27 november 2013

Haveri i materielanskaffningsprocessen



Anskaffning av materiel till Försvarsmakten är som alla följare av försvarsbloggar vet ett mycket stort och mångfacetterat problemområde. Kollegan Wiseman har tidigare myntat uttrycket att "krig är en materielsport" och så är det. Brist på rätt materiel i rätt omfattning skapar inget trovärdigt försvar! I Sverige har tillgång till den avgörande materielen nu blivit ett så pass stort problem att den kraftfullt påverkar vår försvarsförmåga, och inte blir det bättre av att regeringen behandlar frågan genom en kombination av nonchalans och överförmynderi.

Försvarsmakten erhåller i anslaget 1.3 (Anskaffning av materiel och anläggningar) årligen ca 8,9 miljarder kronor.  En summa som är allt för snålt tilltagen för att kunna hålla Försvarsmaktens materiel relevant. Framförallt när det kommer till att upprätthålla en kombination av kvalité och numerär. Det är också på grund av ett för snålt tilltaget materielanslag som det så kallade ofinansierade materielberget har växt sig till fullkomligt ohanterliga nivåer. Det finns siffror som tyder på att det överstiger hela 50 miljarder kronor.

Ett av problemen med att materielberget konstant ökar är den långsamma handläggningstiden, framför allt från regeringens sida. Anledningen till detta är att regeringen beslutat att alla anskaffningar överstigande 200 miljoner kronor ska beslutas av regeringen vilket innebär 2,2% av Försvarsmaktens tilldelade anslag för anskaffning av materiel.

Eller om man hellre vill se det till hela försvarsanslaget, så handlar beslutsgränsen 200 miljoner om 0,5% av det totala anslaget. Att regeringen inte anförtror myndigheten Försvarsmakten att själva besluta om summor som överstiger 0,5% av den summa Försvarsmakten själva disponerar är skrämmande och kan inte annat än ses som detaljstyrning gränsande till något som skulle kunna liknas vid grovt överförmynderi.

Den som följt den här bloggen vet att Marinen snart står utan fartyg på grund av att regeringen inte förmår fatta beslut om modifiering av korvetter eller ombyggnad till vedettbåtar. Men vi kan även ta ett annat exempel från verkligheten. Det handlar om en ersättare av signalspaningsfartyget HMS Orion. Ett fartyg som är trettio år gammalt och som mer eller mindre alltid är till sjöss året runt primärt för att bistå FRA. Beslutet att bygga ett nytt fartyg tog regeringen redan den 22 april 2010, d.v.s för tre och ett halvt år sedan - under förra mandatperioden. Det vi dock kan konstatera är att det fortfarande inte börjat konstruerats något nytt fartyg.

Det vi däremot vet är att planerna för fartyget blivit något förändrade som har krävt en något utökad finansiell ram. Här kommer alltså ett nytt problem att uppstå. Försvarsmakten tvingas nu att på nytt gå tillbaka till försvarsdepartementet för att erhålla ett nytt beslut - som tar tid. Så sent som den 15 november i år beslutade regeringen om den utökade ramen för projektet, vilket har bidragit till ytterligare ett års försening.

Jag ställer ånyo frågan, vilken förädling av det inlämnade underlaget görs på försvarsdepartementet i en sådan här fråga, och vad är det departementet själva kan tillföra utöver det underlag som Försvarsmakten, FMV och sannolikt även FRA levererat? I mina ögon är inte hanteringen trovärdig på något sätt då det enbart tycks vara finanspolitiken som styr besluten och inte försvars- och säkerhetspolitiken.

Det är även mycket intressant och backa bandet för att se vad som sagts tidigare i ämnet Försvarsmaktens materielanskaffning. Redan för elva år sedan var detta ett mycket hett ämne och en särskild utredning gjordes under ledning av särskilda utredaren Jan Tånneryd.  Projektet STYROM (STYRrning och Organisation av Materielförsörjningen) som slutligen renderade i SOU 2002:39.

Utredningen syftade primärt till att utreda FMV:s resursutnyttjande och organisation. Men det intressanta är det sekundära uppdraget att även utreda hur regeringens styrning av Försvarets materielverk fungerar samt följa upp hur Försvarsmaktens uppdragsstyrning har utformats och hur den fungerar.

