5 juli 2013

Gästinlägg: Få färger på paletten



Publicerar i dag ett mycket läsvärt gästinlägg signerat McBenke runt de senaste turerna i försvardebatten med fokus på händelserna Almedalen. Mycket nöje! / Skipper

------------------------------------------------------------------------

Almedalsveckan har strax passerat för oss försvars- och försvarspolitikintresserade. Jag tänkte dra några korta reflektioner som även dykt upp på andra bloggar och twitter, men som så här långt har fastnat i huvudet på mig. Den vaksamme har kanske noterat att ett visst lingo politicus verkar har upprepat sig. Från Försvarsmaktsledningen var tonen denna gång ej så konfrontativ mot den politiska diton, och det var tydligt att man istället valde att fokusera på att framhålla det Försvarsmakten gör här och nu. Skälen till detta har framförts på andra bloggar och twitter.

ÖB talade gärna (nu även på instagram) om hur han känner stolthet över det Försvarsmakten uträttar både i närområdet och i insatser längre bort. Ett värdeord som även Infodirektör Erik Lagersten använt på sociala media. Chefen LedS Jan Salestrand tog även tillfället att på ett seminarie påpeka att det var viktigt att inte svartmåla verksamheten utan fokusera på det positiva som uträttas. Så långt gott och väl. Att inför ett för myndigheten så stort evenemang som Almedalen koordinera budskap och medieträning kan nog bara anses professionellt. Fast när även den moderate riksdagsledamoten och medlemmen i försvarsutskotten Johan Forssell använde orden att det bara målas i olika nyanser av svart börjar en trend märkas. Även ett departementsråd i försvarsdepartementet med bakgrund i Försvarsmakten använde termen svartmålning. Carl Bildts numera klassiska twitter-skäll på författaren Lars Gyllenhaal om att han inte skall svartmåla när han påpekade att Sverige inte har något artilleri, sitter även kvar i bakhuvudet.

Wiseman har ju förtjänstfullt beskrivit detta i ett inlägg i veckan med tillhörande insiktsfulla kommentarer.

Utan att vara konspiratorisk kan man dock konstatera att det i tid och rum ungefär samtidigt talats om svartmålning i alla fall. Vem är då detta budskap riktat till? Ja försvarsbloggare som Skipper vars plats jag lånar är ju en kategori. Även den numera ganska stora skara av försvarsintresserade twittrare kan säkert vara en annan. Ingen vill ju vara en svartmålare eller negativ gnällare. Syftet med epitetet är säkert en ryggradsreflex mot avslöjande av egna pinsamma svagheter i argumentation eller påpekanden om att kejsaren är naken. För nakna kejsare kommer att avslöjas i debatten på bloggar och twitter. Själva dynamiken på twitter är till sin natur sådan att om ett politiskt påpekande inte håller faktamässigt eller logiskt kommer det alltid någon med kunskap och insikt och ifrågasätter – direkt till den ursprunglige avsändaren.

För den ovane politikern eller makthavaren kan detta förstås ses som mycket irriterande och besvärligt. Reaktionerna blir således blandade som t ex hos moderaternas officiella försvarskonto @moderatförsvar som konsekvent aldrig svarar på motfrågor eller som i exemplet med Carl Bildt ovan.

I försvarsfrågor kan ju den säkerhetsmedvetne tänka att här är det ett problem med att eventuellt sekretessklassad information fritt diskuteras och kastas fram och tillbaka mellan okända individer i syfte att bevisa sina teser. Min erfarenhet är att så inte blivit fallet utan att det fungerat mycket väl samt att säkerhetsmedvetandet är högt. Förklaringen ligger i att de flesta som aktivt deltar i debatten är mycket initierade och verkar välutbildade i frågan. Skälet kan säkert vara att många aktiva är anställda eller före detta anställda i Försvarsmakten och hjälps åt till att hålla debatten på rätt nivå. En av sociala mediers stora styrkor.

Varför är då debatten om försvarsfrågan så stark i sociala medier och vad vill alla egentligen? Enligt mig så är ett av skälen bland annat den inneboende lojaliteten mot försvaret hos främst officerare. Mediet är dessutom lättillgängligt. Varför kan lojalitet då ta sig uttryck i kritik mot politiker och försvarsmaktsledning. Enkelt uttryckt brinner många officerare för sitt jobb. Och precis som ÖB önskat är många oerhört stolta över sitt yrke och vad som görs varje dag på skjutfält, i stridsfordon i Afghanistan, i kuling på ett havsövervakningspass i södra östersjön, i garnisonsvakten på T2 en torsdagkväll, i vårdhallen på P7 eller svettandes i flygoverallen på ett dammigt flygfält i Mali. Men att bara vara stolt och bara göra precis exakt vad som krävs går ofta mot officerens natur. Man vill göra mer. Man vill göra det bättre och främst vill man tas på allvar av högre chefer om man har konstruktiv och insiktsfull feedback på hur förbättringen skall gå till. När man förbättrat vill man sedan jobba lite till på att ytterligare göra det än bättre. Detta är en av de starka krafter som driver Försvarsmakten varje dag. En kraft som rätt använd gör storverk och borde ligga i alla chefers och ledares intresse att förvalta när så svåra uppgifter som Försvarsmaktens skall utföras.

