Visar inlägg med etikett KA. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett KA. Visa alla inlägg

30 juli 2013

Sverigedemokraterna måste förtydliga vad man egentligen menar och hur man räknar!



Sverigedemokraterna har i sitt försvarspolitiska program och i sin tidigare höstbudget lagt fram ett eget förslag på hur man ser på utvecklingen av Försvarsmakten. I grunden är det mycket positivt att partiet vill stärka försvarsförmågan och tillföra åtskilliga miljarder till försvarsbudgeten. Men för trovärdighetens skull måste partiet förklara detaljerna runt detta, och hur man egentligen har räknat för att alla förslag ska rymmas inom den budgetram man föreslår. Den viktigaste frågan att förklara blir hur man avser genomföra ett uttalat återtagande av nedlagda och avvecklade regementen som i dag hyser civila bostäder och annan verksamhet.

Jag skev under Almedalenveckan ett kort inlägg om Sverigedemokraternas försvarspolitik. Med anledning av ett blogginlägg på deras hemsida runt återtagande av alla fem regementsområden som huserat kustartilleriregementen, samt efter en diskussion med deras twitterkonto Lantvärnet under dagen så avser jag här komplettera med ytterligare ett kortare inlägg.

I höstbudgeten skriver Sverigedemokraterna följande rader om Marinen (min fetstil).
Marinen har ett behov av såväl en förstärkt regional indelning som förnyade materielsystem på sikt. Vi föreslår därför att Marinbas Öst (Berga), Marinbas Väst (Göteborg) samt Härnösand och Fårösunds Marindetachement bör sättas upp. Marinbas Öst (Berga) bör sättas upp för att utbilda till kustartilleribrigader. Kustartilleribrigaderna bygger på värnplikt och dubbel organisation (freds-/krigsorg.) medan övriga marinen bygger på anställda och kontrakterade.
Sverigedemokraterna vill alltså återuppbygga ett antal kustartilleribrigader. I sak anser jag det relevant om man tar bort orden artilleri och brigader och i stället ersätter det med robot och batterier. Man bör också förklara måste förklara varför man anser sig behöva en "Marinbas Öst" för utbildning? Men det är egentligen en helt annan diskussion.

På ett av deras senare inlägg på bloggen Lantvärnet efter ett besök på numera nedlagda KA 3 i Fårösund under Almedalenveckan skriver man följande (min fetstil) vilket är det som föranleder detta inlägg.
Mikael Jansson och David Lång besökte tillsammans med flera ledamöter i försvars och säkerhetspolitiska rådet under almedalsveckan det sedan år 2000 nedlagda kustartilleri regementet KA 3 på norra Gotland, Fårösund. Vi fick där en bra guidning av en fd officer vid KA 3 och numera pensionär som berättade om hur området har nyttjas även efter nedläggningen.Byggnaderna är i mycket gott skick, inklusive varvet där bl.a stridsbåt 90 byggdes. Endast mindre förändringar har gjorts vilket underlättar återtagandet av regementet. 
Sverigedemokraterna budgeterar för återuppsättning av kustartilleriet rörliga delar. Vi vill ha ett RBS 15KA kompani på Gotland, uppsätta 3 KA brigader samt återta de fem regementsområdena som KA har haft.

De sista raderna är extra anmärkningsvärda. Man vill alltså återta de fem regementsområderna som Kustartilleriet har haft och där merparten är sålda och hyser annan civil verksamhet eller bostäder. Här faller trovärdigheten i uttalandet fullständigt i mina ögon. Bara genom att googla lite på internet kan man snabbt komma fram till att det i praktiken skulle vara omöjligt att genomföra detta.

KA1 Vaxholm, där har i stort sett hela kasernområdet byggts om till 450 bostäder samt Bed&Breakfast och en hel del annat. Man har även anlagt en hamn för fritidsbåtar på området. På Berga där Amf 1 nu huserar är de flesta bygganderna antingen i användning av förbandet eller 4.Sjöstridsflottiljen. Vissa byggnader är utdömda av miljö-/hälsoskäl. Det skulle krävas åtskilliga miljoner i investeringar för att kunna ta emot och utbilda så stora volymer som nya kustartilleribrigader skulle komma att utgöra.

KA2 Karlskrona köptes av Vasallen efter nedläggningen 2000. Där har inga bostäder byggts, men i stället ishallar och tennishallar m.m. I de gamla kasernerna huserar olika friskolor och företag.

