likgiltiga eller förda bakom ljuset av Bagdad Bob med anhang som ger klartecken i guld att allt är frid och fröjd.

Men det finns de som har det värre.

I Storbrittanien kapas försvaret rejält under det som benämnd SDSR - Strategic Defence and Security Rewiv. Läs gärna ett tidigare inlägg i ämnet. Det skulle kunna liknas med det svenska försvarsbeslutet FB04 där både det ena och det andra av svensk försvarsförmåga och många förband fick stryka på foten under en socialdemokratisk regering.

Nimrod flyglan skrotas

I går meddelade brittisk media att samtliga nybyggda och levererade Nimrod flygplanen av typen MRA4 , samt de som är under konstruktion skall skrotas på måndag.

Det handlar alltså inte, som många kanske önskat, att de ställs i malpåse i väntan på bättre ekonomiska tider? Men så blir det med andra ord inte alls. På måndag kommer man att bogsera de helt nya och toppmoderna flygplanen till en avskild plats på flygbasen RAF Kinloss i Skottland och helt enkelt hugga upp dom i bitar. För att det inte "ska sticka i ögonen på personalen" så kommer man att dölja processen bakom pressenningar.

Brittiska media är dock inte lika lättlurade och ointresserade av försvarsfrågor som jag ofta kan uppfatta att svensk media kan vara. Mycket sannolikt beroende på bristande komptens hos journalister. För britterna är Royal Navy och Royal Air Force så folkförankrat, och befolkningen följer med stort intresse och engagemang vad som händer.
The destruction of the Nimrods is also happening before the Commons Defence Committee has a chance examine the strategic implications of their loss.

Questions are also being asked why it has been chosen for the scrap heap as it will be Britain’s most modern 21st century aircraft with a wide range of capabilities as it can spy as well as drop bombs and missiles. It was also scheduled to play a key counter-terrorism role in the 2012 Olympics.
Nimrod MRA4 projektet om nio flygplan har hittills kostat skattebetalarna 4 miljarder pund (44 miljarder SEK = 44  tusen miljoner kronor = mer än en svensk försvarsbudget/år). Det är också lika mycket som tre av NASAs rymdfärjor kostat.

I samband med beslut om skrotningen av dessa flygplan har man anmält regeringen för grov vandalism på statlig materiel. Många civila är också upprörda då Nimrod flygplanen också nyttjas inom sjöräddningen.


"Detta kommer att utsätta Storbritanniens Homeland Security", säger ordföranden i Woodford Unite fackliga gren. "Folk kommer att p.g.a förlusten av dessa SAR-resurser.

"De rusar igenom detta, eftersom de kommer att bli oerhört generad om något hänt och vi fortfarande hade Nimrod i hangarer. Ta bort dem kommer inte längre förlänger argument för att hålla dem."


Läs gärna Chefingenjörens tidigare inlägg om förmågeglappet som skulle uppstå när Nimrod MR2 avecklades innan MRA4 blev operativ. Nu blev det istället ingenting.


Royal Navy reduceras nu också kraftfullt

Hangarfartyget Ark Royal blev i dagarna utrangerad. Samma öde har redan mött HMS Invincible och kommer att möta hangarfartyget HMS Illustrious runt år 2014. Därmed står Britterna med stor sannolikhet helt utan hangarfartyg under ett antal år.

Ytattackflottan reduceras till totalt 19 fartyg. Samtliga Type 22 fregatter och Type 42 jagare (många bekantskaper för Svenska flottan) utrangeras nu helt. Den sista av Type 22 fregatterna HMS Chatham gör nu sin sista avskedsresa. Endast 13st Type 23 fregatter och 6st av de nya Type 45 jagarna blir kvar.

Ett av amfibietransportfartygen av Bay-klassen utrangeras och går till försäljning.

Relativt sett så finns det de som har det värre....

20 januari 2011

Bagdad Bob igen.


SvD har gett ett nytt namn till vår käre försvarsminister. Sveriges egen Bagdad Bob blev det nya namnet tydligen. För den som trodde SvD var först att konstatera detta faktum, så har ni fel. Någon annan gjorde det redan i november. Se bara här. :)

Dagen efter detta så skriver Tolgfors ett blogginlägg på sin icke kommentarbara blogg, ett inlägg som jag tycker är både klokt och välskrivet..... till en början....

Generellt är det så att försvarets uppgift ska styra dess utgift. Uppgift och utgift måste mötas. Pengar anslås efter inriktning, dimensionering och politikens uppdrag till Försvarsmakten.

En omvärldsbeskrivning och en säkerhetspolitisk analys, där inte minst närområdet och utvecklingen i Ryssland är centrala delar, görs först. Utifrån denna analys dras slutsatser kring försvarets inriktning och dimensionering. Andra aspekter kring materiel kan likaledes analyseras. I det arbetet kommer synen på försvarsanslagens storlek efter 2014 att falla ut.