När skillnaden mellan alla dessa individers uppfattning om tillståndet i myndigheten skiljer sig från till exempel en politikers, känner man med ovan nämnda lojalitet med sin uppgift en vilja att ta debatten konstruktivt. Särskilt när det uppfattas som om ingen annan, varken journalister eller andra kunniga gör det. Detta i kombination med en viss mognad och oräddhet med att sticka ut näsan, gör säkert att man tar steget.

Jag kan tänka mig att en del chefer och politiker inte alls ser fördelarna med detta. Jag skulle dock vilja hävda att så länge debatten hålls på den höga nivå den gör idag kommer detta vara någonting som gynnar Försvarsmaktens utveckling och samhällsdebatten i stort. Det krävs integritet och ledarskap för att uppmuntra detta från chefer. Det kommer också att stärka stoltheten över att Försvarsmakten lever upp till sin numera något avsomnade devis Öppenhet, Resultat, Ansvar (ÖRA).

Jag är stolt över att jobba i Försvarsmakten och jag vill den allt väl. Jag vill att vi skall bli bättre. Jag vill att vi skall få så bra förutsättningar som möjligt att kunna utföra våra svåra uppgifter. Jag är dock inte nöjd med att svepande implicit bli inräknad bland några som svartmålar när så inte är fallet. Jag debatterar och deltar för att jag inte nöjer mig med faktafel och skönmålning, men jag vill samtidigt bidra på ett säkert och konstruktivt sätt.

Och ja ÖB, jag är stolt - men inte nöjd. Jag vill mer.

Jag tar härmed tillfället att sno en devis från det sedan länge hädangångna fartyget HMS Starkodder och hoppas att det tolkas som konstruktivt och målat i ljus färg:


Aldrig nöjd!


/ McBenke

Patrullbåten HMS Starkodder som tillsammans med övriga systrar olyckligt utrangerades i förtid. Fartyget förde devisen "Aldrig nöjd" i röd runskrift på däckshuset. En devis som inte på något sätt står i motsats till att man är stolt över det man gör och vad man kan. Minst sagt tänkvärt!
-------------------------------------------------------------------------------

Gästinlägg är alltid välkomna på bloggen. Är du intresserad av att skriva ett eget gästinägg? Ta kontakt med Skipper genom knappen "kontakt" här ovan. / Skipper

12 kommentarer:

  1. Intressanta reflektioner och något som jag känner igen mig i.

    Jag tror att mycket är en mental omställning för ledningen på olika nivåer. En professionalisering av Försvarsmakten innebär att du får medarbetare som ständigt vill förbättra sig själva och det arbete de utför - det är så att säga själva kärnan i att vara professionell.

    Sen ska naturligtvis debatten föras med god ton, och även positiva exempel lyftas fram.

    Det är nästan ingen som ifrågasätter det arbete alla gör där ute eller på övningsfältet.

    Det är den långsiktiga förmågan som är ifrågasatt, i alla fall från min sida.

    Och det kommer jag att fortsätta med, alldeles oavsett om någon försöker sortera in mig som "svartmålare". Jag tillhör den naturalistiska skolan.

    Johan Wiktorin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Johan, jag kan bara instämma i din kommentar (+1). Det är precis så jag ser på saken. Det som kan uppfattas av "folk utifrån" som svartmålning berör saker på det större planet som är kopplat till politiska beslut och som sagt, långsiktighet. Internt gör alla ett hästjobb, i bland i kraftig motvind. Inte minst beroende på ett svårt vakansläge. Jag delar dock inte ÖB utalande om att vi redan i dag har all avgörande materiel där ute.

      Debatten kommer att fortsätta alldeles oavsett vilken färg omgivningen anser att det målas med. Som jag brukar skriva. Vi ska alltid beskriva saker för vad de är, varken mer eller mindre.

      Radera
    2. Nog kan man säga att vi har all avgörande materiel "där ute". Däremot har vi den inte i den mängd som skulle krävas för att förse alla förband i IO14 med rätt materiel. Samt att mycket att materielen sjunger på sista versen och det inte verkar finnas möjlighet att omsätta den i den takt som krävs...

      Så enligt "trafikljusprincipen" får jag nog ge ÖB gult ljus på detta uttalande.

      Radera
  2. Hej Skipper,
    Får jag be dig att använda en annan bakgrund då svarta bokstäver mot mörkblå fond gör dina senaste inlägg mycket svårlästa.

