Skriver artikel på Newsmill om vad som måste debatteras i Sälen

Jag skriver i dag en artikel på Newsmill som just nu ligger på förstasidan.

Eftersom kommentarerna för närvarande är avstängda på hela Newsmill så kan du som läsare med fördel kommentera artikeln i detta inlägg istället.

Marinen efter FB-04 : Del 2

I den första delen (Del 1) som en återblick och påminnelse inför kommande försvarsbeslut har jag beskrivit konkreta fakta som förbandsnedläggningar och avveckling av fartyg som oemotsägliga fakta som drabbade Marinen mycket hårt efter FB-04. Men det finns enligt min bedömning även andra vägval som starkt påverkade verksamheten, och att man inom Marinen i flera avseenden, under en tidsperiod, mer eller mindre glömde bort det som tidigare varit det prioriterade och viktiga. 

Det går självklart inte att peka på vem eller vilka som är orsaken till detta, men delar av marinens personal och dåvarande chefer har otvivelaktigt varit bidragande till detta på grund av jakten på att hitta nya infallsvinklar efter FB-04 då man från politiskt håll, men även från Försvarsmakten hävdade att det inte längre fanns något tänkbart hot mot Sverige. Mycket kretsade runt att skapa nya uppgifter och hitta nya verksamhetsområden för att kunna påvisa eget existensberättigande. Därför skulle nu den framtida Marinen internationaliseras fullt ut. 

Internationella insatser var nu högst upp på den politiska agendan, och således även på den militära! Inget annat var viktigt, och inget annat skulle få sätta stopp för att Marinen också skulle följa med i den utvecklingen, och helst ta ledarflaggan. Det fanns vid denna tidpunkt ett antal chefer på låt oss säga "mellannivå" som drev den internationella linjen utan backspeglar och med stora skygglappar för ögonen, ivrigt påhejade av försvarspolitiker och de högre skikten i Försvarsmakten. En form av "ryggdunkarmentalitet" började sakta etableras där de som utåt sett brann för att "internationalisera marinen" tittade snett på de som hävdade att vi nog inte helt skulle släppa greppet om det som marinen vid denna tid var mycket kompetenta inom, d.v.s. väpnad strid mot en kvalificerad motståndare. Men att någon vid denna tidpunkt öppet skulle våga ifrågasätta om att det var så klokt att exakt allt skulle genomföras i linje med den nya internationella vägen var det inte tal om.

All verksamhet skulle därför numera ha en internationell prägel och alla marina förbandstyper sattes upp i EU styrkeregister. Det var IKS, IM, IUB och IAS. "I" stod självklart för INTERNATIONELLA och de resterande beteckningarna stod för korvettstyrka, minröjningsstyrka, Ubåtsstyrka och Amfibiestyrka. Dessa nya förband skulle självklart övas mot ett internationellt tänkbart scenario och vid den tidpunkten möjlig hotbild. Detta ledde till ett antal vägval som påverkade Marinen mer än vad som kanske var avsett från början. De som anställdes i Marinen efter 2004 har å andra sidan inte sett något annat, varför det kan vara svårt att relatera till "tiden före" internationaliseringen.

När övningsverksamheten vid förbanden skulle planeras så var man mer eller mindre förblindad på grund av det som beskrivits här ovan.  Marinens nya fiende vid denna tidpunkt blev nu: Terroristen!


Hur flottan anpassades efter det nya terroristhotet
Terroristen var ett lämpligt objekt att hänvisa till då 11 september attentatet låg nära tillbaka i tiden. Men för flottans del så var det till stor del terroristattacken mot USS Cole utanför Yemen som man hängde upp sin nya hotbild på. USS Cole blev då hon låg till kaj för att bunkra, attackerad av en liten båt lastad med sprängämnen. 17 sjömän dog och 39 blev skadade. Svenska flottan skulle nu ta upp kriget mot terroristerna.

Begreppet FIAC - Fast Inshore Attack Craft var nu ett faktum även för marinen, och något som skulle bli det mest använda begreppet på sjöstridsflottiljerna under överskådlig tid.

