10 januari 2013

Marinen efter FB-04 : Del 2


I den första delen (Del 1) som en återblick och påminnelse inför kommande försvarsbeslut har jag beskrivit konkreta fakta som förbandsnedläggningar och avveckling av fartyg som oemotsägliga fakta som drabbade Marinen mycket hårt efter FB-04. Men det finns enligt min bedömning även andra vägval som starkt påverkade verksamheten, och att man inom Marinen i flera avseenden, under en tidsperiod, mer eller mindre glömde bort det som tidigare varit det prioriterade och viktiga. 

Det går självklart inte att peka på vem eller vilka som är orsaken till detta, men delar av marinens personal och dåvarande chefer har otvivelaktigt varit bidragande till detta på grund av jakten på att hitta nya infallsvinklar efter FB-04 då man från politiskt håll, men även från Försvarsmakten hävdade att det inte längre fanns något tänkbart hot mot Sverige. Mycket kretsade runt att skapa nya uppgifter och hitta nya verksamhetsområden för att kunna påvisa eget existensberättigande. Därför skulle nu den framtida Marinen internationaliseras fullt ut. 

Internationella insatser var nu högst upp på den politiska agendan, och således även på den militära! Inget annat var viktigt, och inget annat skulle få sätta stopp för att Marinen också skulle följa med i den utvecklingen, och helst ta ledarflaggan. Det fanns vid denna tidpunkt ett antal chefer på låt oss säga "mellannivå" som drev den internationella linjen utan backspeglar och med stora skygglappar för ögonen, ivrigt påhejade av försvarspolitiker och de högre skikten i Försvarsmakten. En form av "ryggdunkarmentalitet" började sakta etableras där de som utåt sett brann för att "internationalisera marinen" tittade snett på de som hävdade att vi nog inte helt skulle släppa greppet om det som marinen vid denna tid var mycket kompetenta inom, d.v.s. väpnad strid mot en kvalificerad motståndare. Men att någon vid denna tidpunkt öppet skulle våga ifrågasätta om att det var så klokt att exakt allt skulle genomföras i linje med den nya internationella vägen var det inte tal om.

All verksamhet skulle därför numera ha en internationell prägel och alla marina förbandstyper sattes upp i EU styrkeregister. Det var IKS, IM, IUB och IAS. "I" stod självklart för INTERNATIONELLA och de resterande beteckningarna stod för korvettstyrka, minröjningsstyrka, Ubåtsstyrka och Amfibiestyrka. Dessa nya förband skulle självklart övas mot ett internationellt tänkbart scenario och vid den tidpunkten möjlig hotbild. Detta ledde till ett antal vägval som påverkade Marinen mer än vad som kanske var avsett från början. De som anställdes i Marinen efter 2004 har å andra sidan inte sett något annat, varför det kan vara svårt att relatera till "tiden före" internationaliseringen.

När övningsverksamheten vid förbanden skulle planeras så var man mer eller mindre förblindad på grund av det som beskrivits här ovan.  Marinens nya fiende vid denna tidpunkt blev nu: Terroristen!


Hur flottan anpassades efter det nya terroristhotet

Terroristen var ett lämpligt objekt att hänvisa till då 11 september attentatet låg nära tillbaka i tiden. Men för flottans del så var det till stor del terroristattacken mot USS Cole utanför Yemen som man hängde upp sin nya hotbild på. USS Cole blev då hon låg till kaj för att bunkra, attackerad av en liten båt lastad med sprängämnen. 17 sjömän dog och 39 blev skadade. Svenska flottan skulle nu ta upp kriget mot terroristerna.
Begreppet FIAC - Fast Inshore Attack Craft var nu ett faktum även för marinen, och något som skulle bli det mest använda begreppet på sjöstridsflottiljerna under överskådlig tid.

För NATO-flottorna som regelbundet rörde sig i farvatten där FIAC kunde uppträda så var detta ett reellt hot och man tog till och med fram plattformar som man på ett realistiskt sätt skulle kunna öva mot detta nya hot.

Man hade även konstaterat att det fanns ett till objekt som man kunde använda för att beskriva den nya tidens hot mot militära fartyg, nämligen ett mindre kvalificerat lufthot som benämndes LSF - Low Slow Flyer som beskrevs på detta sätt.

