17 februari 2012

Gästinlägg: Replik till "Kadett vid OP 09-12"

Det förra gästinlägget om officerutbildningen har väckt debatt, vilket sannolikt också var syftet. På bloggen cynismer har signaturen "Kadett vid OP 09-12" skrivit ett gästinlägg som replik till P.K. För att låta debatten fortsätta så publiceras en replik från P.K. här nedan. Viktigt är att påpeka att åsikterna i gästinlägget är skribentens personliga och inte Försvarsmaktens officiella syn.  / Skipper


*******************************************************


Intresserad och positivt överraskad kan jag konstatera att en kadett (flottan) från OP 09-12 har gett sig in i debatten runt officersutbildningen och replikerat på mitt förra gästinlägg här på Skippers blogg. Tyvärr har han gjort det på en annan bloggplats (cynismer).


Mycket intresserad läser jag vad han skriver och tänkte kommentera det som skrivs. För det första skriver han "kan inte låta bli att känna mig närmast ovälkommen." Det är förstås tråkigt. Men man måste självklart skilja på sakfråga och person. I det här fallet finns inget personligt perspektiv. Avsikten är att debatten ska avhandla om officersutbildningen är på rätt spår eller inte. Om innehållet är rätt, och om utbildningslängden är rätt kopplat till FÖRBANDENS behov, inte individens eller FHS behov. Samt om akademiseringen ska ske direkt eller succesivt. Då är det olyckligt om den enskilde kadetten väljer att ta detta som personlig kritik.


Nu till några sakfrågor i inlägget från kadetten.
Kadetten känner inte igen sig i vissa sakfrågor och påstår bland annat att  


Detta förstärks framförallt av att jag inte känner igen mig i den bild som målas upp. För att ta några exempel ur nämnda gästinlägg så beskrivs utbildningen helt i onödan leda till den nautiska behörigheten N1, när det i själva verket hade räckt med N5... 
En del av dessa påståenden är direkta faktafel. Officersprogrammets nautiska profil leder inte till behörigheten N1 utan till just den efterfrågade N5. Skillnaden mot tidigare är emellertid att vi får de högre behörigheterna efter sjötid – alltså utan ytterligare studier... 


Här har kadetten tyvärr missförstått budskapet helt och hållet, men saknar även förståelse för helheten. Eftersom kadetten hävdar att min text innehåller faktafel runt de nautiska behörigheterna så tvingas jag tyvärr att replikera även på detta. Kadetten måste skilja på teoretisk utbildning (examen) och behörighet (examen + sjötid). OP kadetter läser teori (tvärt om vad kadetten verkar tro) mot N1, det vill säga en betydligt längre utbildning än om man läser mot en renodlad N5. Jämför civilt med styrmansexamen / sjökaptensexamen. Det är helt riktigt att OP kadettens utbildning inledningsvis utmynnar i behörigheten N5 (N5-Management level) men som efter 36mån alt. 40 veckors FFU, och därefter ytterligare 48månader kan bli en behörighet N1. Detta motsvarar (nästan) en civil sjökaptensexamen.


Mitt budskap, som kadetten missuppfattade, är att det är helt bortkastade pengar att teoretiskt utbilda ALLA OP kadetter mot att på sikt kunna erhålla behörigheten N1. Det är således mer kostnadseffektivt och kräver kortare utbildningstid om man först utbildar mot N5 (N5-Operational level) som med sjötid utökas till att bli en behörighet N4. Senare i karriären, när FÖRBANDEN fått göra sitt urval vilka som är lämpade att bli fartygschefer skickas officeren på en kompletterande YBK mot N1. Då har man dessutom redan sjötiden med sig i baggaget. Att tro att samtliga OP kadetter kommer att bedömas lämpade för att bli fartygschefer är naivt.

Kadetten kommenterar även den det som benämns "den taktiska utbildningen". Här känns det som kadetten sätter sig på lite väl höga hästar, och samtidigt undervärderar kompetensen hos kollegor från gamla YOP.