För NATO-flottorna som regelbundet rörde sig i farvatten där FIAC kunde uppträda så var detta ett reellt hot och man tog till och med fram plattformar som man på ett realistiskt sätt skulle kunna öva mot detta nya hot.

Man hade även konstaterat att det fanns ett till objekt som man kunde använda för att beskriva den nya tidens hot mot militära fartyg, nämligen ett mindre kvalificerat lufthot som benämndes LSF - Low Slow Flyer som beskrevs på detta sätt.

"The LSF threat is very viable in today’s war on terrorism.  The capabilities and options afforded a terrorist with a low slow flyer are highly numbered and versatile.  A low slow flyer threat can come in the form of a small civilian airplane, such as a Cessna, that can take off from small, unmonitored airfields, to a UAV armed with explosives and launched from small open areas.  Potential uses of low slow flyers are limited only by the imagination.  Some possible scenarios include suicide missions."

"Asymmetric warfare" blev således det nya modeordet hämtat från NATO:s publikationer vilket sammanfattade terroristattacker från ovanstående objekt.

För att kunna hantera detta nya hot så lastades det ombord finkalibriga vapen i en omfattning som inte tidigare funnits på ytstridsfartyg tillsammans med hjälmar och kroppsskydd. Beväpnade däcksgrupper skulle lära sig bekämpa dessa FIACs som fick spelas av stridsbåtar och LSF som spelades av inhyrda flygplan, ofta via FFK - Frivilliga flygkåren.

När NBG-08 senare skulle sättas upp så blev det i Försvarsmakten stor huggsexa om vilka förband som skulle bidraga. Ett förband som ingick i NBG skulle sitta säkert. Det gjordes därför en ansats från Marinens sida där man till och med ville ha in de stående registerförbanden som enheter i NBG där man skapade scenariot där NBG sjövägen skulle flyttas till ett operationsområde eskorterat av IKS och där IM skulle öppna och säkra leder.


Förändrad syn på vad som var viktigt
Fartygsförbanden som enligt den öppna och numera upphävda publikationen TRFL - Taktikreglemente Flottan skulle tidigare nyttja den svenska skärgården för att kunna uppträda dolt och därifrån verka med vapen mot en motståndare. Fokus låg vid denna tid  på internationella större övningar där uppgiften ofta bestod i att över längre tid bedriva havsövervakning på öppet hav i tilldelad ruta och där man utgjorde ett spelkort som skulle ledas, och mindre tid lades på att öva det enskilda fartygets fulla förmåga.

Marinens fartyg har alltid varit utrustade med mycket kompetenta ledningssystem där krypterad måldata och textmeddelanden kan överföras mellan fartyg såväl som till de marina ledningscentralerna. Men eftersom Sverige inte är ett NATO-land så hade man inte tillgång till nödvändiga krypton och länksystem som LINK-11 och LINK-16. På grund av detta så fick man för att kunna kommunicera med övriga ingående fartyg istället använda sig av talad stridsledning och målrapportering på okrypterat radiosamband. En återgång till hur det fungerade i marinen på 50-talet. 

För ubåtsvapnets del var det svårt att kunna hävda att terroristen var den huvudsakliga fienden på samma sätt som sjöstridsflottiljerna kunde göra. Därför valde ubåtsflottiljen att hårdsatsa på, och sälja in budskapet att man nu var ett renodlat underrättelseförband. De tidigare huvuduppgifterna att lokalisera och sänka fientligt överskeppningstonnage och att kunna detektera fientliga ubåtar skulle inte gynna ubåtsvapnet i existenskampen. Underrättelseverksamhet låg rätt så därför blev ubåtsvapnet nu ett uttalat underrättelseförband.

