Det är ett bra inlägg, som jag gärna diskuterar runt.
Tolgfors jämför Svenska Flygvapnets numerär (100 flygplan) med övriga Nordiska länder som har ett färre antal. Som vanligt jämför man siffror rakt av, utan att även se skillnaderna då Sverige har några divisioner som disponeras för egen och andras flygutbildning m.m. till skillnad från övriga länder. Detta något som Chefsingenjören på ett föredömligt sätt presenterat i ett tidigare inlägg.
Tolgfors radar upp materielsystem i sitt inlägg. Det är bra. Men ännu bättre hade det varit om någon Svensk politiker (Widman undantaget) någon gång kunde diskutera Försvarsmakten förmågor i ställer för att enbart diskutera materielsystem. Vad ska alla dessa system klara för uppgifter?
De enda förmågor som jag kan utläsa ur Tolgfors inlägg är övervaka och patrullera. Då bör nog också Tolgfors precisera vilka GEOREF rutor som avses - för så värst många rutor blir det nog inte.
Inte nog med att vi har att tänka på skillnaderna i uppgift för våra respektive flygpvapen, Tolgfors/sekreteraren missar att det norska alternativet är väsensskillt i förmåga. JAS sluförs som det billigaste alternativet, inte det bästa. Genom att hålla sig så pass mycket billigare i förhållande till förmågan så kan man kompensera förmågebristerna med ökad numerär. Nu tror inte jag att JAS är bara hälften så bra som JSF eller F/A-18 utan att skillnaden är mindre än så. Men med tanke på skillnaden i organisatorisk uppgift och skillnaden i flygplanprestanda så kanske det är så att våra grannländer kommer att få starkare flygvapen än oss.
SvaraRaderaDessutom så genomgår Finlands F-18 modifiering till F/A-18 så uppgiften om "Single role" skall tas med en nypa salt.
J.K Nilsson