Det skulle ta alldeles för mycket tid att belysa alla intressanta delar kopplat till regeringens styrning av materielprocessen men några saker är viktiga att belysa. I utredningen framgår bland annat följande:
I linje med att regeringen prövar alla väsentliga investeringar och vägvalsbeslut bör antalet regeringsärenden som bereds vid myndigheter och departement väsentligt kunna minska. Med en ändrad delegeringsordning kan i huvudsak alla investeringar som understiger en miljard kronor beslutas av Försvarsmakten eller annan beställande myndighet. Antalet beslutstillfällen reduceras till två: att inleda ett materielprojekt respektive att påbörja en huvudinvestering.
Redan för elva år sedan föreslår alltså regeringens utredare att Försvarsmakten själva ska få beställa all materiel som undertiger en miljard kronor utan att det måste generera ett regeringsärende(!)

Vidare kan man utläsa att utredaren anser att försvarsdepartementet bör omorganiseras med anledning av att materielförsörjningen blir alltmer komplex.
Materielförsörjning inom försvaret är den enskilt största investeringsverksamheten i staten. Materielfrågorna kommer att få en ökad komplexitet som en konsekvens av fler överväganden om tidiga vägval, om investeringar i försök och demonstratorer, en ökad komplexitet i de tekniska utformningarna parat med internationella samarbeten och en industri under fortsatt omvandling. Vi anser att detta bör få uttryck i ett tydligt organisatoriskt fokus i Regeringskansliet som vi föreslår bör inrätta en särskild materielenhet i Försvarsdepartementet.
Nu får man hoppas att försvarsdepartementet tagit till sig åtminstone denna rekommendation, men man blir tveksam när man tar del av informationen på den egna webbsidan där man stoltserar med att "Försvarsdepartementet har funnits i sin nuvarande form sedan 1920". Dock får man hoppas på att enheten MFU (Enheten för Materiel, Forskning och Utveckling) är dimensionerad för att hantera materielfrågorna på ett effektivt sätt. Men tyvärr visar avsaknaden av många beslut samt förseningen av många projekt likt ersättare till HMS Orion på raka motsatsen.

Men det är inte nog med detta. Trots att det är ett stort problem med att regeringen detaljstyr materielförsörjningen och att en särskild utredare redan för elva år sedan påpekat att det borde vara tvärt om så är försvarsminister Karin Enström av en helt annan uppfattning. Hon vill i stället ytterligare öka regeringens inflytande och detaljstyrning av materielprocessen.

Det var i samband med att Försvarsmakten lämnade in svaret på RB7 som sedan genererade RB5 (minska 500 miljoner på personalkostnader) som en mycket upprörd försvarsminister som då deklarerade följande i ett pressmeddelande från försvarsdepartementet. Något som även SvD tog upp.
Vi kommer nu att analysera underlaget, del för del, men jag kan redan nu konstatera att det behövs förbättrad styrning av Försvarsmakten, t.ex. materielplaneringen. Detta för att säkerställa ett utfall i enlighet med regeringens och riksdagens beslut.

 Se även försvarsministern från 1:00 in i klippet här nedan.


Vi kan alltså konstatera att materielprocessen inte kommer att bli enklare framöver. Snarare tvärt om.  Att man går stick i stäv mot vad regeringens utredare för elva år sedan kom fram till är beklämmande.

18 kommentarer:

  1. Mycket bra, men skrämmande, beskrivning! /C

    SvaraRadera
  2. "Att regeringen inte anförtror myndigheten Försvarsmakten att själva besluta om summor som överstiger 0,5% av den summa Försvarsmakten själva disponerar är skrämmande och kan inte annat än ses som detaljstyrning gränsande till något som skulle kunna liknas vid grovt överförmynderi."

    Att inte veta vad en liter mjölk kostar, vilket Palme bevisligen inte gjorde, är en sak. I videoinslaget kan man konstatera, sorgligt nog, att Karin Enström inte har en aaaaaning om vad ministerstyre är för någonting, i alla fall så har hon inte en aning om att ministerstyre är ett brott. Men media vet.

    Roger Klang

    SvaraRadera
  3. "Att regeringen inte anförtror myndigheten Försvarsmakten att själva besluta om summor som överstiger 0,5% av den summa Försvarsmakten själva disponerar är skrämmande och kan inte annat än ses som detaljstyrning gränsande till något som skulle kunna liknas vid grovt överförmynderi."

