7 juli 2011

Försvarsminister Tolgfors har nog inte allt klart för sig


För att nästan citera Försvarsministern själv - Tolgfors har HELT FEL i sin beskrivning av svenska militära förbands förmåga.

I ett inlägg på sin blogg så svarar ministern på Wilhelm Agrells mycket läsvärda inlägg i debatten angående försvaret av konungariket Sverige. Han skriver bland annat följande
"Försvarsförmåga styrs av användbara, tillgängliga och rörliga förband av hög kvalitet." 

"Det finns inte längre en uppdelning mellan en nationell insatsorganisation för Sverige och en särskild utlandsstyrka för internationella insatser, eller någon uppdelning mellan nationell och internationell förmåga. Reformen syftar till att stärka förmågan i båda perspektiven."
"Detta illustreras av att de tunga systemen och förbanden för försvaret av Sverige som Gripen, korvetter och markförband också används i insatser internationellt. De gör stor nytta och de utvecklar sin kvalitet." 
Det är framförallt Tolgfors budskap i det sista fetmarkerade stycket här ovan som jag vänder mig mot. Här verkar Tolgfors inte ha saker och ting klara för sig. Det finns nämligen inget som är så förödande för svenska enheters förmåga att hantera kvalificerad väpnad strid , som att under en längre tid deltaga i en internationell insats. Till och med större internationella övningar har liknande påverkan på förbanden.

Att deltaga med fartyg i ex. Adenviken eller för den delen instatsen utanför Libanon innebär allt som oftast spaning, viss sjötrafikkontroll och i bästa fall eskortering. Förvisso blir man å andra sidan väldigt bra på just detta, men det räcker inte långt vid ex. en duellsitutation mot en jämnlik motståndare, eller för att hantera ett svårt lufthot med både attackflyg och sjörobot, eller att hitta en kränkande ubåt i Östersjöns svåra uv-förhållanden. Detta tycks försvarsministern helt missat då han hävdar att man bygger upp försvarsförmåga genom att deltaga i internationella insatser - åtminstone vid insatser av den karaktär man tidigare deltagit i.

På samma sätt har det enligt uppgift delvis varit för flygvapnet under insatsen FL01 i Libyen. Röster påstår att piloterna under längre insatstid tappar allt för mycket av kompetensen kopplat till de andra viktiga uppgifterna så som luftstrid, CAS och attackföretag mot sjömål m.m. Även här har insatsen helt och fullt fokuserat på i stort sett enbart spaningsuppgiften, som endast är en del av vad en gripenpilot skall kunna hantera.

Det här är inte alls ett försök att påstå att svenska enheter inte skulle göra nytta i spaningsrollen i en internationell insats - tvärtom. Man gör det jättebra, men tyvärr på bekostnad av förlorad förmåga i många andra avseenden. Min bestämda uppfattning är att vi (åtminstone för flottans del) även tappar effekt och slösar dyrbar övningstid genom att deltaga i större och längre internationella övningar så som ex. BALTOPS och NoCo. Vid övningar av typen BALTOPS så är kvalitéen på övningarna alldeles för låg och för grundläggande. Detta då "alla ska med" även de mindre utvecklade nationernas flottor. Vid övningar som ex. NoCo och andra liknande större övningar handlar det ofta om att de svenska enheterna blir en plattform son någon annan skall utöva ledning över. I en scenariofas handlar det ofta om havsövervakning i tilldelad ruta enligt principen "stay in your box". Ofta inte särskilt utvecklande för svenska enheter.


Nej, det är dags att tänka om. Vill vi vara trogna närområdesperspektivet, vilket vi skall vara, så måste vi nu börja öva väpnad strid i vår egen miljö. Vi behöver också böja öva fartygen och förbanden inom ramen för begreppet sjörörlighet inomskärs.


Övningstid kostar pengar, mycket pengar så  det gäller att välja rätt. En framkomlig väg är att lägga mindre tid på de stora och långa övningarna som kräver både mycket bränsle, arbetstid och ersättning för SD. Välj istället att öva mer längs svensk kust, lägg mer tid på dagsövningar, vilket ger stor output och förtöj fartygen i lämplig hamn under nattetid, företrädesvis i civil hamn. Då merutnyttjar vi förbanden i den naturliga rekryteringsprocessen också. Genomför dessutom en större KFÖ motsv. varje år för att samöva de olika delarna i FM.


Avslutningsvis: Tolgfors, du har HELT FEL, när du påstår att svenska förband utvecklar sin kvalité vid deltagande i internationella insatser.

Läs även Wiseman angående Tolgfors retorik att alla andra har så fel hela tiden.


8 kommentarer:

  1. Va !? Så ett gender-team på andra sidan jorden täcker inte upp att vi ligger 28 brigader back...

    /Bygdemajoren

    SvaraRadera
  2. Du kan ju inte på allvar mena att kvaliteten på våra förband hade varit högre utan den drivkraft och de krav som internationella insatser medför?

    Armén kan vi lämna därhän. Att det krävs mer och bättre för att vara insatta istället för att jobba i fabriken är uppenbart.

    När det gäller våra sedan tidigare stående förband. Jag minns när den första stridsflygdivisionen skulle förberedas för SWAFRAP. Efter den första övningen var åtgärdslistan flera hundra punkter lång - precis som vittnesuppgifterna om hur mycket det hade medfört att faktiskt förbereda sig för skarp insats. Våra stridsflygdivisioner är idag så mycket bättre och mer professionella än under sent 90-tal. De "röster" du refererar till har helt rätt, vilket medför att man när man kommer hem återuppbygger den rostiga kompetenserna.

    Lika uppenbart är det när det gäller den andra försvarsgrenen som alltid har haft stående förband. Vad är det som har drivit utvecklingen om inte skarpa insatser, måhända en hel del på hemmaplan.