De enda som hade det relativt enkelt var minröjningsförbanden. Det fanns fortfarande hur många gamla minor som helst som låg och skräpade på Östersjöns botten. Man kunde dessutom ändra namnet från "minröjningsoperationer" till ett begrepp som var lättare att sälja in, och som låg oerhört rätt i tiden, nämligen "miljöoperationer". Minröjningsförbanden gjorde föredömligt ett mycket bra arbete med att städa i Östersjön. Samtidigt så fick man fortsätta att öva skarpt med det man tidigare skulle göra i krig. Så av den anledningen anser jag att minröjningsförbanden inte påverkades nämnvärt av FB-04 så länge vi inte blandar in ubåtsjaktbegreppet.

För amfibieförbanden så blev FB-04 början till vad som i ett värsta scenario kan bli slutet för amfibiesystemet. En konstant reducering i numerär har skett vid varje försvarsbeslut och den enda kvarvarande bataljonen har tyvärr delvis blivit inriktad mot att bli en manöverbataljon som ska kunna strida på land och transporteras med fordon, och det skulle inte förvåna mycket om amfibie antingen blir en del av armén eller på sikt avvecklas helt och hållet genom politiska beslut när ekonomin inte längre går ihop. Detta kommer i ett sådant scenario att skapa ett extremt stort förmågeglapp där vi inte längre har en förbandstyp som kan strida i skärgårdsmiljö där hav möter land. Betänk hur mycket sådan miljö som Sverige består av.

Till ovanstående skall också tilläggas att marinflyget hade upphört att existera. Den tunga sjöoperativa helikoptern, Hkp 4 slutade flyga för marinens räkning och avvecklades helt efter NBG-08 då den på slutet enbart genomförde markoperativ verksamhet. Således försvann som bekant helt möjligheten för Marinen att samverka med helikopter. Helikopterburen ubåtsjakt var nu ett minne blott.


Avslutningsvis
Huruvida konsekvenserna av FB-04 för Marinen, och hur man försökte hitta en ny hotbild att inrikta sig mot påverkade marinens förmågor kan man kanske fundera över.

Detta inlägg som i allmänna ordalag beskriver marinens historia blev långt, men ändå inte slutfört. Om man upplever att det har målats med mycket svart färg i detta inlägg, så kommer den sista och tredje delen att målas i vita färgnyanser.

Detta då pendeln nu har börjat svänga tillbaka och Marinen de senaste åren börjat hitta tillbaka till sitt rätta element. Detta kan till stor del härledas till den nya skrivningen rörande marinens huvuduppgifter i inriktningspropositionen från 2009. Men kanske framför allt tack vare nuvarande marininspektören Jan Thörnqvist som på allvar nu pekat ut den nya kursen. Mer om detta i sista delen.

Gå vidare till den tredje och sista delen - Del 3

Blev ÖB kallad till Försvarsministern?

Ja som rubriken ställer frågan så tyder mycket på att ÖB har blivit kallad till Försvarsdepartementet med anledning av sitt tidigare uttalande i SvD stax innan årsskiftet.

Jämför gärna själv ÖB:s ord i den första SvD artikeln med dagens artikel från SR Ekot.
Att något uppenbart har skett mellan dessa båda intervjuer framstår som ganska uppenbart om man läser de båda artiklarna, vilket inte kan härledas till så mycket annat än att ÖB har fått en så kallad "kavajhytt" på försvarsdepartementet.

Å andra sidan så har jag väldigt svårt att se fru statsminister, kapten Enström eller för den delen statssekreteraren Carl von der Esch ge ÖB ett direkt budskap att ställa in sig i ledet.

Att ÖB:s förnyade uttalande kommit högst olägligt för nymoderaterna råder det dock ingen som helst tvekan om. Moderaterna som genom ständigt återkommande artiklar från riksmedia till de minsta landsortsblaskorna  framhävt vilken fenomenal försvarsreform man genomför. Försvarsmakten är numera bättre än någosin och moderaterna har skapat ett "tillgängligt, flexibelt och användbart försvar" som kan möta morgondagens hot som är "komplexa, oförutsägbara och gränslösa".