    Att inte veta vad en liter mjölk kostar, vilket Palme bevisligen inte gjorde, är en sak. I videoinslaget kan man konstatera, sorgligt nog, att Karin Enström inte har en aaaaaning om vad ministerstyre är för någonting, i alla fall så har hon inte en aning om att ministerstyre är ett brott. Men media vet.

    Roger Klang

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Klang ang ministerstyre. Du har tyvärr fel, minister och regeringen som kollektiv har all rätt (och till och med skyldighet) i världen enligt grundlagen att styra sina myndigheter. Undantaget är förvaltningsmyndighets eller domstols myndighetsutövning och lagtillämpning gentemot enskild person. Dvs det som i dagligt tal brukar kallas enskilda fall vilket politikerna på goda grunder och till medias förtret aldrig vill uttala sig om. Om de gjorde det närmar det sig ministerstyre, vilket det dock blir först när man faktiskt försöker ingripa med beslut i ärendet.

      Det är en vanligt spridd myt, gärna påhejad av maktfullkomliga generaldirektörer, att statsrådens/regeringens styrning inte får vara detaljerad när det gäller gäller inköp, organisation osv.

      Radera
  4. Regeringens förhalningstaktik syftar till att tvinga ned försvarskostnaderna till ett minimum. Utfallet av ifrågavarande taktik får vanliga landsförrädare att framstå som amatörmässiga.

    SvaraRadera
  5. Några "Skaraborgs-satsningar" till på FM, så kan vi nog sänka nivån till en miljon.

    SvaraRadera
  6. Ett väldigt bra inlägg. På det sätt som regeringsärendena hanteras uppstår andra konsekvenser. Som det är nu ska FMV som en del av sin offerera process ta fram skarpa offerter från industrin. Det innebär ett ganska omfattande arbete med specifikationer, upphandling och kontraktsförhandlingar. När FMV lämnat sin offert till FM går de till regeringen. Precis som skipper skriver dröjer oftast regeringsbesluten och under tiden står FMV stilla, beredda att påbörja själva genomförandet. Fötutom långa gilltigheter på industriofferter (som kostar pengar) så blir projekt genomförandet både på FMV och hos industrin sämre med okända stillestånd. Bara i denna process finns åtskilliga miljoner dom som"slösas" bort.
    /CJ

    SvaraRadera
  7. Är inte summan som regeringen ska godkänna 20 miljoner? Den siffran har i alla fall nämnts vid projekt på MarinB.

    SvaraRadera
  8. @Anonym 04:40: jag tror, utan att veta, att det är olika gränser för infrastruktur- och materielanskaffning. /C

    SvaraRadera
  9. Det blir ju rätt spännande om man översätter till privatekonomi. Antag att jag får 40 tkr i månadslön. Om jag vill tanka bilen för mer än 200 kr måste jag fråga min arbetsgivare om lov. Nekar arbetsgivaren mig att tanka får jag inte bara bensinstopp, jag måste även lämna tillbaka 200 kr till chefen. Men! Den gång jag faktiskt får tillstånd att tanka bilen för egna pengar säger chefen att jag fått en löneökning.

    Vidare, liknande försäljning av mtrl (exvis flyspanRR 890), antag att jag köpte bilen ovan ifjol till nypris plus tillägg för extrautrustning. Nu har bilfirman en spekulant på modellen, så de kommer och hämtar bilen från mig utan att betala, sätter in en ny stereo och säljer bilen en gång till, till nypris. Själv står jag utan bil men med alla skulderna på billånet.

    Därefter kommer ett brev från SveaBo som meddelar att huset jag byggt på min egen mark inte längre ägs av mig, utan av SveaBo. De har givetvis inte betalat mig för mitt hus, men nu måste jag betala marknadsmässig hyra till SveaBo för jag får inte äga mitt hus och min mark längre.

    Och nu påstår min chef att det är jag som har dålig koll på min privatekonomi?

    Någon som kan göra en gissning hur exemplen skulle bedömas juridiskt om det handlade om privat- eller företagsekonomi?

    Vad är mål och syfte med en sådan hantering?

    NFördKan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blir full i skratt, riktigt bra jämförelse! Denna borde publiceras i dagstidningarna!

      /Tummen upp

      Radera
    2. Suveränt exempel - gör den viral!!!

      Radera
  10. Jag har varit ute ur loopen i några veckor pågrund av en jobbresa. Men jag hade i min tysthet hoppats på att vi i alla fall skulle ha fått någon form av besked kring marinens materielbehov medan jag varit borta. Men tydligen är allt precis som vanligt.På materielfronten intet nytt.