    Du applicerar helt enkelt den kända effektnedgång som uppstår vid insatser, vilket kräver återhämtning och återuppbyggnad, och missar helt utveckling och förmågeuppbyggnad över tid.

    SvaraRadera
  3. Mkt bra beskrivet.
    Vi diskuterar aldrig vad vi förlorar när vi deltar i internationella insatser bara vad vi vinner.
    Vad hade vi kunnat göra istället för de enligt riksrevisonen genomsnittligt konstaterade 3 miljarderna vi lägger i snitt lägger på internationella insatser?

    Vi hade kunnat täcka rätt många operativa hål om vi använt dem 3miljarder/år*11år=33 miljarder.

    Det är politiskt korrekt men dock tyvärr mycket tveksamt investerade pengar för det nationella försvaret.

    SvaraRadera
  4. @ 1628

    Som synes representerar du FV, och där har jag inte samma insyn som du.

    Precis som jag skriver så blir förbandet/fartyget väldigt duktiga på det man gör under insatsen. Men eftersom detta ofta är en mycket begränsad del av allt ett multirole-fartyg i dag skall klara av, så är min bestämda uppfattning att man tappar alldeles för mycket av annan viktig kompetens.

    Vidare så har marina insatser haft en tendens att bli väldigt utdragna i tid, vilket så ej varit för FV under FL-01.

    Den "internationella" förmågeuppbyggnad som skett för marinen har skett över tiden via övningar och inte via insatser, där har tidigare förmåga framförallt tillämpats.

    Så ja, jag hävdar fortfarande att de insatser marinen deltagit vid, även om de varit bra i många avseenden, också har haft negativ effekt på förmåga till väpnad strid. Om man läser vår marininspektör mellan raderna, så verkar han också vara av den uppfattningen.

    SvaraRadera
  5. Skipper;

    Jag delar mycket i din analys. Jag tycker däremot att du missar den gällande solidaritetsklausulen. Även om Marinen och FV skall ha närområdesfocus innebär den nya inriktningen att vi skall kunna försvara Sverige och andra länder TILLSAMMANS med andra länder. Våra internationella övningar/insatser gör oss bättre interoperabelt förberedda för detta. Min slutsats är således att internationella övningar/insatser skall varvas med nationella diton. Nytt personalförsörjningssystem måste också vägas in i vilken övningsserie vi skall ha.

    //Master & Commander

    SvaraRadera
  6. Jag är böjd att hålla med dig, Skipper. Det vi blir bra på är att verka i och med NATO. Det jag tror att vi har god nytta av, är det övningssamarbete vi har med Finland, både för våra korvetter och för amfibiekåren och även för finnarna. Även de minröjningsoperationer vi genomfört i Baltikum har givit bra utbildningseffekt, dessutom med en kort sjöresa till operationsområdet.

    När vi sedan kommer till BALTOPS och Northern Coast så är det militära värdet tveksamt, arbetstidsmässigt är det förödande men kanske politiskt viktigt ändå. Även FV deltar ju i dessa senare övningar och kanske man där finner ett bra mervärde i övningarna, men det ligger utanför mitt kompetensområde att avgöra.

    Det är inte lätt att få till en nationell övning av någon storlek, när plattformarna saknas. Sista(?) gången vi körde en SAMMARIN fick BevB aggera korvetter på B-sidan. Vi har helt enkelt inte skrov till en B-sida och knappt till en A-sida heller.

    Blir det ekonomiska neddragningar (sic!), så lär det strykas i övningsplaneringen och det är min gissning att det blir de nationella övningarna som stryks och att enstaka skrov utgår internationellt.

    Hv kan öva skydd och bevakning av fartygen till kaj.

    SvaraRadera
  7. @Master & Commander:

    Jag kanske inte uttryckte mig tillräcligt tydligt, i så fall ber jag om ursäkt. Självklart är inte mitt budskap att vi helt plötsligt ska släppa det internationella interoperabla tänket. Vi ska - självklart - fortfarande nyttja Engelska som kommandospråk, använda internationell metodik och reglementen. Vi bör däremot med omsorg välja VILKA internationella övningar vi skall deltaga vid.

    Mitt budskap är snarare att hitta tillbaka till en bra balans mellan internationella och nationella övningar, där vi får öva den väpnade striden (stridsteknik) vid de sistnämnda.

    SvaraRadera
  8. @Sumatra

    Jag minns tydligt den SAMMARIN övning du syftar på. Riktigt bedrövligt, och tråkigt.

    Men det jag är ute efter är att vi till och med måste återgå till att öva på stridsteknisk nivå, att bli riktigt jävla duktiga på att hantera våra sensorer och vapensystem i alla dimensioner.

    Vi har i dag sex aktiva korvetter, ett antal minröjningsfartyg, några ubåtar, en amfibiebataljon, några "sjöoperativa" helikoptrar samt fyra stridsflygdivisioner.

    Visst vore det väl konstigt om inte någon chef på högre nivå skulle kunna slå näven i bordet och rent ut sagt beordra dessa enheter till samövning åtminstone en gång varje år. Jag är övertygad att man kan göra en del bra saker på stridsteknisk och lägre taktisk nivå med dessa enheter.

    Men som det ser ut just nu i marinens övningsplan så spretar det rejält, och det verkar vara väldigt svårt att få alla enheter till samma ställe mht allsköns verksamhet på olika sällen......

    By the way... Trevlig sommar! :)

    SvaraRadera

REGLERNA FÖR KOMMENTARER KOMMER NU PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING ATT SKÄRPAS:
- Kommentarer som ej håller sig till ämnet kommer att refuseras
- Skriv kortfattat och kärnfullt
- Personangrepp publiceras ej
- Håll en god ton i kommentarerna