När man närmar sig slutet av inlägget så förstår man åter igen att vår försvarsminister inte förstår helheten och sammanhangen.

2010 bedöms försvarets ekonomi ha varit i bra balans, även om bokslutet ännu ej är klart. Med andra ord, uppgift möter idag utgift tämligen väl.

Här brinner säkringarna i mitt huvud snart. Målet är då enligt försvarsministern att hålla budgeten. Något som min kollega Commander också konstaterat. Det första kloka resonemanget i ett och samma blogginlägg glömdes med andra ord bort efter ett tryck på retur-tangenten.

Snälla Sten Tolgfors - Att Försvarsmaktens ekonomi under föregående år är i balans, är INTE likställt med att uppgiften möter utgift. Sverige har ett försvar med en numerär som de flesta numera hånskrattar åt. Alla förbandstyper benämns numera i singular, eftersom det i stort sett finns bara ett (1) förband av samma slag. På det förbandet finns det med stor sannolikhet både brist på, för uppgifterna, rätt materiel och personal.

Det finns två möjliga orsaker till att svensk förmåga att försvara Sverige och sveriges intressen knappt existerar. Precis som den eminente Wilhelm Agrell på ett vetenskapligt sätt redovisar i sin bok fredens illussioner.

1. För lågt försvarsanslag
2. För dåligt disponerande av det befintliga anslaget
Alternativt en kombination av de båda.

Snälla Sten Tolgfors, radera de sista raderna i ditt inlägg, och gör precis som du inledningsvis skriver.
Gör en grundlig omvärlds- och säkerhetspolitisk analys, där inte minst närområdet och utvecklingen i Ryssland är centrala delar. Därefter ge en inriktning om VAD Försvarsmakten skall klara av, och dimensionera I VILKEN OMFATTNING detta skall göras. Bestäm sedan vilken summa pengar i anslaget som krävs för detta.

17 januari 2011

Kämpigt läge Tolgfors(m)


Som bekant är det full fart på Folk & Försvar i Sälen även om årets agenda kändes något märklig precis som bloggkollegan Borneo skrev för någon dag sedan. Farhågorna att inte det nya personalförsörjningssystemet och avskaffande av värnplikten skulle diskuteras alls, behövde vi inte oroa oss för speciellt länge. Media hjälpte verkligen till att sätta den punkten på agendan.

Försvarsminister Tolgfors, som jag tidigare har utnämnt till en mästare på att bilda dimma av samma kaliber som en gammal robotbåtsmaskinist, gör det nu igen. Nu försöker allt slätas över genom att framställa allt som frid och fröjd. Det är ju faktiskt sju sökande till varje plats.......

I ett gästinlägg hos Wiseman så ger "trupparen" sin version av hur det egentligen står till med de där sju sökande till varje befattning.

7 sökande till varje plats, säger han. Vad spelar det för roll när tre av dessa egentligen inte vill söka utan bara slängde i väg något för sakens skull. När en har ett kriminellt förflutet. En är rygg skadad sedan tidigare och en inte ens genomfört värnplikt. Den sista har så dåliga vitsord ingen vill ta i honom med tång. Försvarsministern har inte koll. Men han är nog också lurad.


Vidare i ämnet så kan jag ärligt påstå att jag inte är någon större anhängare av socialdemokrater och deras partipolitik. Men jag måste i detta läge ändå medge att försvarutskottets ordförande Håkan Juholt (s) nu i detta nu framstår som som den enda trovärdiga politikern som verkligen ser genom Tolgfors dimmor och konstaterar kalla fakta.

I en intervju på SVT så talar han klarspråk och deklarerar att riksdagen inte skall ses som något rundningsmärke i den här frågan. Han lovar vidare att riksdagen skall "tillse" att försvarsministern (och då indirekt Försvarsmakten/Skipper) verkställer besluten. Ord och inga visor med andra ord. Frågan är nu om vår pansargeneral möjligen får en kavajhytt utan kaffe hos försvarsministern när delegationerna är åter i Stockholm?

I det större perspektivet så anser jag att även Juholt och samtliga riksdagspartier är på fel spår när man som vanligt gör en Svensk mellanmjölkslösning på hela GSS försörjningen. Man vill ha ett yrkesförsvar , men ändå inte. Man vill inte ha värnplikt, fast man ändå vill ha det ungefär så - med en del av personalen..... Man vill ha yrkesförsvar  - fast bara så där en 25%.... Resten ska vara tillfälligt kontrakterade  - som i praktiken blir ungefär som en värnpliktig - fast sämre....

Vilken soppa. Landet mellanmjölk och lagom har gjort det igen!
Nu ser läget som sagt mörkt ut för Tolgfors och ÖB. Båda försöker släta över saken. Den senare av dem med hjälp av de andra generalerna i FML.


Jag ställer mig två stora frågor när jag tar del av allt detta.

