Efter att precis ha läst Wiseman´s senaste inlägg i den mycket lävärda serien PROLOG (del 2) inför kommande rikskonferens och nästa försvarsbeslut så beslutade jag mig för att författa ett kortare påhak, som visade sig bli mer omfattande än planerat.. Jag avgränsar mig dock till att beskriva vad som hände inom marinen inför och efter det katastrofala försvarsbeslutet FB-04.
Varför ett eget inlägg om just tiden efter FB-04 undrar man kanske? Jo, därför att det var exakt här som Marinen mer eller mindre havererade och under ett antal år upphörde att vara en fungerande del av Försvarsmakten när det kommer till att kunna bedriva kvalificerad väpnad strid och ubåtsjakt. I stort sett all kunskap om hur man bedriver sådan verksamhet med moderna vapen och sensorer på ett taktiskt riktigt sätt började vid denna givna tidpunkt sakta men säkert att dräneras. Hårda ord tänker någon? Överdrivet tänker en annan? Negativt som vanligt suckar försvarspolitikerna?
Låt oss därför göra en återblick och se vad som egentligen hände.
Efter det tidigare försvarsbeslutet FB-00 så fungerade fortfarande marinen trots allt relativt bra, åtminstone när det kommer till flottan och sjöstridskrafterna. För Kustartilleriet var det betydligt värre då man halverade förbandsmassan i samband med att både KA 2 i Karlskrona och KA 3 på Gotland totalavvecklades. Allt fast kustartilleri avvecklades, även de toppmoderna 12/70 ERSTA-batterierna. Mer eller mindre alla bergrum övergavs, återställdes och plomberades eller såldes. I samband med FB-00 upphörde även begreppet "vapenslag" formellt att existera då såväl kustartilleriet som kustflottan avvecklades som organisatoriska enheter och kvar blev enbart marinen då befattningarna CKF och IKA togs bort. Kustartilleriet övergick till att bli Amfibiekåren på de två kvarvarande orterna Vaxholm Amf 1 och Göteborg Amf 4.
De i särklass två största bakslaget för den operativa marina förmågan i samband med FB-00 var att KA 2 i Karlskrona avvecklades tillsammans med att man lämnade Västkusten och Göteborg helt utan sjöstridskrafter i och med att den sista patrullbåtsdivisionen (18.patrullbåtsdivisionen) även den avvecklades. Socialdemokraternas starke man i Göteborg, Göran Johansson ondgjorde sig ordentligt i media över just detta faktum. Han var en stor bidragande orsak till att KA 4, sedermera Amf 4, blev kvar till förmån för KA 2 i Karlskrona.
Att jag nämnde avvecklingen av just KA 2 som ett av de värsta dråpslagen mot den marina operativa förmågan var att detta förband stod för den moderna tunga bekämpningsförmågan inom Kustartilleriet, nämligen rörligt artilleri 12/80 som kunde bekämpa rörliga mål (till skillnad från ex Haubits 77), men framför allt av den anledningen att man precis satt upp det nya och toppmoderna förbandet Tung Kustrobotbatteri med den nya RBS-15KA som jag skrivit om i ett tidigare mer utförligt inlägg här. Detta är ett förband som i dag vore aldeles ypperligt att placera på Gotland, där det med den nya roboten MkIII hade kunnat täcka större delen av Östersjön till en väldigt liten totalkostnad. Men så blev deta alltså inte. Förbandet och den toppmoderna materielen totalavvecklades istället. Utöver detta så slogs även den marina ledningen sönder och samman i och med avvecklingen av de fyra marinkommandona MKN, MKO, MKS och MKV där huvuddelen satt i skyddade bergrum. Nu skulle dessa "onödiga bergrum" bort en gång för alla.
Innan FB-04 organiserades de marina förbanden så här:
- Marinbas Ost (Muskö)
- Marinbas Syd (Karlskrona)
- 1. Ubåtsflottiljen (Berga och Karlskrona : 7+1 ubåtar)
- 2. Ytstridsflottiljen (Berga : 4+1 Ytstridsfartyg)
- 3. Ytstridsflottiljen (Karlskrona : 10+1 Ytstridsfartyg)
- 4.Minkrigsflottiljen (Berga och Karlskrona : ca 20 olika fartyg)
- 1.Amfibieregementet (Vaxholm : 2.Amfibiebataljonen)
- 4.Amfibieregementet (Göteborg : 5.Amfibiebataljonen)
- Örlogsskolorna (Berga och Karlskrona)
Utöver ovan nämnda ytstridsfartyg fanns ytterligare fyra fartyg i hög materiell depå. Se detta tidigare inlägg som mer överskådligt beskriver hur fartygsbeståndet såg ut vid denna tid)
Inställd oficersutbildning, kampen för existens och osunt revirtänkande!
