30 mars 2017

Det anorektiska och åldrande fartygsbeståndet




Försvarsdebatten är sedan en tid tillbaka relativt intensiv. Det talas om ekonomi, om NATO, om antalet stridsflygplan, om försvaret av Gotland, nya ubåtar osv osv. Vad som sällan eller näst intill aldrig nämns är flottans bestånd av bestyckade stridsfartyg, den anorektiskt låga numerären, den strukna planen för nyanskaffning, och det föråldrade vapen och sensorbeståndet. Här står vi inför ett monumentalt problem som ingen förutom de närmast sörjande tycks begripa.

Förvisso är det inte bara beståndet av kvalificerade ytstridsfartyg som är problematiskt, den svenska marinen är nere på en rekordlåg nivå avseende numerär. Så här liten har vår svenska flotta inte varit sedan Gustav Vasa bildade flottan på 1500-talet. Så illa är läget!

I korthet består marinens verkansdelar i huvudsak av (och då har jag utgått från "papperet"):
- 1 amfibiebataljon
- 1 bevakningsbåtskompani
- 7 korvetter
- 2 patrullfartyg
- 4 ubåtar
- 5+2 minröjningsfartyg

Vi har således för lite av allt. Hur nyttjar man en enda amfibiebataljon när kriget kommer, och på vilket ställe? Till vilken plats ska våra få minröjningsfartyg koncentreras när leder till och från hamnar ska hållas öppna? Till vilket område och för vilka uppgifter ska de få ubåtarna prioriteras? Var ska de alltför få korvetterna operera, och vilken uppgift ska de lösa?

ÖB har således ingen lätt uppgift den dag han behöver använda sina marina resurser i ett skarpt läge? Att prioritera betyder ju som bekant att välja bort. Tidigare ÖB Sverker Göranson var tydlig i den här frågan när det gäller Försvarsmakten i stort, dvs hela Försvarsmakten. I den omtalade nyårsintervjun förklarade han att "Vi kan försvara oss mot ett angrepp med ett begränsat mål. Vi talar om ungefär en vecka på egen hand" något som senare kompletterades från nuvarande ställföreträdande insatschefen Grundevik med att det primärt handlar om att prioritera Stockholmsområdet, Gotland, Norrbotten, Göteborgsområdet och Skåne.


Vad hände sen?

Sedan dess har i princip ingenting hänt. Trots en lång försvarsberedning, trots ett nytt försvarsbeslut, trots omfattande kritik från opposition och oberoende experter, trots att Ryssland tagit Krim från Ukraina och för ett krig i östra Ukraina, trots att Ryssland genomför ett omfattande upprustningsprogram, och trots att man tillför mycket kvalificerade vapensystem till östersjöområdet - så har i praktiken inga anslagsökningar av betydande omfattning skett. Försvarsanslaget som andel av BNP kommer därmed att fortsätta nedåt under 1% vilket också är rekordlågt. Försvarspolitiken kan inte få annat betyg än underkänt.

(Källa: DN)

Tittar vi bakåt i tiden så låg försvarsanslaget som andel av BNP på följande nivåer, vilket tyder på att det är fullt möjligt att återta en nivå om minst 2% (motsv "NATO-kravet") om viljan och ambitionen finns:

1982 : 3%
1991 : 2,5%
1997 : 2%
2004 : 1,5%


Den marina numerären

Men åter till frågan om den låga marina numerären. För den yngre läsarkretsen alternativt den politiska läsekretsen som möjligen kan ha svårt att ta till sig detta, och som kanske varken ser eller förstår den omfattande problematiken med ovanstående, och den nuvarande extremt låga numerären, så är det alltid bra att göra jämförelser med det marina försvar vi en gång hade.

I en artikel i SvD med titeln "Ekonomisk kris för marinen" från den 29 maj 1983, dvs från en tid då försvarsanslaget låg på 3% av BNP så intervjuas dåvarande chefen för marinens planeringssektion, Claes Tornberg (senare amiral och chef för kustflottan) tillsammans med Herman Fältström som var chef för marinstabens studieavdelning, samt dåvarande marinchefen Per Rudberg. Samtliga dessa tre officerare utrycker stor oro och är mycket bekymrade över läget för marinen. En annan artikel samma dag har rubriken "Av 342 fartyg finns bara 65 kvar 1985" vilket inte bara säger något om läget då, den rubriken säger ännu mer om dagens läge.