Den första är, hur Försvarsmakten skulle kunna hantera en större beredskapshöjning i riket de närmaste åren innan man trollat fram de där tusentals kontraktsanställda soldaterna som saknas ur någon sorts pandoras ask?

Den andra frågan är hur man (politiker och försvarsmaktsledningen) nu tror att man skall kunna locka till sig de där sjömännen och soldaterna man verkligen VILL kontraktsanställa när man långt i från matchar lönerna mot de kompetenser man söker? Jag är rädd för att man enbart kommer att locka till sig arbetslösa individer utan någon eftertraktad utbildning i bagaget, och utan någon arbetslivserfarenhet som nämnvärt kan matchas mot kravspecifikationen. De man egentligen vill rekrytera har andra mer välbetalda jobb (mer än 17.000:-/mån), studerar eller har familj, vilken man absolut inte kan försörja på tidigare nämnda lön.

Var ska detta sluta.....

Se även det verbala kriget mellan Juholt (S) och Tolgfors (M) i Sälen på TV4

I samma ämne:
Chefingenjören
Wiseman
Försvar & Säkerhet
Sinhue
SvD 1
SvD 2
DN
Expressen
Aftonbladet 2 3

Svensk sjömålsrobot - Del 1 (Uppdaterad)


Detta inlägg kommer att bli det första av tre som kommer att avhandla den yttersta av förmågorna av väpnad strid till sjöss - strid med sjömålsrobot, och de framtida frågetecken som finns runt detta. Fokus kommer att ligga på Sverige och den svensktillverkade sjömålsrobotsystemet RBS-15.

Den första delen kommer att behandla historik och vägen framåt mot RBS-15. Det andra inlägget kommer att avhandla hur läget ser ut i dag. Det sista inlägget avhandlar framtida sjömålsrobotförmåga inklusive visbysystemet. Inläggen kommer att vara av allmän karaktär och helt och hållet baseras på öppen information.

Del 1 - Svensk robothistoria och vägen till RBS-15

Det robotsystem mot sjömål vi har i Sverige i dag, RBS-15, härstammar i rakt nedstigande led från en felnavigerad tysk robot under andra världskriget för snart 70 år sedan. Närmare bestämt 1943, då några tyska s.k. lufttorped av typen V1, av misstag ramlade ner utanför Karlskrona och i Ystad. Dessa tog man självklart hand om, och med stort intresse så analyserades dessa. SAAB och dåvarande STAL var tidigt med i detta, och fick uppgiften att tillverka en motsvarande lufttorped. De första prototyperna, RB310 och RB311 provsköts redan 1946 i Karlsborg.

Utvecklingen ur V1 fortsatte, och den första serietillverkade sjömålsroboten blev sedan RB 315 som också blev den fösta att baseras på fartyg. Det blev jagarna Halland och Småland som fick denna robot ombord. Detta skedde under 50-talet. Även en motsvarande robot för kustartilleriet konstruerades också med beteckningen RB 316. Av dessa båda typer konstruerades totalt ca 200 robotar. Projektet lades ned 1957 av dåvarande robotbyrån till förmån för att lägga all kraft på tillverkningen av flygvapnets attackrobot RB 304, som sedermera vidareutvecklades och fick namnet RB 04. En flygburen sjömålsrobot som blev huvudbeväpning på A32 Lansen, senare även på AJ37 Viggen.

Rb 315 på jagaren Småland och Rb 304 (Rb 04) på A32 Lansen

Att man lade ner projektet med RB 315/316 satte marinen minst sagt på pottkanten. Nu stod man helt utan en framtida robot som var tänkt att bli huvudbeväpning på ytattacken och inom kustartilleriet. Flygvapnet hade tagit allt större "marknadsandelar" inom krigsmakten, och det var flygplan och flygburna robotar man la all kraft, pengar och fokus på.

Marinen tittade då på andra alternativ utanför Sverige, och man fann den fransktillverkade målroboten CT-20 som i Sverige sedan fick beteckningen RB 08. Den ursprungliga roboten hade en minst sagt värdelös målsökare, som fungerade mycket dåligt. SAAB fick uppdraget att licenstillverka och även vidareutveckla roboten. Det förekom även många rena apparatfel på de fransktillverkade apparaterna, något SAAB fick lösa löpande i efterhand.


Rb 08 ombord HMS Småland
 RB 08 blev det första operativa sjörobotsystemet i västvärden ombord på jagarna Halland och Småland. Dessa jagare utrangerades 1984-85.

Det finns en skröna som jag inte känner till sanningshalten i, men den handlade om att man vid ett provskott med Rb 08 från en jagare skulle följa roboten i banan med en J32 Lansen. Som alla vet så är en robots förmåga till att ej bli bekämpad av artilleri, att ha ett rörelsemönster i flygbanan som gör det svårt för en eldledning att följa roboten. I det här fallet var det helt omöjligt för piloten i flygplanet att följa roboten i banan då den studsade och for fram och tillbaka, upp och ner. Det berodde inte på ett avancerat styrsystem i roboten. Det berodde helt enkelt på att styrautomaten och höjdhållaren i roboten var så dåliga.