Vidare påstås att den taktiska utbildningen inte är applicerbar förrän på befattningar i nivån OF4. Därtill menar skribenten att utbildningens innehåll är mer styrd av FHS ambitioner än av Försvarsmaktens behov. 
På samma sätt är våra kurser i taktik och strategi något som ger oss ökad förståelse från dag 1, men som också innebär att vi inte behöver gå tillbaka till skolbänken för att kunna användas i befattningar på nivåerna OF2 och OF3. Vi borde därmed kunna betraktas som mer användbara än fänrikar från det gamla yrkesofficersprogrammet.
Efter samtal med många kollegor som efter lång tid i tjänstgöring på nivån upp till OF3 vid sjöförband så kan jag konstatera att huvuddelen anser att den högre taktiska och, strategiska utbildning som ges inom ramen för krigsvetenskap vid FHS är svårt att applicera i det dagliga verket. Stridsteknisk och lägre taktisk nivå är det rådande, och mot dessa nivåer finns det däremot ofta ett stort glapp i den totala utbildningen då utbildning vid funktionsskolorna oftast inriktas mot metodik och systemkunskap. 


Oavsett vad kadetten i dag tror, så kommer han nog efter ett antal år i tjänst inse (eller bli upplyst om) att det ändå kommer att krävas vidareutbildning inom flertalet olika områden för att kunna tillträda befattningar på nivåerna OF2 och OF3. Det vore mycket intressant att få ett förtydligande på vad kadetten menar med "mer användbar fänrik"? Hur tänker kadetten att denna användbarhet skulle tillämpas i praktiken i befattning vid sjöförbanden? Eller omvänt, vad kan en fänrik från YOP inte användas till?


Slutligen så har kadetten inte läst inlägget tillräckligt noggrant då han hävdar att kärnan i mitt tidigare inlägg vänder sig mot akademiseringen i sig. Det är fel, och jag uppmanar till att läsa inlägget ytterligare en gång för att påvisa att det INTE är akademiseringen i sig som kritiken riktas mot.
Oaktat eventuella missförstånd kvarstår emellertid kärnan i kritiken, nämligen mot akademiseringen i sig. Argumentationen kretsar kring frågan om varför ett huvudsakligen praktiskt yrke kräver en teoretisk utbildning och jämförelser görs med det gamla systemet. Detta är ett återkommande resonemang i kritiken mot den nya utbildningen; den borde vara kortare och mer praktisk. Vad man då glömmer är att merparten av dagens kadetter läser på SOU, som är just kortare och mer praktisk.
Kärnan är att akademiseringen bör genomföras SUCCESIVT efter FÖRBANDENS behov, efter att FÖRBANDEN gjort ett urval vilka som är lämpade för att gå vidare mot högre nivåer. 


I sin avslutande del så anser sig kadetten vara den som känner systemet bäst, och kan inte förstå synpunkterna. Även här känns det onekligen som att kadetten sätter sig på lite väl höga hästar.
För mig som bäst känner det nya systemet känns diskussionen faktiskt helt bakvänd. Jag kan inte förstå hur myndigheten klarat sig utan en akademisk officersutbildning sedan införandet av NBO. Officersyrket är förvisso unikt på flera sätt, men är det så mycket mer ett hantverk än säg tandläkaryrket? Är det så mycket enklare att framföra ett örlogsfartyg än ett handelsfartyg? Är myndighetsutövningen och chefsskapet mindre komplext än inom andra stora myndigheter som agerar på den internationella arenan?
Vi tar det för självklart att sjökaptener, läkare, ingenjörer, ekonomer, personalvetare, och allahanda tjänstemän har gedigna akademiska utbildningar. Att axla rollen som officer, med ansvar för liv och uppgift att utgöra politiskt maktinstrument, kräver rimligen en minst lika djup och omfattande akademisk examen.
Jag tror inte att det förband som kadetten eventuellt blir anställd vid kommer att använda den nyexaminerade fänriken på en ledande position som chef  inom ramen för myndighetsutövning under de första 10 åren. En intressant jämförelse görs mellan örlogsfartyg och handelsfartyg, där kadetten ställer den retoriska frågan om det är lättare att framföra örlogsfartyg än handelsfartyg? Svaret är NEJ, ett handelsfartyg går mellan punkt A till punkt B. Ett örlogsfartyg skall kunna röra sig överallt i den mest komplexa miljö, och ska dessutom kunna genomföra strid mot en ev angripare. För detta krävs ingående YRKESKUNSKAP på stridsteknisk och lägre taktisk nivå hos alla befattningshavare ombord oaktat om man i grunden är sjöman, specialistofficer eller taktisk officer. Här är en renodlad akademisk officer utan rätt utbildning (mot befattningen) och praktisk erfarenhet tyvärr av ringa värde.