För att kunna genomföra FB-04 och säga upp officerare i Försvarsmakten så tog dåvarande ÖB Håkan Syrén beslutet att inte anställa kadetterna från årskullen YOP 03-05 och ställa in officersutbildningen och kursen YOP 04-06. Detta har han senare refererat till som "mitt mest korkade beslut någonsin".
Sviterna av detta beslut hänger fortfarande med inom Marinen och framför allt är bristen på tekniker till flottans fartyg fortfarande på en kritisk nivå.
Något som präglade Försvarsmakten och Marinen under tiden innan FB-04 var det nätverksbaserade försvaret NBF regisserat av bland andra generalerna Johan Kihl och Michael Moore som ledde till att Försvarsmakten plöjde ner mångmiljardbelopp i en högst oklar verksamhet förlagd till en gammal fläktfabrik i Enköping. Ledsyst-projektet blev ett av de första stegen Försvarsmakten tog i syfte att hitta en ny nisch för att skapa ett existensberättigande när det inte längre fanns ett definierat militärt hot att förhålla sig till. För marinens del innebar det att man regelbundet fick skicka en stor mängd personal till Enköping för att deltaga i oklara experiment under namnet DEMO. Även ÖB verkade leva i villfarelsen att NBF var en ny del av Försvarsmakten som skulle "införas". Projektet fick omfattande kritik och rann till slut ut i sanden.
Se filmen om NBF och lägg märke till det futuristiska förhållningssättet med bl.a. EMP-bomber mot handelsfartyg.
När omfattningen av FB-04 började läcka ut till förbanden så startade det inom marinen ett mycket osunt revirtänkande vilket innebar att fokus låg på att framhäva sitt eget förbands existens genom att smutskasta de andra. Den ena kampen stod mellan Amf 1 Vaxholm och Amf 4 i Göteborg. Den andra kampen, och kanske den mest smutsiga stod mellan flottans flottiljer i Karlskrona och på Berga. Särskilt infekterat blev det på minkrigsflottiljen och ubåtsflottiljen som hade verksamhets på båda orterna. De mest märkliga argument användes för att påtala hur dåligt det var att bedriva verksamhet på "motståndarens" ort. Detta revirtänkande ledde inte till något gott alls och den här konsekvens av FB-04 var direkt förödande för att kunna fortsätta att bygga fungerande marina förband som samarbetade, och inte motverkade varandra.
Vad hände då med Marinens förband i samband med FB-04?
Ja, alla förband påverkades i mer eller mindre omfattning förutom 3.Sjöstridsflottiljen som var utpekat som ett utvecklingsförband och redan fanns på avsedd plats. Blev man inte nedlagd, så fick istället byta verksamhetsort.
Marinbas Ost (Muskö)- Marinbas Syd (Namnbyte till Marinbasen med vht på flera orter)
- 1. Ubåtsflottiljen (Avvecklades på Berga och flyttades till Karlskrona)
2. Ytstridsflottiljen (Berga)- 3. Ytstridsflottiljen (Namnbyte till 3.Sjöstridsflj, tillfördes minröjningsfartyg )
- 4.Minkrigsflottiljen (Namnbyte till 4.Sjöstridsflj, flytt till Muskö, tillfördes korvetter)
- 1.Amfibieregementet (Flyttades till Berga)
4.Amfibieregementet (Göteborg)- Örlogsskolorna (Flyttades i sin helhet till Karlskrona)
Ytstridsfartyg
Försvarsbeslutet innebar det i särklass mest katastrofala beslut för ytattacken någonsin. Inte sedan flottan bildades för 500 år sedan har vi haft så få stridsfartyg som efter FB-04. Samtliga sex återstående robotbåtar och åtta patrullbåtar totalavvecklades och såldes som skrot trots att det fanns gott om gångtimmar kvar i systemen! Patrullbåtarna kunde dessutom verka i samtliga tre dimensioner, vilket inkluderade ubåtsjakt, något som då var fullkomligt ointressant sett från marinens högre skikt. Beslutet blev att enbart sju ytstridsfartyg skulle vidmakthållas varav fem Visbykorvetter. Problemet var dock att Visbykorvetterna var långt ifrån färdiga för leverans, och de avvecklade patrullbåtarna och robotbåtarna ersattes således inte alls. Som bekant levererades de första två operativa Visbykorvetterna i verison 5 sent 2012, hela åtta år efter FB-04.