Från moderternas håll har det efter SvD artikeln varit mer eller mindre knäpptyst i frågan, vilket är mycket ovanligt när det kommer till en sådan här sak. Två av de främsta "cheerleaders som styrs likt robotar från försvarsdepartementet" med bedömd uppgift att legitimera den nymoderata försvarspolitken, Johan Forssell och Cecilia Widegren har varit ovanligt tysta fram till i dag. Forssells twittrande snart efter SR Ekots intervju kändes inte särskilt spontant, utan uppfattades som mer av karaktären att han visste vad som komma skulle. Bedöm själva.

Johan Forssell ‏@JohanForssell
ÖB Sverker Göransson nyanserar välbehövligt debatten om Sveriges försvarsförmåga (Lunchekot). http://korta.nu/tfue6  #svfm #föpol 

Johan Forssell ‏@JohanForssell
ÖB tydlig kring: 1) Försvarsförmågan har stärkts de senaste åren, 2) Sverige har rimliga ambitionsnivåer för försvaret idag. #svfm #föpol 

Johan Forssell ‏@JohanForssell
3) Sverige har förmåga att såväl ge som ta emot militärt stöd. #svfm #föpol
Johan Forssell ‏@JohanForssell 

Bra att ÖB gör dessa förtydliganden. Debatten de senaste dagarna har varit på tok för enkelspårig och saknat viktiga pusselbitar. #svfm

Huruvida min, och många andras farhågor, ja det är faktiskt en farhåga att ÖB har blivit kallad till departementet, kommer sannolikt inte att låta besvaras, varken från FM eller Fö då det inte ligger in någons intresse att erkänna att så varit fallet.

Försvarsmaktens informationschef Erik Lagersten är fortsatt ett föredöme och erbjöd självmant att i skrivande stund svara på frågor rörande just denna fråga.

Erik Lagersten ‏@lagerstenFör den som vill ställa frågor och veta mer om ÖB:s intervjuer om en veckas uthållighet svarar jag på frågor mellan 20-21. #svfm

På mina frågor svarade informationschefen så här:

Skipper ‏@Twitt_Skipper
@lagersten Har ÖB blivit kallad till försvarsdepartementet med anledning av intervjun i SvD?

Erik Lagersten ‏@lagersten
@Twitt_Skipper Inför Sälen brukar Fö och FM gemensamt ori om anföranden, artiklar mm. Uthållighet har varit en sådan orientering.

Skipper ‏@Twitt_Skipper
@lagersten som du förstår så ger dagens intervju i SR Ekot en helt annan bild från ÖB än vad SvD gav. Varför är det så? Varför har ÖB backat? 

Erik Lagersten ‏@lagersten
@Twitt_Skipper ÖB ville idag i Ekot fördjupa den korta meningen i SvD. Vad innebär en vecka och i vilka sammanhang? Att bredda är inte att backa. Däremot behöver bilden kompletteras av pol. Det kommer i dagarna vad jag förstår. Är det tillräckligt är en polfr.

Min uppfattning vad som skett i ärendet står relativt klart, och mellan raderna så anser jag att informationsdirektören mer eller mindre bekräftat detta. Vad tror ni bloggläsare?

Till ÖB Sverker Göranson vill jag framföra:
Stå på dig ÖB, du har tidigare varit mycket tydlig i ditt budskap! Du har sannolikt hela Försvarsmaktens personal bakom dig i frågan, och personalen som dagligen sliter för att få Försvarsmaktens verksamhet att fungera behöver en chef som står upp för sina åsikter. Vi kan inte längre blunda för det faktum som du beskrivit i SvD artikeln. Backa inte från dina åsikter, utan fortsätt stå upp för dessa. Det är sannolikt ensamt och stormande där uppe i toppen, men nere i baslägret finns det som just nu många som hyser stort förtroende för det du gör, och förhoppningsvis fortsätter göra!

