13 april 2014

Fritt fall för arméns övningsverksamhet?



För exakt en vecka sedan publicerade Johan Wiktorin sin artikel om "den oövade armén" som var en  uppföljare till Wisemans inlägg om det konstant minskande flygtidsuttaget i Försvarsmakten. För att komplettera bilden har jag påbörjat motsvarande arbete och tittat på hur det har sett ut för Marinen mellan 2001-2013. Det arbetet är inte klart riktigt ännu. I väntan på detta så avser jag i detta inlägg komplettera Johan Wiktorins bild rörande Armén.

I Försvarsmaktens årsredovisningar har man sedan 2001 redovisat antal körmil för de tunga armésystemen. Det har man gjort ända fram till 2011. Tyvärr redovisas inte körmil därefter. Det är inte omöjligt att anledningen kan vara att minskningen är så kraftig att det inte är lönt att redovisa. Riksrevisionen har tidigare haft synpunkter på hur man har redovisat ex. gångtimmar för fartyg. Man har haft önskemål om mer detaljerna ner till varje fartygstyp. Det är därför märkligt att Försvarsmakten under de senaste åren inte alls har behövt redovisa körmil.

Tittar vi på statistiken för perioden 2001-2011 (11 år) så framträder en mycket skrämmande och oroväckande bild. Inte nog med att Johan Wiktorin i sin text förmedlar budskapet att Armén blir mer och mer oövad så ser vi här att det är helt och hållet med sanningen överensstämmande.

Klicka på bilden för att förstora

Bilden här ovan visar de fem tunga systemen i Armén. Stridsvagn 121/122, Stridsfordon 90 samt PBV 302, 401 och 501. Den sammanställda bilden av läget erhålls när antal körmil med dessa system summeras och presenteras som orange linje.

Nör man läser statistiken här ovan ska man vara medveten om att 2001 var ett dåligt år för Försvarsmakten med reducerad ekonomi varför det börjar på en lägre nivå. Det framgår även om man tittar på verksamheten inom övriga försvarsgrenar. Året efter (2002) var ett normalår med den tidens mått mätt. Men därefter börjar det fria fallet och den vikande trenden i övningsverksamheten är ett faktum.

År 2002 körde man närmare 52000 mil med de tunga vagnarna. År 2006 när regeringsskiftet skedde och nuvarande regering tillträdde så har antalet körmil halverats till 26000 mil. Sen rasar det rejält och år 2011 så är antalet totala körmil i Armén för de tunga vagnarna nere på rekordlåga 8000 mil och då ska man komma ihåg att det egentligen är 2008 som är känt som det riktigt svarta året i Försvarsmakten då man övade mindre än någonsin. Men när det kommer till körmil så är alltså 2011 ännu sämre!

Nivåerna är nu rekordlåga både vad avser nyttjandet av stridsvagnar som under 2011 endast kördes till en nyttjandegrad som motsvarar 20% jämfört med under 2004. Samma sak med Stridsfordon 90 som 2011 endast nyttjades till 15% jämfört med vad man gjorde under 2004.

Det blir då väldigt märkligt när företrädare för sittande regering trots detta hävdar att vi idag övar mer än tidigare och att vår försvarsförmåga är bättre än 2006 då alliansregeringen tillträdde. Försvarsberedningens ordförande Cecilia Widegren hävdar dessutom att vår försvarsförmåga är bättre i dag än på 20 år och hänvisar till att ÖB ska ha påstått detta, något jag har väldigt svårt att tro. Eller?

Jag tror inte att någon försvarsdebattör längre kan hävda något sådant efter att ha läst inläggen om vikande trend i övningsverksamheten hos Wiseman och Wiktorin som nu kompletteras med detta underlag. Det räcker att titta på trenden från 2006 och fram till i dag så talar grafiken sitt egna språk. Försvarsförmågan kan omöjligt bli bättre om övningstid (i det här fallet mätt i antal körmil) reduceras i den omfattning vi här kan se svart på vitt.

Så frågan är hur om fler bevis behöver läggas på bordet innan företrädare för Moderaterna ska sluta att skönmåla läget och fortsätta hävda att man "satsar på försvaret"? Moderaternas så kallade satsningar täcker inte ens Försvarsmaktens årliga kostnadsökningar avseende löner, hyror och teknik. Ännu mindre så täcker det anskaffningen av JAS 39E.

Återigen så uppmanar jag alla att sluta skönmåla och ta tag i detta istället. Ett bra sätt att börja är att häva FM Org 18 så att vi får behålla nuvarande persomalramar. Nästa är att omgående omfördela från anslaget för internationella insatser till förbandsanslaget och börja öva hela Försvarsmakten hela året. Resten är upp till försvarsberedningen.


