7 september 2012

Marin matematik - Del 1


Försvar & Säkerhet skriver en fortsättning på sin matematikskola (Hej Matematik - för politiker?) och i det senaste inlägget avhandlas marina förmågor och där till kopplat infrastrukturella frågeställningar. Det är mycket tacksamt att även marina problemområden lyfts fram då JAS-frågan annars överskuggar det mesta i försvarsdebatten.

Bloggen Försvar & Säkerhet redovisar ett nuläge i marinen som inte ser särskilt ljust ut. Tyvärr så är förutsättningarna dessutom något sämre än vad F&S redovisar. Det framtida fartygsbeståndet av stridsfartyg är precis som F&S redovisar bestämt av politiska nivån till att omfatta sju(7)  korvetter. That´s it! Men att tro att dessa få korvetter kommer att vara personellt uppfyllda och övade över tiden är att hoppas på för mycket.

Den av politikerna beställda insatsorganisationen samt det mycket svåra ekonomiska läget inom Försvarsmakten har inneburit att hela den pågående omstrukturereringen i sin tur inneburit att man tvingats att skära ned kraftigt i antalet befattningar utefter en fastställd total personalram. Här har inte heller det moderata begreppet "uppgift först, därefter utgift" varit rådande. I stället har man börjat med att fastställa hur många anställda som får finnas i Försvarsmakten (av rent ekonomiska anledningar) och därefter har en kohandel pågått både inom och mellan de olika förbanden. Någon analys av vad Försvarsmakten ska dimensioneras för att klara av har inte varit den starkaste ledstjärnan i detta arbete.

Vid de två sjöstridsflottiljerna samt ubåtsflottiljen finns i dag en "overhead" med personal omfattande 10+10+5 personalrader utöver de tjänster som finns på fartygen, staber och logistikdelar. Det finns alltså 25 personalrader inom de sjögående delarna av marinen som ska täcka en mängd olika saker.

För det första ska dessa rader användas för ett mycket stort antal marina bemanningsuppdrag. Det handlar om att tillhandahålla personal som lärare och instruktörer till Sjöstridsskolan (bara här bedömt 60-70 bemanningsuppdrag), bemanna GMU-kompanier, bemanningsuppdrag i HKV m.m. Dessa 25 rader ska även omfatta elever som går nivåhöjande utbildningar på skolor(FHS/MHS), personal som kompetensutvecklas, är långtidssjukskrivna, är på rehabilitering, är föräldralediga osv.

Inom ramen för temat "Hej matematik" så förstår nog även den som enbart har ringa matematiska kunskaper att den här ekvationen aldrig kommer att gå ihop. Bara bemanningsuppdragen som de sjögående förbanden är ålagda att besätta överstiger med råge de 25 rader som finns disponibla för detta. Då infinner sig självklart följdfrågan, hur löser man då detta problem?

Den ofrånkomliga konsekvensen av ovanstående resonemang blir att man tvingas lyfta personal från de fasta fartygsbesättningar eller "insatsbesättningar" om man pratar politikerspråket, för att fylla upp differansen som uppstår. I förlängningen innebär detta att vissa fartyg får läggas utan besättning och i andra fall att fartygen får ett mer eller mindre hanterbart vakansläge. I vissa fall kan vakansläget bli så svårt att fartygen inte ens kan kasta loss. Omstruktureringen som skulle ställa allt detta till rätta har i vissa fall inneburit större svårigheter att kunna bemanna HELA organisationen. Dessutom kommer försvarsmaktsanställda även i fortsättningen att skaffa barn och bli sjuka, något man helt valt att bortse från.

På så sätt kommer marinen aldrig kunna ha sju stridsfartyg, fyra ubåtar och sju minröjningsfartyg bemannade över tiden. I sämsta fall kommer kanske endast fem av sju korvetter att vara fullt bemannade med rätt personal över tiden. Samma sak med ubåtar och minröjningsfartyg, alla fartyg kommer inte att kunna fyllas upp.

Dessa problemområden hör man sällan försvarspolitikerna ta upp i sina debattinlägg. Istället används ord som uppfyllnad, försvar i balans och tillgängligt insatsförsvar mycket frekvent.

I nästa inlägg avser jag att kommentera de materiel- och infrastrukturfrågor som F&S tar upp i det eminenta debattinlägget.

I samma ämne: Wiseman

6 kommentarer:

  1. Gustav Wasa sa...

    Hur många reservofficerare ska krigsplaceras i IO14:s fartygsbesättningar respektive i marina krigsbefattningar på land?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte någon i ordinarie fartygsbesättningar vad jag förstått.

      Radera
    2. "I flottan är det mycket enkelt: en binge - en man."

      Hoppas det är en skröna, men det sägs att det var så det gick till när PRIO-rader fördelades.

      Suck, som Teaterdirektören brukar uttrycka det.

      Radera
  2. Gustav Wasa sa...

    För att kunna motivera fortbeståndet av kvalificerade plattformar bör man nog ha mer än en (1) fulltalig besättning per enhet.

    Det är orimligt att anskaffa t.ex. en ny ubåt för i storleksordningen miljarder och sedan konstatera att den i en krissituation inte skulle kunna ligga ute till sjöss varaktigt därför att ordinarie besättning efter tre veckor skulle behöva avlösas och vila i land.

    -Skulle inte nyutbildade reservofficere kunna bestrida en endaste befattning till sjöss, om de tills de fyller 35 år fick tjänstgöra en månad om året?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns självklart en anledning till att RO inte finns i raderna. Det krävs helt enkelt så mycket specialkunskap för moderna fartygssystem och i vissa fall intyg/certifikat för att få inneha befattnng.

      En månads tjänstgöring om året är meningslöst i flottan. Hellre tidigare koncept där RO tjänst gjorde på årsbasis i befattning som ex. artilleriofficer (nu luftförsvarsofficer). Då hade det möjligen fungerat.

      Det tidigare konceptet syftade främst till att kunna bemanna upp krigsbesättningar på fartyg som låg i depå/malpåse. Nu har vi enbart de fartyg som ska gå på "linjen" och inget annat att bemanna upp.

      Så svaret är att RO inte är lösningen för att bemanna fartygen. Däremot skulle man kunna använda RO på vissa lärartjänster och kanske för att förstärka upp GMU-kompanier.

      Radera
  3. Man kan ju fråga sig vad Sverige skall ha minsveparna till - jag kan inte komma på något rimligt operativt scenario där en fientlig flotta skulle minera svenska farvatten.

    Östersjöns sjöfart kan strypas vid de två naturliga choke points Öresund och Stora Bält helt enkelt genom att rasera broarna, eller genom att placera ut dormant torpedoes. Inne i Östersjön räcker ryska sjöstridskrafter fullt gott till att försätta svenska hamnar i blockad utan att använda minor. Det räcker med att utfärda en naval exclusion zone och sedan skicka en jagare och fregatt att patrullera söder Öland. Utan ytstridsfartyg kan Sverige inte göra så mycket åt saken. Sverige har inte ens förmågan att följa fiendefarkosternas rörelser till havs, då både landbaserad radar och sjöspaningsflygplan saknas.

    G. Tikotzinsky
    Tel Aviv

    SvaraRadera

REGLERNA FÖR KOMMENTARER KOMMER NU PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING ATT SKÄRPAS:
- Kommentarer som ej håller sig till ämnet kommer att refuseras
- Skriv kortfattat och kärnfullt
- Personangrepp publiceras ej
- Håll en god ton i kommentarerna