Andra bloggar:
Annika N C

Marinen efter FB-04 : Del 1

Efter att precis ha läst Wiseman´s senaste inlägg i den mycket lävärda serien PROLOG (del 2) inför kommande rikskonferens och nästa försvarsbeslut så beslutade jag mig för att författa ett kortare påhak, som visade sig bli mer omfattande än planerat.. Jag avgränsar mig dock till att beskriva vad som hände inom marinen inför och efter det katastrofala försvarsbeslutet FB-04.

Varför ett eget inlägg om just tiden efter FB-04 undrar man kanske? Jo, därför att det var exakt här som Marinen mer eller mindre havererade och under ett antal år upphörde att vara en fungerande del av Försvarsmakten när det kommer till att kunna bedriva kvalificerad väpnad strid och ubåtsjakt. I stort sett all kunskap om hur man bedriver sådan verksamhet med moderna vapen och sensorer på ett taktiskt riktigt sätt började vid denna givna tidpunkt sakta men säkert att dräneras. Hårda ord tänker någon? Överdrivet tänker en annan? Negativt som vanligt suckar försvarspolitikerna?

Låt oss därför göra en återblick och se vad som egentligen hände.


Efter det tidigare försvarsbeslutet FB-00 så fungerade fortfarande marinen trots allt relativt bra, åtminstone när det kommer till flottan och sjöstridskrafterna. För Kustartilleriet var det betydligt värre då man halverade förbandsmassan i samband med att både KA 2 i Karlskrona och KA 3 på Gotland totalavvecklades. Allt fast kustartilleri avvecklades, även de toppmoderna 12/70 ERSTA-batterierna. Mer eller mindre alla bergrum övergavs, återställdes och plomberades eller såldes. I samband med FB-00 upphörde även begreppet "vapenslag" formellt att existera då såväl kustartilleriet som kustflottan avvecklades som organisatoriska enheter och kvar blev enbart marinen då befattningarna CKF och IKA togs bort. Kustartilleriet övergick till att bli Amfibiekåren på de två kvarvarande orterna Vaxholm Amf 1 och Göteborg Amf 4.

De i särklass två största bakslaget för den operativa marina förmågan i samband med FB-00 var att KA 2 i Karlskrona avvecklades tillsammans med att man lämnade Västkusten och Göteborg helt utan sjöstridskrafter i och med att den sista patrullbåtsdivisionen (18.patrullbåtsdivisionen) även den avvecklades. Socialdemokraternas starke man i Göteborg, Göran Johansson ondgjorde sig ordentligt i media över just detta faktum. Han var en stor bidragande orsak till att KA 4, sedermera Amf 4, blev kvar till förmån för KA 2 i Karlskrona.

Att jag nämnde avvecklingen av just KA 2 som ett av de värsta dråpslagen mot den marina operativa förmågan var att detta förband stod för den moderna tunga bekämpningsförmågan inom Kustartilleriet, nämligen rörligt artilleri 12/80 som kunde bekämpa rörliga mål (till skillnad från ex Haubits 77), men framför allt av den anledningen att man precis satt upp det nya och toppmoderna förbandet Tung Kustrobotbatteri med den nya RBS-15KA som jag skrivit om i ett tidigare mer utförligt inlägg här. Detta är ett förband som i dag vore aldeles ypperligt att placera på Gotland, där det med den nya roboten MkIII hade kunnat täcka större delen av Östersjön till en väldigt liten totalkostnad. Men så blev deta alltså inte. Förbandet och den toppmoderna materielen totalavvecklades istället. Utöver detta så slogs även den marina ledningen sönder och samman i och med avvecklingen av de fyra marinkommandona MKN, MKO, MKS och MKV där huvuddelen satt i skyddade bergrum. Nu skulle dessa "onödiga bergrum" bort en gång för alla.