KA3 Fårösund, Här har kommunnen planer för mer eller mindre hela det f.d. militära området. I mars 2000 beslutade riksdagen att lägga ner KA3 Fårösund. KA3 Vasallen fick i uppdrag att utveckla området som en ny civil del av Fårösunds samhälle. För något år sedan avvecklades och såldes Försvarsmaktens hamn i Fårösund.

KA4  Göteborg finns kvar som militärt område. I dag finns även andra myndigheter som huserar inne på området så som Rekryteringsmyndigheten, Hav&Vattenmyndigheten, Polisen och Kustbevakningen. FömedC nyttjar en stor del av de gamla lokalerna. Inte ens här är det bara att flytta in och köra på i gamla hjulspår trots att området är kvar i Försvarsmaktens hägn.

KA5 Härnösand. Här planerar kommunen bostäder och företagsverksamhet. Vid kusthöjden finns nu en företagsby. Mer information om hur det ser ut i dag vid f.d. KA5 krävs dock för att ge en helhetsbild av läget där.

Man kan konstatera att det kommer bli svårt för Sverigedemokraterna att förverkliga sina föreställningar om att återta samtliga fem regementsområden som Kustartilleriet tidigare nyttjat om man inte avser att kasta ut hyresgäster, avhysa myndigheter, skolor och företag samt riva nybyggda idrottsanläggningar? Tyvärr faller trovärdigheten runt partiets uttalade ambitioner runt försvarspolitiken när man så tydligt, trots de nuvarande förutsättningarna, går ut och påstår att man ska återta dessa områden?

Ska man i stället bygga nya regementen på annan plats med nya övningsområden så medför detta självklart astronomiska kostnader. Om man avser att återköpa platser som Fortifikationsverket sålt av för en spottstyver då riksdag och regering inte längre ansett att man behöver, så kan man rent hypotetiskt givetvis räkna med att få återköpa samma områden för helt andra summor.  

Att lokalhyror redan i dag håller på att sänka Försvarsmakten vet vi sedan tidigare då miljardhyror redan nu tär på förbanden. Det har däremot visat sig vara svårt att få fram exakta siffror för hyreskostnader vid respektive förband då den detaljredovisningen saknas i Försvarsmaktens budgetunderlag såväl som i Försvarsmaktens årsredovisning eller Fortverkets årsredovisning Som några exempel på vad det bara kostar att nybygga lokaler och drifta militära regementen och anläggningar så kan jag ge ett axplock.

Anslutning av örlogsbasen Berga till kommunalt vatten och avlopp kostade 35 miljoner. En ny spolhall i Boden kostade 25 miljoner. Hyran för HKV på L24 ligger på 109 miljoner och Tre Vapen 37 miljoner. Centrallagret i Arboga kostar årligen 59 miljoner i hyra. Här pratar vi alltså om enstaka byggnader och delsystem. Man kan då bara föreställa sig vad fem återuppsatta regementen skulle kosta att bygga/anpassa och vad detta skulle innebära för Försvarsmaktens kostnader.

Sverigedemokraterna och twitterkontot Lantvärnet har lovat att reda ut begreppen och förklara hur man har tänkt när man lovade att återta alla fem Kustartilleriregementen, men även hur man avser att finansiera uppsättningen av nya förband med tillhörande områden och lokaler tillsammans med alla andra satsningar man avser göra på försvaret. Till detta kommer även hur man avser lösa personalförsörjningsfrågan av såväl GSS, ev värnpliktiga samt rekrytering av officerare till dessa förband. Personalförsörjningen är som Wiseman beskrev i ett mycket bra inlägg - minst sagt beklämmande.

Det är glädjande att Sverigedemokraterna har stora ambitioner med Sveriges försvar. Men för trovärdighetens skull måste man ha täckning för det man skriver och det påstår man ska göra. Det ska därför bli intressant att se hur man räknar och hur partiet tänker runt dessa frågor.

26 juni 2012

Var finns amfibiebrigadernas ArtE 740?

På Försvarsmaktens internetsida kan man (2012-06-27) hitta följande information.
ArtE 740 kommer att utgöra kärnan i amfibiebrigadernas spanings- och ledningssystem för spaning mot såväl yt- som luftmål och med kapacitet för samverkan med sensorer, som ingår i andra typer av förband.
Radarsensorn i ArtE 740 är baserad på den nya generationen av spaningsradar och kan genom tillämpning av senaste teknik med hög precision särskilja stora och små mål samt vattenuppkast.
 Systemet, som monteras i splitterskyddade terrängfordon, kännetecknas av hög rörlighet i kombination med gott skydd mot olika former av vapenverkan och elektroniska störningar.
 ArtE 740 är också väl lämpad att användas i insatsstyrkor i internationell miljö.

