11 juli 2013

Under ytan - Del XX - Uppdrag Granskning och Hårsfjärden



Skriver i dag ett nytt kortare inlägg i serien "under ytan" med anledning av gårdagens Uppdrag Granskning i SVT där Lars Borgnäs återkommer till Hårsfjärden och det krig som Marinen under ett antal veckor hösten 1982 där utkämpade mot främmande ubåtar. Serien av inlägg har hittills avhandlats i kronologisk ordning och kommer så även att göras i fortsättningen. Detta blir ett undantag med anledning av att ämnet helt plötsligt blivit aktuellt igen.

Merparten av avsnittet sändes redan 2008 så det är inga nyheter som Borgnäs kommer med. Det är snarare ett försök att väcka liv i en tyvärr avsomnad fråga. Borgnäs konstaterar i slutet av programmet att det skulle krävas en politiskt vilja och ett stort engagemang från många aktörer om man ska kunna ta frågan längre än vad man efter tre olika utredningar hittills har gjort.

Det allra mest intressanta i detta program är det föremål man med stor sannolikhet klassificerat som en transponder. En transponder sänder ut en signal som kan användas som positionsreferens under vattnet vilket i praktiken innebär att en ubåt kan ta emot signalen och använda den för navigationsändamål, eller rättare sagt att kunna leda två eller flera ubåtar till en bestämd mötesplats.

Föremålet hade detekterats och lokaliserats genom att den sände ut en signal med 24kHz. Signalen ledde således Marinen till platsen och vid dykningar på platsen så hittades ett 30-40cm långt föremål som satt fast på en betongplatta. Uppdraget beordrades av dåvarande marinchefen Per Rudberg och bedömdes vara så intressant att resultatet på beslut av ÖB skulle föredras för statsminister Olof Palme.

Men vad visade då analysen av denna transponder? Det är här det blir intressant, för nu visar det sig att det aldrig blev någon föredragning för statsministern. Dessutom försvann all dokumentation runt fyndet, och helt plötsligt minns ingen någonting, inte ens marinchefen Per Rudberg som själv hade beordrat dykningarna och gjort bedömningen att detta är ett högintressant fynd som skulle kunna ge ett svar i nationalitetsfrågan.

I stället säger man i efterhand att det var granater man hittade på botten.... Som satt fast på en betongplatta och som dessutom sände en signal på 24kHz som gjorde att man kunde lokalisera den med stor noggrannhet? Granater?

Det finns all anledning att se på hela Hårsfjärdenincidenten under hösten 1982 med öppna ögon och utan förutfattade meningar om nationalitetsfrågan. I stort sett samtliga bevis, ljudinspelningar, foton, vattenprover, krigsdagböcker, vittnesbeskrivningar som faktiskt i olika grad skulle kunna fastställa nationaliteten ..... försvunnit! Att tro att detta är en slump vore mycket naivt! Då måste man alltså ställa sig frågan om varför så många avgörande bevis inte går att återfinna, och varför de i så fall försvann?

Tyvärr har vi i den pågående debatten, en debatt som är högst aktiv men som inte förekommer i riksmedia, drabbats av att det blivit två läger där pajkastningen är värre än någonsin. I ena ringhörnan står Ola Tunander, Lars Borgnäs, Mattias Mossberg och Anders Jallai. I den andra står Bengt Gustafsson, Emil Svensson tillsammans med ytterligare ett antal äldre officerare.

Dessa är fast övertygade om att de egna teorierna är de korrekta och att den andra sidan har (som Sten Tolgfors brukade säga) ...helt fel.

Det finns ett fåtal individer från den ena sidan som inte utesluter att det förekommit ubåtar från båda sidorna (Väst och Öst) som kränkte svenska vatten medan den andra sidan är så övertygade om att det enbart var Sovjet som kränkte oss så att de näst intill verkar se rött om något annat en yppas i debatten.

Att ubåtsfrågan rimligtvis borde väckas till liv igen har sin grund i att många saker inte är utredda fullt ut, dessutom har nya fakta kommit fram efter den sista utredningen ledd av Ekeus 2001. Det har dessutom förlöpt en så pass lång tid nu (30 år) så att det är nu eller aldrig man bör gå till botten med vad som egentligen hände. Frågan som i detta sammanhang också måste ställas är om det finns ett arkiv inom Försvarsmakten som är (var) så hemligt att det i teorin inte ens existerar? Det skulle nog krävas att ett sådant arkiv "återfanns" för att frågan skulle kunna utredas fullt ut.