Vid den här tiden var det mer eller mindre upprorsstämning inom marinledningen.

Claes Tornberg säger att "Marinen befinner sig i en akut ekonomisk krissituation. Vi har nu nått en känslig gräns och är nere i botten". Marinchefen Per Rudberg säger till SvD att "Vi klarar inte längre att försvara våra kuster" och då ska man komma ihåg att han hade 16 minsvepare, 12 ubåtar och 36 ytstridsfartyg till förfogande.

Det enda som inte har ändrats sedan dess är vår kuststräcka och Försvarsmaktens uppgift att försvara Sverige.

Det är således detta som skall ställas i relation till vad vi har idag. Sedan dess har två tredjedelar av ubåtar och minröjningsfartyg försvunnit samt fyra femtedelar av ytstridsfartygen(!)
Om man ansåg att marinen - och indirekt vårt svenska försvar - var i kris 1983 så är det ingenting mot  läget idag.


Läget i marinen når inte fram i försvarsdebatten

Tidigare fördes det bevisligen en debatt, där marinledningen i högsta grad var delaktiga i debatten. Idag är det mer eller mindre tyst i ämnet. Enbart på bloggar samt till del inom KKrVA och KÖMS förs debatten, men i dessa forum har den mycket svårt att nå ut till en bredare allmänhet. En anledning till att inte marinledningen tar ton i debatten är givetvis det faktum att Försvarsmaktens organisation ser helt annorlunda ut jämfört med då när vi hade försvarsgrenschefer med ett helhetsansvar och ett tydligt mandat. Idag har vi istället så kallade "talespersoner" med utarbetade "talpunkter" på central nivå.

Jag är inte säker på att den utvecklingen har gynnat försvarsförmågan då de högra officerare med djup kunskap i sakfrågor nu står utanför debatten. Jag tror tvärtom, att en bred debatt, där experter (läs chefer) från respektive försvarsgren kan uttala sig utan förberedda talpunkter är av godo. Inte minst så skulle en bredare allmänhet samt politiker bli mer upplysta - och därmed skulle allmänheten få en större förståelse för försvarsfrågan, och politikerna skulle kunna fatta klokare beslut.

Ovanstående är dessutom inget unikt för Marinen, samma sak gäller givetvis för Flygvapnet och Armén. Före detta Arméchefen gjorde som bekant en ansats till att ta strid för Armén genom att förklara läget. Brännström ska nu leda övningen Viking 18 istället.


För marinens del så är frågan om kvalificerade ytstridsfartyg det mest problematiska området just nu!

Ytstridsfartygen kan och ska lösa viktiga uppgifter under hela konfliktskalan från fred via kris till krig. Numerären är helt avgörande i de två senare stegen på konflikttrappan. Detta är det ena problemet. Det andra är att det idag inte finns någon ekonomi för nyanskaffning, varken för att ersätta de befintliga åldrande fartygen, än mindre för att utöka numerären. Om marinen var på väg mot en kris 1983 så är det således ingenting jämfört med dagens läge.

Vad krävs?

Vi är redan i ett mycket svårt efterhandsläge eftersom de politiska besluten inte har gått i takt med den omvärldsutveckling som har skett, inte minst i vårt omedelbara närområde och i Ryssland.

Det finns inte heller någon "quick fix" för att lösa problemet här och nu. Det enda vi kan göra är att hoppas på att världsläget inte förändras ytterligare, och att göra allt vi kan med det vi har, vilket så även sker - varje dag! Många bra och viktiga åtgärder har vidtagits på initiativ av Försvarsmakten själv. Återinförande av kustrobotbilar, permanent närvaro på Gotland samt vidmakthållande av robot 15 på fartygen Stockholm och Malmö, bara för att nämna några åtgärder "in-house".

Men vi måste nu vidga vyerna och omedelbart börja arbeta för att på sikt åtgärda den prekära situationen. Vad måste då göras?

För att bryta rådande dödläge tror jag vägen framåt måste vara följande:

- Debatt! (om läget i Försvarsmakten i allmänhet och Marinen i synnerhet. Här måste chefer inom marinen tillåtas/våga bidra med sakkunskap i syfte att få allmänhet och politiker att...)