Jagaren Halland

RB 08 förbandssattes 1966 och fanns i två versioner, en för jagarna och en för kustartilleriet. Roboten hade precis som dagen robot krutbaserade startraketmotorer och en turbojetmotor för drivning i flygbanan. Räckvidden var ca 70km och robotens fart runt 900Km/h. Det fanns planer på att vidareutveckla RB 08 till en B-version med avsevärd utökad räckvidd och med en bättre målsökare. Dessa planer fick strykas p.g.a. kraftiga ekonomiska nedskärningar i försvarsbudgeten 1968, i synnerhet för marinens del som än en gång materiellt fick stå tillbaka till förmån för flygvapnets utveckling. När jagarna avvecklades överfördes flottans robotar till kustartilleriet som där var operativa ända fram till 1995 då de ersattes av RBS-15.


Rb 08 på en KA lavett.



När Sverige går in i 70-talet så hade med andra ord marinen RB 08A operativ och runt 1975 hade Flygvapnet den vidareutvecklade sjömålsroboten RB 04E operativ på AJ37 Viggen. Dessa två robotsystem utgjorde då ryggraden i det svenska invasionsförsvaret, och det var dessa system som skulle sänka eventuella överskeppningsföretag mot Svenskt territorium.

Trots att man nu hade två fungerande system operativa låg man inte på latsidan. Marinen ansåg sig behöva en ny robot för den lätta ytattacken. närmare bestämt till Spica II serien, det som sedermera blev robotbåtarna. Mer om detta längre ner.

Samtidigt beslutade marinen om ett köp av ett antal Norska patrullbåtar, som slutade med hela 16st fartyg som levererades mellan åren 1978-1982. Till dessa fartyg hade man tittat på sjömålsroboten Penguin som sedan fick svenska beteckningen RB 12. SAAB ville vara med i matchen och utvecklade en motsvarande robot med beteckningen RB 8 för patrullbåtarna med många delsystem från flygvapnets RB 04E. Ur detta projekt föddes för framtiden en mycket viktig sak, nämligen tanken på robotfamiljer för både marinen och flygvapnet. Pingvinroboten RB 12 blev till slut den robot som patrullbåtarna bestyckades med.

RB 12 "Penguin" på SH-60 Seahawk

Planerna på en ny tung sjömålsrobot fortsatte. Projektet RB 11, som sedermera utvecklades till Delfin och sedan Delfin II  var ett robotprojekt som SAAB jobbade länge med och genomförde ett antal lyckade provskott. Turerna var många men Försvarsmakten prioriterade i det läget utvecklingen och anskaffningen av plattformar som Spica II, patrullbåtar och en ny ubåt samt att Viggensystemet hade fördyrats.

Nästa projekt som direkt uppföljare var SKA (Sjö, Kust och Attackrobot) som påbörjades 1974. Nu började tiden rinna i väg för framförallt marinen som skulle ha en ny sjömålsrobot operativ till år 1982. Detta var målbilden. Många turer gick mellan FM, FMV och industrin även i detta projekt. Marinen var dock inte alls nöjd, och ville nu köpa en befintlig robot och tof 1976 direktkontakt med US Navy för att undersöka möjligheterna att i stället köpa sjömålsroboten Harpoon. Ju längre tiden gick, destå mer säkra blev marinen på att köpa Harpoon från USA. 

SAAB kontrade med att presentera en utveckling av SKA-roboten som blev RB 04 Turbo som var en vidareutveckling av flygvapnets RB 04E med en ny turbojetmotor för bättre räckvidd. Marinen hade då redan fått klartecken från försvarsdepartementet och ÖB att köpa Harpoon. Trots detta kämpade SAAB i motvind för att få presentera sin nya robot. Anledningen att marinen blev tvungna att lyssna var att man hade en robot med samma och/eller bättre prestanda än Harpoon, dessutom till ett lägre pris.

Marinen hade bestämt sig. Det skulle bli Harpoon, det var inte tal om annat. Vid ett regeringsskifte i oktober 1978 så sa dock den tillträdande folkpartistiske försvarsministern Lars de Geer att det inte alls är säkert att marinen får som de vill. Man beslutade samtidigt att det nu skulle bli en enhetsrobot för både marinen och flygvapnet. SAAB hade nu påbörjat ett samarbete med Bofors och den nya strukturen SBMC (SAAB Bofors Missile Corporation) som jobbat vidare med roboten beslutade att då ändra namnet till det bekanta RBS-15 för att påvisa att det nu var en utvecklad robot för både marinen och flygvapnet det handlade om.