Runt Hårsfjärdenincidenten och mycket annat kommer vi att återkomma till längre fram i serien "under ytan" där omständigheterna runt just Hårsfjärden kommer att avhandlas i ett större antal inlägg p.g.a dess komplexitet och omfattning.

Se hela det senaste avsnittet på SVT Play



Tidigare blogginlägg i serien:
Under ytan - Prolog
Under ytan - Del 1 - Världskrig och tidiga kränkningar
Under ytan - Del 2 - Kränkningen i Fårösund 1955
Under ytan - Del 3 - Ubåtsjakt vid Fårö 1962
Under ytan - Del 4 - Helikopteranskaffning till Marinflyget


17 kommentarer:

  1. Det jag tycker är märkligast är att ingen i lägret som hävdar att det var västubåtar i Hårsfjärden (och på alla andra platser), kan ge en rimligt förklaring till vad väst hade att vinna på det.
    Tunander och Jallai har någon vansinnig idé om att USA opererade med sina SSBN (strategiska robotubåtar) i Östersjön och att de låg och tryckte i Hårsfjärden och Karlskronabasängen.
    Vet man det minsta om marin strategi och ubåtsjakt så skulle man inte komma på tanken att plasera en SSBN som väger 15 000 ton och är över 100 meter lång i ett begränsat innanhav.
    Särskilt inte när robotarna hade en räckvidd på +4000 kilometer (Poseidon).
    Jallai anser att plaseringen av SSBN i Österjön var ett svar på Sovjets Golf II som plaserades i Östersjön 1976 och enligt Jallai var till för ett första slag mot NATO.
    Ett första slag med kärnvapen mot NATO hade kommit från landbaserade SS-20 med mycket högre träffsäkerhet och inte från redan på 80-talet omoderna SS-5:or på Golfbåtarna.
    Personligen tror jag inte Väst har kränkt oss medvetet fram till någon presenterar en trovärdig teori om vad NATO skulle tjäna på det. Eventuell vinst måste vara större än risken med att bli upptäkt med alla konsekvenser det skulle få.
    Att Sovjet hade skäl att vara här vet vi ju. Svergies geografiska läge som en vall mot Norge och det mkt viktiga norkka havet var något som Sovjet var tvunget att neutralisera i händelse av krig.

    //JH75

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var har Tunander påstått att det förekommit SSBN i Hårsfjärden och i Karlskrona? Det håller jag för ytterst osannolikt. Inte någonstans har jag läst det tidigare.

      Radera
    2. Någon av foliehattarna har påstått att det var SSBN från USA som var i Karlskrona. Det "bevisades" med påståenden om att en SSBN behövde reparation i Skottland och djupgående problematiken hade lösts med att man kapade bort tornet på Ubåten.
      Om det var Tunander eller någon annan låter jag vara osagt, men jag känner igen påståendet.

      Mvh
      Ej Samma Anonym

      Radera
    3. Det där känns som ett påstående från någon som inte tagit del av de faktiska forskning som finns. Det blandas hej vilt mellan påståendena. Ovanstående inlägg tar upp Hårsfjärdenincidenten oktober 1982, inget annat. Att belägga aktörer i debatten med uttalanden de aldrig gjort och sedan kalla dessa för foliehattar är inte särskilt klädsamt. Den är just därför debatten om ubåtsfrågan och nationaliteten alltid spårar ur. Det finns en mängd tyckare som tar ett citat här och ett där utan att ens ha tagit del av helheten ur alla perspektiv. Mycket olyckligt! Det är därför det inte går att föra en saklig diskussion runt den gör frågan.

      Radera
    4. Angående vad NATO skulle ha för nytta av att kränka svenskt territoruim så är min gissning att det kan handla om "övning" under skarpare förhållanden för att pröva besättningar.
      Sverige är ett lämpligt område för denna typ av verksamhet då konsekvenserna inte blir lika stora som en kränkning av warsawapaktsterritorium.

      Radera
    5. Skipper,
      Jag vill påstå att jag är väl insatt i frågan. Både praktiskt under min tid i blått och även senare då jag läst det mesta som går att läsa i ämnet.
      Tunander har i en av böckerna han skrivit påstått att det låg en amerikansk SSBN i U-läge vid kajen i Karlskrona. Om du vill ska jag leta fram vilken bok det är och ge dig sidnumret där han skriver detta.
      Enligt Tunander hade man modifierat ubåten så den inte skulle sticka upp över ytan.
      Jag vet inte hur det är med dig men jag har en aning svårt att ta till mig hans forskning i ämnet i övrigt när han påstår något sådant.
      Sedan om han påstått att det fanns amerikanska SSBN i Hårsfjärden är jag inte helt säker på, kan mista mig där.