Ubåtar
Först och främst så beslutades det att ubåtsflottiljen nu endast skulle förfoga över fem ubåtar (och senare enbart fyra). Inte nog med det så beslutades det även att flottan skulle lämna Berga där ytfartygen skulle flyttas till Muskö (ett beslut man bara efter några år rev upp och flyttade tillbaka till Berga) och all ubåtsverksamhet skulle flyttas till Karlskrona. Detta innebar som befarat en stor förlust av kompetenser inom ubåtsvapnet p.g.a. att stor del av den Stockholmsbaserade personalen inte eflyttade med, något man lider av än i dag. Även målubåten för ubåtsjaktstyrkan HMS Spiggen avvecklades, vilket skulle komma att få förödande konsekvenser för ubåtsjaktförmågan.
Amfibieförband
Nedläggningen av Amf 4 i Göteborg innebar att man helt lämnade västkusten utan kvalificerade militära resurser. Amf 1 skulle flyttas från Waxholm till Berga, och även där skedde en del kompetensförluster då personal som var boende norr om Stockholm fick en restid som för många barnfamiljer var orimlig. FB-04 var också spiken i kistan för Amfibiebrigaden och nu återstod enbart en enda amfibiebataljon med begränsad förmåga. Mycket materiel som den mycket kvalificerade ArtE 740 avfördes från Amfibiesystemet.
Övrigt
Stödenheterna inom marinen så som marinbaser, minröjningsförband och stödfartyg påverkades i olika omfattning. Då Marinbas Ost och Muskövarvet avvecklades så försvann möjligheten till ett eget varv i skydd av det svenska urberget. Minröjningsenheterna fick initialt stå intakta med 7+4 minröjningsfartyg, vilket sedermera reducerades till 5+2. Däremot totalavvecklades förmågan att lägga ut större mineringar då de stora minfartygen avvecklades eller avfördes från sin ursprungliga roll. Stödfartygen blev två till antalet, ett vid varje sjöstridsflottilj. I dag finns ett enda stödfartyg kvar i tjänst. Även de viktiga sonarbojbåtarna för passiv ubåtsjakt inomskärs totalavvecklades, vilket sannolikt var sista spiken i kistan för denna unika förmåga.
Sammanfattningsvis...
...så kan vi konstatera att Marinen i praktiken halverades i samband med FB-04. När det kommer till robotbestyckade ytattackfartyg så handlar det mer än en halvering. Om den marina närvaron i Norrland lämnades efter FB-96 och Gotland lämnades efter FB-00, så lämnades Västkusten definitivt efter FB-04. Att det inte tillfördes några nya officerare till marinen under fem hela år (2004-2009) bortsett från att man senare anställde några ur kullen YOP 03-05, har satt djupa spår. Det är bland annat därför som riksrevisionens rapport rörande Marinen och Flygvapnet nu ser ut som den gör. Tillkommer gör den internationella hysterin som började råda i riksdag, på departement och inom Försvarsmakten. Mer om detta i nästa inlägg.
Sammanfattningsvis...
...så kan vi konstatera att Marinen i praktiken halverades i samband med FB-04. När det kommer till robotbestyckade ytattackfartyg så handlar det mer än en halvering. Om den marina närvaron i Norrland lämnades efter FB-96 och Gotland lämnades efter FB-00, så lämnades Västkusten definitivt efter FB-04. Att det inte tillfördes några nya officerare till marinen under fem hela år (2004-2009) bortsett från att man senare anställde några ur kullen YOP 03-05, har satt djupa spår. Det är bland annat därför som riksrevisionens rapport rörande Marinen och Flygvapnet nu ser ut som den gör. Tillkommer gör den internationella hysterin som började råda i riksdag, på departement och inom Försvarsmakten. Mer om detta i nästa inlägg.