    Jag förstår att man från regeringens sida vill behålla kravet på att det ska krävas regeringsbeslut för "större" inköp. Det innebär ju att man defacto har full kontroll över hela anslag 1.3 och inte behöver sänka budgeten för att spara pengar. Som tidigare skribenter påpekat så ser det ut som ministerstyre och luktar ministerstyre. Min plutonchef sa en gång att om det både ser ut som det och luktar som det så vet man vad "det" är. Jag förstår däremot inte varför vi och många av folkvalda tillåter detta. Att försvarsministern inte kan besvara frågor från riksdagsledamöter är rätt anmärkansvärt i sig självt. Men att detta faktum inte får genomslag i media är nästan ännu mer anmärkningsvärt. Oberoende? Granskning? Jag måste tänka på något annat. Eller är det så att det verkligen är en icke-fråga? Kanske är det inte bara ointresse från allmänheten utan faktiskt så här försvaret skall vara. Ibland känner jag mig som en inskränkt bakåtsträvare.

    Love Alm
    lovealm.wordpress.com

    SvaraRadera
  11. Anonym 08:28, NFördKan.

    Om du skulle tagit dig tid att läsa på något om Fortifikationsverket skulle du snart inse att du har väldigt fel på den punkten.
    Det finns offentliga dokument i PDF-format som berättar hur mycket hyra Fortv tar ut av FM. Det handlar om knappt 50% jämfört med statliga fastighetsbolag i övrigt.
    Vårt uppdrag från regeringen är att ta ut självkostnadshyra av FM, inte mer.

    Sen begär regeringen dock en vinst på ca 6-7% av Fortv vilket är helt regelvidrigt eftersom myndigheter ej får gå med vinst.
    Det stora felet är att regeringen behandlar sina myndigheter som företag.
    Myndigheter är inga företag. Man utför tjänster och annat som inte borde räknas in i någon slags falsk marknadsekonomi.

    Kollegor med över 30 år inom Fortv nämner dock att som egen myndighet kan vi lättare modernisera och renovera jämfört med när man var en del av FM.
    Så visst, FM får betala en hyra för sin infrastruktur men det får man igen när vi effektiviserar och förbättrar infrastrukturen dagligen. Byte från naturgas till pellets ger t.ex två tredjedelar lägre uppvärmningskostnad.

    Men nu spåras det ur.
    Frågan är varför regeringen är så maniska på att detaljstyra FM.
    Vad vinner man på det?
    Känslan jag får spontant är att man arbetar stenhårt för att få bort FM från riket överhuvudtaget.
    Inte ens våra politiker kan seriöst vara så blinda för vad som sker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Ola Eliasson. Jag säger inte emot dina fakta och erkänner villigt att jag raljerar. En karikatyr är inte som ett fotografi. Men som du återkommer till i ditt sista stycke så är är detaljstyrningen av FM ekonomi absurd och det tycks inte vara så att FM får alternativ och möjlighet att välja det mest gynnsamma.
      Mina frågetecken efter raljerandet kvarstår.

      NFördKan

      Radera
  12. Statssekreteraren hävdade för någon vecka sedan under "Försvarsföretagsdagarna" att även regeringen tycker det är helt absurt att behöva fatta dessa beslut kring mtrl-anskaffningen. Men han var också snabb att påstå att FM inte hade gjort förankringen hos Fö och att det är det "införsäljningsarbetet" som FM måste lära sig.... suck, så mycket var det med det mandatet.

    Det handlar alltså om tillit och budgettriangulering. Fö tillit till FM är inte högt kring ekonomi, det vet vi sedan tidigare. Det är också himla praktiskt att kunna fläska ut satsningar som varit förvaltningsåtgärder i pipen i nästan 10 år... läs Widegrenskans

    SvaraRadera
  13. Är det bara jag eller tycker jag att det låter som att försvarsministern vill ta kontroll över försvaret så att de inte kan säga nåt om att det missköts, när hon nämner att man måste öka kontrollen över försvarsmakten?
    Fan vad hemskt och jag vill jobba i försvaret.

    SvaraRadera

REGLERNA FÖR KOMMENTARER KOMMER NU PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING ATT SKÄRPAS:
- Kommentarer som ej håller sig till ämnet kommer att refuseras
- Skriv kortfattat och kärnfullt
- Personangrepp publiceras ej
- Håll en god ton i kommentarerna