Innan FB-04 organiserades de marina förbanden så här:

• Marinbas Ost (Muskö)
• Marinbas Syd (Karlskrona)
• 1. Ubåtsflottiljen (Berga och Karlskrona : 7+1 ubåtar)
• 2. Ytstridsflottiljen (Berga : 4+1 Ytstridsfartyg)
• 3. Ytstridsflottiljen (Karlskrona : 10+1 Ytstridsfartyg)
• 4.Minkrigsflottiljen (Berga och Karlskrona : ca 20 olika fartyg)
• 1.Amfibieregementet (Vaxholm : 2.Amfibiebataljonen)
• 4.Amfibieregementet (Göteborg : 5.Amfibiebataljonen)
• Örlogsskolorna (Berga och Karlskrona)

Utöver ovan nämnda ytstridsfartyg fanns ytterligare fyra fartyg i hög materiell depå. Se detta tidigare inlägg som mer överskådligt beskriver hur fartygsbeståndet såg ut vid denna tid)

Inställd oficersutbildning, kampen för existens och osunt revirtänkande!

För att kunna genomföra FB-04 och säga upp officerare i Försvarsmakten så tog dåvarande ÖB Håkan Syrén beslutet att inte anställa kadetterna från årskullen YOP 03-05 och ställa in officersutbildningen och kursen YOP 04-06. Detta har han senare refererat till som "mitt mest korkade beslut någonsin".

Sviterna av detta beslut hänger fortfarande med inom Marinen och framför allt är bristen på tekniker till flottans fartyg fortfarande på en kritisk nivå.

Något som präglade Försvarsmakten och Marinen under tiden innan FB-04 var det nätverksbaserade försvaret NBF regisserat av bland andra generalerna Johan Kihl och Michael Moore som ledde till att Försvarsmakten plöjde ner mångmiljardbelopp i en högst oklar verksamhet förlagd till en gammal fläktfabrik i Enköping. Ledsyst-projektet blev ett av de första stegen Försvarsmakten tog i syfte att hitta en ny nisch för att skapa ett existensberättigande när det inte längre fanns ett definierat militärt hot att förhålla sig till. För marinens del innebar det att man regelbundet fick skicka en stor mängd personal till Enköping för att deltaga i oklara experiment under namnet DEMO. Även ÖB verkade leva i villfarelsen att NBF var en ny del av Försvarsmakten som skulle "införas". Projektet fick omfattande kritik och rann till slut ut i sanden.

Se filmen om NBF och lägg märke till det futuristiska förhållningssättet med bl.a. EMP-bomber mot handelsfartyg.

När omfattningen av FB-04 började läcka ut till förbanden så startade det inom marinen ett mycket osunt revirtänkande vilket innebar att fokus låg på att framhäva sitt eget förbands existens genom att smutskasta de andra. Den ena kampen stod mellan Amf 1 Vaxholm och Amf 4 i Göteborg. Den andra kampen, och kanske den mest smutsiga stod mellan flottans flottiljer i Karlskrona och på Berga. Särskilt infekterat blev det på minkrigsflottiljen och ubåtsflottiljen som hade verksamhets på båda orterna. De mest märkliga argument användes för att påtala hur dåligt det var att bedriva verksamhet på "motståndarens" ort. Detta revirtänkande ledde inte till något gott alls och den här konsekvens av FB-04 var direkt förödande för att kunna fortsätta att bygga fungerande marina förband som samarbetade, och inte motverkade varandra.

Vad hände då med Marinens förband i samband med FB-04?

Ja, alla förband påverkades i mer eller mindre omfattning förutom 3.Sjöstridsflottiljen som var utpekat som ett utvecklingsförband och redan fanns på avsedd plats. Blev man inte nedlagd, så fick istället byta verksamhetsort.

• Marinbas Ost (Muskö)
• Marinbas Syd (Namnbyte till Marinbasen med vht på flera orter)
• 1. Ubåtsflottiljen (Avvecklades på Berga och flyttades till Karlskrona)
• 2. Ytstridsflottiljen (Berga)
• 3. Ytstridsflottiljen (Namnbyte till 3.Sjöstridsflj, tillfördes minröjningsfartyg )
• 4.Minkrigsflottiljen (Namnbyte till 4.Sjöstridsflj, flytt till Muskö, tillfördes korvetter)
• 1.Amfibieregementet (Flyttades till Berga)
• 4.Amfibieregementet (Göteborg)
• Örlogsskolorna (Flyttades i sin helhet till Karlskrona)