- Förstå läget! (Utan förståelse och förankring kommer ingenting att ske. Parallellt med detta måste det skyndsamt genomföras en..)

- Behovsanalys! (Här måste de marina behoven av nyanskaffning noggrant analyseras där nödvändig numerär för att kunna lösa marina uppgifter är en avgörande parameter. Därefter kommer man till huvudpunkten...)

- Finansiering! (Allt faller tillbaka på pengarna. Annars blir det som i tidigare försvarsbeslut bara ord som inte kan omsättas pga ständig underfinansiering)

Ovanstående kan möjligen liknas vid en försvarsberedning med påföljande beslut. Men vis av erfarenhet så kan vi alla konstatera att inte någon av de senare försvarsberedningarna har lyckats åstadkomma detta. Man har brustit svårt i flera av ovanstående punkter samtidigt som frågorna har manglats under oerhört lång tid utan att komma fram till några tillfredsställande lösningar. 

Av den anledningen finns det goda skäl till att Försvarsmakten på egen hand bör ta initiativet till de tre första av ovanstående fyra punkter i syfte att skapa de bästa förutsättningar för ett framtida beslut.

Om vi väljer att inte vidtaga ovanstående åtgärder nu, så kommer istället följande bedömt att ske:
- Invänta en försvarsberedning som ska leverera en rapport i mitten av 2019
- Därefter invänta pengar som inte tillförs förrän 2021
- Därefter börja bereda och projektera framtida fartygsbeställningar
- Som i bästa fall levereras före 2030 (Visbyprojektet pågick i 15 år).


Det duger således inte att sitta ner och vänta, åtgärder måste vidtas nu, och det hela måste inledas med att förklara varför!


I två följande blogginlägg avser jag presentera en egen analys rörande vilken typ av framtida ytstridsfartyg jag anser att vi behöver anskaffa, och varför. Ett förhandstips är att min röst absolut inte kommer falla på samma fartygstyp som Finland avser att anskaffa. 

19 kommentarer:

  1. Stämmer det att en av Södermanland-Ubåtarna är skrotad? Så att vi bara har en kvar vid sidan av 3 Gotlands-ubåtar?

    SvaraRadera
  2. Södermanland är i drift bägge två och kommer vara så tills moderniseringen av Gotland är klar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Detta innebär således att (frånsett att ett fartyg ligger på varv) vi har fem ubåtar i tjänst. Är Sörmlandsklassen obsolet efter 2025? Eller kan dessa användas även därefter? Isf kan vi ha sju idrift när A26-ornament är klara.

      Radera
    2. Nja, två Gotlandsubåtar är ju på varv och delade i två delar i några år till. Finns tre aktiva ubåtar i dagsläget, en Gotland och två Södermanland.

      Sörmlandsklassen kan säkert användas ytterligare 20 år om man så vill, dock så lär en väldigt omfattande modernisering göras i så fall, likt den som två av de tre Gotlandsubåtarna nu får (ca 1 miljard kronor styck).

      Vill man öka numerären så är först och främst en modernisering av den tredje Gotlandsubåten att föredra (jag tror också att så kommer att ske när de första två kommer tillbaka i tjänst, omvärldsläget är så dåligt så det blir nästintill oundvikligt).

      Radera
    3. Tack för bra klargörande. När beräknas de två vara klara för tjänst?

      Radera
    4. Slutet 2018 och slutet 2019.

      Radera
  3. Den här artikeln skrev jag för ett tag sedan https://www.svd.se/christoffer-karlsson-ob-maste-valja-stockholm-eller-goteborg# . Har ökat ambitionsnivån rätt många steg sedan dess. 1,5% är inte längre aktuellt som halvhalt, i mitt tycke, 2% snarast gäller. Samma sak med antalet brigader. 3 fullt bemannade är nog för få, men det är upp till expertisen att avgöra. Vi politiker blandar oss i sådana detaljer för mycket. Bra rutet! / Christoffer Karlsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du är här också! // Jakob Nilsson Sellberg

      Radera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  5. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  6. Nu är det dags igen!
    Frågorna du tar upp har varit på bordet många gånger förut. Vid FB 04 var det väl som hetast.
    Då jag tillhör en av dem som viftat med varningsflaggorna och tryck på larmknappen under många år är jag dock inte förvånad över att problemen dyker upp igen.