Här har man sannolikt inte redigerat innehåll på ett bra tag.

För det första så finns det inga amfibiebrigader inom Försvarsmakten, inte ens i singular. Det har aldrig ens funnits någon amfibiebrigad mer än på papperet, och det var innan 2004 då brigadstrukturen skulle benämnas just Amfibiebrigad 04. ArtE 740 skulle enligt planen ingå i ett sensorkompani inom brigaden.

Amfibiebrigaden kommer att vara ett unikt förband för underrättelseinhämtning
med radarsensorer. Brigaden tillförs radarsensor ArtE 740 som är en flerfunktionsspaningsradar för upptäckande av luft-, mark- och ytmål. ArtE 740 skall bl a leda indirekt eld och sända måldata till luftvärnsförbanden. Samtliga ArtE 740 leds och samordnas för att minimera verkan av motståndarens störning och signalsökande robotar (SSRB).

Systemet bygger på att en AMB Giraffe PS-740 radar från Ericson Microwave placeras på det tyska 5-hjuliga splitterskyddade fordonet Piranha IIIC. Samma fordon levererades även som brigadledningsvagn avsett för amfibiebrigaden. Oklart i hur många exemplar just ledningsvagnen fanns/finns?

ArtE 740 planerades att levereras i sex exemplar till Försvarsmakten, men uppgifter gör gällande att endast fem exemplar levererades till FMV. Inget av dessa fordon är enligt uppgift levererat till Försvarsmakten p.g.a. omfattande förbandsnedläggningar och omstruktureringar (FB-00 och FB-04).

Från början var systemet avsett för spaning/eldledning inom kustartilleriet. När kustartilleriet avvecklades skulle fordonen användas inom amfibiesystemet (oklart till vad). När amfibiebrigaderna aldrig förverkligades fanns planer på att ArtE 740 skulle användas inom marinens sjöinfobataljon som mobila enheter för att vid behov kunna bidra till den nationella sjölägesbilden. Ett mycket bra användningsområde då fordonen är mycket snabba att gruppera och kan förflyttas snabbt. Fasta radarstationer går i bland sönder och då hade det varit önskvärt att snabbt kunna placera ut en mobil sådan för att täcka upp luckor i radartäckningen. Men så bra blev det förstås inte.

Ledningsvagnarna (de utan radar) har dock kunnat observeras inom projektet Artdemo, senare Bekdemo för ett antal år sedan.

Var de fem ArtE 740 finns i dag är mer oklart. Det finns dock tydliga indikationer på att några av dessa (förmodligen två) är uthyrda/sålda via FMV till Australien där armén använder dessa för "force protection" av baser. Främst för att lokalisera fientlig artillerield/granater? Se artiklar här och här samt en pressrelease från SAAB som modifierat minst ett (förmodligen två) system för Australien.


Detta system hade gjort sig alldeles utmärkt även i "den nya Försvarsmakten". Systemet hade företrädesvis kunnat användas på Gotland tillsammans med luftvärns- samt kustrobotförband som det tidigare skrivits om på denna blogg rörande behovet av försvarsförmågor på Gotland. Fordonen har hög rörlighet, är snabba att gruppera samt är lätta att dölja då de inte används. Dessutom så finns (fanns) de redan i svenska statens ägo, om än i FMV:s regi.

Än är det förmodligen inte försent, men då det kräver politiska vilja, ett säkerhetspolitiskt helhetsgrepp, samt tillförda medel i form av pengar och personal så är nog tyvärr förhoppningarna om att se ArtE 740 i Försvarsmaktens regi relativt små.

Har du mer info om systemet, var de finns i dag, eller något annat intressant att bidra med så lämna en kommentar.


UPPDATERAT: ArtE 740 står tydligen i ett förråd på Muskö. Används ej!