16 kommentarer:

  1. Antalet körda mil är en dålig måttstock för övningsverksamhet. Det intressanta är hur många mil som körs per komplett stridsfordonsbesättning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske har du rätt men om man bara räknar kvalitativ utbildning och förmåga per aktiv besättning kan man få konstiga utfall.
      Om en besättning kört 1200 mil och haft skarpskjutning 2 ggr/vecka i 18 månader så har de förmodligen nått höjden av en stridsfordonsbesättnings förmåga, enskilt.
      Är de den enda besättningen som övat under året så har armén låg
      förmåga....
      /Kristian

      Radera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Den informationen är omöjlig att få fram. Även om statistiken inte ger en korrekt bild så ger det en mycket tydlig indikation på var trenden pekar.

    SvaraRadera
  4. Ett bättre mått hade varit drifttimmar.
    Jag roade mig med att räkna på körmil per strv år 2004 och jämförde det med 2011. Det är alltid lite svårt eftersom jag inte vet det exakta antal stridsvagnsbesättningar som utbildas under respektive år. Under 2004 antog jag att vi utbildade 6 strv kompanier (2 per I19, P4, P7) om 14 vagnar/komp och under 2011 antog jag att vi utbilda 3 strv kompanier med 14 vagnar/komp.
    Körmilen för 2004 blir då, utifrån Skippers grafer, drygt 70 mil och för 2011 drygt 27 mil per vagn och besättning. Halverar vi antalet strv besättningar för 2011 kommer vi ändå inte i närheten av 2004 år körmilsuttag.
    Så Skippers slutsats om trenden är till stor sannolikhet riktig.

    SvaraRadera
  5. Vilket harvande i detaljer.

    Var finns de övergripande visionerna för försvaret?

    Magnus Christiansson hade helt rätt i sin frågeställning på folk och försvar.

    Att man inte tar tag i samhällets grundproblem, hur pengar skapas (se regeringsformen 9:14) är ett symptom på att människan inte förmår se utanför den egna boxen och de tankeramar samhället inpräntat sedan barnsben. Kollektivismen och tron på att staten löser problemen är det som hindrar saker från att förbättras.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, herr H. Du brukar alltid hävda att allt som rör finansieringen av försvaret är just "detaljer" ...

      Mig veterligen så fungerar inget försvar utan pengar. Då blir det ingen personal, ingen materiel och som bevisat här ovan, väldigt lite övning.

      Förklara gärna hur du tycker Försvarmakten eller dess personal ska kunna "skapa pengar"...

      Radera
    2. Att du inte tillägnat dig någon vetskap alls hur pengar skapas i samhället är ett problem som gör övrigt utbyte ofruktbart.

      Eftersom banker skapar krediter, som de felaktigt kallar pengar, är det stora problemet. Detta gör att skuldbördan växer exponentiellt över tiden, varför det till slut blir omöjligt för den producerande sektorn att betala skatt i en omfattning som motsvarar räntan på den ackumulerade skulden. Det är därför räntan i ALLA länder går mot noll.

      För att skjuta upp det oundvikliga avsätter politikerna anslag till bankerna och tar dessa från tex. försvaret.

      DÄRFÖR är det ditt problem, likväl som hela samhället drabbas. Anledningen till att anslagen krymper är i klartext att bankskulden skall klaras av innan annat betalas. Bankerna hamnar först i hackordningen och för pengar/krediter först.

      Radera
    3. I stället för att på en försvarsblogg ägna sig år diskussionen hur pengar skapas, så kan man diskutera politiska avvägningar avseende nyttjandet av befintliga skattemedel. Det är våra politiker som prioriterar, och i frågan om försvarsanslaget så har man prioriterat ned detta till förmån för annat under mycket lång tid, och nu står vi med byxorna i knävecken på grund av detta.

      Det argumentationen går ut på är att försvarsfrågan måste prioriteras, inte hur pengar i ett samhälle skapas.

      Radera
    4. Tror det är bra att man lyfter fram denna typ av statistik. Dock när det gäller övning ska man vara nyanserad. Själv gjorde jag vpl 92-93. 2012 tog jag åter anställning som T-soldat. Alltså 20 år utan övning. Dag 2 bedrev jag skarp strid med mina nya "kollegor" på minst likvärdig nivå. Även de hade inte haft lövhögen på på ett antal år.
      Vår T-enhet vågar jag påstå är minst lika bra, om inte bättre än K-gängen i grannenheterna.

      När man har individer som även civilt har liknande eller relaterade uppgifter som i förbandet så snarare förstärks kompetensen än minskar.

      Man borde återgå till vpl-systemet av många anledningar. Dels kan man välja ut de bästa, man kan öva utan tanke på arbetstider och den totala kostnaden för samhället där dessa unga annars behöver finansiellt understöd borde ge utrymme för monetära satsningar inom försvaret. För att inte prata om integrationen mellan människor med olika bakgrunder, erfarenheter och kompetenser.

      Välj sedan ur vpl ett antal K och T som kan utgöra en kärna och sättas in på något dygn från moborder.