Detta var det första inlägget av två i ett försök till beskrivning av vad som hände inom Marinen efter FB-04. På torsdag kommer den andra och sista delen som kommer att beskriva de verkligt katastrofala följderna för Marinen efter katastrofbeslutet FB-04.
Läs nu även Del 2
Läs nu även Del 2
Tragisk läsning, men kanske kan man lära något av historien. Det skulle vara intressant att se utvärderingar av alla dessa förbandsflyttar; hur mycket sparade man egentligen och i vilken utsträckning påverkades förmågan?
SvaraRaderaMiljöpartist i grönt:
SvaraRaderaÄr det någonting historien lär oss är det väl att vi inget lär av historien?
Miljöpartist i grönt:
SvaraRaderaJag tror att det är oerhört svårt att definiera hur mycket som sparades. Allt beror på vilket perspektiv man har. Jag tror att man utan att förhäva sig sannolikt kan dra slutsatsen att inget sparades, utan snarare fördyrades.
Beträffande förmågan säger ju Skipper det mellan raderna i sin "cliffhanger" inför morgondagens blogg-post "I morgon kommer den andra och sista delen som kommer att beskriva de verkligt katastrofala följderna för Marinen efter katastrofbeslutet FB-04."
Så hur bygger man lämpligen upp en ny motsvarande förmåga givet att vi måste rusta?
SvaraRaderaOm armén återuppbyggs så har Archer vad jag vet förmåga att följa rörliga mål, det största tekniska som borde återstå för att gruppera artilleri nära kust och verka ut över vattnet är då sensorer för att följa målen till havs. Vid en hög ambitionsnivå borde styrd ammunition göra en enorm skillnad och skulle även kunna minska precisionskraven hos sensorerna vilket minskar kraven på teknik och personal för sensorerna. (Sedan brukar jag regelbundet bli utskrattad på soldf när jag påpekar likheterna mellan det nerlagda fasta lätta kustartilleriet och moderna stridsvagnar. )
Flottan borde redan ha eller behöva rörliga baser som kan förflytta sig på land mellan hamnar. Dessa borde kunna ha två ytterligare funktioner, att försvara sig själva inklusive en hamn med luftvärn samt frakta RBS-15 robotarna så de går att skjuta som kustartilleri med transportbilar i form av lavettbilar, de ger då även kustförsvaret ett större djup.
Månne hemvärnet som rimligtvis blir grundskyddet av hamnarna skall ha en egen förmåga att tanka mindre båtar, fylla på vatten och langa över nykokt käk? Det borde passa ihop med en ambitionshöjning för att klara enklare logistik för de kvalificerade förbanden.
Sedan tror jag det vore klokt att rusta upp från grunden och börja med en stor serie små patrullbåtar för utbildning och kustnära patrullering med bra sensorer men liten slagkraft.
Jag vet inte hur mycket av olika funktioner som kan lösas med en liten båt som kan växla roller eller flera olika små båtar och vad det behövs för nya specialbåtar för t.ex. minröjning.
Korvetter borde ta längre tid att köpa in och få ihop personal till. Ännu större fartyg för tjänst ute på världshaven tror jag inte alls på när det finns så många andra hål i organisationen, det passar för ett samarbete med Danmark eller Norge.
Ubåtarna borde vara något att bygga vidare på och använda inom ett utbyte med grannarna.
Muskö borde utnyttjas mer men i övrigt har jag inga åsikter om återtagande av lämnade eller sanerade bergrum. I vilket fall tror jag på att ha den småskaliga och utspridda verksamheten nära städer där det är lätt att värva personal.
Magnus,
RaderaDet blev mycket "borde" i din kommentar ;-) Det finns mycket vi borde men som ändå inte blir av och som Skipper påpekar så har vi gjort mycket vi inte borde ha gjort.
Avseende Korvetter och än större fartyg så finns det skäl att förmoda att de större fartygen inte kräver nämnvärt större besättning än lite mindre skrov. Det man tjänar på större skrov är uthållighet (mer utrymme för bunker och förnödenheter), bättre sjövärdighet och möjligheter att härbärgera en eller flera tunga helikoptrar, inkl hangarer och drivmedel. En erfarenhet från de gångna åren är att vi byggt små fartyg för specifika företagstyper och mot en antagen företagsprofil (t.ex ptrb) för att sedan lägga på ny materiel för andra uppgifter. Resultatet har blivit att personal fått sova i Gunrum och trångbott i övrigt. Ett stort fartyg klarar ny materiel och nya uppgifter och mer personal på ett helt annat sätt.