För att summera. Hade det inte då varit bättre att fänriken får varva utbildning mot rätt nivå med tjänstgöring ombord i samma nivå för att sedan succesivt utbildas mot högre nivåer och därefter också tjänstgöra i dessa nivåer. Detta leder till att kompetensen alltid är aktuell och kan användas direkt. På sikt leder detta till att officeren erhåller den akademiska utbildningen succesivt, och när man sedan tillträder befattning på högre taktisk och militärstrategisk nivå så har man då erhållit en komplett akademisk utbildning som dessutom är färsk. Det kanske viktigaste är att det då blir rationellt och kostnadseffektivt.


/ P.K.


**********************************************************


Tack för det kompletterande gästinlägget. Det är ofta ytterligheterna som hörs och syns mest. Det vore därför mycket trevligt om någon OP kadett från tidigare kullar som nu är ute i förbandsproduktionen kan ge sin syn på dessa, som jag kan tolka, stora motsatsförhållanden i uppfattningar om vad som vore den mest smakfulla lösningen. Det vore också intressant om någon från de mottagande sjöförbanden på fartygsnivå kan ge sin syn på vad som vore den mest optimala lösningen. / Skipper          

6 kommentarer:

  1. @ Kadett vid OP 09-12

    Jag tycker absolut inte att du och dina kamrater ska se debatten som kritik mot er personligen. Ni är behövda på förbanden, ingen tvekan om den saken. Se debatten som ett sätt att göra en bra produkt bättre, men också att man måste genomlysa allt inom Försvarsmakten, även utbildningsvägarna, för att få så mycket "pang för pengarna" som möjligt. Det tror jag även är gästskribentens uppfattning .

    SvaraRadera
  2. Jag tillhör inte flottan så huruvida OP09-12 känner sig välkommen av mig eller inte har inte så stor betydelse.

    Om du tar det personligt att din utbildning inte är optimal för flottans behov. Då kommer du nog att ha stora problem att verka effektivt inom försvarsmakten. Vi gör varje dag saker som ett år senare visar sig vara suboptimala och det är någonting vi får leva med. I ditt fall yttrar det här sig genom att du har fått en hög strategisk utbildning när du i praktiken kommer att spendera de kommande tio åren med att utföra uppgifter på stridsteknisk och taktisk nivå. Om du sedan når upp till full användning av ditt akademiska kunnande så kommer du troligtvis att behöva repetitionskurser för att komma ihåg allt du lärde dig på FHS.

    Det här är egentligen inte ett problem för dig så länge du inte får för dig att börja diskutera strategi i helt fel läge under din tid som fänrik eller löjtnant. Däremot är det slöseri för Försvarsmakten att betala kostnaden för hela din utbildning långt innan vi vet om du överhuvudtaget vill eller är lämpad för verksamhet på strategisk nivå.

    SvaraRadera
  3. Vill ge P.K. stort beröm för att han ser de problem som finns i det nya systemet. Lång utbildning på skola utan mycket pang för pengarna.

    Till kadett vi OP 09-12: Vill jag dra en liten anekdot jag fick uppleva när en grupp OP elever besökte oss nere i Karlskrona på den tiden man var aktiv i firman själv.

    Vi fick besök ombord av några elever som skulle börja tjänstgöra efter nere i Karlskrona, tror att dom hade en termin kvar. Sekonden om gick igenom hur fartyget stred inre/ytter strid samt upptränade inom divisions ram. När sekonden var klara undra kadetterna varför dom skulle kunna detta. Dom var ju utbildade för att leda flottiljer i strid.

    Ingen av kadetterna verkade förstå att man var tvungen att börja i botten man börja inte på Flottiljstaber.

    Ett sista konstaterade är att trots 3 år på FHS så kan man inte gå i befattning på förbandet.
    Själv undra jag varför FHS? Funkade inte systemet innan?

    mvh
    För detta tekniskofficer numera utanför grinden.

    SvaraRadera
  4. @Teknisk officer utanför grinden

    När en anekdot låter för konstig för att vara sann, så är den oftast inte sann.

    SvaraRadera
  5. Skipper Kl04.23. Exakt! Det var tur att någon förstod budskapet / P.K.