      Med en vpl reserv som även kan gå in som ett mellanting mellan Hemvärn och K o T-förbanden så skulle en angripare drabbas av mycket kaos när dessa släppts "lösa" med återkommande räder på en angripare.
      Är jag felunderrättad när jag skriver att det var ca 7-8000 talibaner i Afg som mest när det samtidigt fanns 120000 välutrustade och välutbildade NATO-trupp i landet?
      Trots denna kraftsamling låg NATO tvåa hela tiden.
      Tänk vad en vpl-reserv på 100 000 plus Hemvärn och 2 brigader K/T kunde göra på de bataljoner som en fi från kunde flyga eller skeppa över?

      Bättre att göra det klart för en angripare att vi fattar att vi inte hermetiskt kan innesluta vårt land men sätter de foten i Skåne eller på Gotland blir det värre än flera Tjetjenien-krig sammantaget.
      Har vi en försvarsdebatt som tydligare talar om dessa nivåer eller skal på löken om man så vill så blir den nog tydligare och bättre.

      MVH
      Stefan Möller

      Radera
    5. Bra kommentar Stefan.

      Jag tvivlar inte en sekund på att ni "gamla gubbar" kan gå in och göra ett minst lika bra jobb som färska K-soldater. Men anledningen är just att ni gjort en komplett värnplikt med den intensiteten och precisionen som den medförde.

      Jag är rätt övertygad om att de T-soldat som går direkt via GMU inte på långa vägar kommer att nå samma resultat som f.d. värnpliktiga anställda i T-befattning kommer att nå.

      Genom att anställa sådana som dig så skapar vi snabb effekt men vi lurar systemet att tro att det alltid kommer att vara så enkelt...

      Radera
  6. Hela poängen är att ju längre man väntar med att ta itu med hur pengar skapas i samhället, desto mindre resurser kommer försvaret att få. Tills inget är kvar.

    Du kan tro på det eller inte. Det är ditt val. Faktum är dock att vare sig du tror eller inte tror på att detta stämmer så kommer det scenariot att utspela sig.

    Du behöver inte tro på, eller ens veta om, tyngdlagen för att drabbas av effekterna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det handlar inte om att jag inte tror på det du säger. Det är väl en självklarhet att en stat behöver generera inkomster till statskassan på ett eller annat sätt.

      Men...

      Det här är ingen ekonomiblogg, det är en försvarsblogg. Här skriver jag om rikets försvar och säkerhet ur andra perspektiv än från de du önskar.

      Radera
  7. Gustav, det spelar ingen roll om mätetalet är fel så länge som det är konsekvent fel med ungefär lika stor procentuell felandel varje år och ändringen i mätetalet är stor.

    Det förefaller som om försvaret håller på att avveckla användningen av tunga fordon. Det är trist då tunga pansrade fordon är det som en luftlandsättning inte kan ta med sig hit och det är en styrkeförstärkare som förvandlar en pluton soldater från fartgupp till en möjlig stridsavgörare. :-(

    Kan vi ha få GSS skall vi givetvis fortdätta ha tunga fordon till dem! Och det finns fördelar med att öva...

    SvaraRadera
  8. Det här med att räkna körmil är ett trubbigt mått. Själv har jag även under förra århundradet varit med om att backa hem pansarbandvagnskompanier (302), med det uttalade syftet att reducera (spara) antalet körmil. Färden inkluderande ibland även fullt uppsutten stridsfordonsbesättning. Fenomenet är således långt i från nytt!

    SvaraRadera
  9. Intressant statistik men bara ett par funderingar...

    -Ett antal av systemen nyttjas ju ej längre varför det torde vara naturligt med minskade körmil?

    -Ett antal av systemen utnyttjades extremt mycket under tidigt 2000-talet i internationella insatser och torde då således ha drivit upp körmilen till en maxnivå under dem dem åren?

    -I internationella insatser så har vissa andra system istället blivit de tongivande och drivit upp körmilen men var redovisas de?

    -För drygt 10 år sedan nyttjades många stridsfordonssystem när stora eleverkullar nyttjade stridsfordonskompanier som övningstrupp och drev inte dessa då upp körmilen?

    -Har inte Armen blivit bättre på att nyttja tillgängliga körmil genom att traila fordonssystem mellan övningsområden istället för att köra system dvs att banda?

    -Har inte Armen blivit lite bättre på att tex värdera hur elever i övningssituationer måste nyttja och rulla med stridsfordon och fulla kompanier istället för att nyttja en högre grad av metodutbildning innan de rullar med trupp och bränner körmil?

    Fundersam

    SvaraRadera

REGLERNA FÖR KOMMENTARER KOMMER NU PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING ATT SKÄRPAS:
- Kommentarer som ej håller sig till ämnet kommer att refuseras
- Skriv kortfattat och kärnfullt
- Personangrepp publiceras ej
- Håll en god ton i kommentarerna