3 januari 2012

Uppdaterad: Var tog materielen vägen? - Kustrobotbatteri RBS-15KA


Detta inlägg blir det första av flera i samma ämne. Hur många inlägg det blir beror på underlag och intresse. Inläggen syftar till att bringa lite klarhet i var fungerande försvarsmaktsmateriel har tagit vägen efter dess avveckling och även efter förbandsnedläggningar. Det är mycket materiel som bara har "försvunnit". Materiel som utgjorde en viktig del i svensk försvarsförmåga, men som nu kan vara destruerad, utspridd eller såld.

Första inlägget kommer att försöka avhandla var den materiel som ingick i kustartilleriets tunga kustrobotbatteri tog vägen? För att slutföra denna analys behövs hjälp från er läsare, och i synnerhet de av er som jobbat med systemet på ett eller annat sätt.


Bakgrund
I samband med försvarsbeslutet 1987 planerade man att anskaffa fyra tunga kustrobotbatterier som ersättare för batterierna med RB-08. Belsutet togs definitivt 1989 men ambitionen minskades till att enbart anskaffa ett batteri till förmån för ubåtar av Västergötlandssklass. (Värt att notera att Armén då bestod av ca 30 brigader och Flygvapnet av drygt 20 stridsflygdivisioner).

Förbandet var helt levererat 1995 och gjorde då de första övningarna i full skala med övlt Tommy Erlandsson som batterichef. En artikel om detta finns att läsa i marinnytt (nr 5 / 1995) för den som samlar på dessa gamla fina tidningar.

Förbandet sattes upp av dåvarande KA2 i Karlskrona som lades ned i sin helhet i samband med försvarsbeslutet 2000. Detta innebar att allt rörligt artilleri inom kustartilleriet och tung kustrobotbatteri avvecklades.

Tungt kustrobotbatteri 90, som det benämdes, måste således fått den kortaste livslängden som ett svenskt modert förband någonsin haft. Ett nyanskaffat förband som enbart fick verka under fem år är värt ett eget inlägg som detta, och frågan är var all modern materiel tog vägen?

Förbandet 
Bestod av 230 man varav 20 officerare. Man förfogade över ett 50-tal fordon.

Förbandsdelarna var:

Stab
Mindre stab med chef och stf. Sambandspersonal och tekniker. Det fanns även två robotledare som skulle befinna sig hos ex. milobefälhavare för att kunna ge beslutsstöd. Tanken med förbandet var att ha två likanda halvor som skulle kunna verka oberoende av varandra. En halva omgrupperar medan den andra var insatsberedd.

Batterieldledningspluton (2st)
Ledningsfordon och sambandsfordon som grupperades skilda från varandra. Ledningsfordonet leder en robotpluton.

Robotpluton (2st)
Varje pluton bestod av tre robotgrupper med vardera en robotbil (totalt sex robotbilar). Varje bil lastade fyra RBS-15 M3 (observera att denna robot inte skall förväxlas med MkIII - Mer om RBS-15 här). Totalt förfogade kustrobotbatteriet över 24st RB-15 i en omgång. Vidare hade robotbatteriet även ett transportfordon med släp.
Robotbil med 4 x RB-15M3 (KA)

Mätpluton (1st)
Plutonen var delad i två mätavdelningar som förfogade över vardera en spaningsradar PS-902 som är en PS-90 modifierad för att vara optimerad mot sjömål. Radarn, en Ericson Giraffe kallades även något humoristiskt för KAraffen.

PS-902 var byggd på två Tgb 40 vilka hade militära registreringsnumren 340620 och 340622. Måldata överfördes antingen via radio eller tråd. Trots denna fina resurs för inmätning av sjömål så prioriterades extern måldata i första hand för att inte röja förbandet.
PS-902 radarterrängbil
Besök http://hem1.passagen.se/anbr2000/PS902.JPG  för bild
Närskyddspluton (1st)
För skydd av viktig materiel och personal

Trosspluton (1st)
Containerbaserad lösning med bl.a. sjukvårdstropp med akutcontainer för krigskirurgi.




Var tog all materielen vägen?
De senaste åren har debatten runt fördelar med ett mobilt kustrobotbatteri tagit fart, framförallt på försvarsbloggarna. Många som deltar aktivt i debatten förordar ett mobilt kustrobotbatteri på Gotland som ett mycket kostnadseffektivt och enkel lösning för att, till del, försvara Gotland från en potentiell fiende som vill landstiga, men också för att kontrollera Östersjön. Vi hade den möjligheten fram till 2000 innan man medvetet avvecklade denna föråga.