Ett dynga i dålig sjö i liten båt några dygn påverkar stridsvärdet även för den mest välövade besättningen, jag lovar.
Helt rätt, men det är en viss skillnad på sjövärdigheten i en ptrb och en Kv typ Visby. Personligen anser jag att Visbys storlek räcker alldeles ypperligt. Vi ska inte bli en fregattflotta, då kommer vår försvarsförmåga att sjunka ytterligare!
RaderaJapp, därför började jag funderingen med en upprustning.
RaderaJag håller med om allt du skriver, en större båt borde inte bli så mycket dyrare så länge som man undviker att använda all den härliga kapaciteten för att installera fler dyra system.
I vilket fall tror jag att det finns en nisch för många små båtar med en kort aktionsradie för utbildning och kustförsvar.
@Magnus
RaderaStörre fartyg är ofantligt mycket dyrare än mindre om vi pratar fartyg byggd enligt konventionell teknik, d.v.s. inte Visby.
Framförallt så är stora fartyg dessutom extremt dyra i drift oavsett om besättningens storlek kan hållas på en låg nivå!
@skipper
RaderaJag är helt säker på att stora fartyg byggda i konventionell teknik är billigare per tonkilometer än små fartyg, annars hade inte all kommersiell fartygstrafik fått stordriftsfördelar med ständigt större fartyg.
Att det drar mer bränsle per kilometer även om förbrukningen minskar per fraktat ton är dock helt korrekt och det blir ohyggligt bränslekrävande om man skall åka lika fort som en liten och lätt båt.
Militärt tror jag det är svåremotståndligt att fylla en större bår med fler dyra system som även kräver personal och när man har så mycket värde i båten börjar man önska fler lager i luftvärnet, anti-torped system, extremt bra brandskydd osv och då så sticker kostnaden iväg ännu snabbare.
Jag vet inte vad det kostar att bygga en Visby jämfört med en stålbåt men även om det mot förmodan är billigare ger stålbåten ett prisgolv. Det är möjligt att av stealthskäl ha systemen "inomhus"i kontrollerad miljö ger mindre slitage än däckutrustning. Det borde inte vara så fruktansvärt dyrt att göra en Visby säg 50% större om man begränsar sig till att öka till två kanoner, fler Rbs-15, fler Umkhonto och en hangar utan att hitta på fler finesser. Men själv skulle jag vara glad över mindre och billigare bara det blir fler korvetter.
Men hade jag en försvarsindustri skulle givetvis stora båtar öka i _pris_ mycket snabbare än de ökar i _kostnad_...
Om den framtida hotbilden är skyddande av handelssjöfart gentemot pirater och sönderfallande stater tror jag f.ö. att det billigaste militära skyddet är att beväpna och basera helikoptrar de enorma handelsfartygen som tuffar fram sakta och effektivt på dyrt bränsle. Även då borde ubåtar vara ett utmärkt komplement för kvalificerade hot på eller under vattnet från stater som inte är helt sönderfallna. (Min syn på den sannolikaste framtiden är inte munter. )
Du kan inte jämföra handelstonnage med ett örlogsfartyg. Hur tänkte du nu?
RaderaEtt fartyg levererar försvarsförmåga som ett fartyg! Då får man välja mellan få stora, eller flera små, och där bör valet för Svensk del vara extremt enkelt!
Samma geometriska och fysikaliska skäl att större handelsbåtar blir billigare i byggande och drift per fraktat ton gods borde även gälla örlogsfartyg per fraktat ton militära system och förnödenheter. Detta borde inte förändras av att ett ton militärt skrov kostar mer än ett ton civilt skrov pga högre prestandakrav för material, högre kvalitetskrav, bättre färger och passiva brandskydd osv.
RaderaValet för Sverige borde bli många små ytfartyg och i vår skala ganska få stora ubåtar.