"The LSF threat is very viable in today’s war on terrorism.  The capabilities and options afforded a terrorist with a low slow flyer are highly numbered and versatile.  A low slow flyer threat can come in the form of a small civilian airplane, such as a Cessna, that can take off from small, unmonitored airfields, to a UAV armed with explosives and launched from small open areas.  Potential uses of low slow flyers are limited only by the imagination.  Some possible scenarios include suicide missions."

"Asymmetric warfare" blev således det nya modeordet hämtat från NATO:s publikationer vilket sammanfattade terroristattacker från ovanstående objekt.

För att kunna hantera detta nya hot så lastades det ombord finkalibriga vapen i en omfattning som inte tidigare funnits på ytstridsfartyg tillsammans med hjälmar och kroppsskydd. Beväpnade däcksgrupper skulle lära sig bekämpa dessa FIACs som fick spelas av stridsbåtar och LSF som spelades av inhyrda flygplan, ofta via FFK - Frivilliga flygkåren.

När NBG-08 senare skulle sättas upp så blev det i Försvarsmakten stor huggsexa om vilka förband som skulle bidraga. Ett förband som ingick i NBG skulle sitta säkert. Det gjordes därför en ansats från Marinens sida där man till och med ville ha in de stående registerförbanden som enheter i NBG där man skapade scenariot där NBG sjövägen skulle flyttas till ett operationsområde eskorterat av IKS och där IM skulle öppna och säkra leder.


Förändrad syn på vad som var viktigt
Fartygsförbanden som enligt den öppna och numera upphävda publikationen TRFL - Taktikreglemente Flottan skulle tidigare nyttja den svenska skärgården för att kunna uppträda dolt och därifrån verka med vapen mot en motståndare. Fokus låg vid denna tid  på internationella större övningar där uppgiften ofta bestod i att över längre tid bedriva havsövervakning på öppet hav i tilldelad ruta och där man utgjorde ett spelkort som skulle ledas, och mindre tid lades på att öva det enskilda fartygets fulla förmåga.

Marinens fartyg har alltid varit utrustade med mycket kompetenta ledningssystem där krypterad måldata och textmeddelanden kan överföras mellan fartyg såväl som till de marina ledningscentralerna. Men eftersom Sverige inte är ett NATO-land så hade man inte tillgång till nödvändiga krypton och länksystem som LINK-11 och LINK-16. På grund av detta så fick man för att kunna kommunicera med övriga ingående fartyg istället använda sig av talad stridsledning och målrapportering på okrypterat radiosamband. En återgång till hur det fungerade i marinen på 50-talet. 

För ubåtsvapnets del var det svårt att kunna hävda att terroristen var den huvudsakliga fienden på samma sätt som sjöstridsflottiljerna kunde göra. Därför valde ubåtsflottiljen att hårdsatsa på, och sälja in budskapet att man nu var ett renodlat underrättelseförband. De tidigare huvuduppgifterna att lokalisera och sänka fientligt överskeppningstonnage och att kunna detektera fientliga ubåtar skulle inte gynna ubåtsvapnet i existenskampen. Underrättelseverksamhet låg rätt så därför blev ubåtsvapnet nu ett uttalat underrättelseförband.

De enda som hade det relativt enkelt var minröjningsförbanden. Det fanns fortfarande hur många gamla minor som helst som låg och skräpade på Östersjöns botten. Man kunde dessutom ändra namnet från "minröjningsoperationer" till ett begrepp som var lättare att sälja in, och som låg oerhört rätt i tiden, nämligen "miljöoperationer". Minröjningsförbanden gjorde föredömligt ett mycket bra arbete med att städa i Östersjön. Samtidigt så fick man fortsätta att öva skarpt med det man tidigare skulle göra i krig. Så av den anledningen anser jag att minröjningsförbanden inte påverkades nämnvärt av FB-04 så länge vi inte blandar in ubåtsjaktbegreppet.

För amfibieförbanden så blev FB-04 början till vad som i ett värsta scenario kan bli slutet för amfibiesystemet. En konstant reducering i numerär har skett vid varje försvarsbeslut och den enda kvarvarande bataljonen har tyvärr delvis blivit inriktad mot att bli en manöverbataljon som ska kunna strida på land och transporteras med fordon, och det skulle inte förvåna mycket om amfibie antingen blir en del av armén eller på sikt avvecklas helt och hållet genom politiska beslut när ekonomin inte längre går ihop. Detta kommer i ett sådant scenario att skapa ett extremt stort förmågeglapp där vi inte längre har en förbandstyp som kan strida i skärgårdsmiljö där hav möter land. Betänk hur mycket sådan miljö som Sverige består av.