      //JH75

      Radera
    6. Det syfte som åtminstone Ola Tunander lyfter fram är att det var fråga om psykologiska operationer. Väst ville alltså efter U 137 ge intryck av omfattande kränkningar av ubåtar från Sovjetunionen, något man i sådana fall också lyckades med över förväntan. Din formulering "Att Sovjet hade skäl att vara här vet vi ju." säger mig dock att det inte är någon mening att debattera frågan med dig. Konsekvenserna av ubåtskränkningarna under 1980-talet blev en stor påverkan på opinionen i Sverige, men även i hela västeuropa, som svängde från kritik av "USA-imperialismen" och Vietnamkriget till rädsla för Sovjetunionens ubåtar, spetsnaz mm.

      Jag vill absolut inte förneka att även Sovjetiska ubåtar kränkt svenskt vatten, svenska ubåtar verkar för övrigt ha agerat på samma sätt i Baltikum. Det jag har svårt att förstå är varför sovjetiska ubåtar skulle ha ägnat sig åt sådan omfattande och synlig verksamhet i svenska vatten när konsekvenserna blev förödande för Sovjetunionen när det gäller opinionen i väst. Några frågor:
      - Varför agerade ubåtarna så att de syntes under lång tid och observerades av ett mycket stort antal personer?
      - Varför verkar alla avgörande bevis (foton, krigsdagböcker mm) ha försvunnit; blivit bortstädade från arkiven?

      När det gäller inflytelseagenter så är det inte uteslutet att inte CIA hade en sådan i ubåtskommissionen i form av Carl Bildt.

      Radera
    7. Miljöpartist i Grönt, du måste gå ett steg till inom området psykologiska operationer och de är av ett ovanligt slag.

      Utgå från Palmes avsiktliga märkliga död och stormakternas syn på Sverige som ett litet uppstickande moraliserande skitland så är det inte så konstigt att det var västubåtar. Här förklaras allt.

      I början av 80-talet när Palme, ”landsförrädaren” som ibland kallas, hade bestämt hur han skulle avsluta sitt liv och till och med för saken bestämt tid och plats gjorde han sig själv till ordförande i Palmekommissionen och fick då direktkontakt med stormakterna på högsta nivå. Hans motiv och omständigheterna vet jag inte i detalj. Men jag förstår att ett motiv var att sätta myror i huvudet på svenskarna och att detta skulle utökas närmast oändligt med villospår i den så kallade mordutredningen, som alltså redan var planerad.

      Palme sa därför till säg Arbatov och Wienberger, att ni ryssar kör upp en ubåt högt upp på land på det mest osannolika sätt och ni amerikaner tränar sedan med ubåtar i våra vatten så att ryssarna får skulden. Vi ska driva den svenska militären till vansinne så att det till slut skrattas åt dom. Jag gör då vad jag kan inom att styra militären så att ingen ubåt sänks. Bra sa stormakterna. Nu får vi ett litet projekt att samarbeta om och det stärker våra gemensamma intressen.

      Palmes starka sida var utrikespolitiken och det var Fälldins svaghet. Ubåtsturbulensen försköt populariteten till Palmes fördel. Fälldin fattade inte sånt här. Palme uppträdde med auktoritet eftersom han visste vad det var frågan om. På den tiden var det större skillnad mellan vänster och höger och Palme lade sig lite mer till höger. Västubåtarna kom till Hårsfjärden direkt när han hade vunnit valet så att regeringen inte ens hade hunnit installeras.

      Den svenska militären var övertygad om att det var ärkefienden ryssarna som låg bakom och när de insåg att så inte var fallet tvingades de att spela med. Palme hade sedan länge bra kontakt med amerikanarna. Hur landet skulle agera med amerikanarna i en kris var orienterat till ett fåtal personer högst upp och utan dokument. Byråkratin och militären var bortkopplad.

      När militären hittade transpondern, som kanske lämnades för att testa dem, så förstod de att det var väst som lekte med dem och de måste lägga på locket. Palme var ingen ide att prata med eftersom han hade förrått dem och deras land. Så de kastade bort och glömde allt.