Din beskrivning stämmer väl med min minnesbild. Jag var nämligen med i HKV när de olika besluten inför FB 04 togs. Det officiella argumentet som användes var att de enheter som inte var lämpade för internationella insatser skulle avvecklas snarast. Internationella insatser stod högst upp i en pyramid och försvar av riket längst ner. Ubåtsflottiljen sa att deras huvuduppgift var underrättelseinhämtning. Att kunna bekämpa sjömål i Östersjön var inget som var meriterande. Det fanns ju inget hot! Inofficiellt var de flesta generalerna helt övertygade om att antingen skulle ett helt system (läs ubåt eller amf inom marinen) läggas ner eller så skulle man bli tvingad till att göra sig av med minst 1000 personer, för att kunna spara ihop de pengar som man ansåg sig behöva. Jag tror dock inte att någon riktig förstod att det här skulle bli konsekvensen av alla förbandsflyttningar och nerläggningar. Allra minst begrep man på Fö. Leni B var så nära en statist man kan komma. Nä, att ha deltagit i FB 04-arbetet är inget som jag nämner frivilligt...
SvaraRaderaFinns ju andra som gör det...
Raderahttp://gaialeadership.se/om-oss/konsulter/johan-hederstedt/
Skipper, ditt inlägg stämmer väl överens med vad jag erfor under dessa bedrövliga år. 100 %.
SvaraRaderaJag har väl egentligen bara en liten notering på marginalen. Då Marinbas Ost och Muskövarvet avvecklades så försvann möjligheten till ett eget varv i skydd av det svenska urberget". Meningen kan skapa ett intryck av att Musköberget avlövats frånvarvsverksamhet. Det som inträffade var att varvet privatiserades och verksamheten blev en del av Karlskronavarvet (Kockums). Dessutom startades ytterligare ett varv av f.d. anställda vid Muskövarvet. Detta nya varv svarar nu för underhåll av Amfibiekårens båtar och fartyg, medan Kockums Musködel i huvudsak står för underhållet av 4.sjöstridsflj fartyg. Egentligen inget konstigt i detta. Även Karlskronavarvet har varit statligt en gång i tiden.
Ser med spänning fram emot del 2.
Tack för bra kommentar!
RaderaProblemet med Muskö i dag är att ett civilt varv som har dålig vinst kan besluta att lämna berget när som helst, och då står vi utan fortifikatoriskt skyddat varv.
Men den eviga freden är ju här för att stanna enl vad man kan tolka från våra politiker, så vi behöver ju inga berg längre... #ironi
Skipper,
RaderaHelt rätt att privatiseringar av tidigare statlig verksamhet innehåller det riskmoment du anger. Detta gäller särskilt om utländska ägare finner verksamheten olönsam. Men detta gäller ju hela Kockumskoncernen.
För ordningens skull och för nytillkomna tittare måste jag nämna att Muskövarvet endast är ett reparationsvarv, medan Karlskronadelen (med ubåtsdelar i Malmö) är både ett reparations- och ett nybyggnadsvarv. Det krävs nog lite nybeställningar någonstans ifrån för att säkra lönsamheten för helheten och ägarnas sinnesfrid. Helst från svenska försvaret givetvis, men ur ägarsynpunkt spelar det nog mindre roll.
Sveriges värsta fiender är tydligen landets egna politiker. Det faktum att vilka jubelidioter som helst kan väljas till politiker är ett systemfel hos det demokratiska styrelseskicket.
SvaraRaderaFör att över huvud taget bli valbara borde våra politiker tvingas att genomgå certifiering på basis av intelligenstest, kunskapstest samt i tveksamma fall sinnesundersökning.
På 1960-talet var alla värnpliktiga tvungna att genomgå ovanstående typer av test i samband med mönstringen. Jubelidioterna och andra individer som inte höll måttet fick frisedel.
Gick det att skilja agnarna från vetet redan på den tiden, så går det även idag. Enda hindret utgörs av de mer eller mindre förståndshandikappade politiker som aldrig skulle klara en politisk certfiering!
Flygsoldat 113 Bom
Din kommentar gränsar till vad jag normalt sett brukar publicera. Personangrepp av ren elak karaktär är inte ok.
RaderaJag lovar att politikerna är mera begåvade än medelsvensson, framförallt socialt och jag har träffat många kloka politiker. Men media, förvaltningstraditioner och partitraditioner ger en prioritering av vad som är viktigt som kan ge märkliga handlingar.
RaderaBloggarna är en mycket intressant förändring av detta, jag håller tummarna!
Att bara spy över de dumma politikerna är f.ö. inget bra sätt att locka duktiga människor att bli politiker, spyr nog många blir bara de tondöva och de fanatiska kvar.