Till ovanstående skall också tilläggas att marinflyget hade upphört att existera. Den tunga sjöoperativa helikoptern, Hkp 4 slutade flyga för marinens räkning och avvecklades helt efter NBG-08 då den på slutet enbart genomförde markoperativ verksamhet. Således försvann som bekant helt möjligheten för Marinen att samverka med helikopter. Helikopterburen ubåtsjakt var nu ett minne blott.


Avslutningsvis
Huruvida konsekvenserna av FB-04 för Marinen, och hur man försökte hitta en ny hotbild att inrikta sig mot påverkade marinens förmågor kan man kanske fundera över.

Detta inlägg som i allmänna ordalag beskriver marinens historia blev långt, men ändå inte slutfört. Om man upplever att det har målats med mycket svart färg i detta inlägg, så kommer den sista och tredje delen att målas i vita färgnyanser.

Detta då pendeln nu har börjat svänga tillbaka och Marinen de senaste åren börjat hitta tillbaka till sitt rätta element. Detta kan till stor del härledas till den nya skrivningen rörande marinens huvuduppgifter i inriktningspropositionen från 2009. Men kanske framför allt tack vare nuvarande marininspektören Jan Thörnqvist som på allvar nu pekat ut den nya kursen. Mer om detta i sista delen.

Gå vidare till den tredje och sista delen - Del 3

14 kommentarer:

  1. Stort tack. Jag tror att den här sortens självkritik inom Försvarsmakten är viktig för att vända skutan på rätt kurs. Det kanske kan öppna upp möjligheten att även den politiska ledningen erkänner sina tidigare misstag?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man ska nog se inlägget som en reflektion och inte som en absolut sanning då det är en så pass omfattande verksamhet i såväl tid som rum, vilket gör att ingen kan ha en samlad helhetsbild.

      Klart är åtminstone att man i all verksamhet, civil som militär ibland måste titta i backspegeln för att se om man gjorde rätt.

      Ett av problemen var att dåvarande ÖB Håkan Syrén vid denna tid gjorde sitt näst mest korkade uttalande (efter stoppet av officerutbildningen) då han just sa att "Jag har ingen backspegel, för vi ska inte åt det hållet".

      I dag är min uppfattning att vi även har blivit bättre på att titta i backspegeln och använda oss av "lessons learned" och "best practice".

      Detta kommer att leda in Försvarsmakten på en mer balanserad väg mot framtiden där pendeln inte längre tillåts att slå i ytterlägen.

      Radera
  2. David Lindberg, örlogskapten.11 januari 2013 kl. 08:11

    Inlägget beskriver väl den verksamhet jag arbetat i under perioden 1993-2012. Det internationella betonades och det påstods att det inte "fanns några sjömål".

    Känner dock inte igen att Anti asymmetric warfare varit den gökunge som antyds. Under 90-talet var vår förmåga till närförsvar ringa, och byggde på av Kustartilleriet skyddade basområden och "rörlig bastaktik".

    Numera är mycket terräng ingen mans land eller fiendens, varför den relativt nyutvecklade närförsvarsförmågan kommer tjäna oss väl i många scenarion, hemma och borta. Tror också en återtagning/taktikanpassning inom bastjänst är behövlig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har helt rätt David, och till detta avser jag att återkomma i det sista inlägget.

      Det jag i min historiebeskrivning försökt beskriva innebar enligt min dåvarande bild att "det ena uteslöt det andra" när "det ena istället borde komplettera det andra".
      Nu är vi däremot på rätt köl igen och har även lärt oss en mängd nya saker. Bra!