Den 25 april 1979 beslutade regeringen att uppdra åtr FMV att anskaffa RBS-15 från SBMC.
Detta ledde nästan till upplopp inom marinen. Personalen kallade det stor skandal. På Gålöbasen talades det nästintill om demonstrationer bland officerarna. Marinchefen Per Rudberg hävdade att beslutet skapade en livsfarlig lucka i sjöförsvaret. Flygvapenchefen hävdade att detta beslut skapar problem för flygvapnets planering. Ingen var med andra ord positiv till beslutet. Något som i stort sett alla skulle ångra och snart ändra uppfattning om. men mer om detta i nästa inlägg. Sjömålsrobotsystemet vi har i dag, RBS-15 var således nu en realitet.




Nästa inlägg (Del 2) kommer att avhandla RBS-15 igår och i dag, både inom svenska försvarsmakten och i andra länder. Den sista delen kommer att avhandla framtidens sjömålsrobot och vilka utmaningar som vi står inför inkluderat visbysystemet. 


Uppdaterad 2011-01-17

För den intresserade så finns det åtskilligt mycket mer att läsa om de tyska robotar som under andra världskriget ramlade ner i sydsverige på olika platser. totalt sju stycken robotar ramlade ner här. Sex stycken V1 samt en V2 raket. Raketerna sköts från tyska robotprogrammets anläggning i Peenemünde.

Det stora antalet raketer som slog ned i Sverige gjorde också britterna intresserade, och med påtryckningar så upprättade britterna i största hemlighet en avlyssningsstation i Ottenby på Öland för att avlyssna raketerna som man då trodde styrdes med radiosändare. Syftet var att försöka skapa ett motmedel.

Rapporterna från undersökningarna av V1 robotarna som låg till grund för de svenskbyggda kopiorna offentliggjordes runt 1994 och finns också att se på samma sida.

14 januari 2011

Kustbevakningen omorganiseras

Kustbevakningen ska nu omorganiseras. Något som Försvarsmakten fått känna på den hårda vägen väldigt ofta de senaste 15 åren. Två av fyra befintliga regionala ledningar ska enligt uppgifter avvecklas. Ett beslut i samma anda som avvecklingen av i stort sett samtliga av marinens sjöbevakningscentraler.

I Härnösand, som är en av de utpekade platserna är man oroliga för jobben. Något jag inte ser som någon större risk. Däremot kanske skrivbordspersonalen får förmånen att tjänstgöra mer till sjöss istället ?

Beslutet är ännu inte fattat, men förväntas tas internt inom KBV inom de närmaste månaderna på förslag av en utredare. Syftet med avvecklingen sägs vara att få ut mer personal i operativ tjänst till sjöss, vilket ändå får ses som ett sundhetstecken för organisationen.

Personligen anser jag, precis som jag skrivit ett inlägg om tidigare, att KBV snarast bör bli en del inom marinen av flera olika skäl. Främst av kostnads- och resurssamordningsskäl. Detta är något jag tror både FM och KBV skulle tjäna på.

Jag hittade även ett dokument från 1993 där samordningen mellan FM och KBV framgår. Man funderar på hur aktuellt dokumentet är, och framförallt om detta över huvud taget är känt inom respektive myndighets ledning i dag. Övningar inom ramen för denna samverkan ser man inte direkt dagligen......

SvD
DN

RBS-15

Jobbar med ett längre inlägg om förmågan att bekämpa mål till sjöss med sjömålsrobot. Ett vapensystem som är det yttersta medlet att hävda Svenskt territorium med.

Just nu är det svenskbyggda roboten RBS-15 som är ryggraden i resterna av det nationella invasionsförsvaret. Men hur ska framtiden se ut, och vilka åtgärder behövs vidtagas för att vi i framtiden ska kunna fortsätta att ha en väl fungerande sjömålsrobot?

Återkommer med ett längre inlägg ifrågan framöver.

12 januari 2011

Amfibieförmåga i framtiden?


Fick en kommentar till ett tidigare inlägg om amfibieförbandets oklara framtid.
Jag lyfter fram komentaren med hopp om att debatten om amfibieförbanden kan komma igång igen. En debatt som jag anser kommit i skymundan.

Ska vi fortfarande ha kvar förmågan till strid i skärgårdsmiljö där hav möter land? Är och förblir det en uppgift för ett renodlat amfibieförband? Om förmågan skall finnas kvar, vad skall ett amfibieförband klara för uppgifter, och vilken huvudsaklig materiel och vapensystem måste tillföras eller vidmakthållas och/eller återtagas?

Läs gärna signaturen Anderas syn på hur det fungerade tidigare sett från gräsrotsnivå. Intressant läsning.

Tidigare inlägg om kustartilleriets nedmontering finns att läsa här.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

En sen kommentar angående amfibiekåren (eftersom jag precis upptäckt bloggen) Jag har själv ett förflutet som värnpliktig soldat i amfibiekåren från mitten av nittiotalet och kan kanse bidra med en del tankar kring dess problem och vad som kanske gjorde att utvecklingen gick i stå.