    SvaraRadera
  3. @JW

    "En professionalisering av Försvarsmakten innebär att du får medarbetare som ständigt vill förbättra sig själva och det arbete de utför - det är så att säga själva kärnan i att vara professionell."

    Menar du att detta skulle vara någonting nytt då?

    SvaraRadera
  4. @Anonym. Ja, för delar av organisationen har det blivit det en stor omställning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @JW

      Tycker själv att det snarare har blivit tvärtom.
      Det är inte många 1.sg och fänrikar som på fritid och helger förbereder övningar och utbildning.
      Folk kommer till jobbet, håller sig i sin bubbla i hopp om att inga nya tokigheter skall trilla in, för att sedan köa vid grinden ut kl 16.15.

      Så finns det ju också de som just nu ägnar tiden till att förbereda sin övergång till föind genom att upprätta kontrakt och avtal omfattande verksamhet som de just nu löser i blå alternativ grön uniform.

      Radera
  5. @Mcbenke

    Ett mycket bra inlägg, som väl beskriver såväl mina som (tror jag) de flesta andra officerares sinnesstämning. Med ett undantag: jag har tyvärr numera oerhört svårt för att vara stolt, då jag tycker att våra förmågor att lösa vår huvuduppgift (försvara Sverige) har blivit så katastrofalt mycket sämre. Kanske beror det på att jag är av den "gamla stammen" som inte förstått den nya inriktningen? Med risk för att uppfattas som patetiskt så är min förlorade stolthet faktiskt ett stort problem, då officerssjobbet för mig aldrig har varit eller kommer att bli ett "vanligt jobb".


    SvaraRadera
  6. Kan tänka mig att de som skyfflade kol i maskinrummet på Titanic hade lite svårt att fokusera på stoltheten när väl vattnet nått knähöjd.
    Detta trots hejarop och glättiga trycksaker från bryggan.

    SvaraRadera
  7. @ McBenke.

    Jag håller med dig i din analys. Se gärna min kommentar hos WW i ämnet.

    Idag var sista dagen som teaterns personal var samlad inför semestern och några av våra medlemmar försvinner för gott (vill ej bli reservare) ur firman direkt efter ledigheten.
    Detta togs givetvis som orsak till en del firande.

    Någon hade ställt in en tårta i vårt kyl med en liten dekoration i form av en liten gubbe i generalsuniform fast allt, utom gradbeteckningarna och mössan, var helt svartmålat!

    Bredvid kylen stod det en påse med texten ”Hjärtliga och färgglada hälsningar från oss som gör det möjligt, trots allt”.
    Påsen visade sig innehålla hembakade kakor av modellen drömmar fast i alla möjliga färger!
    Mitt under festligheterna kom ägaren till vårt lokala lunchställe in med något som vi skulle öppna vid kaffet.
    Puss, från Karin, stod det på påsen som dolde innehållet.
    Vid öppnandet avslöjades ett antal pösmunkar som alla hade namn som Johan, Roger o.s.v. i skär kristyr.

    Ibland känns det underbart att gå på semester!

    Avslutningsvis har jag funderat lite på vem de tilltänkta mottagarna är för den nya ”svartmålningskampanjen” är.
    Kan det vara de där som kommer till vår hjälp och som vi eventuellt, efter ett politiskt beslut, skall hjälpa vid en kris?

    Önskar alla en trevlig semester! Ta fram solstolen och den goda boken för nu blir det snart fint väder. (beställt i PRIO)

    Teaterdirektören.

    SvaraRadera
  8. Stolt?

    NEJ!

    Jag skäms när jag inför mina uppdragsgivare - den civile skattebetalaren - skall försöka förklara vart FM är på väg och hur tillståndet är i dagens Försvarsmakt. Snabbt brukar jag försöka byta ämne för jag kan inte förklara varför vi har en Försvarsmakt i fritt fall som för 43 miljarder per år levererar i princip noll och intet till uppdragsgivarna.

    Skam borde även förljugna nymoderata försvarspolitiker känna, men tyvärr tror jag att de är mytomaner hela högen. Må de rensas ut och tvingas söka riktiga jobb efter nästa års riksdagsval!

    Svartmåla? Nej, det är inte svartmålning att säga sanningen, och jag kommer att fortsätta att "svartmåla" tills dess att förljugna politiker erkänner att de har fel och skönmålar verkligheten. Även jag är skattebetalare och hur FM och framför allt förljugna nymoderater använder mina inbetalda skattekronor gör mig heligt förbannad! Det som kommer fram i bloggosfären är bara en bråkdel av eländet...

    Min ryggrad sitter där den ska, och den är inte gjort av gummi!

    SvaraRadera
  9. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera

REGLERNA FÖR KOMMENTARER KOMMER NU PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING ATT SKÄRPAS:
- Kommentarer som ej håller sig till ämnet kommer att refuseras
- Skriv kortfattat och kärnfullt
- Personangrepp publiceras ej
- Håll en god ton i kommentarerna