    Det finns dock några underliggande problem som delvis härstammar från försvarsmakten själv.

    1. "Sverige har världens bästa flotta"
    För man fram detta budskap från FML så förstår jag att politikerna i ett senare skede drar ner på resurserna.

    2. "Våra korvetter är de modernaste fartyg som finns på marknaden och de kan hantera alla situationer som de kan förväntas möta utan problem."
    Att efter detta uttalande sedan komma med äskanden om att få utrusta dem med både det ena och andra måste ju verka skumt i en politikers örs.

    3."Vi har de resurser vi behöver för att uppnå våra hårt ställda mål/krav."
    Vad är problemet skulle nog politikern fråga sig när yrkanden om mer pengar dyker upp.

    4. Sedan kan man gå ner i detaljer och konstatera att ÖB anser att en anskaffning av ubåtsjaktförmåga skulle vara förödande för resten av vår försvarsförmåga.

    5.Politiker har varit inne och rört i detaljer. Efteråt har FML försökt rätta in sig i ledet med diverse krystade förklaringar, i stället för att beskriva verkligheten.

    Listan kan göras mycket lång och resultaten kan tydligt skönjas i politikernas syn på verkligheten. Nog var det väl fru Enström och fru Widegren som ansåg att Marinen minsann fått sin upprustning genom lite stridsbåtsrenovering?
    Även FMLs syn på framtiden kan utläsas i materielplaner och utredningar (eller snarare brist på).
    En stor händelse som uppmärksammades för ett tag sedan var då Marinen fick ett välkommet tillskott till fartygsflottan, som det stod i rubriken. Verkligheten var några små bärgningsbåtar som efter mycket om och men äntligen blev levererade.
    Forts....

    .

    SvaraRadera
  7. Jag tror att om man tar Sydkoreanska Gumdoksuri-klassen och modifierar lite så är man inne på vad du kommer önska dig.

    Säg att man tar bort den bakre 40mm akan och ersätter den med släpsonar och torpeder, samt bygger in en skrovfast sonar och förlänger överbyggnaden minimalt så att luftvärnsrobot exempelvis Lockheed ExLS med 12 x CAMM går att klämma in.

    Det blir då en mycket potent plattform som klarar att slås i luften, på ytan och under ytan. Den får fördelaktig vattenjetdrift och bra mycket bättre räckvidd än finska Hamina.

    Länk till bild på fartyget med av mig föreslagna modifikationer: https://ibb.co/nASdQa

    SvaraRadera
  8. Tyvärr är det så att mycket av det du tar upp inte ses som ett problem inom FML och då behövs heller ingen lösning.

    Så nu får vi väl lära oss att P 11 inte bara är en gasolflaska utan även en aktör på den i folkmun så välkända marina "antikrundan" på västkusten.
    Även om Herr Magnuson, Prod marin, svarar, i Officerstidningen, något kryptiskt på frågan;

    HMS Stockholm ersätter bland annat Jägaren som övervakat västkusten- kommer det att bli ett svart marint hål där nu?
    -Nej, inte mer än vad det är idag.

    Jag bör då tillägga att HMS Jägaren sedan länge lämnat västkusten och ingår numera i en annan museal marin verksamhet, fast på ostkusten?

    Dessvärre är det du tar upp bara några av alla de problem som uppstår inom en snar framtid inom hela FM. Beslut och finansiering när det gäller en massa nödvändiga projekt skulle varit klara för många år sedan.

    En haveriutredning när det gäller det så kallade materielberget är tillsatt!!!

    Som läget ser ut nu händer ingenting inom en nära framtid (läs 2030-) och efter 2020 går det snabbt utför med ett stort antal fordons-, vapen-, sambands-, m.m.-system.
    Samtidigt säger man sig vilja bygga upp det civila försvaret som i kostnader är helt i klass med materielberget.

    Suck!
    Vi på den nya teatern har att brottas med Brexit då vårt huvudkontor numera ligger i London. Ett litet I-landsproblem jämfört med Sveriges förmåga att försvara sig.