För det första som det nämndes ovan så fanns det betydande problem med att definiera vad amfibieförbandens egentliga uppgift var, man försökte, fritt ur minnet, t.ex. samtidigt hantera funktionerna;

*Traditionellt lätt infanteri (utan transportmöjligheter landvägen)
*Någon sorts marint jägarförband (i meningen underrättelseinhämtning och störande verksamhet bakom fiendens linjer)
*"Shocktrupper" t.ex. för återtagning av skärgård nära transportleder, hamnar eller liknande där fienden kan försöka förhindra egna förbands förflyttning eller understöd.
*Hållande av skärgård för att förhindra fiendes landstigning, förflyttning eller understöd.
*Ytmålsbekämpning med minor, egen lätt robot eller inriktande av eld från rörligt kustartilleri.
*Ubåtsbekämpning med minor
*Skyddsstyrka för det rörliga kustarilleriet.
*"Anti-sabotageförband" för att skydda t.ex. marinens baser. o.s.v.

Amfibiebataljonens organisation var samtidigt uppbyggd ungefär som en vanlig infanteribataljon med centraliserade understödsfunktioner, den förutsattes i princip agera samlokaliserat som en enhet, vilket kan vara väldigt svårt i skärgårdsmiljön. Dels så är det svårt att gruppera mer än en halv pluton, eller ibland en grupp, på varje ställe. Dels sitter de när de väl placerats där fast och kan inte förflytta sig speciellt långt utan båten, definitivt inte till andra delar av plutonen eller bataljonen. Ibland kan det t.o.m vara svårt att gruppera så att man har radiokontakt mellan sig. LV eller understöd av tyngre vapen var bara att glömma.

Grupperar man på större öar eller fastlandet, där det får plats en bataljon utan att de står som packade sillar så tappar de genast både rörlighet och uthållighet eftersom den enda transporten över land sker till fots, bärandes all utrustning. Att t.ex. klampa runt i bergig skärgårdsterräng med full packning och en TKsp 12.7 går inte snabbt och är närmast livsfarligt även i fredstid.

Kort uttryckt kan man säga att logistiken och ledningen fungerade inte ens i bästa fall för någon av uppgifterna ovan, de kunde inte hantera de många och utspridda grupperingarna och dessa kunde inte heller agera självständigt.

Som ett resultat av både organisationen i sig, utbildningens upplägg och traditioner/rivalitet inom bataljonerna så var det dessutom vattentäta skott mellan plutonerna, grupper och funktioner inom bataljonen. Soldaterna i en och samma båt kunde t.ex. ha fyra olika närmaste högre befäl varav inte någon av dem fanns i samma båt eller ens i närheten. Mycket av den gemensamma utrustningen var både hyfsat modern, ganska bra och genomtänkt, men uppfyllde tyvärr bara en väldigt begränsade del av de förväntade uppgifterna. Den var också ytterst sällan gripbar när den behövdes, bl.a. som resultat av logistik och ledningsproblemen.

Soldaternas personliga utrustning var iofs väldigt bra jämfört med många andra förband, men tyvärr inte alls lämpad för kustmiljö. Oavsett hur många plastpåsar man packade in sakerna i så var förstärkningsplagg, sovsäck mm. ofta dyngsura med saltvatten redan efter några timmar och förblev så tills man kom tillbaka till logementet igen. Nu var det sällan så att det var något större problem eftersom all utrustning utom det man ständigt bar på sig ändå försvann på något mystiskt sätt i övningarnas början och kanske dök upp igen när de avslutades. I bästa fall hade man oavsett övningens längd de kläder, mat och ammunition som gick att få ner i den lätta stridspackningen att tillgå.
/ Andreas

10 januari 2011

Marinens materielutgifter och personalförsörjning


I ett inlägg på den eminenta bloggen Försvar & Säkerhet så skriver i dag Helge Löfstedt ett inlägg rörande marinens utgifter för förbandsverksamheten och jämför detta med Danmark och Finland.

Skrämmande siffror, men det var något de flesta redan befarat eftersom vi på senare tid fokuserat på att ligga på teknikens framkant och bygga teknikdemonstratorer (Visbykorvetter) i stället för att bygga konventionella och väl fungerande stridsfartyg med beprövad teknik.

Vad det gäller den danska flottan så har jag i ett tidigare inlägg konstaterat att Danmark har en helt annan syn på hur materielförsörjningen skall ske. Man bygger rejäla saker, på beprövad teknik. Ledtiderna från beställning till operativt fartyg ligger på runt sex år jämfört med Sveriges 20 år, och vi har fortfarande inte något annat än en kanonbåt.

Det som dock inte framgår i Löfstedts jämförelse, är vad som ingår i begreppet anslag för "förbandsverksamhet" för respektive nation. Där finns det förvisso möjlighet till stora skillnader beroende var man av budgettekniska skäl placerar olika kostnader.