Ytstridsfartyg

Försvarsbeslutet innebar det i särklass mest katastrofala beslut för ytattacken någonsin. Inte sedan flottan bildades för 500 år sedan har vi haft så få stridsfartyg som efter FB-04. Samtliga sex återstående robotbåtar och åtta patrullbåtar totalavvecklades och såldes som skrot trots att det fanns gott om gångtimmar kvar i systemen! Patrullbåtarna kunde dessutom verka i samtliga tre dimensioner, vilket inkluderade ubåtsjakt, något som då var fullkomligt ointressant sett från marinens högre skikt. Beslutet blev att enbart sju ytstridsfartyg skulle vidmakthållas varav fem Visbykorvetter. Problemet var dock att Visbykorvetterna var långt ifrån färdiga för leverans, och de avvecklade patrullbåtarna och robotbåtarna ersattes således inte alls. Som bekant levererades de första två operativa Visbykorvetterna i verison 5 sent 2012, hela åtta år efter FB-04. 

Ubåtar

Först och främst så beslutades det att ubåtsflottiljen nu endast skulle förfoga över fem ubåtar (och senare enbart fyra). Inte nog med det så beslutades det även att flottan skulle lämna Berga där ytfartygen skulle flyttas till Muskö (ett beslut man bara efter några år rev upp och flyttade tillbaka till Berga) och all ubåtsverksamhet skulle flyttas till Karlskrona. Detta innebar som befarat en stor förlust av kompetenser inom ubåtsvapnet p.g.a. att stor del av den Stockholmsbaserade personalen inte eflyttade med, något man lider av än i dag. Även målubåten för ubåtsjaktstyrkan HMS Spiggen avvecklades, vilket skulle komma att få förödande konsekvenser för ubåtsjaktförmågan.

Amfibieförband 

Nedläggningen av Amf 4 i Göteborg innebar att man helt lämnade västkusten utan kvalificerade militära resurser. Amf 1 skulle flyttas från Waxholm till Berga, och även där skedde en del kompetensförluster då personal som var boende norr om Stockholm fick en restid som för många barnfamiljer var orimlig. FB-04 var också spiken i kistan för Amfibiebrigaden och nu återstod enbart en enda amfibiebataljon med begränsad förmåga. Mycket materiel som den mycket kvalificerade ArtE 740 avfördes från Amfibiesystemet. 

Övrigt

Stödenheterna inom marinen så som marinbaser, minröjningsförband och stödfartyg påverkades i olika omfattning. Då Marinbas Ost och Muskövarvet avvecklades så försvann möjligheten till ett eget varv i skydd av det svenska urberget. Minröjningsenheterna fick initialt stå intakta med 7+4 minröjningsfartyg, vilket sedermera reducerades till 5+2. Däremot totalavvecklades förmågan att lägga ut större mineringar då de stora minfartygen avvecklades eller avfördes från sin ursprungliga roll. Stödfartygen blev två till antalet, ett vid varje sjöstridsflottilj. I dag finns ett enda stödfartyg kvar i tjänst. Även de viktiga sonarbojbåtarna för passiv ubåtsjakt inomskärs totalavvecklades, vilket sannolikt var sista spiken i kistan för denna unika förmåga.


Sammanfattningsvis...
...så kan vi konstatera att Marinen i praktiken halverades i samband med FB-04. När det kommer till robotbestyckade ytattackfartyg så handlar det mer än en halvering. Om den marina närvaron i Norrland lämnades efter FB-96 och Gotland lämnades efter FB-00, så lämnades Västkusten definitivt efter FB-04. Att det inte tillfördes några nya officerare till marinen under fem hela år (2004-2009) bortsett från att man senare anställde några ur kullen YOP 03-05, har satt djupa spår. Det är bland annat därför som riksrevisionens rapport rörande Marinen och Flygvapnet nu ser ut som den gör. Tillkommer gör den internationella hysterin som började råda i riksdag,  på departement och inom Försvarsmakten. Mer om detta i nästa inlägg.   