    SvaraRadera
  6. Jag har följt debatten kring utbildningssystemet och tycker mig kunna skönja farhågor mot utbildningen, som ibland sägs skjuta för högt, och inställning och kunskap hos kadetter och nyblivna fänrikar. Själv tillhör jag den senare kategorin, med en termin i skola och en termin FFU kvar innan en ny verklighet står för dörren. Det jag framför här är mina egna erfarenheter och åsikter.

    Det jag minns från FHS är att det mycket riktigt var stora block med taktik, strategi, ledarskap och teknikutbildning. Jag kände känslan av att stabslivet väntade runt hörnet efter genomförd utbildning. Och inte så konstigt kanske, under de tre åren var antalet dagar ombord på ett icke-skolfartyg i örlogstjänst lätträknade. Antalet dagar med stabsarbeten, däremot, var vardagsmat. Således identifierade jag mig och mitt framtida yrke med stabstjänsten och ledning av sjöförband (men det kan nog vara en produkt av naivitet från min sida, snarare än en medvetenhet från FHS dito).

    Nu är jag inne i slutskedet av min utbildning och har fått åtminstone lite distans till FHS-tiden; ljuset i tunnel kan förnimmas och jag har hunnit fundera lite mer kring min framtida tjänstgöring. Jag har insett att stabstjänsten är långt borta (tack och lov) och vill inget hellre än att göra ett bra jobb ombord på ett fartyg. Men känner jag mig redo? Svaret är: nja. Ja, såtillvida att jag litar fullt på att någon har tänkt till och att jag inte kommer att landa helt pladask och ensam med mina kunskaper i taktik (stabstjänst) och N5-behörighet ombord på något fartyg. Nej, eftersom jag vill göra ett bra jobb och något säger mig att båtkörning kanske inte blir min huvudsysselsättning (men vad vet jag). Jag misstänker i alla fall att en tjänst i SLC ligger nära tillhand och då tycker jag att en utbildning på 4,5 år borde kunna ge mer kött på benen inför detta.

    Därför hade jag personligen hellre sett att FHS-delen i utbildningen hade innefattat mer av krigsvetenskap, till exempel tjänstgöring ombord på våra framtida arbetsplatser, i t.ex. SLC. Det är, i min mening, det som borde vara syftet med en verksamhetsförlagd utbildning (VFU). Jag ser dessutom bonuseffekter i att låta en sådan utbildning ingå i själva officersprogrammet. Då skulle teorin möta praktiken, vilket ofta nämns som en god grund för lärande. Men något måste ju bort, när tiden är begränsad, och i min värld borde delar av nautikutbildningen kunna förskjutas. Därmed inte sagt att nautisk behörighet är oviktigt, men, och där håller jag delvis med P.K, åtminstone delar av den är något man borde kunna tillgodogöra sig efter hand man arbetat ett tag.

    Men är FHS-utbildningen överakademiserad med ett för tungt stabs-fokus? Nej, jag tycker inte det. De teoretiska grunderna för utbildningen är viktiga (och har sedan länge ingått i officersutbildningar) och jag är övertygad om utbildningen som ges på Karlberg i taktik, militärteori- och teknik samt ledarskap är viktiga även på lägre nivåer. Förpackningen på kurserna må vara FHS-beklädd, men jag tror de flesta som tittar närmre känner igen sakinnehållet.

    Sammanfattningsvis tror jag att vi skulle vinna på en större mix av praktik och teori inom ramen för OP, inkluderande stridstjänst. Däremot ser jag inget egenvärde i att reservera högskoleutbildning för högre nivåer. Det finns nog mycket som kan trimmas in i nuvarande utbildningssystem, men jag tror högskoleutbildningen är rätt väg att gå. Nu har vi en kvalitetssäkrad utbildning (hörde jag någon nämna ”stormen kring FHS”?), och om vi följer upp den noggrant så finns nog alla möjligheter att göra något riktigt bra. Denna debatt är säkerligen en del på vägen.

    Mikael Arding
    OP 08/11

    SvaraRadera

REGLERNA FÖR KOMMENTARER KOMMER NU PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING ATT SKÄRPAS:
- Kommentarer som ej håller sig till ämnet kommer att refuseras
- Skriv kortfattat och kärnfullt
- Personangrepp publiceras ej
- Håll en god ton i kommentarerna