I Annicka Engbloms tidigare inlägg på samma bloggplats så diskuteras de nedskärningar i personal som planeras i samband med IO14 och för marinens del, den s.k. Basorg 13.

I inlägget pekar Löfstedt på att man måste hushålla med resurserna. Ja, det ska man självklart göra. Men här anser jag Löfstedt är helt fel ute, när han tar upp personalen och personalkostnader som en möjlig budgetregulator för att frigöra mer pengar för förbandsverksamheten. Jag vet inte vilken bild Löfstedt har av dagens marin, och hur förbandsverksamheten med dess brister ser ut? Jag kan nästan garantera att det inte finns någon personal inom marinen som bara går och slår dank. Snarare tvärt om. Det råder i dag stora vakanser på samtliga marina förband och skolor. Fartyg få läggas till kaj, och kurser får ställas in p.g.a. att det saknas personal överallt, och på alla nivåer.

Att då antyda att man ska kunna spara in på personalkostnader - inom marinen - ter sig då näst intill som ett hån mot all personal som sliter för att få sin verksamhet på sin arbetsplats att överhuvudtaget fungera.
Nej, Annicka Engblom har helt rätt i sitt inlägg som jag citerar här.

Men - redan idag är antalet personal inom Marinen ytterst ansträngd och redundansen närmast obefintlig. Redan idag är det knappt att Marinen lyckas fylla besättningslistorna, då det åtgår personal till att besätta lärartjänster på Sjöstridsskolan (SSS), utföra bemanningsuppdrag i Högkvarteret och delta i övningar och internationella uppdrag. Allt detta ska utföras, det ingår i kravställningen, men med otillräcklig personaltilldelning måste ändå något av detta stryka på foten.

Det förslag till personalramar i IO14 som nu ligger för handen för Marinens del är en reducering av 400 tjänster. När den informationen kom till min kännedom studsade jag högt. Om det så bara handlar om halva antalet, 200 tjänster, motsvarar det ungefär besättningarna för två kustkorvetter och tre minjaktsfartyg. Och då är inte höjd tagen för sjukfrånvaro, föräldraledighet eller annan frånvaro.

Vem som helst inser ju att det här inte håller. Marinen biter ju redan idag på nagelbanden.

Vad avser materielförsörjningen så delar däremot Löfstedts slutsatser att man måste bli mer effektiv och nyttja det vi redan har på ett bättre sätt genom modifieringar och livstidsförlängningar. Man måste nu släppa konceptet vi levt med under lång tid att utveckla och köpa "det bästa och det dyraste" till förmån för att i stället köpa beprövad teknik som är lämplig för aktuellt användningsområde här och nu.

Stora utmaningar som kräver att man tänker om. Något som egentligen borde gjorts redan för många år sedan. Nu sitter vi dock där vi är och vi får nu i stället göra det bästa av saken. Men att ytterligare reducera antalet huvuden inom marinen är INTE lösningen på problemet!

8 januari 2011

Ny marinblogg

Hälsar en ny bloggkollega Klart skepp välkommen till gemenskapen.
Det kommer bli intressant att följa utvecklingen här.
Nu gick vi mig veterligen, helt plötsligt från ingen, till fyra bloggar med fokus på marinen på relativt kort tid.

Jag konstaterar även att chefingenjören har uppmärksammat detta på ett bra sätt och dragit några egna slutsatser i frågan som jag helt instämmer med.

Välkommen!

5 januari 2011

Chefsrotation inom marinen

Det blev precis som väntat i marinens chefsdraft.

Amiral Anders Grenstad till Korea.
Amiral Jörgen Ericsson till USA
Kmd Jan Thörnqvist blir ny marininspektör
Kmd Jonas Haggren blir ny C Prod Marin
Kmd Håkan Magnusson blir ny marinbaschef
Kmd Erik Andersson blir ny chef för sjöstridsskolan

Mina spekulationer redan i november visade sig stämma rätt bra.
Läs även BLT.

Cheferna för 3.sjöstridsflottiljen, 4.sjöstridsflottiljen och amfibiregementet blir med all säkerhet kvar. Det har dock undgått mig vem som blir ny chef för ubåtsflottiljen. Någon läsare kanske kan hjälpa till med det svaret?

3 januari 2011

NATO länder oeniga om ryska Mistralafären

Som väntat höjs nu röster inom NATO över den Fransk-Ryska Mistralaffären, en affär som går till historien som den första stora försvarsmaterielaffären mellan Ryssland och ett NATO-land.

Att ett NATO-land som Frankrike skulle sälja krigsmateriel till Ryssland, hade för ett antal år sedan varit helt otänkbart. När nu Ryssland bestämt sig för att rusta det föråldrade försvaret till något toppmodernt och dessutom med stora volymer så känns det minst sagt märkligt att ett NATO-land väljer att stödja den utvecklingen.