Detta var det första inlägget av två i ett försök till beskrivning av vad som hände inom Marinen efter FB-04. På torsdag kommer den andra och sista delen som kommer att beskriva de verkligt katastrofala följderna för Marinen efter katastrofbeslutet FB-04.

Läs nu även Del 2

Avgiften för statsflyget

Efter att lagt några timmar på att studera regleringesbrevet avseende Försvarsmakten för 2013, som inom kort ska få ett eget inlägg, så noterade jag i förbifarten en förändring i en liten, men nog så intressant detalj.

För den som följer försvarsbloggarna så minns ni kanske att Wiseman i september skrev ett inlägg i samband med att Aftonbladet slog på stora trumman när det serverades fri alkohol på statsflyget. Wiseman hittade då en betydligt mer intressant detalj som rimligtvis borde väcka mer uppmärksamhet, nämligen den av regeringen beslutade summa som Försvarsmakten tillåts debitera kungahuset och regeringen per flygtimme. Under 2012 tilläts Försvarsmakten debitera kungahuset och regeringen 10.800:- per flygtimme för statsflyget. Enligt Wiseman´s beräkningar för 2012 så ligger enbart drivmedelskostnaden för en Gulfstream IVpå 17.200:-/flygtimme.

Den intressanta detaljen var att det i regleringsbrevet för 2013 till skillnad från tidigare års regleringebrev, inte längre redovisas en exakt summa i klartext, utan följande text återfinns i stället under pkt 6.3 där den siffran tidigare återfunnits.

6.3
Ekonomiskt mål för avgiftsbelagd verksamhet
1. För samtliga avgifter enligt punkt 2 och 3 under avsnitt 6.4 Villkor för avgiftsbelagd verksamhet får myndigheten besluta om avgifternas storlek upp till full kostnadstäckning.
2. Bestämmelser om avgiftens storlek för statsflyget framgår av statsflygsförordningen (1999:1354).

Ånyo kan vi konstatera att Försvarsmakten får besluta om avgifter för full kostnadstäckning rörande allt annat än för statsflyget... Vän av ordning blir nu intresserad av vad som egentligen framår i statsflygförordningen från 1999?

I denna förordning kan vi bland annat utläsa att en ändring skett som träder i kraft 2013-01-01 och bland annat följande fakta framgår i texten:

(Träder i kraft 2013-01-01 00:00:00)
11 § Beställaren ska ersätta Försvarsmakten för
1. flygtransportkostnader,
2. upphandling,
3. kostnader när beställningar återtas,
4. avgifter för riskfinansiering och skadereglering enligt 16 §.
I de fall statschefen eller den högsta civila ledningen är beställare ska Försvarsmakten ta ut avgifter för flygning med statsflyget med högst 10 800 kr per flygtimme.

Ändringen har sitt ursprung i följande dokument (SFS 2012:894) daterat 2012-12-06 och undertecknat stastminister Fredrik Reinfeldt.


Vi kan alltså konstatera att regeringen inte anser att kostnaderna för statsflyget har ökat med en enda krona sedan föregående år, vilket självfallet är ytterligare en skönmålning av verkligheten. Såväl lönekostnader som drivmedelskostnader har ökat, om än i olika omfattning det senaste året.

Sammanfattningsvis kommer det i praktiken således att bli ännu billigare för såväl kungahus som regering att resa med "flygbolaget" Försvarsmakten under kommande år jämfört med föregående år trots att de faktiska kostnaderna ökat. Som vanligt så blir det ånyo Försvarsmakten själva om får stå för mellanskilladen som bara blir större för varje år som går.

Detta luktar inte bara illa, det stinker! Frågan är om Försvarsmakten ens bemödat sig att ta upp detta till diskussion med statsrådsberedningen, eller går allt krut på HKV åt till att försöka bemöta och besvara alla märkliga påståenden och frågeställningar i RB7 just nu?