    Efter andra världskriget gjordes det flera utredningar där det slogs fast att inget på marken eller vattnytan kunde röra sig ostört, natt eller dag, utan ett fullgott skydd mot anfall från luften. Vi har inte kommit dit än och med den utvecklingstakten tror jag inte att vare sig vi, våra barn eller barnbarn kommer att se något resultat.

    Herr Lagerqvist skriver om vår tänkta militära logistik i samma nummer av Officerstidningen. Min fru vill påpeka att det redan idag, utan yttre fientlig påverkan, flyttas traumapatienter mellan sjukhus, landsting och regioner på grund av brist på platser, utrustning, personal m.m.
    Kommer FM, som det ser ut idag, med ytterligare patienter under ett dygn måste dessa med all sannolikhet skickas utomlands! Så öva inte detta!!

    Pust!
    Teaterdirektören

    SvaraRadera
  9. Det var inte igår som både Skipper och Wisemans skrev inlägg på samma dag. Jag saknar era initierade röster i debatten och ni behövs nu mer än någonsin.

    SvaraRadera
  10. Hej! Antar att + två avser kosterfartyg, vilket kanske inte borde räknas som något större verk att hänga i julgranen när det smäller ..utfallet är sorgligt och gravt tragiskt!...beundrar människor som du som orkar uppdatera gemene idiot om verkligheten...tack!...ta hand om Hms Stockholm, så gott som du kan!...

    SvaraRadera
  11. Andy: "inte borde räknas som något större verk att hänga i julgranen när det smäller"..
    Vet du ens vad minröjningsfartyg har för uppgifter? (retorisk fråga!) Essensen i Skippers inlägg handlar om numerär. Den är som påpekas svårt anorektisk. Varje sensor som marinen förfogar över idag, oavsett fartygstyp eller dylikt, är extremt viktig och bidrar till en gemensam lägesbild och i slutänden till den gemensamma sjömålsstriden. Till detta bidrar varje enhet med sina specifika förmågor. Du kan fundera på varför Sverige i den lilla numerär vi har, fortfarande har kvar minröjningsfartyg. En slump tror du? Kan det ha något med att försöka säkerställa rörligheten för främst egna stridskrafter i valt geografiskt område? Skipper ger en hint om en av anledningarna i den första delen av sitt inlägg.
    För övrigt avser 5+2 i inlägget 5 st minröjningsfartyg av Kosterklass + 2 st Spåröklass.

    Låt fokus på debatten ligga på faktumet att vår numerär är besvärligt liten och inte på vilka enheter/sensorer som "borde räknas".

    SvaraRadera
  12. Hej,

    Om vi fick all materiel som saknas i form av materielberget och fick ett tillskott på 25%, hur skulle alla dessa materielsystem bemannas?

    Tills vi har fått rätsida på personalförsörjningen så hjälper det inte att ha massor med materiel som ligger förtöjd, i förråd eller står i en hangar.

    Som vän av ordning kan man alltid säga att -det förstår du väl att personal måste vara med i beräkningen. Om det var kris 1983 jämför då också materieltillgång tillsammans med personaltillgång, värnpliktiga och anställda.

    Inte helt enkelt!

    Med vänlig hälsning
    Sweddo

    SvaraRadera
  13. Är det här en variant av Visbykorvetten eller Visby Mk II?
    http://defence-blog.com/news/saab-unveils-next-generation-corvette-at-imdex-asia-2017.html

    SvaraRadera
  14. Med personalförsörjningsfrågan i beaktande kanske en "lätta flottan 2.0" är ett bättre initialt val jmf med stora kvalificerade fartyg som kan "det mesta"?? Kanske hellre flera små fartyg initialt (de går också snabbare att anskaffa) som får följas av de större av storleksklass "stor korvett" eller "liten fregatt" så småningom? Det finns ju ett visst egenvärde i de ökade möjligheterna att basera på många platser med mindre fartyg också.

    SvaraRadera

REGLERNA FÖR KOMMENTARER KOMMER NU PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING ATT SKÄRPAS:
- Kommentarer som ej håller sig till ämnet kommer att refuseras
- Skriv kortfattat och kärnfullt
- Personangrepp publiceras ej
- Håll en god ton i kommentarerna