      ”Ubåtar från Nato inkräktade så sent som på 80-talet rutinmässigt på svensk vatten med den svenska regeringens goda minne, säger förre amerikanske försvarsministern Caspar Weinberger i en intervju sänd av Ekoredaktionen på tisdagen.” Innan Weinberger dog gjorde han sig besväret att meddela till svenska media hur det var.

      http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/0003/07/ubat11.html

      Radera
    8. När försvaret misslyckades och framstod som löjligt i sin jakt så tappade det nog i popularitet och det bidrog till nedskärningarna. Den allmänna uppfattningen blev att militären inte kan göra så mycket. Man kan inte titta på opinioner och säga att väst eller öst tjänade på projektet. Jag vet inte vad det kalla kriget innebar inom risker för en ömsesidig förstörelse. Men det klart att om stormakterna kan manipulera ett litet moraliserande land, som har stor potential att ge dem problem, så är det bra. Stormakterna föredrog då en polariserad värld och försökte naturligtvis att samarbeta när det var möjligt. Det kanske även fanns ryska ubåtar med och lekte med svenskarna. Men det har ingen betydelse. Landet blev blåst på högsta nivå. Alltså en mycket bra psykologisk operation.

      Radera
    9. Anonym/JH75: Du menar dig vara "väl insatt" och läst det mesta, ändå har du faktiskt fullkomligt fel, medvetet eller inte. Den som skrivit lite besynnerliga saker om modifierade atomubåtar i Karlskrona heter Tommy Lindfors, boken var i sammanhanget ganska tidig och kom ut 1996.

      Hans teorier har inte tagits upp av någon annan debattör sedan dess och det är i mitt tycke något symptomatiskt att man som du i dag försöker lägga över vissa äldre orimliga idéer på de som i dag är aktiva i debatten.

      Radera
  2. Jag håller med dig, det är mest halvkvävda visor och försök att byta fokus som kommer från Jallai, Tunander och Borgnäs.
    Känner man dessutom till de inflytelseagneter som öst använde sig av inom media och politiken + de landsförrädare som med hög sannolikhet fanns bland militären så blir bilden intressantare.
    Att vissa av dem som poppar upp i media och i debatten var handgågna män till kommunismen är väl tämligen uppenbart. Att det fanns läckor inom den svenska militären som aldrig upptäcktes är väl även det tämligen klarlagt. Att vi hade höga UD tjänstemän och politiker som stod i kommunismens sold är även det ett faktum.
    Att en del av dessa herrar har följt sina forna herrar till nygamla lojaliteter känns väl inte heller långsökt.
    Ett öppnat stasiarkiv skulle nog vara intressantare än ett öppnat Hårsfjärdenarkiv.

    SvaraRadera
  3. Är det egentligen så konstigt att vi fick besök inte endast av öst (det är väl uppenbart) utan också av väst? Givet att det fanns långt gångna planer för ett samarbete med väst i händelse av krig, fanns det väl ett fullt legitimt skäl för marinen och kanske också Stay Behind att samarbeta med väst. I detta kan det väl mycket väl ha ingått ubåtsövningar av olika slag. I intervjun med Weinberger säger han väl i princip detta. Däremot kan man naturligtvis ha synpunkter på hur det här hanterades - om det var vänskapligt sinnade och inbjudna natoubåtar i Hårsfjärden 82 så reser det försiktigt uttryckt en hel del frågor om hur militärledningen (eller olika chefer i densamma) hanterade situationen.

    Tack för en utmärkt blogg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. På vilket sätt hade Ubåtar och Stay behind ett naturligt samband? Att tyska ubåtar möjligen brittiska kunde uppehålla sig innanför vårt yttre territorialvatten, absolut. Men att väst skulle riskera få en ubåt upptvingad genom en olyckshändelse är osannolikt.

      Radera
    2. Jag vet inte hur naturligt sambandet var, men flygenhet 66 övade ju bevisligen landsättning och hämtning av nyckelpersoner med flyg. Det är ju inte helt orimligt att tänka sig att liknande övningar skedde med u-båt.

      Radera
  4. Jag var där. Var du också där?
    //Den gamle

    SvaraRadera
  5. Det jag tycker är konstigt är att de personer som nu har bestämt sig för att det var NATO är minst lika rigida i sina tolkningar att allt var NATO som någonsin marinens företrädare på åttiotalet hävdade att allt var Sovjet.

    SvaraRadera

REGLERNA FÖR KOMMENTARER KOMMER NU PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING ATT SKÄRPAS:
- Kommentarer som ej håller sig till ämnet kommer att refuseras
- Skriv kortfattat och kärnfullt
- Personangrepp publiceras ej
- Håll en god ton i kommentarerna