Är materielen förrådsställd? Kan man plocka fram prylarna ur något väl ventilerat bergrum och återuppbygga förbandet? Nej - nu är det tyvärr helt kört efter att ha gjort vissa efterforskningar.


Robotarna 
Finns sannolikt kvar i FM, men är troligtvis modifierade till MkII standard, d.v.s. till den robotversion som samtliga svenska ytstridsfartyg förfogar över i dag.


Robotbilar 
Tack vare lite god information från en källa har vi definitivt lyckats lokalisera fyra av sex robotbilar och har misstankar om var övriga två kan befinna sig.


Tre av robotbilarna med militära registreringsnummer 12931, 12934 och 12936 såldes i slutet av december 2011 genom Försvarsexportmyndighetens försorg till en svensk firma vid namn Bärebergs järn & maskin i det som benämndes Surplus sale 2011:5 Lot 3. 


Nypriset för en robotbil var när de anskaffades 1992 summan 1,5 miljoner kronor. Frågan är vad järnhandlaren fick betala för bilarna som användes i Försvarsmakten under endast fem år?


Robotbilen med regnr 12935 och beteckningen OL har återfunnits hos KA2 museum på Aspö där den nu står utställd som museiobjekt.


Således saknas robotbilarna med regnummer 12932 och 12933. En av dessa bilar är sannolikt den som tillfördes Artdemo/Bekdemo som sattes upp som demonstratorprojekt på A9 i Kristinehamn där avsikten var att i samverkan med industrin utveckla en markmålsversion av RB-15.


 FMV och SAAB har med stor sannolikhet nyttjat någon av dessa robotbilar med benämningen RM för provskott med RB-15MkIII inför export av roboten till Tyskland. Den stora frågan är var bilarna befinner sig och vem som äger dessa i dag? Är det FMV, FM (A9), SAAB eller någon annan? Har ni svar på frågan så lämna info i en kommentar till inlägget.
Robotbil modifierad för provskott med RB-15 MkIII tub


Provskott med MkIII

Radarterrängbil PS-902
Det fanns som sagt två stycken PS-902 bilar med ett anskaffningspris för enbart radaranläggningen om 9 miljoner kronor per radar. Enligt den plan som fanns för "Amfibiebrigad 04" så skulle dessa två enheter ingå i ett brigadspaningskompani. Av detta blev som bekant ingenting.


Var dessa bilar/radar finns i dag är i skrivande stund oklart. Tips mottages tacksamt.


Ledningsfordon och sambandsfordon
Batteriledningsfordonen är synnerligen intressanta då dessa innehöll själva roboteldledningen som var en utvecklad version av RCI 400 och steget innan RCI MkII. Ett av ledningsfordonen hamnade hos Artdemo/Bekdemo vid A9 i Kristinehamn. Huruvida detta fordon finns kvar där, och var det andra har tagit vägen är synnerligen av intresse.




Sammanfattning
Tung kustrobotbatteri RBS-15 KA var ett mycket lyckat koncept med hög rörlighet och med stor effekt till ett förhållandevis lågt pris. Trots detta slogs det sönder och samman och materielen försvann och vissa delar har sålts som militärt överskott. Ett mycket tråkigt faktum, och ett stort bakslag för svensk försvarsförmåga.
Hela förbandet kunde "gömmas" i lador och förrådsbyggnader, något som hade passat bra för ex. försvaret av Gotland. Men den tiden är nu förbi. I stället kan vi bara vara åskådare när  grannen i öster bygger mostvarande kustrobotsystem.  




Uppdatering 3/1


Två robotbilar kan ses på Google maps på position N58°24'11.67" E15°39'13.50". 
Dessa två bilar står uppställda utanför SAABs fabrik i Linköping. Sannolikt två av de "saknade bilarna"


Vidare har uppgifter kommit om att robotbil RM som har nyttjats av SAAB för provskjutning har registrerungsnummer 12930. Detta innebär att det sannolikt fanns/finns fler än totalt sex robotbilar tillverkade för FM.


Ytterligare en robotbil har observerats på bild. Denna gång en likadan bil med militärt registreringsnummer 12562 och beteckningen NM. Detta kan måhända vara en prototyp/förserie. Bilen på bilden nyttjas sannolikt av SAAB för utställningsändamål då man har monterat på två MkIII tuber med utställningsinformation synlig på tuberna. Bilden är tagen 2008. Var finns den här bilen i dag? Bildens webbplats: http://x.bbs.sina.com.cn/forum/pic/47471c530105sm4m