Det finns kreativa människor som har briljanta idéer och skulle passa utmärkt som politiker. Dessa individer vill dock inte hämmas av något enfaldigt knapptryckande, utan vill främst få utlopp för sin kreativitet och skaparglädje. Därför söker de sig definitivt inte till politikens område!
RaderaFlygsoldat 113 Bom
Bäste flygsoldat. Den här gången blev det bom, förutom att det går att extrahera något användbart ur själva anslaget inledningsvis.
RaderaSjälv är jag anhängare av det amerikanska systemet med kongressförhör av tilltänkta ministrar, för att säkerställa att dessa kandidater håller måttet och behärskar det område inom vilket de förväntas att bli minister. Detta kräver dock att det är lite klass på de som ställer frågorna. Efter att ha följt lite utfrågningar i Riksdagens Konstitutionsutskott, så måste jag erkänna att det är lite klasskillnad mellan svenska utfrågare och de väsentligt skarpare kongressmännen (och kvinnorna). Jag vägrar dock att tro att det är själva svenskheten som föranleder skillnaden ;-)
@ Sumatra
RaderaTror du inte att swede = kålrot? Då har du nog missat det mest väsentliga angående svenskhetens inflytande i Riksdagens Konstitutionsutskott! Skämt åsido. Trevligt att du har börjat blogga igen.
Flygsoldat 113 Bom
Sumatra:
RaderaEgentligen tycker jag att din modell låter intressant, men det kräver i sin tur att riksdagsledamöterna är någorlunda självständiga i förhållande till dem som skall utfrågas och till sina respektive partiledningar. Så är det inte idag.
Flygsoldat 113 Bom. Tack för ditt välkomnande. Det finns som du påpekar skillnader mellan Swede och swede, en inte helt ovidkommande skillnad ;-) Nä, jag tror mest att det handlar om en kulturell skillnad som inte alltid utfaller till vår fördel. kanske skulle vi införa "speach" på skolschemat, d.v.s. konsten att framföra något ämne muntligen inför någon form av publik. För att lyckas här krävs det inte att man kan stava, vilket nog passar dagens ungdom. En annan invändning som jockelarson framför och som även den är kopplad till kulturskillnader, nämligen den politiska kulturen. Det är nog mer än en riksdagsman som kroknat p.g.a. bristande självständighet och kopplingen till de egna åsikterna vid röstningar.
RaderaIbland kan det vara välbehövligt att ta en paus och återkomma när lusten återkommer.
@ Sumatra
RaderaJovisst. Annie Lööf återkommer efter en välbehövlig paus i Thailand. Ungdomarna här hemma har stavat fel i hennes briljanta partiprogram...
Flygsoldat 113 Bom
Makten har under lång tid förflyttas från riksdagsledamöter till regeringen och partiorganisationerna, under en period höll den t.o.m. på att samlas inom ett parti som försökte suga in hela den demokratiska processen i sin interndemokrati men som tur var föll de under 50%.
SvaraRaderaDet finns intressanta förslag som att minska antalet riksdagsledamöter, ta bort 4% spärren och utjämningsmandaten och t.o.m. enmansvalkretsar men jag är för dåligt påläst för att ha en stark åsikt om vad som vore bra. Om partierna fortsätter försvagas som institutioner kommer de förr eller senare att ersättas av något annat och jag hoppas det blir en gradvis process.
Men det här går ganska långt ifrån ämnet. En egenskap hos svensk politik som slår igenom ofta är att det lyssnas på logiska resonemang och vetenskapliga auktoriteter och referenser till sådant kan stoppa tossig politik. Tyvärr innebär det även att om säg försvarsmakten önskar sig något tossigt som är mode hos auktoriteterna så finns det inget som bromsar.
De tyckare och bloggare som är faktabaserade och analyserande borde med viss fördröjning få ett stort inflytande, här kommer det fram fakta som kan förändra politiken och det finns även en aktiv process med ifrågasättande.
Marinen hade innan FB-04 ytterliggare en skola som därefter slogs samman med Örlogsskolorna (ÖS) för att bilda Sjöstridsskolan (SSS), nämligen Amfibiestridsskolan (AmfSS), som inte var en del av Amf 1 vilket många felaktigt tycks ha trott.
SvaraRadera