      Radera
  3. Du har helt rätt i att det var internationella insatser som endast räknades. Allt annat sågs som slöseri med resurser och skulle till och med avvecklas. Amf skulle läggas ner eftersom de inte hade något direkt existensberättigande i internationella insatser (de var inte "efterfrågade"). Förslaget las fram för ÖB Håkan Syrén. Han sa att han ville fundera innan han fattade beslut. Dagen efter meddelade han att han noga hade funderat och beslutat att Amf skulle vara kvar. Då försökte man med att föreslå att lägga ner ubåtssystemet. Då tog Göran Gunnarsson till orda direkt och sa att det var det dummast han hört och undrade vem som kommit på den idén. Sedan var det förslaget också lagt till handlingarna. Det var dock ruskigt nära att handläggarmaffian hade gått vidare och försökt med minröjningssystemet eller ytattacken men det som "räddade" dem var klockan. Tiden hade gått så långt att det inte fanns utrymme för fler innovativa förslag. Underlaget till regeringen blev som det blev (förbandsnerläggningar enligt Genomförandegruppen och förskjutningar i materielplanen för att hantera den omedelbara ekonomiska situationen). Inte helt lätt för utomstående att förstå de här processerna. En slutsats man kan dra är att det räcker inte med att ha marina företrädare i Försvarsmaktsledningen. Man måste också ha STARKA handläggare i Ledningsstaben.
    / f.d. HKV-medarbetare

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för en målande kommentar.
      Det sistnämnda som du pekar på är mycket viktigt, men också oerhört underskattat från förbanden. Det bör vara prioriterat från förbandens sida att tillse att det finns bemanningsuppdrag på nämnda ledningsstab. I dag är den armé och flygtung.

      Radera
  4. "Du son av den strategiska timeouten" är ett uttryck jag ofta använder(med glimten i ögat givetvis) när jag debatterar med officerskollegor som fortfarande lever i tron att ALLT handlar om int vht, och vill ha övningar och övrig verksamhet(taktiskt uppträdande mm) anpassade efter detta. Dessa söner av den strategiska timeouten känns ofta igen på att de lägger in "protesterande bönder" som stående inslag i övningar. Även om scenariot består i att Stormakten rullar över Torne älv.. Givetvis skall då bondens potatisskörd prioriteras före att fienden slås tillbaka, hur skulle det set ut om bonden blev arg??

    En mycket stor andel av dessa söner av den strategiska timeouten kom i kontakt med försvaret först efter FB04, och fokus på int verksamhet är den enda sanning de upplevt. Men nu pågår ett intressant arbete att "fostra" dessa i det nationella försvarets anda. Det går sakta men säkert framåt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är onekligen en hel generation som har blivit indoktrinerade i spåren av den strategiska "black outen".

      Man kanske borde skapa en "YBK Återtagning" för dessa? ;-)

      Radera
    2. *garv* Bönderna är troligtvis mera försvarsinriktade än insatssoldaterna.

      Skulle de finans det roligt och hyfsat utmanande att delta i övningar i våra nordiska grannländer? Det borde vara intressant att om möjligt exponera dem för en stor finsk invasionen-kommer-österifrån övning.

      Radera
  5. Magnus Redin, ingen i norr tror att bönderna skulle protestera mot våra krigsförband i händelse av ofred. Förutom sönerna av den strategiska timeouten förstås.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förväntar mig att deltagande i insatser ger att man kommer hem med funderingar om vad ett krig skulle innebära här hemma men jag har inte på långt när pratat med så många att jag vet om det stämmer.

      För egen del betydde ett civilt besök i Tallinn under kollapsskedet för Sovjet väldigt mycket, så hade det kunnat vara här om andra världskriget gått illa för oss.

      Radera
  6. Det vi idag kallar försvar är sämre då 1939 Per Albin sa de bevingade orden Vår beredskap är god. Att försvaret överhuvudtaget kommer att överleva detta skräckscenario är en gåta. Det kommer att kosta enorma summor att komma upp i den kapacitet för att klara av att ge en ev angripare i mer än två dagar, Idag skulle vi inte klara av 5 timmar. Vi har varken personal eller materiel för detta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det stämmer ännu bättre om man tänker på att "Vår beredskap är god" gällde försörjningen med livsmedel osv och nu är civilförsvaret helt nedlagt.

      Radera
    2. Magnus

      Säg det som inte är nedlagt, ja det finns någon som får mer och mer pengar. Kustbevakningen!!! Skrytbygget som ligger i K-na tex. Marinens båtar får åka över ibland och slanga soppa för att få lite sjötid....

      Radera

REGLERNA FÖR KOMMENTARER KOMMER NU PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING ATT SKÄRPAS:
- Kommentarer som ej håller sig till ämnet kommer att refuseras
- Skriv kortfattat och kärnfullt
- Personangrepp publiceras ej
- Håll en god ton i kommentarerna