Men det hela handlar förstås i första hand om pengar. Ett antal fartyg av MISTRAL klassen skapar åtskilliga arbetstillfällen för ett land som har stort behov av att sysselsätta sin industri. 1000 Franska varvsarbetare bedöms sysselsättas under minst fyra år för byggnationen av de två första fartygen som beräknas kosta Ryssland 655 miljoner dollar per styck.

Tidigare har ett antal amerikanska senatorer och kongressledamöter haft synpunkter på Frankrike rörande den eventuella affären. När nu köpet blev officiellt på självaste julafton, så har även de baltiska staterna reagerat officiellt mot Frankrike. Man anser att det är fel av ett EU och NATO land att skapa oro och osäkerhet hos ett annat EU / NATO-land genom affären.

"I think this is a mistake," Lithuania's Defence Minister Rasa Jukneviciene told reporters.

"This is a precedent, when a NATO and EU member sells offensive weaponry to a country whose democracy is not at a level that would make us feel calm."
"Of course, for countries around Russia, this is not pleasant news. It's definitely not the Christmas gift we would have liked to receive," Jukneviciene said.

Det råder många oklarheter var de fyra fartygen kommer att baseras. Det finns däremot ett antal teorier.
Att de två första fartygen kommer att tillföras ryska stilla havs-flottan respektive norra ishavsflottan råder det inte mycket tvekan om. Var de tvåa andra fartygen, som troligtvis delvis kommer att licenstillverkas i Ryssland kommer att baseras är den stora frågan.

Det finns två olika huvudteser, där den första baseras på att Ryssland som har fyra flottor (Northern, Pacific, Black Sea och Baltic fleet) självklart kommer att erhålla ett fartyg vardera. Den andra tesen säger två fartyg vardera till de stora havsflottorna, Norra flottan och Stilla havsflottan.

Huvudsyftet med Mistral-fartygen för Rysslands del sägs inte heller vara för landstigning. Istället är det främst i funktionen som ledningsfartyg och som flytande helikopterbas. Med det argumentet skulle alternativet ett fartyg till varje flotta vara rimligt. Det som talar emot att Svarta havs flottan och Östersjöflottan skulle få dessa fartyg tillförda är främst att vi pratar om innanhav där den strategisk betydelsen, ur Rysk synvinkel, blir något annorlunda. För Svarta havsflottan så har man dessutom problem med Ukraina, där man har en överrenskommelse att ej basera fler fartyg i Sevastopol.

Personligen tror jag inte vi kommer att få se ett Mistralfartyg baserat i närområdet, lika lite som vi tidigare har sett större atomubåtar, Kirovkryssare och de större ryska jagarna permanent baserade i Östersjön. Men man ska nog aldrig vara helt säker på var utvecklingen tar vägen.

Läs även Cornucopia och Wiseman i samma ämne.

2 januari 2011

Svenskbyggt stödfartyg på piratjakt för Royal Navy

RFA Diligence som i normala fall ingår i royal fleet auxiliry (stödenheter för Royal navy) som reparationsfartyg genomför nu istället en insats i TF150 regi utan för Afrikas kust. Något som tillhör ovanligheterna för dessa fartygstyper.


CTF-150 is the counter-terrorism and maritime security mission of Combined Maritime Forces (CMF), a global maritime partnership tasked with promoting security and stability in Middle Eastern waters.


Fartyget har enligt uppgifter gjort mycket nytta i området med uppgifter som spaning och havsövervakning i dessa pirat och smugeltäta områden. Fartygschefen Captain Philip Hanton RFA, säger själv:

Diligence is first and foremost a repair ship. Her workshops and maintenance facilities help sustain the worldwide reach of the Royal Navy. However, the Royal Fleet Auxiliary is nothing if it is not versatile. For Diligence, multi-national maritime security operations are a completely new role and I’m proud of how we have adapted to fulfill this innovative tasking.
Svergie var faktiskt före i spåret att använda stödfartyg i den här rollen, då man använde HMS Trossö för liknande uppgifter i Adenviken under del av tiden. En enkel slutsats man kan dra är att allt flytande av någorlunda storlek, med någon form av spaningssensor kan göra nytta i lågkonflikt, och lågintensitetsoperationer av den här sorten.


En annan intressant historia runt just det aktuella fartyget RFA Diligence är att hon är svenskbyggd, nämligen på Öresundsvarvet i Landskrona 1981 för Stena som arbetsfartyg vid oljeplattformar i Nordsjön. Fartyget som då hade namnet Stena Inspector blev så gott som omedelbart inhyrt av Royal Navy i samband med Falklandskriget som "Battle Damage Repair Ship". Efter kriget, och fartygets återkomst till England så köptes hon av MoD, och blev då RFA Diligence.

Fartyget har sedan dess även varit med under Gulkriget 1990, samt gjort flertalet återbesök vid Falklandsöarna under åren, och varit delaktig i hjälparbetet efter Tsunamikatastrofen.

En svenskbyggd dam som varit med om det mesta och på platser över hela världen.